LÅGINTENSIV, ELLER HÖG?

Låg- eller högintensiv?

Hur intensiv är du?
Vi lär oss många nya ord denna vår av smittsamhet. Vårt umgänge med varann skall vara lågintensivt...
Vi ska leva långsamt som den mest stillsamma pilgrimspromenad.

Det betyder att vi inte får röra vid varandra. Inte vara fysiska. Inte ta i hand, inte kramas, inte pussas och absolut inte kyssas!
Men hemma då?

Följer Folkhälsomyndigheten med ända in i sovrummet? Nej, ni stannar utanför! Vi har lovat att dela allt och älska varandra i nöd och lust, med eller utan virus...

Kärlekspärlorna.

Vad händer med oss när vi inte får röra vid varann?
En tid går väl an, men vi vet ju att både spädbarn och äldre tynar bort om de bara får mat, utan mänsklig beröring och värme.

Lågintensiv samvaro kommer att utvärderas som ett själsligt offer, som vi inte hann tänka på medan Corona drog över landet.
Kan inte kattkommando Syd överlåta sina katter till varje äldreboende, så att gamlafarmor och morfar får åtminstone klappa ett mjukt pälsdjur!

ÖPPNA DIN KNUTNA HAND OCH GÖR NÅGOT GOTT.
FÖRAKTA INTE DEN ENKLA HANDLINGEN.
OM DU FORTSÄTTER SÅ, KAN DET LÄTT BLI EN GOD VANA.

Så skriver Martin Lönnebo i sitt vandringshäfte med Frälsarkransens bönepärlor.

Goda ord. Tack.

Intensiv... är det bra eller dåligt?

Jag är intensiv, snabb, kvicktänkt och lösningsfokuserad. För att inte tala om kreativ.
Nej, jag är inte intensiv - jag är hög-intensiv!

Och det är mycket tröttsamt, särskilt för den som har längre batterifrekvens, men även för mig själv.
Ibland kan vi mötas av avundsjuka.
Det är dumt. Och väldigt onödigt!

Ta vara på vår resurs istället.

Ta vara. Bygg!

Denna intensitet kräver mycket vila mellan mötena. Hjärnan ska ha sin tid till bearbetning och processande.
Det är skapandets förutsättning.

Intensiv... förmågan att vara uppmärksam, fokuserad och seende.

Blicken kan vändas utåt, mot yttervärlden, men lika ofta inåt, mot det som rör sig på insidan.

STÖRST ÄR FÖRUNDRAN, TY DEN ÖSER UR LIVETS KÄLLOR - INOM OSS OCH UTOM OSS.

OM VI FÖRBITTRAS FÖRVANDLAS VI TILL ÄTTIKA.
OM VI GER UPP, BLIR VI NÄSTAN SOM DÖDA.
GE DÄRFÖR PLATS FÖR LÄNGTAN OCH FÖRUNDRAN.

Gudspärlan.

För den som är utåtriktad, extrovert, och styrs av yttre stimulans, så är denna tid av social isolering mycket påfrestande.
TV, radio, YouTube, filmer och dataspel kan inte ersätta glädjen att sitta på ett café och träffa sina vänner! Känna dofter och ljudet av människor som sorlar tillsammans...

Men för oss som i grunden är introverta och har nog av inre stimulans, för oss är detta en lugn och skön tid, ska du veta!
Vi slipper vara sociala, slipper hälsa för påträngande och mängden yttre stimuli minskar till en behaglig nivå.
Att få arbeta hemifrån med de uppgifter som passar, är en vinst!

Och när kontaktytorna minskar, har flera berättat att de varit friska hela vårvintern på ett sätt som de tidigare inte varit! Vårt "onormala" beteende att plötsligt vara noga med handhygien och avstånd har redan gett många en hälsovinst...

Långsam övergång.

Vi ska inte vara gränslösa.

Det enda som är gränslöst är Guds kärlek till alla och envar.

Guds-pärlans bön:

DU, GUD, ÄR GRÄNSLÖS
DU ÄR NÄRA
DU ÄR LJUS
OCH JAG ÄR DIN.

Gud är gränslös.

Som modern pilgrim i staden tränar vi på att stänga ute alla ljud, buller och störande intryck.
Det är inte lätt...
Jag skulle önska att jag inte behövde träna på det, för det tar enormt mycket kraft.

Och hur ska man veta vad som är viktigt i all information och reklam som översvämmar oss?
Det är inte sunt med denna mängd onödigheter!
Inte konstigt om fejk news tar sig igenom våra vaksamma filter - det går inte alltid att hålla emot och vara så skärpt.

Pilgrimsrörelsen är en protest mot vårt höghastighetssamhälle.
Det är inte gjort för våra själar. Vi är långsamma inuti - även den som är hög-intensiv.

Det går inte att stressa fram resultat. Sinnena stänger ned. Det kan bli tvärstopp, att nu räcker det. Man kan inte tvinga körsbärsblommorna att slå ut.
Tid är det vackraste ordet.

Tid ger liv.

Det kom en vindpust från havet. De mognaste bladen lämnade stammen och snöade över cafégästerna...

Martin Lönnebo skriver om Jag-pärlan:

DET ÄR LIKA SVÅRT ATT ÄLSKA SIG SJÄLV SOM ATT ÄLSKA SIN NÄSTA.

SÖK DÄRFÖR ATT ÄLSKA DET HOS DIG SOM ÄR ÄKTA,
DET SOM ÄR ÄLSKVÄRT TROTS ALLT,
SÄRSKILT DIN URÅLDRIGA SJÄLS LÄNGTAN, SKAPAD TILL GUD

MED SJÄLENS ÖGA KAN DU SEDAN SE MED BARMHÄRTIGHET PÅ DIG SJÄLV.

Jagpärlan.

Jag mötte en okänslig människa i kyrkan här om dagen. Där fanns varken empati eller sympati, bara ett "jasså" med en blick fylld av "skyll dig själv" och steg mot utgången.

Alla har inte mött Jesus och hans självutgivande kärlek.
Långt ifrån alla är frälsta.

Det är som om busschauffören inte skulle ha körkort...

Behöver jag säga att det gjorde mycket ont i själen?

Det var ett riktigt lågvattenmärke!

ÄLSKAR GÖR DU BÄST MED HANDLINGAR.
OM DU VILL GLÄDJA NÅGON, GÖR DÅ DET SOM GLÄDER HENNE.
VÄNTA INTE.
OCH DU BEHÖVER INTE GÖRA MER ÄN VAD DU SKA.

Känn doften av nytjärad brygga!

Den kris som hela samhället = vi, går igenom nu, har mycket att lära oss.
Vi intensifierar vår förmåga att inse vad som verkligen är viktigt. Många har sysslat med meningslösa uppgifter och vågar nu ta steget bort ifrån det.

Fler vågar tänka nytt och pröva nya tankar och känslor.

Det dödliga viruset gör oss plötsligt mer vitala!

Det blir lågintensiva mänskliga möten, men högteknologiskt mer effektivitet med digitala sammanträden.

Högintensiva kreativa innovationer som kommer göra L.E.C (Livet Efter Corona) betydligt bättre. (kom ihåg var du först läste den förkortningen! ; ) )

Lås upp vitaliteten!

Vi kan väl hjälpa varann att leva lite mer mänskligt efter det här?
Och lyfta blicken mot Gud igen och höra hans hjärta slå, i saven som stiger i träden, i fåglarna som lockar varann och i fjärilen som söker sin nektar.

Martin Lönnebo skriver:
- Men innan du börjar din vandring vill jag ge dig en välsignelse:

MÅ GUD LYSA UPP DIN VÄG,
MÅ KRISTUS GÅ MED DIG,
MÅ ANDEN VISA DIG SKATTEN.

Var är skatten? Vad är skatten?

Och pilgrimens - och min - bön är:

I DINA ÖGON ÄR JAG EN VACKER PÄRLA!
SÄND DIN ÄNGEL ATT BEVARA DEN REN.
AMEN.

Du har just nu fått följa med i smyg på en enkel och långsam retreat-vandring på en knapp timme.
Det var intensivt välgörande och mycket långsamt...
Kom med du också! Flera dagar i veckan kl 13.30 med samling vid Möllebackskyrkan i Karlskrona.

www.karlskrona-aspo.pastorat.se

Lugna och milda hälsningar från
Helene Sture Instensivfelt,

- amatörfotograf, pilgrimsvandrare och bloggare,
- med uppmaning till alla att vara ute i friska luften, och våga vara fysisk med... naturen?

Intensivt blått!

Som sagt - L.E.C.

ANDLIGA SÅNGER - Barn & Tro

Barn och Tro.

Det sjunger i själen och hjärtat - min sång till dig!
Välkommen Andliga sånger i radio Sölvesborg, 92.0 MHz.

Du skall få lyssna till både nya och välkända melodier ur den kristna sångskatten.
Att sjunga till Guds ära gör vi vuxna det? Eller är det enklare för barnen? De skall få sin plats i detta avsnitt: BARN & TRO.

Men först: sätt dig nära radion, eller datorn, så kan vi väl ta en fika ihop?!
Klicka på länken här:




                            MUSIKLISTA:

Signatur: Erik Tilling, CD'n "Gudslängtan" - Det sjunger i själen.

Anna-Maria Bergqvist, CD'n "Där du är" - Bara vi två. Där nåden vill ta vid.

Frälsningsarmén, CD'n "I goda händer" - Ingmar Olsson: Liten och stor.

Carola, CD'n "Sov på min arm" - Det gåtfulla folket. Ge mig handen min vän (irländsk bön). Jag lyfter ögat mot himmelen.

Gäst i studion! Johannes Holmquist - egen tonsättning av barndikten om tvättbjörnen...

Linköpings stift, CD'n "Älskade unge" - Älskade unge. När jag var liten, bara så här. Vem är det som kommer på vägen. Jag går inte ensam här.

Tomas Blank och Skogängens barnkör och solister, CD'n "Våra mest älskade barnpsalmer" - Vi sätter oss i ringen.

Lars Häggberg - Lars Garage - CD'n "Tio hoppsånger för barn" - Hej Gud! Gud är med mig överallt.

Kicki Löwenham, CD'n "Sommardrag på Timmernabben" - Jesus älskar mig.

Liam och Layel, CD'n "Super-Jesus" - Ingen är som du. Min bästa kompis.

Andakten: min ukulele, barnpsalmen 612 "Uppstått har Jesus, hurra hurra". Psaltaren 139. Scoutbönen:

Käre Far i himlen, tack att jag finns till!
Hjälp mig leva riktigt, göra det Du vill.
Lär oss här på jorden tycka om varann
Låt oss få en framtid, skyddad av din hand. Amen.

Er vän bland radiovågorna,
Helene Fransson S.

På återhörande!

P.S. Det är ett brus i sändningen som beror på tekniken genom det gamla mixerbordet.
Till Sölvesborgs kommun:
- Snälla, kan ni sponsra Närradion med ett nytt mixerbord! Tack!

KAPELL-KYRKOGÅRDEN

Träden berättar.

 

 

Jag har hittat en liten oas, en trädgård full av liv, mitt ibland de döda!

Från min balkong ser jag topparna av stora tujor och städse gröna träd titta opp.
En liten park mitt i staden, med doft av buxbom och knarrande grus under skorna.

Följ med till Kapell-kyrkogården!

Vi ska umgås med döden en liten stund...

Det är påskens efterfirningstid och jag har både Långfredag och Påskdag med mig i sinnet.

Kapell-kyrkogården, Sölvesborg.

Vi har lärt oss ett nytt namn denna vår - Corona. Hon är inte snäll. Ett fruktansvärt virus som far över den rika världen och får ekonomier att svaja och välordnade samhällen att skaka.
Hennes identitet är Covid-19, som ett personnummer som skickar folk i döden.

Men inte alla.

Det hon gör dock är att hon tvingar oss var och en att inse att vi alla är dödliga.
Livet är begränsat. Den jordiska tillvaron har ett slut.
Vem bryr sig om det när livet rullar på och allt är bekvämt och pålitligt?

Dessutom har döden för länge sedan lämnat våra hem så vi slipper konfronteras med denna bistra verklighet. Döden tar sjukvården hand om.

Är du Corona?

Är döden ett misslyckande?

Tja, när man anländer till Bergåsa i Karlskrona så ser man det stora sjukhuset sida vid sida med kyrkogården... Om inte läkarna kan bota, så blir det bårhuset och sedan jorden...

Tyst, Helene, säg inte så! Nä... men det är ju sant, och jag har själv arbetat där så många år att även jag behöver tala om min verklighet.
Med flera perspektiv.

Wämö kapell, Karlskrona.

Jag vandrar i kvällssolen i Sölvesborg och tittar på de enorma träden. För 150 år sedan planterades de som små tallepinnar för att förgylla gravplatsen. Nu är de mäktiga träd som kräver respekt. Jag bugar och böjer mig!

Här är stilla och rofyllt. Jag trivs här.

Finns det någon tanke som kan hjälpa oss att acceptera döden?
Finns det något faktum som skulle göra det lättare att förstå?

I trettio års tid har jag mött sörjande och följt familjer när det tagit farväl av en anhörig. Begravningarna har varit känslosamma, stela, hemska, fridfulla och ibland även tacksamma och självklara.

Respekt. Tröst. Frid.

Den människa som har fått "leva färdigt" är det lättast att släppa ifrån sig.
Mätt av år och ålder.
Men det är inte antalet dagar som är det viktigaste. Det finns 90-åringar som aldrig kom längre än till grinden... som inte vågade leva, som inte klarade av att ta sig utanför hemmet.
Hemstannarna.

Och då associerar jag genast till Corona-direktivet att alla 70+ uppmanas att hålla sig hemma för att inte bli smittade. Det menar jag är fel. Ingen ska "sitta inne" - tvärt om ska vi vara utomhus i friska luften så mycket som möjligt!
Däremot ska vi undvika folksamlingar - i affärer, restauranter, kyrkor... det är ju det som är problemet, eller hur!

Livet på ena sidan...

- Mamma, när dör man? frågade barnen när de var små.
Jag kunde inte svara "när man är sjuk" för då väckte varenda liten förkylning deras skräck för döden.
Så jag lärde mig att svara:
- När man har levt färdigt.

Då kom genast följdfrågan:
- När har man levt färdigt då?
Då blev jag tyst igen och fick tänka. Länge.

Mitt svar skulle vara hållbart även för mig själv. Så jag svarade:

- Det har inte med åldern att göra, inte heller med sjukdomar. Jag skulle önska att varje människa fick leva tills hon var NÖJD.

Nöjd med livets innehåll och det man fått uträttat.
Det är min prövosten varje dag. Är jag nöjd? Har jag uträttat vad jag önskade?
Nu för tiden svarar jag faktiskt:
- Ja, jag är nöjd.

Om döden skulle komma, så är jag redo. I stort.

Fast jag vill gärna göra ett radioprogram till, baka en kaka till och cykla ännu en runda i skogen...

Prövosten?

Nej, det här är inte lätt!
Vad man än svarar, så är det bristfälligt.

Nere vid Sölvesborgsbron satt en äldre kvinna i rullstol och njöt av solen. Hennes dotter hade tagit ut henne från vårdhemmet på en runda i naturen. Så lycklig jag blev över att se det!

Tänk att sitta inne och aldrig få känna vinden rufsa till håret?
Tänk att aldrig få känna kylan bita tag, eller solen värma frusna leder?
Tänk att aldrig få dra in doften av slånbären som nu blommar och snart även hägg och syren...

Då vill jag hellre försvinna genom en olycka än att bli sittande och vissna bort...

Sorgen är kärlekens baksida.

Blir det jobbigt nu?
Det är lika bra att vi talar om det! Corona jagar ju oss!!

De enda som verkligen vågar umgås med tanken på döden är de troende människor jag känner. Kristna lever ju med död och liv som livsmodell. "Jesus för världen givit sitt liv..."

MIN FRÄLSARE LEVER! JAG VET ATT HAN LEVER!
JAG HONOM FÅR MÖTA TILL SIST, NÄR JAG HAR LAGT AV MIG MIN KROPP SOM EN KLÄDNAD,
BEFRIAD FRÅN ÅNGEST OCH BRIST.
Sv Ps 313:2.

Britt G Hallqvists text är mycket talande. Tack!

Åldrandet och döden beskrivs som att klä av sig kläderna på kvällen.
Våra sinnen skall ett efter ett klädas av.

Först går hörseln... sedan försvinner luktsinnet. Sen är smaksinnet också borta och så blir ögonen skumma. Sist går känseln... ännu går det att förnimma en klapp och en smekning.

Än känner jag doften!

Hur död är döden?
Jag läser ur Psaltaren 16:6-11, en text från Annandag Påsk:

DÄRFÖR GLÄDS MITT HJÄRTA OCH JUBLAR,
   MIN KROPP ÄR I TRYGGHET
     TY DU LÄMNAR INTE DIN TROGNE ÅT DÖDSRIKET,

DU LÅTER INTE DIN TROGNE SE GRAVEN.

DU VISAR MIG VÄGEN TILL LIV,
   HOS DIG FINNS GLÄDJENS FULLHET,
     STÄNDIG LJUVLIGHET I DIN HÖGRA HAND.

Hur död är döden?

I den bibliska människosynen så hör kropp, själ och ande ihop. Det är en helhet, en slags treenighet som har olika utblickar och olika behov, men alla skapade i samklang av vår Herre.

När vi dör, så är kroppen med alla sina funktioner helt död. Alla sinnen är slut.
Men människan upphör inte att finnas  - lika lite som ett hus som rivs skulle upphöra att finnas. Varför då?
Jo, fastighetsbeteckningen finns ju kvar...

Och varje människas identitet finns kvar, på Andra sidan.

Jesus diskuterade uppståndelsen från de döda med Sadducéerna, som förnekade detta. Jag citerar en del av det mycket intressanta samtalet, noterat i Markus evangelium:

VAD BETRÄFFAR ATT DE DÖDA UPPSTÅR, HAR NI DÅ INTE I MOSEBÄCKERNA LÄST STÄLLET OM TÖRNBUSKEN HUR GUD SÄGER TILL MOSE:
- JAG ÄR ABRAHAMS GUD OCH ISAKS GUD OCH JAKOBS GUD.
TY GUD ÄR INTE EN GUD FÖR DÖDA, UTAN FÖR LEVANDE.
Markus 12:27.

Vilken vacker gravsten!

Ja, vi är fysiskt döda i döden, men vår identitet är inte borta. För Gud är alla döda levande. Hos honom.
Just nu hoppar jag över alla begrepp om dödsriket, himmel och helvete - det tar vi en annan gång.
Vi har nog av det i sin jordiska variant, just nu. Jag ber att få återkomma.

Den som inte är troende talar ofta om döden som att "gå bort".
Den som är kristen och troende säger tvärtom: att "komma hem"... !

Här du tänkt på den skillnaden?

Det märkliga är att kyrkorna i sin förbön för de sörjande, till veckans avlidna, tyvärr använder ordet:
… för NN som tagits ifrån oss...

Va?! Tagits ifrån oss?! Det är inte den troendes perspektiv, och inte heller det bibliska perspektivet!
Gud kallar oss HEM...
Det är en oerhörd skillnad! Har kyrkan tappat kontakt med sitt eget ursprung?
Då är min bön i så fall:

- KOM HEM igen.

Kyrkogårdsekorren hoppar hem.

Hemkommarna.

  Bortgångarna.

    Hemstannarna.

      Bortstannarna.

Vilken av dem är du?

Tack käre himmelske Far att Du kallar oss HEM när det är dags att komma!
Amen.

Hemkomna.

Jag njuter av promenaden i Kapellkyrkogården. Här råder frid. Det är de dödas vilorum och en Guds åker. Så står det på skylten.

En Guds åker...

Tänk, en dag skall mitt stoft sås i jorden som ett frö... en lök... i Guds åker... där Skaparen tänker låta uppståndelsen komma när rätta tiden är inne. Precis som saven stiger i träden när rätta tiden är inne.
Och jag ser hur de enorma trädens rötter har börjat lyfta bort gravstenarnas kanter...


LÄR MIG DU SKOG ATT VISSNA GLAD
EN GÅNG SOM HÖSTENS GULA BLAD:
EN BÄTTRE VÅR SNART BLOMMAR,

DÅ HÄRLIGT GRÖNT MITT TRÄD SKALL STÅ
OCH SINA DJUPA RÖTTER SLÅ
I EVIGHETENS SOMMAR!
Sv Ps 304.

Livet är sannerligen starkare än döden!

Men plötsligt stannade jag till. Vad var det som låg där vid gravstensbuskarna?
En död fågel... Vad hade hänt?
Hade den flugit in i någonting? Blivit attackerade?

Ingen vet.

Men den hade inte levt färdigt... Det var en ung fågel, och jag kände hur situationen grep tag i mig.
Skulle jag ta hand om den? Gräva ned den?
Nej, det går ju inte! - -

Och mina tankar gick till alla som kämpar med detta lungvirus som gör det svårt att andas. Jag vet hur det är. Den vanliga säsongsinfluensan hade mig i sitt grepp i tre månader, och när det var som värst, kunde jag inte hosta upp slemmet ur lungorna. Då var paniken nära...

Oavsett hur det är med livet och döden, så har vi inget annat att göra än att erkänna att döden är ett faktum. Förr eller senare. Helst senare. Herren är med.

Är det en tröst?
Ja, det är det! Gud vet. Det hjälper mig att leva.

Men... nej...

OCH INTE ENS ETT STRÅ PÅ ÄNGEN VISSNAR BORT,
OCH INTE ENS EN SPARV TILL MARKEN FALLER NED,

OM INTE DU HAR STAKAT UT NÄR LIVET BÖRJAR OCH TAR SLUT,
VART ÄN JAG FLYR SÅ FINNS DU DÄR, DU HAR MIG MYCKET KÄR.
Sv Ps 798.

Tack för din text, J.A Hellström - biskop en alldeles för kort tid i Växjö stift, omkommen i en vinterbilolycka... Frid över ditt minne!

Ta hand om den, Far...

Var inte rädd.
Gud håller både liv och död i sin hand. Det har Han gjort sedan han tände Big Bangs första molekyler.
Gud har en plan för ditt liv, och mitt. Varje dag är en möjlighet att lära känna honom ännu djupare, genom att älska Honom med all din kraft, och genom att älska din medmänniska - som dig själv!

Det är det det går ut på...


Kapellkyrkogårdens grind gnisslar när jag går hem igen.
Uppfriskad och alldeles levande.

Livsglada och trygga hälsningar,

Helene Sture Gravfelt…

Livet - på Andra sidan...

TAPPER PESSIMIST Vandringsgudstjänst

Påskens vittnen.

- Vi ställer inte in, vi ställer om!
Biskoparnas positiva inställning till nya former av gudstjänstlivet välkomnas av många församlingar.
Får vi inte träffas inomhus, då går vi väl ut då.

VAR JAG GÅR I SKOGAR, BERG OCH DALAR,
FÖLJER MIG EN VÄN, JAG HÖR HANS RÖST!

HAN OSYNLIG ÄR, MEN TILL MIG TALAR,
TALAR STUNDOM VARNING, STUNDOM TRÖST...
Sv Ps 251.

Falkvikskyrkan, Sölvesborg.

Falkvikskyrkan i Sölvesborg inbjöd vännerna i EFS Listerkyrkan till en gemensam gudstjänst på fötter. Och flera från Hällevik och Nogersund slöt an till vår goda skara!
Plus Tomas Tvivlaren...

Det är 2:a söndagen i Påsktiden och temat är "Påskens vittnen". Kan även en tvivlare ha sin plats i den skaran?
Ja, det skulle visa sig att Jesus gjorde ett viktigt val då han bjöd in Tomas i lärjungakretsen.

Vi samlades 21 personer runt grillplatsen och fick direktiv hur en vandringsgudstjänst går till:

- Vi går inte fort. Vi går inte långt. Vi går sakta... och länge... ca 1,5 tim. Vi håller ihop gruppen, ingen går framför "stig-finnaren" och ingen går bakom "ankaret". Vi går korta pauser då vi får ett ord på vägen, vi sjunger förstås och är uppmärksamma på naturen och varandra - på behörigt avstånd i dessa virus-tider, men med hjärtats närhet!

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Församlingen församlar sig.

Förr låg det en stor fabrik här uppe på Falkvik. Nu är den sedan länge borta och istället finns ett trivsamt bostadsområde, med närhet till bokskog och koloniområde.

- Gå gärna två och två och samtala om vad Påsken betyder för dig! Vad kan det innebära att Jesus dog och uppstod igen?

Forsythian blommade med knallgula blommor mot den blå himmelen. Det var mycket vackert, och jag kände hur glädje och tacksamhet fyllde hela mitt sinne.
Detta hade vi kanske inte upplevt om vi suttit inne i kyrkan som vi brukar...

Vi hälsade på alla vi mötte, ja, vi blev om-gångna av snabbare fotgängare och om-cyklade av cyklister.
- Pilgrimsvandring! Vandrings-gudstjänst!
- Jaha.. jaha.. där ser man...

Bara detta att församlingen gör sig synlig är en poäng i sig.

Vi går sakta. Inte så fort!

 

Vi stannade vid en vändplats med en sten i mitten.

- Vi ska fä lyssna till vad Petrus skriver i ett av sina brev, såsom det ögonvittne han var.
När kvinnorna kom springande till lärjungarna. trodde de inte på dem. På den här tiden var kvinnorna inte vittnesgilla.
Men de försäkrade att de verkligen hade sett graven tom, ja, en ängel satt på den bortrullade stenen och sa att Jesus levde!
Ofta har ju mannen gott om prestige, men i detta fall stod hela livet på spel - bokstavligt talat - så Petrus och Johannes rusar dit...

Bindlarna ligger kvar i graven. De blodiga tygstyckena ligger kvar... så makabert! Men hur gick det till? Det är ju lika märkligt som allt det andra... Virade Jesus av sig bindlarna, hjälpte någon honom eller dunstade han ur tyget, med sin nya uppståndelsekropp?

Frågorna är många.

Knallgult.

Men en sak är god att veta:

Varje altare i kyrkorna är just denna klippsten som Jesus låg på. Det fina, vita linnetyget på altaret symboliserar bindlarna runt Jesu kropp...

Därför skall ett altare inte vara utan linnetyg!

På detta dukar vi sen den heliga nattvarden - Jesu kropp och blod - igen...

Det är stort!

Stenen, sinnebild för altaret!

Ett antal år senare skriver alltså Petrus så här:

VÄLSIGNAD ÄR VÅR HERRE JESU KRISTI GUD OCH FADER!
I SIN STORA BARMHÄRTIGHET HAR HAN FÖTT OSS PÅ NYTT,
TILL ETT LEVANDE HOPP,
GENOM JESU KRISTI UPPSTÅNDELSE FRÅN DE DÖDA.
1 Petr 1:3

Ett levande hopp... så fint det låter. Vad skulle motsatsen vara? Ett dött hopp? Ett påhittat hopp?
Vi vet alla hur farligt det är när vi tappar hoppet... då kan livet glida oss ur händerna.

Hoppet är livsnödvändigt för livet!

Och nu har Gud fött oss på nytt till ett levande hopp.
Det är en gåva som vi får. Hoppet är inget vi kan ta oss själva.

Ett levande hopp.

 

Petrus skriver vidare, rakt in i vår rädsla för smitt-spridningen av Corona-viruset:

DÄRFÖR KAN NI JUBLA, ÄVEN OM NI JUST NU EN KORT TID SKULLE FÅ UTSTÅ PRÖVNINGAR AV OLIKA SLAG...

Jubla??
Det är väl det sista man tänker på i dessa tider!
Men om vi betänker vad rädslan gör med oss - nämligen förlamar oss och försämrar vår handlingskraft - då inser vi att Petrus har något viktigt att säga.

Lärjungarnas liv var tillintetgjort av långfredagens korsfästelse av deras herre och Mästare.
Det var inte bara ett personligt misslyckande, hela hoppet om att Jesus skulle vara Messias dog på Golgata.
Men så händer det oerhörda, att Gud själv uppväcker Jesus från de döda, och låter honom möta många som kände igen honom.
Är det någon som kan tala om att jubla och vara född till ett levande hopp, så är det Petrus och hans vänner!!

Jublar!

ALT VAD VI PÅ FÄRDEN KAN BEHÖVA
ALLT FÖR EVIGT HAR JAG I MIN VÄN.

ALLT SOM HÄR MITT HJÄRTA KAN BEDRÖVA
KÄNNER HAN OCH TRÖSTAR MIG IGEN.

NÄR LÅNGT BORTA TYCKS MIG VÄNNEN KÄRA
JAG DÅ MINNS HANS ORD:
- EN LITEN TID, SEN EN TID IGEN OCH JAG ÄR NÄRA.
Sv Ps 251:2


Vitsipporna blommade med grönvita mattor mellan de grå bokträdens stammar. Våren tar gott om tid på sig, men det är alltid lika hisnande när de första gröna bladen brister ut.

Naturens uppståndelse.

Det var dags för fikapaus.
Stenmuren fick tjäna som en hård men stabil soffa. Torra fjolårslöv var som den mjukaste matta.

GLÄDJENS HERRE VAR EN GÄST
VID VÅRT BORD IDAG!

Vårens matta.

 

Men hur var det med Tomas? Du har ju bara pratat om Petrus hela tiden.
Ja, det märkliga var att han hela tiden tycktes vara ett steg efter... Han var inte på plats när Jesus kom genom stängda dörrar och visade sig för de andra.
Tomas trodde inte alls på dem när de berättade att Jesus hade varit hos dem.

Tomas Didymus = tvillingen. Han var kluven till sitt sätt, dyster men djärv.
Trots sin otillräcklighet var han trofast och modig. Man skulle kunna kalla honom för en Tapper Pessimist.

När de var i Betania var det nära att Jesus blev stenad, men den buttre Tomas var ändå beredd att fortsätta vandra med Jesus, även om de skulle dö (Joh kapitel 11:16).
Jesus talade om nödvändigheten att han måste lida och dö, för att sedan uppstå. Vem kan förstå ett sådant tal?
Tomas uttryckte en svårmodig förvirring. Vem skulle inte gjort det...?

Vi har många tappra pessimister i våra församlingar...

Men inte heller när Jesus säger att han skall komma tillbaka - som vi sjöng i psalmen "en liten tid" - för att hämta alla till sig, blir de glada. Det går inte att förstå vad Jesus menar.

Ser inte klart.

 

Tomas må vara förvirrad, men han har en envishet som hjälper honom. Han är fast besluten att inte låta sig luras. Han håller på sin rätt att inte tro något förrän han har säkra bevis.

Vi kan ta en enkel matematisk jämförelse:

1 + 1 = 4 ? Nej, det ska du tvivla starkt på!
1 + 2 = 4? Nej, det är tveksamt. Fortsätt undersök.
1 + 3 = 4 ? Ja! Nu är det rätt. När du är säker, då vet du.

Matematiken är enkel, det är lite svårare när det kommer till livsåskådning och relationer.

Hur blir det rätt?

Var var Tomas när de andra var samlade bakom reglade dörrar? Varför var han inte tillsammans med sina vänner? Kände han sig utanför?
Eller ställde han sig frivilligt utanför?

Tomas Tvivlaren höll på att mista alltihop när han höll sig borta.
Vad kan vi lära oss utav det?

Den tappre pessimisten var utvald av Jesus själv. Han behövde en sådan personlighet i sin skara.
Är du en av dem, idag?


Det märkliga är att Jesus kom tillbaka till rummet där de var samlade, en gång till.
Lärjungarna hade låst in sig där, i rädsla för de laglärde. Vad gjorde Tomas under tiden?
Vad gjorde Jesus?
Vi vet inte.
Men vi vet att inte heller Jesus gav sig förrän alla hade fått möta honom!

Jag har berättat tidigare när vi var på resa i Jerusalem 2018. Då skulle vi besöka "övre salen" där lärjungarna och Jesus hade ätit påskmåltiden. Men vi var tre stycken som kom bort från vår grupp. Ett stort antal beväpnade israeliska soldater kom emellan, för att upprätthålla säkerheten inne i Gamla stan.

Vi missade hela upplevelsen... Och jag fick en tankeställare: var det så Tomas kände sig?
Han hängde inte med... Något annat kom emellan.

Tomas attribut: vinkelhake och lans.

 

En vecka senare kom alltså Jesus till lärjungarna bakom den stängda dörren. Denna gången var Tomas med.

DÅ KOM JESUS, TROTS ATT DÖRRARNA VAR REGLADE, OCH STOD MITT IBLAND DEM OCH SADE:
- FRID ÅT ER ALLA.

DÄREFER SADE HAN TILL TOMAS:
- RÄCK HIT DITT FINGER, HÄR ÄR MINA HÄNDER, RÄCK UT DIN HAND OCH STICK DEN I MIN SIDA.
TVIVLA INTE, UTAN TRO!

DÅ SVARADE TOMAS:
- MIN HERRE OCH MIN GUD.

JESUS SADE TILL HONOM:
- DU TROR DÄRFÖR ATT DU HAR SETT MIG. SALIGA DE SOM INTE HAR SETT, MEN ÄNDÅ TROR.
Johannes evangelium kap 20:24-31

Min FRID ger jag er.

 

Bokskogen och dess kojor fick nu ta emot vår sång, Tomas Tvivlarens egen vers i "Var jag går i skogar, berg och dalar":

NÄR PÅ TOMAS SEGERFURSTEN TÄNKER
SER ATT TYNGD OCH TVIVLANDE HAN GÅR.

SKYNDAR HAN OCH HONOM NÅDEN SKÄNKER
ATT FÅ SE OCH RÖRA VID HANS SÅR.

TOMAS, RÖRD AV JESU VARMA HJÄRTA
ÖVERVUNNEN AV HANS MARTERSKRUD,
ROPAR FYLLD AV FRÖJD OCH KÄRLEKSSMÄRTA:
- O MIN HERRE OCH MIN GUD!

Här är en mycket amatörmässig video, där vinden fick mig att tappa greppet... Men församlingen sjunger i alla fall! Håll för öronen...

Sv Ps 251 vers 3.

Den tappra pessimisten blev en konstruktiv byggare efter detta.
I kyrkokonsten avbildas Tomas med en vinkelhake och ett spjut. Traditionen säger att han själv byggde en kyrka i Indien, och att han dog där, medan han låg på knä och bad.

Men traditionen säger också att Tomas kom för sent ännu en gång...

I St Nicolai kyrka finns många kyrkmålningar i taket. Till vänster i korets tak finns Jesu mor Marias kista avbildad, då hon skulle begravas. Alla lärjungarna är samlade runt kistan, men inte Tomas.
Han står en bit utanför, klädd i vitt, inte som de andra i färgade kläder.

Tomas i vitt till höger.

Jag citerar ur Hans Milton och Ingmar Nilssons mycket förtjänstfulla bok om St Nicolai kyrka:

"En sammanfattning av äldre skrifters vittnesbörd om jungfru Marias död och begravning finns i Legenda aurea, "Den gyllene legenden" från 1200-talet.

Här lägger två apostlar varsamt ned Maria i en öppen och djup kista. Bakom denna står de andra apostlarna med Petrus och Paulus längst fram. Tomas har en lans i sin hand.
Enligt legenden kom Tomas inte i tid till Marias dödsläger, utan ankom först efter en lång färd från Indien till Olivberget, där han i en syn så henne fara till himlen.
till minne gav Maria honom dessförinnan sin gördel, som han bär på målningen.

Detta förklarar säkert varför Tomas i kalkmålningen har placerats vid sidan om de övriga."

Slut citat.

En mycket värdefull bok.

Uppståndelsen är inte en okänd kraft som trängt in i Guds värld. Nej, uppståndelsen är det som sker när Skaparen själv kommer för att bota och återställa sin värld2n, och föra den mot dess angivna mål.
Uppståndelsen är inte bara en ny skapelse, den är verkligen en skapelse, skriver Tom Wright, i sin bibelkommentator till Johannes evangelium.

Så, att leva i relation med Jesus är att verkligen ha LIV i hans namn!

I honom var liv, och det livet kan leva även i oss!

Låt oss be:

Herre, vi ber, ge oss av Din frid, vi som i denna tid lever med oro och osäkerhet.
Hjälp oss att leva i försoning med varandra, och med Dig.
Oavsett när livets slut kommer, låt oss få ha Ditt LIV i våra hjärtan. Då är döden inget som kan göra oss rädda. Amen.

Fantastiska träd.

Nu gick vår vandrande gudstjänst tillbaka till Falkvikskyrkans grillplats.
Vi hade fått många intryck, så det var skönt att få gå i tystnad.

Vi avslutade med att sjunga psalm 313, Fader vår och välsignelsen.

MIN FRÄLSARE LEVER, JAG VET ATT HAN LEVER
FAST VÄRLDEN HAR SAGT HAN ÄR DÖD.

OCH INGET KAN SKILJA MITT HJÄRTA FRÅN HONOM
EJ ÄNGLAR, DEMONER OCH NÖD.
Sv Ps 313 - mycket fin!


Alla fick ge ett enkelt ord i "Delande" vad man hade upplevt eller blivit berörd av.

En kluven men tapper pessimist, som blev hel av Jesu kärlek, kanske fortfarande lite butter men inte alls så pessimistisk längre.
För Gud är ingenting omöjligt.

De sista orden kommer här:

TVIVLA GÄRNA PÅ DIN TRO.
MEN TRO INTE PÅ DINA TVIVEL.

Vandrande hälsningar från Helene F Sturefelt, V.D.M.
- initiativtagare, med stav och bibel i hand.

För att stötta våra församlingar och fortsätta ge kollekt, kommer här
SWISCH NUMMER:

Falkvikskyrkan: 123 55 10 771. Bankgiro: 5773-4493.

Listerkyrkan EFS: 123 658 35 04. Bg: 544- 3239.

Möllebackskyrkan EFS Karlskrona: 123 503 02 26. Plusgiro: 11 00 61 - 9.

UNDERKASTA ER!

Vem ska jag kasta mig under?

Underkasta er!
Tro inte att du är fri. Vi måste alla underkasta oss.

Detta ord passar inte in i ett demokratiskt samhälle, kan man tycka, men vi ska syna detta ord i kanten och se vad vi kan få ut av det.
Själva ordet väcker negativa känslor, men det är inte säkert att det är så negativt som det verkar i förstone.

Jag påstår att vi alla underkastar oss någonting. Oavsett samhällsskick eller religion så måste varje människa underkasta sig den juridiska lagen och det medmänskliga samspelet.

Underkasta dig livets lagar.

Just nu har vi alla lärt oss mycket noga att vi ska underkasta oss Folkhälsomyndigheten så att vi vet vad som gäller angående virusspridningen och smittskyddet. Vi har lärt oss en krånglig yrkesbeteckning som vi också bör underordna oss:

- Stats-epidemiolog. Han håller oss uppdaterade med de senaste forskningsrönen.

Den som inte underkastar sig restriktionerna vad gäller smittskyddssäkerheten gör sig skyldig till stora risker, som medför fara för medmänniskan.
Ingen kan hävda att "jag visste inte". Varje vuxen är skyldig att hålla sig underrättad - oavsett varifrån vi kommer eller vilket språk som är vårt modersmål.

Skyldig att veta.

Corona-viruset tvingar oss att se samband som vi tidigare inte brytt oss om.

Just nu blir det väldigt tydligt vilka skillnader det är mellan diktaturer och demokratier.

I totalitära stater tvingas medborgaren att underkasta sig statsöverhuvudets direktiv, utan ifrågasättande. Ohörsamhet straffas hårt och omedelbart.
Om kulturen dessutom är av kollektiv art, har det egna tänkandet inte så stor möjlighet att utvecklas. Det är lyda, eller inte lyda.
Med hårda konsekvenser.

I våra demokratier söker vi samförstånd och kompromisser. Diskussioner och ifrågasättande ingår i individens rättigheter.
Med kunskap och information vädjar regeringen till medborgarnas samarbetsvillighet.
Av egen fri vilja följer vi de direktiv vi får.
Kulturen hyllar dessutom individualismen och varje människas frihet.

Därför kan vi inte jämföra olika länders sätt att hantera denna pandemiska kris.

Det folk som inte har någon frihet, kan inte ställas inför det demokratiska sättet att vädja om samförstånd.
- Ska jag ha munskydd eller inte?

Och det folk som är vana vid frihet (vi), har svårt för att ta alltför stränga order. Det kan väcka trots...
tills vi inser hur dödligt farligt detta virus är, och även vi måste underkasta oss påbuden.
Individen måste underordna sig kollektivet.

Det är nytt för svenskarna.

Och ack så nyttigt!

Världens religioner.

 

Hur är det med religionerna då?

Det finns väl underkastelse egentligen bara i en enda religion - islam, som ju betyder just att "underkasta sig". Muslim = betyder "den som underkastar sig" Gud och följer de fem pelarnas bud.

Allah - Gud på arabiska - är allsmäktig, men också "den barmhärtige Förbarmaren".
Gud är den som uppenbarat sig i Koranen, förmedlad av Muhammed, men är också de fördolde och upphöjde. Allah står över och är skild från allt skapat, och kan inte komma oss mänskligt nära.

Men även buddhisten underkastar sig kärnan i sin filosofi - nämligen att allt är en illusion och att den åttafaldiga vägen går ut på att släcka livstörsten, så att livshjulen och återfödelsen äntligen stannar.

Många västerlänningar har känslan av att buddhismen är en så mild företeelse, men att utsläcka livstörsten ger ingen större drivkraft att vara aktiv... Buddha själv sitter passiv i sin meditations-ställning.
Det lockar inte mig.

Sittande Buddha i karma-hjulet.

I judendomen underkastar man sig Lagen såsom den är uppenbarad i Tora (Gamla Testamentet). Att uppfylla lagens alla bud är det största och viktigaste. Är det möjligt att göra det?

Har kristendomen någon underkastelse? Nya Testamentet talar om omvändelse och frälsning från synden. Jesus sammanfattar hela lagen med det dubbla kärleksbudet:
- Du skall älska Herren din Gud och din nästa såsom dig själv.

Det kan låta som en motsägelse, men vi är uppmanade att underkasta oss kärleken...

Ateisten då?
I den humanistiska livsåskådningen är människan alltings högsta mått. Ateisten underkastar sig denna begränsning då han förnekar all andlighet och allt tal om Guds existens.

Underkasta dig själavandringen?

När jag nu sitter här och funderar med en halstablett i munnen för att hålla mig frisk... så väcker detta med underkastelse många känslor.

Även i en relation underkastar vi oss varandra.
- Vad kan jag göra för dig? Vad behöver du?
Det är en frivillig kärlekshandling där vi ger näring till varandra.

Det är inte negativt!

Som student i religionshistoria i Lund gjorde jag ett intellektuellt experiment med alla de religioner jag läste. Jag gick in för att verkligen försöka identifiera mig med den religion jag studerade.

Jag kunde finna skönhet i den stränga laguppfyllelsen i islam, där all valfrihet begränsades till en enkel lydnad.
Men jag hade desto svårare för de österländska religionerna, där människan själv skall sona sina synder i långa cykler av återfödelser... kryddat med att livet i grunden är en illusion, och att vi inte skall värdera utan utsläcka livstörsten i våra meditationer.
Hela mitt inre vände sig i protest!
Vilken destruktiv passivitet!

En del säger att GUD är död, men när jag pratade med Honom i morse var Han inte ens SJUK!

Kristendomen hade jag svårt för vid den tiden, den var förgiftad av kyrkans historia och nutida maktfullkomlighet. Den kärlekslösa hierarkin ville jag definitivt inte underordna mig!
Men det var annorlunda med Jesus i Nya Testamentet. Där fann jag renhet, osjälviskhet, Guds närhet och totala förlåtelse och upprättelse.

Sakta närmade jag mig denna kärlek, som är det största jag någonsin kommit i kontakt med.
Skulle jag våga gå in under den?

Vad innebär det att underkasta sig Guds kärlek?

NU BLIR DET ALLTSÅ INGEN FÄLLANDE DOM FÖR DEM SOM TILLHÖR JESUS KRISTUS.

TY DEN ANDLIGA LAG SOM GÄLLER FÖR LIVET I KRISTUS HAR GJORT MIG FRI FRÅN SYNDENS OCH DÖDENS LAG.
DET SOM LAGEN INTE KUNDE GÖRA, DET GJORDE GUD...
Romarbrevet kap 8.

Många religioner har någon slags uppfattning om Jesus Kristus. Det finns många vägar till Kristus, men bara en enda väg till Gud...

… och den går genom Jesus.

Kristus, PANTOKRATOR. Allhärskaren.

 

Jag blev mycket förvånad när jag själv upptäckte detta.
Det är helt omöjligt att själv sona sina synder, att själv uppfylla alla lagbud och försöka göra Gud till lags - utan att veta om Allah är nöjd - eller att ställa sig bredvid livet och satsa på ett utsläckande.

I Jesus sammanfattas allt detta!

Jesus Kristus försonar alla människors synder genom att själv bli "offerlammet" som slaktas.
I den totala självutgivande kärleken uppfyller Jesus alla lagbud, skuldfri och rättfärdig.
Som om det inte vore nog, uppstår han på tredje dagen och visar att livet sannerligen inte är en illusion!
Med sitt sätt att mätta alla hungriga, läka de sjuka och uppväcka döda blir Jesus för mig motsatsen till de österländska religionerna.

Sedan bemyndigar han varje människa att själv ta sitt ansvar och fortsätta ge denna omsorgsrika kärlek till alla vi möter. Var aktiv! Men inte för att blidka Gud, utan för att du redan är frälst och fylld av hans kärlek!
Det är den som driver oss ut.

Din kärlek driver mig!

Detta är min upplevelse och erfarenhet. Jag har stor respekt för andras uppfattning, men jag ser också bristerna och tyngden.

Det enda jag kan tänka mig att underkasta mig är - kärleken.

Vem, eller vad är Gud till sitt väsen?

GUD ÄR KÄRLEK.

RÄDSLA FINNS INTE I KÄRLEKEN, UTAN DEN FULLKOMLIGA KÄRLEKEN FÖRDRIVER RÄDSLAN,
TY RÄDSLA HÖR SAMMAN MED STRAFF, OCH DEN SOM ÄR RÄDD HAR INTE NÅTT KÄRLEKENS FULLHET.
1 Johannes brev kap 4:18.

Hos Jesus drivs mänskofruktan bort, ja all rädsla drivs ut! Det är så stort!
Här finns FRID med Gud.

Läs noga...

Med detta sagt vill jag återvända dit där vi började - med att underkasta oss restriktionerna kring Corona-smittan.

Kan vi lära oss av varandra?

Vi måste ha skyddskläder - kanske kan den svarta burkan göras vit och bli ett gott skydd, med ansiktsmask?
Vi hjälper alla sjuka - oavsett livsåskådning, vi hjälper både troende, ateister, otrogna, icke-troende och meditatörer - eftersom människovärdet är okränkbart enligt Bibelns ord.
Här är det ingen som ska ligga sjuk och dö och sona sina egna synder... Här finns det inga kast-lösa... bara människor som behöver underkasta sig den medmänskliga respekten.

Underkastelsens livsmönster.

Nästa vecka börjar Ramadan, den muslimska fastan.
Hur i all sin dar skall det gå i dessa tider? Att inte äta är undantaget den som är sjuk, men de friska brukar ju samlas efter solnedgången och äta tillsammans - det bör ingen göra nu, eftersom social isolering gäller.

Här kommer två intressen i konflikt:

- Det muslimska påbudet med fastan, och nödvändigheten att hålla sig isolerad för att inte riskera sprida smittan vidare.
Hur ska detta gå?
Böner, böner!

Den barmhärtige Förbarmaren.

I hela samhället bör detta vackra och mjuka bibelord gälla:

UNDERORDNA ER VARANDRA, I ÖDMJUKHET FÖR KRISTUS.
Efesierbrevet 5:21.

Låt oss be.

Käre himmelske Fader,
Hjälp oss alla att underkasta oss Din kärlek!

Tack Jesus för Allt det Du har gjort för oss!
Din försoning bär starkast på dödsbädden.
Men hjälp oss att leva i Din förlåtelse varje vardag.

Låt hoppet om uppståndelse tändas i ögonblicket innan vi drar vår sista suck.
Herre, hjälp oss att lämna all egenrättfärdighet och på allvar underordna oss Dig.

Ge klokhet till varje lands regering, och hjälp oss var och en att ta vårt kollektiva ansvar i denna svåra tid.
Amen.

Kristus, min skatt!

Kastfulla hälsningar,

Helene Sture Underfelt,

- religionsslukare och påskliljeälskare.