BOOSTA DIG I NÅDEN - Martin Modeus

Snö vid brobågarna.

Medan jag har varit i Östergötland så har vintern bakat in hela Blekinge och Skåne med vitaste bomullssnö.
Jag böjde mig ned och kände på denna mjuka, kalla nederbörd som är så vacker.
Ska jag rulla en snögubbe? Nej, inte själv! Det går inte.

Trist.

Men jag skulle behöva styrka mig med lite vinterlek! Boosta mig själv, som det heter, putsa på mitt varumärke...

Nu ska jag återge ännu ett av föredragen från pilgrimsteologi-dagarna i Vadstena.
Jag läser i mina anteckningar och delar orden såsom jag uppfattade dem, med foton från Ljungaviksbron i Sölvesborg.
Dess valvbågar blir alltmer berömda... och får nu hjälpa till att predika!

Bro-bygel.

Det är nuvarande biskop Martin Modeus i Linköping som talade över ämnet:

I RÖRELSE, VARIFRÅN OCH VART?

Det låter som en paradox:
- Kyrkans grundrörelse är att stå still... I nåden!

Vi behöver inte gå tillbaka till gamla tider för att hitta inspiration till dagens arbete. Det räcker att återvända till denna fasta grund:

Nåden.

Alla rörelser stelnar. Alla organisationer fastnar.
Kyrkan får bottna i sitt eget budskap om nåd. Inte prestationer.
Om vi drar det till sin ytterlighet så kan man säga att om själva Tron blir en prestation, ja då behöver vi inte tron!

Martin Modeus citerade Luther:

- Om vi skulle kunna uppfylla alla bud, så skulle ju äran tillfalla oss själva och denna vår prestation.
Och då blir det fel.

Var inte rädd för "det lilla" - det kan vara tillräckligt bra så länge du använder "det lilla du har" och ärar Gud med det.

Större än du tror.

Mina tankar försvann iväg en stund... och jag tänkte på min ukulele. Den är det minsta av stränginstrumenten, den strängaste av dem alla... och jag är förälskad i detta fina lilla instrument.
Inte kan man väl ära Gud med en profan liten ukulele?

Jodå!

I en av de mest kokosdoftande Honolulu-sångerna står det så här:

"Vid stranden av Hawaii, står en palm så fin och svajiig,
min grav skall bäddas när jag en gång dör, en gång dör, en gång dör.
Se'n i himlen in jag träder, klädd i sida vita kläder
En sång till ucke sjunga änglarna i kör!"

Nej, jag kan verkligen inte uppfylla alla Guds bud, men jag kan ära Gud med den spelglädje jag har på detta fyr-strängade speleverk!

Min vän.

Tillbaka till Vätternkyrkan i Vadstena. Martin Modeus lyfte fram det klassiska argumentet mot nåden:

- Ni kristna kan ju "synda på nåden" - det är bara till att be om förlåtelse på söndagen för det man gjorde på lördagen...
Vad svarar man på det?
Nej, naturligtvis är det inte så. Att be om förlåtelse handlar om uppriktig ånger och vilja till förändring.

Hur skaffar man sig frihet om man känner sig trängd av Gud? frågade han.
Synden verkar ju så rolig och Gud är bara arg... Nej! Vänd på perspektivet.

Det är självupptagenheten som är den stora synden i livet.
Egot är i centrum, inte Gud Det är en tragedi med detta bakvända fokus. Det är inte en anklagelse, snarare en inbjudan till fokusbyte.

Kyrkan är en del av samhället. De mänskliga mekanismerna finns överallt, hos oss också förstås.
Men då kallar vi det "andlig självupptagenhet" och "kyrklig inkrökthet".

Skenhelighet?

Det var bra av biskopen att våga erkänna detta, men vi ska inte klandra varandra utan söka medkänslan för varann.

Hm, det är inte så lätt att sticka hål på en bubbla av andlig självupptagenhet, tänker jag. Där gömmer sig Egot under en mantel av fromhet och missriktade böner.
Eller "Så har vi aldrig gjort innan". Tänk om lärjungarna sa så till Jesus när han uppstod...

Upp! Stånden.

Modeus påminde oss om Magnus Malms ord:
- Vi offrar vår mänsklighet idag inför vår tids avgudar. Visst finns det mänskooffer i vår tid.

Varför förfasar vi oss över det när vi läser gamla texter, tänker jag.

Nöden efter Nåden, sa Martin.

Nu kommer tre punkter som handlar om vår tids varumärken, som håller på att äta upp själen.

1. Boosta dig själv.

Du själv har ansvar för att skapa dig själv. Vår tidsanda kräver av alla att man skall "boosta sig själv".
Skapa ditt eget varumärke! Hitta din nisch och var unik.
Det är ett mycket tungt ansvar...

Kyrkans tal om att vara unik har en helt annan ingång.

Reklamens mänskosyn trycker på att var och en skall vara sin egen gud.

Eller som ateismen säger:
- Gud är människans avbild...

Vem avbildar vem?

2. Missnöjets människa.

Vår tid talar hela tiden om utveckling. "Nöj dig inte". Men är det utveckling?

Reklamen skapar ett ständigt missnöje.

- Köp vår produkt! Beceause you are worth it!

Detta är nöd. Inte nåd.

Målet är andra människors beundran, där scenen har bytt plats med altaret...

Nöd. Inte nåd.

3. Värde contra kostnad.

Allt som har ett värde har också en kostnad.
"Klicka på länken så får du det gratis..." Utgångspunkten är att vi blir lurade.

Och vi luras att tro att ju högre kostnad en vara har, desto större är dess värde.

Det kan vara tvärtom!

Martin Modeus tog ett exempel från ett varuhus där man sa: "Vi ska 'prisa ut' den här varan på marknaden!
Varan i sig var omodern, ja den kanske rent av var riktigt dålig. Värde-lös.
Ju sämre kvalitet, desto mer ökade varuhuset priset...

De gjorde en vinst istället för en förlust!

För att kunden blandade ihop värdet med kostnaden.

Kostnad och värde är inte samma sak.

Nu tillämpade Martin detta ekonomispråk in i vår teologiska värld. Eller mänskliga.

- Var finns nåden i detta sammanhang? I värdet eller i kostnaden?

Jag hann tänka flera tankar innan biskopen själv svarade.
- Nåden finns i värdet, inte i kostnaden, sa han.
- Men för att ge oss nåden dog ju Jesus på korset för oss alla! tänkte jag, är inte det en enormt dyr kostnad??

Jämför igen: "Klicka på länken så kommer nåden gratis...."

Visst, vi vill gärna ha gratisvaror. Men om de är alltför gratis, tappar de i värde...

Om nåden är "gratis" - vilket den är - har den lågt värde då?
Är det bättre om nåden är dyr? Och svår att få....?
Vår tidsanda rör till det.

Hur mycket?

På hebreiska heter NÅD = chäsäd.
Som substantiv betyder det "båge". Som verb betyder det "böja sig ned" (i vänlighet och förbarmande).

HERRE, UPP TILL HIMMELEN RÄCKER DIN NÅD
OCH DIN TROFASTHET TILL SKYARNA. 

HUR DYRBAR ÄR INTE DIN NÅD, O GUD!
MÄNNISKORS BARN TAR SIN TILLFLYKT UNDER DINA VINGARS SKUGGA.
Psaltaren 36:6

Vi behöver motbilder till samhällets bilder och krav på oss.
Vi behöver bilder som befriar oss till att vara dem vi är - för mig är det Kristus, ikonen av Gud, betonade biskop Martin, och fortsatte:

Nåden är Guds rörelse! Inte min rörelse... Stå still, människa.

Vi rör oss mot Kristus -  men han är redan hos oss, och även hos vår medmänniska.

Gjorde Gud det?

Bibeln är vår viktigaste källa, där är rörelsen en dialog med Ordet, ett samtal med Frälsaren.
Han tog ett välkänt exempel.

Den förlorade sonen hade inte levt upp till sin bild av "sonen".
Han byggde sitt varumärke med hjälp av pengar och ett stort ego. Tills rikedomarna var slut.

Han kom till insikt att enda möjligheten att överleva var att återvända till sin pappa.
Vilken förödmjukelse...
Den förlorade sonen såg förödmjukelsen som en prestation. Han trodde att han skulle vinna faderns kärlek om han förödmjukade sig tillräckligt mycket.

Men pappan lyssnade inte på hans förebråelser. Han såg på sin pojk med kärlek - med nåd - och ställde till med fest för att han var återvunnen.

.. att inte ta emot kärleken.

Föredraget avrundades med några mycket viktiga meningar om just Förlåtelse.

När lärjungarna frågade Jesus hur många gånger de skulle förlåta dem som gjort orätt mot dem, svarade Jesus:
- 7 x 70 gånger!
Lärjungarna var bara upptagna med sin egen "förlåtelse-prestation" och hade nått sin gräns.
Deras synd var självupptagenheten. Där har vi den igen.

Jesus svarade med himmelens röst. 7 x 70 är fullkomlighetens tal.
Så kan bara Gud förlåta... Det kan aldrig vara vår prestation!

Rörelse i stillhet...
Guds rörelse är till oss, innan vi själva ens har rört oss.
Här visar dopet av spädbarn tydligare vad nåd är, än vuxendop.

Kunde vara kyrkvalv.

Jag hoppade högt när han ställde frågan:

- Talar vi för mycket om förlåtelse i kyrkan?
Ja, det gör vi.
Relationen till Gud har gått sönder, men är ju läkt i Kristus. Vi lever i nåden!

Alltså kan man säga att i kyrkan behöver vi inte förlåtelse på det sättet längre - den stora uppgörelsen sker ju i början av omvändelsen - NU LEVER VI I NÅDEN!

Tack! Tusen tack!
Nu blev det sagt. Detta har plågat mig i många år och jag har aldrig riktigt kunnat sätta ord på det.
Jag är ju försonad med Gud och lever i gemenskap, då behöver jag inte denna ständiga syndabekännelse.
Vägen är mycket kortare nu. I nåden!

Nåd-båge.

Eller som det står utifrån Gamla Testamentets perspektiv:

DÄR SYNDERNA ÄR FÖRLÅTNA BEHÖVS INTE LÄNGRE NÅGOT SYNDOFFER.
Hebreerbrevet kap 10:18.

Nu var jag riktigt trött och uppfylld.
Mitt eget varumärke som pilgrim sa mig att nu gällde omedelbar tystnad och återhämtning!
Och jag kan inte sitta still en sekund längre!

Ut i friska luften. Rör på fläsket. Styrk dig med snö.
Böj dig vänligen ned och ta på dig skorna.
Lyft sedan blicken och se hur Herren Gud spänt sin nådesfulla båge över hela himmelen!

Tack Martin Modeus för ditt boostande föredrag!

Båg-styrig.

Böjliga hälsningar från Helene F Sturefelt,

- bågfotograf, brobyggare och reklamhatare.

STURELLAS DADELKAKA

Färska dadlar.

Man öppnar skafferiet och tittar in. Man är sugen på något, nu när alla julkakorna är slut - till och med lussebullarna i frysen är uppätna!

Man söker längre in i skafferiet. Man hittar en oöppnad ask med dadlar. Oj, vad kan man ha dem till?

Sturella beslöt sig för att hitta på en kaka.
En skvätt kallt kaffe fanns kvar från gårdagen. Och en gammal julmust...

Nu ska vi se.
Välkomna till Halv Tre Hos Mig... Här ska bakas!

Skärp dig.

Det ligger tre lager dadlar i asken. Ta det översta lagret. Det blir ca 20 st.
Kärna ur dem och lägg dem i en skål med hög kant.

Mixa dem med 1 dl kallt kaffe.
Om det blir för tjockt - häll i en skvätt julmust. Jodå, Det blir så bra så.

Vispa 2 ägg med endast 1 dl socker. Vispa lätt och fluffigt en stund. För hand.
Ta inte elvispen om du inte behöver det.
Låtsas att du är på gymet.

Smält 50 g smör - eller mer om du vill. Ta i några matskedar kokosfett, det är bra!
Man hittade en gammal blockchoklad också... Bryt i några bitar och låt dem smälta med i det solskensgula smöret. Varför inte ta halva paketet? Det är dumt att spara på chokladen!

I en annan skål blandar vi de torra ingredienserna:
2 dl vetemjöl. 1 dl havregryn. 2 msk kakao. 1 tsk bakpulver.

Kallt kaffe. Redan uppdrucket.

Nu ska vi se... har vi allt?

Hoppsan, där står en skål med julens icke uppätna nötter... Suck, varför köper man sånt?
Det är lika bra att ta en stund ock knäcka, skala och mala.
Sätt igång!
Sturella fick ihop ca 1 dl färdigmalen hasselnötsmassa.

Om du rent av har plockat dina nötter själv så är de inte besprutade. Kanske kan dina vänner som i vanliga fall inte tåler nötter, tåla dessa.

Tåler inte.

Blanda ner ihop allt, lugnt och fint.
Smaka på smeten att den säkert är god. Men smaka inte för mycket!

Smörj och bröa en form. Jag tog kokosflingor denna gången.

Grädda i ugn ca 30 min, 175 grader.
Känn med sticka att den är torr i mitten.
Din ung kanske kräver mer tid. Eller mindre.

Eget omdöme är det bästa receptet!

Färdig.

Denna ljuvliga dadelkaka skulle jag vilja bjuda jungfru Maria på.

Det finns gott om dadlar i Bibeln.

I vår religionsdialog har våra syriska vänner berättat att Maria födde Jesusbarnet under en dadelpalm... enligt deras tradition.

Dadlar var det första hon åt efter förlossningen - och blev ordentligt styrkt av sötman och mineralerna.
Ja, varför inte?

Nu tänker jag styrka mig med Sturellas dadelkaka!
Och av dem som blir över - det är ju två lager till - blir en en ny kaka nästa vecka.

Resten lindar jag bacon runt och steker...
Men det känner mina muslimska vänner inte till...

Kärlek till er alla.

Pax et Bonum.
Frid och allt gott!

Helene Sture Dadelfelt,

- sockerbagare i kulisserna och med vispgrädde i mustaschen.

FRÅN PILGRIM TILL PILGRIM - Martin Lind

Pilgrimsteologidagar i Vätternkyrkan.

I dagarna tre har vi firat att pilgrimslivet levt återuppståndet i 20 år!
Det var föreläsningar och ballonger, seminarium och tårta.
Nya och gamla vänner och vandrare möttes igen och delade erfarenheter.

Vadstena pilgrimscentrum bjöd åter in till teologidagar då vi fick fördjupa oss i vandringens varför...

Jag är mycket trött av alla intryck, men ska försöka dela med mig av ett av föredragen.
Det är Martin Lind, f d biskop i Linköpings stift, som entrade talarstolen och gav några goda ord kring hur pilgrimsvandrandet påverkat honom.

Svensk och dansk pilgrimspräst.

Många uppskattar hans 16-åriga biskopsgärning, särskilt de årliga vandringarna ut i Europa med ca 200 ungdomar varje sommar, med motivet att lära känna andra kristna ungdomar från olika kyrkor. Bönen förenar.

Martin Lind inledde med att berätta hur svårt det var i början att få gehör för dessa tankar.
Förtroendevalda och kyrkfolk tvekade.
Är inte pilgrimsvandring katolskt och medeltida?

Men med ett inkluderande arbetssätt lyckades han få till stånd att Sveriges förste pilgrimspräst anställdes, Hans-Erik Lindström, som efter 20 år bokstavligt talat fått Sverige på fötter!

Tack! Tjugofalt tack!

Pax och tax, nej tack menar jag.

Som den goda organisatör han är, kommer här åtta punkter om pilgrimsvandringens insida, såsom Martin Lind uppfattar det, och såsom jag hade förstånd att skriva ned det...

1. Pilgrimsvandring i GUDS NÄRVARO ÄR EN STÄNDIGT PÅGÅENDE FÖRVANDLING.

Liv innebär alltid förändring.
Det är både attraktivt och svårt.
Man kan titta på sina händer och upptäcka nya, bruna åldersfläckar... Det kan kännas hotfullt.
Livet tycks aldrig vara stabilt.

Motsatsen är cement, som är hårt och dött.

Martin Lind är 70 år, men still going strong! Oavsett sina händers mönster...
Mina ser likadana ut.

Pilgrimsvandringen påminner om detta kusliga.
Men den återkommande bönen och mässan i vandringen hjälper till att att stå ut med detta föränderliga tillstånd.

Förändringen är ju inom ramen av Guds närvaro!

Och ingen av oss är på samma plats hela tiden, varken i tankarna eller med kroppen och alla de celler som hela tiden byts ut.

Aldrig stilla.

2. Pilgrimsvandringen påminner hur KYRKA OCH BIBEL ÄR UNDERORDNAT DENNA FÖRÄNDRING.

Men, det förändras väl inte?
Kyrkan och Bibeln är väl konstant?

Jo, även dessa två storheter existerar under förändringens villkor.

Varje tid behöver göra en ny översättning och tolkning av Ordet. Det är inte en svaghet utan tvärtom en styrka!
Vi kan se det så att Gud öppnar Ordet för oss på nytt och på nytt, hela tiden.
Djupet är oändligt.

När vi ber Herrens bön så betonar vi orden olika för varje dag. Vissa dagar fokuserar på det dagliga brödet, andra på att inte behöva prövas mer... och så vidare.

Men Gud är väl oföränderlig?

Ja. Och nej. För vårt mänskliga perspektiv byter Guds nåd ständigt skepnad. Varför då?
För att kunna nå oss var och en! Livet är inte statiskt och inte vi heller.
Gud är följsam mot oss.

Risken i det statiska är att det dör. Både vi och livet.

Gud skapar i varje tid - och ingen av oss kan gå tillbaka! Inte Gud heller.
Rörelsen är ständigt framåt.

Bakåt... bak och fram. Framåt!

3. Jag pilgrimsvandrar med min JESUS-TRO OCH BEJAKELSE AV DET MÄNSKLIGA.

År 451 hölls ett stort kyrkomöte i Kalcedon då det fastställdes att Jesus verkligen var "Sann Gud och sann människa". Ingen del är större än den andra. Det är 100% av båda essenserna.

Med ålderns mognad upplever Martin Lind att det mänskliga hos Jesus blir allt viktigare.
Det är det mänskliga som visar det gudomliga!

Det är när vi söker det sant mänskliga som vi kan finna det sant gudomliga.
Inte tvärtom...

Han tog ett exempel hur kampanjen för Brexit utfördes i England.
Martin Lind har varit biskop där några år och såg processen på nära håll.
Kampanjen bedrevs med lögnaktiga statistik-siffror. När detta uppdagades sa politikern:

- So what!

Sanningen spelade ingen roll. Han drev igenom sin vilja med alla medel. Han är nu utrikesminister...

I det sant mänskliga finns inget osant, falskt eller lögnaktigt. Varje lögn är ett brott mot kristen tro!
Vi behöver protestera mycket mer högljutt mot vår tids lögner, betonade Martin Lind.

Kyrkan får inte vara lika stum som den var under 1930-talet då nazismen härjade.

Inte stum. Talande tystnad.

4. I pilgrimsvandringen LEVER JAG MED MIN DÖD OCH DÖDSRÄDSLA.

Målet för vår vandring är oändligt viktigt.
Att bara gå utan mål är meningslöst för mig, sa Martin Lind och gick emot Karin Boyes ord att "vägen är mödan värd".

Nej, som kristna lever vi vårt liv med ett tydligt mål, och det är himmelen.

Varje pilgrimsvandring går ju från kyrka till kyrka.
Vid dagens slut kommer vi fram till nästa kyrkport, som då blir en symbol för den himmelska porten.

Ofta går vi tre varv runt kyrkan, för att riktigt landa vid målet, gärna sjungande.
Och sången tas emot av kyrkvalven... och innesluter sången i den himmelska närvaron.
Det är stort!

Månsken över Klosterkyrkan.

Vi ska inte skuldbelägga dödsrädslan. Den finns där. Det är mänskligt.
Våga känna känslan.
Annars kan det bli ännu ett krav... att jag ska klara av detta också - att vara Stålmannen inför döden.

En kollega och vän till Martin Lind - Per Frostin - dog tidigt i cancer. Jag minns det under mina egna studieår i Lund vilken förstämning det blev då.
Men han sa den sista dagen:

- Sjung mig in i himmelen!

Detta är målet för både pilgrimsvandringen och livets vandring:
- Lovsången till Guds ära.

Här, nära.

5. KYRKANS ENHET BLIR TYDLIG i pilgrimsvandringen.

De olika samfunden smälter ihop. Kyrklig tillhörighet försvinner. Vi blir Ett under vandringen.

Många har erfarit att i pilgrimsvandringen så ligger enheten dold, men vi vandrar alla i dess anda.

När påven Franciskus kom till Lund förra året markerade han att det är mer som förenar oss kristna än vad som skiljer oss åt.
Resultatet av detta möte är att det i Lund varje lördag firas en gemenskap vesper i Lunds Domkyrka, alternativt St Thomas Kapell som är katolikernas kyrka.

Anna Alebo, pilgrimspräst i Lund, intygade detta, vilken enorm längtan efter gemensam bön som nu blivit förlöst!

Påven bad ju offentligt om ursäkt för sina företrädare genom tiderna, där man förlöjligat och missförstått varandra, katoliker och protestanter. Detta är ännu större!
Vi rör oss ständigt framåt.

Vi är ett.

6. Pilgrimsvandringen är SLÄKT MED DEN HELIGA MÅLTIDEN.

Det är så fint att höra en teolog, lärare och biskop berätta personligt om tron, särskilt om det som varit svårt att ta till sig.
Det är så märkligt, för mycket av det Martin Lind säger är även mina erfarenheter, som om det vore ett karbonpapper oss emellan.

Han berättar:

- Nattvarden betydde ingenting för mig som 14-åring, trots att jag hade stora förväntningar som konfirmand på min första nattvardsgång. Ingenting "hände"...
Det tog tid för mig att växa in i nattvardens mysterium.

Som prästson hörde han måååånga predikningar, och för en ung grabb blev det för tråkigt.

- Jag vill möta Gud, inte bara lyssna på ord...

Men brödet och vinet i nattvarden var det som var "hållbart" när predikningarna inte höll måttet.

Även jag har sakta vuxit in i nattvardens djup.
Livet är inte en sträcka från punkt A till B, tänker jag, utan mer cirkulärt där situationer upprepar sig.
Nattvarden är en sådan upprepning, som djupnar för varje gång jag står där med utsträckt hand.

Eller som Martin Lind sa:
- Nattvarden sammanfattar mitt liv. Det kan inte motsägas eller falla.

Måltid.

7. Pilgrimsvandringarna för mig är SOLIDARITET MED NATUREN OCH MÄNSKORNA.

Pilgrimsvandringarna är i samma anda som den gröna miljörörelsen.
Vi går varsamt på jorden i en natur som är så oerhört generös.

Gud har olika tempo att närma sig. Och vi har olika tempo att närma oss Gud.
I vandringen hittar var och en sin rytm.

Vandring till "vingården".

8. Vi pilgrimsvandrar till LIVETS SKÖRASTE SKIKT OCH MÖTER DET STÖRSTA.

Min tanke försvann iväg en stund under föredraget. Jag tänkte på hur påträngande kroppens behov blir under en vandring.

Det är för varmt och svetten lackar. Kläderna blir fuktiga inifrån.
Det regnar timme efter timme... och kläderna blir blöta utifrån.
Det blåser och är kallt, kilometer efter kilometer. Benen blir stelare och stelare.
Och man behöver gå på toaletten, mitt på slätten...

Så utsatt man är!

Åh, en påse!

Martin Lind poängterade att det sköraste faktiskt kan vara det starkaste. Men hur då?
Det verkar vara en motsägelse med tanke på hur brutal världen ser ut...
Man kan verkligen ifrågasätta det Jesus säger:

MIG ÄR GIVEN ALL MAKT I HIMMELEN OCH PÅ JORDEN...
Matteus 28:18

Men denna verkliga makt är dold.
Det handlar om den omsorg Jesus hela tiden visade.

Den makt som dödar är ingen "makt" - vi kan leva utan den.
Men omsorgens sanna makt kan vi inte leva utan - inte en enda dag!
Då går vi under.

I vandringen tillsammans är vi sköra; hungriga, törstiga, trötta, ledsna... och får möta varandra med omsorg:

- Jag har en brödbit över... vill du ha lite vatten?

Min skörhet möts av den andres styrka.
Denna omsorg är det största.

Amen!

Ballongsnopp.

Vandringens varför är - därför då kan Guds omsorg bli tydlig, genom oss, tänker jag.
Det sant mänskliga blir avklätt och fördjupat, precis som Jesus som avstod all himmelsk härlighet för att bli en av oss.

Jag blåser upp min ballong med luft som är fylld av helig Ande... Den lägger sig i fönstret, åker ned under bänken, sätter sig på väggen, tills den till slut smäller...
När mitt jordeliv är färdigt och mina vandringsskor står kvar på skohyllan, då är jag fri!

Och med jubeltoner förenas jag med alla som gått före, i en evig lovsång som aldrig tar slut.

Från.. och till himmelen!

Pax et Bonum.
Frid och allt gott!

Helene F Sturefelt,

- vandrare i Blekinge, amatörfotograf och ballongälskare!

FRÅN ÅNGER TILL TRÖST - Kafarnaum

Varför skapade Gud björnlokan?

Gud sörjer människornas ondska. Gud ångrar sig. Det här blev inte bra...

Är Gud nyckfull?
Och vad hände när Jesus gick rakt igenom folkhopen i Kafarnaum?

Detta inlägg är en fortsättning på Anders Sjöbergs föredrag om Israel i Listerkyrkan den gångna helgen.

När vi inte känner till det hebreiska språkets sammanhang, förlorar vi värdefull kunskap.

Kära nå'n... Sådana krav kan man väl inte ha på sig som bibelläsare?!
Nej, men på präster och pastorer - och inte minst på dem som översätter Bibeln från grundspråket! Vilket inte alltid är fallet...

Jag erkänner med en gång att under mina teologistudier i Lund valde jag att läsa religionshistoria framför hebreiska - för att kunna stå i dialog med olika religionsföreträdare.
Därför njuter jag av denna undervisning utifrån Gamla Testamentets originalspråk.

Tre bokstäver kommer att följa oss i detta inlägg: N H M.

Men först ångern:

Du är giftig.

NÄR HERREN SÅG ATT MÄNNISKORNAS ONDSKA VAR STOR PÅ JORDEN 
OCH ATT DERAS HJÄRTANS ALLA UPPSÅT OCH TANKAR ALLTID VAR ENDAST ONDA, 

DÅ ÅNGRADE HERREN ATT HAN HADE GJORT MÄNNISKORNA PÅ JORDEN 
OCH HAN BLEV BEDRÖVAD I SITT HJÄRTA... 
1 Mosebok kap 6:5.

I hebreiskan är det konsonanterna som bär betydelsen av ordet. Vokalerna är tillagda sedan och ger variation på innebörden.
Hebreiskan är svår att översätta till svenska eftersom det har en process i sig, ett skeende vilar i ordstammen.

N H M är stommen i ordet för "ångra sig".

Vad är processen i detta ord då? Anders Sjöberg förklarade:
- Det går från det sorgliga - ångra sig - till det trösterika.

Från ånger till tröst.

Förrädiskt vacker och giftig.

Minns ni berättelsen när Jesus undervisat i synagogan i Nasaret?

Folket retade sig på hans höga anspråk - INGEN BLIR PROFET I SIN HEMSTAD - och drev till slut ut honom ur stan för att störta ned honom från ett berg.

MEN JESUS GICK RAKT IGENOM FOLKHOPEN OCH FORTSATTE SIN VÄG.
HAN KOM TILL STADEN KAFARNAUM I GALIEEN... 
Lukas kap 4:30-31.

För oss är det här med namn inget som vi tänker så ofta på.
Det ska först klinga snyggt, tycker vi, men att det också har en betydelse missar vi ofta.

Men så är det inte i Israel.

Varje namn - oavsett om det är ortsnamn eller personnamn - bär en betydelse som avslöjar dess syfte och mål.
Namnet innehåller identiteten. Att ringakta ett namn var att förakta personen.

Illustrerat Bibellexikon skriver:

- Man kunde låna ut sitt namn till någon annan när man ville ha vederbörande skulle säga eller göra något i ens ställe.
Det är därför det så ofta står i Skriften "för mitt namns skull".

Ortsnamnen bestämdes ofta av naturformationer, t ex Rama = höjd, Gat = vinpress, Betel = Guds hus.

Vad döljer sig här? Titan-X!

KAPARNAUM, eller Kafernaum som det stod i den gamla översättningen, innehåller två ord: ett för "by" och ett för "Nahum.
Alltså  = Nahums By.

Nu dyker de tre bokstäverna upp igen: N H M.

Med vokalerna "a" och "u" så får ordstammen betydelsen = "tröst".
Med andra vokaler blir det "ångra sig".

(Jämför svenska "lada" och "leda".... Samma konsonanter men olika vokaler och olika betydelser).

Nahum var en profet på 600-talet f-Kr. Han är nummer sju i Tolvprofetboken i GT.

Profeten Nahum agerade då staden Nineves härskare i århundraden hade spritt våld och skräck bland folket. Nu var tiden inne för den själv att förskräckas.
Guds vrede och Guds förbarmande skulle drabba Nineve - i den ordningen.

Från sorg till tröst.

Inte Ögontröst.

Hänger du med ännu?
Jesus gick alltså vidare och bosatte sig Nahums by Kafarnaum. Han bosätter sig i Det Sorgliga som Gud skall föra till Det Trösterika!

Det som blivit fel ska Gud föra till förändring. Detta är den Gudsbild som det hebreiska språket förmedlar i sina konsonanter... N H M.

Det är en Gud som tar ansvar i det historiska skeendet. Gud låter livet hända, det blir fel, men det måste det bli, för att sedan leda livet rätt.

Fingerborgsblomma, Digitalis.

Ett exempel till:

Isak sörjde sin mor när hon dött. Han gick till brunnen, och när han såg Rebecka fann han N H M - tröst!

Det hebreiska tänkandet öppnar upp för Gud även i de språkliga dimensionerna!

Anders Sjöberg sa med ett varmt leende:
- En judisk rabbin har lärt mig vad nåd är. Den judiska tron är Nådens religion, inte lagens!

Bli inte nervös.

Nu lämnar vi föredraget och så vill jag tänka lite själv.

Hur många gånger har vi väl inte fattat beslut som vi ångrat!
Man försöker vara genomtänkt och effektiv, smart och klok men ändå kan det bli fel och man får ångra sitt handlande.

Vad ska man göra då? Gräma sig? Anklaga sig själv eller andra?

Nej, Bibeln ger en modell att handla efter:
- från ånger via sorgen till tröst.

Det är lika bra att erkänna att det blev fel, och sörja det. Inte älta!
Och sedan ta ut ny riktning, lämna staden och gå till en annan. Skapa nytt liv, till tröst.

Ny riktning över Listerlandet.

Nu tänker jag vända Ordet rakt mot mig själv.

När Gud ser ondskan i mig och dig, då ångrar han att han skapat oss...
Jaha... Hur känns det? Att vara ångrad...

Om vi skulle stanna här, skulle Gud inte vara bättre än vad vi är... småsint, snål och sur.

Men Gud gör inte så.
Först kommer sorgen - och sedan den stora omvändelsen som ger tröst!

Gud var arg på orättvisorna i Nineve, men han surade inte som profeten Jona, nej Gud agerade och vände ondskan mot härskaren själv.

Varje politisk ledare, borgmästare, chef och president som har modet att Ångra Sig, för att därefter vända om i ny riktning, agerar enligt Guds vilja!

Det är omvändelsen som ger trösten.
Men om man låser sig i prestige, blir det bara sorg och bitterhet.

Tillbaka i det lilla mänskolivet: varsamt vill Gud vända oss bort ifrån det som blev fel.
Med vissa får han ta i med hårdhandskarna... I nyorienteringen kommer trösten med nytt livsmod.

Ramlade i rapsen...

Så, att läsa Bibeln efter bokstaven får plötsligt en ny innebörd.
Det hebreiska språket innehåller ett djup som förenklade översättningar missar.

När vi läser om när Gud kommer med vrede och dom, så får vi inte glömma dessa tre bokstäver N H M - att målet är inte ilskan, utan omvändelsen och trösten!

Gud är tröstens Gud. Men han fuskar inte... sneddar inte och tar inga genvägar.

Herre, Tack för Ditt tålamod med oss människor!
Förlåt oss all vår rädsla och allt fusk.

Jesus, hjälp oss att lämna det gamla livet och acceptera att vi inte "blir profeter i vår egen hemstad".
Led oss in i Sorgens Stad men ta oss då hela vägen fram till Tröstens grönskande park.

Helige Ande, tack för att Du talar i Gamla Testamentet och ger oss hopp om vad som skall komma.
I dina löften lever vi. Amen.

Från Ånger via Sorg till Tröst.

D vrmst hlsnngr fr Hln Strflt...

Nej, det där ångrar jag att jag skrev...

De varmaste konsonant-hälsningar från

Helene Sture Tröstefelt - ringakta inte mitt namn!

- som fotograferade giftiga växter en solig sommardag på Listerlandet,
- och som tackar Anders Sjöberg ännu en gång för god undervisning.

Hemma.

INYMPAD I ISRAEL - Anders Sjöberg

Ympning på gång.

Man känner det i magen när det är rätt!

Listers EFS har inbjudit till bibelhelg med Anders Sjöberg - präst, lärare och reseledare - med temat ISRAEL "igår, idag och imorgon".

Vi hör så många föredrag och predikningar, och läser så många böcker och rapporter med infallsvinklar till höger och vänster.

När svensk massmedia rapporterar om Israel får jag alltid en konstig känsla av att något är fel.
I den offentliga debatten är vi inte anti-semitiser och ger judar en självklar plats i samhället, men tar parti emot dem när det gäller konflikten med Palestina.

Svenska kyrkan gör likadant på riksnivå.

Luther hade stora problem med judarna, och satte dem på samma bräda som den katolska kyrka han kritiserade - "ni är alla lagrättfärdiga"! Men han skapade nya problem med sitt hat emot dem.

Någonting är fel.

Nu fick vi äntligen ett perspektiv som var både erfarenhetsbaserat och bibelförankrat, med kärlek.

Hoppa inte över grinden.

Jag skulle kunna skriva ett antal artiklar om Anders Sjöbergs värdefulla kunskap, men jag får begränsa mig till en sak i sänder.

Syftet är att visa hur Gud i alla tider använt Israel för att välsigna alla folk.
Ja, man kan jämföra det med att vi blir inympad i det stora moderträdet... Därför bildsätter jag detta inlägg med ett litet välsignat äppelträd utanför huset som efter ett år börjat grönska med nya sorter!

Välsignat.

OM NÅGRA AV OLIVTRÄDETS GRENAR HAR BRUTITS BORT
OCH DU SOM ÄR EN GREN AV EN VILDOLIV HAR YMPATS IN ISTÄLLET 
OCH FÅR DEL AV DEN SAVEN FRÅN DET ÄKTA TRÄDETS ROT
SÅ FÖRHÄV DIG INTE ÖVER DE ANDRA GRENARNA. Romarbrevet 11:17

Anders Sjöberg har vistats mycket i Israel och står i nära kontakt med en rabbin.
- Judisk tro har fördjupat min förståelse av min kristna tro, sa han.

Kristendomen hänger ju inte i luften - fast ibland känns det så när jag lyssnar till urvattnade predikningar. Vi är vuxna ur den judiska roten, som ett sidoskott.

Nytt sidoskott.

- Men vart tog 2/3 av Bibeln vägen i Trosbekännelsen?

Vi bekänner Gud såsom Fader och Skapare, sedan kommer Jesus direkt och helig Ande.

- Var är Skrifterna och Profeterna? Alla skeenden i Gamla Testamentet bygger på varandra.
Gud ger ett löfte och det uppfylls. Gud ger nästa vägledning och det uppfylls.

Anders Sjöberg söker förklaringen hos kejsar Konstantin, som på 300-talet gjorde kristendomen till sammanhållande stats-religion.
Men då skulle allt judiskt rensas ut...

Till stöd hade han kyrkofäderna Hieronymus och Eusebius, de tillhörde samma krets.

Istället tillät man det grekiska inflytandet bli större - och det är vår olycka!

Du vet, Platon var den som menade att idévärlden var den riktiga och den fina, och den avspeglades i dunkelhet här i jordelivet, som hade lägre status.

Denna uppdelning är djupt obiblisk. I det hebreiska tänkandet hålls allt samman i en helhet.

Det andliga är inte finare än det kroppsliga!

Bladen inte finare än grenen.

Om kyrkan hade hållit fast vid sitt judiska/ hebreiska ursprung hade inte kristendomen skenat iväg åt fel håll!
Och om folket själva hade kunnat läsa sin Bibel skulle de kunnat argumentera emot kyrkofäderna.

På 300-talet var vi vikingar som varken kunde läsa eller skriva... Vi var skövlare och barbarer i norra Europa.

Men det var ju inte förrän på 1500-talet som Bibeln kom på folkspråket - översatt av Luther som inte gillade judar...

Om du förhäver dig, säger Paulus i Romarbrevet, då...

... DÅ SKA DU VETA ATT DET ÄR INTE DU SOM BÄR ROTEN
UTAN ROTEN SOM BÄR DIG! Rom 11:18

Kyrkofadern Eusebius lär också ha sagt att när vi firar nattvard skall vi inte ägna oss åt "de judiska legenderna" - alltså att Jesus som Guds lamm hör ihop med den judiska påsken då de skulle fly ut ur Egypten.

Listerkyrkan i Hällevik.

Anders Sjöberg lyfte också fram att vår tids översättningsarbete präglas av en historiesyn som inte tar hänsyn till sammanhanget med gamla testamentet.

Exempel:
1 Mosebok 12:3 berättar om Abraham, hur alla släkten skall bli välsignade i honom.

Bibel 2000:
OCH ALLA FOLK PÅ JORDEN SKALL ÖNSKA SIG DEN VÄLSIGNELSE SOM DU HAR FÅTT.

Varsamma revisionen av 1917 års översättning:
OCH I DIG SKALL ALLA SLÄKTER PÅ JORDEN BLI VÄLSIGNADE.

Det är skillnad! Eller hur!

Hur ska man veta vilket det skall vara då? Välsignelsen hör ihop med Abraham och då bör man känna till vad hans namn betyder på hebreiska.
Häng med nu:

1 Mosebok kapitel 11 har just avslutat berättelsen om katastrofen med Babels torn, då mänskorna ville upphöja sig själva och bli som Gud. Konsekvensen blev den stora språkförbistringen.

Därefter kallar Gud på Abram för att börja om... Ja, han hette från början ABRAM, vilket betyder Upphöjd Fader.

Hm... mänskorna kunde inte upphöja sig själva, det blev ett egobygge som rasade ihop.
Men Gud upphöjer Abram! Till en fader!

Sedan får han ett tillägg - det lilla ordet "ha", som betyder "till många folk".

Anders Sjöberg visade här hur nödvändigt det är att ha kunskap om det hebreiska ursprunget när vi gör våra nya översättningar, och inte bara hålla oss till bokstaven.

Alltså, ABRAHAM är = en upphöjd fader till många folk.
I honom skall alla släkter bli välsignade!
Inte att de skall "önska sig det..."

Nu är magkänslan rätt igen.

Så, vi behöver göra upp med det här avbrottet från vårt judiska arv. Vi kan inte bryta av den kvisten.

Bryt inte av.

Det känns som att påvekyrkan historiskt sett hellre lutat sig mot makten än mot bibelordet. En sådan gren bär inte frukt.

DE BRÖTS BORT DÄRFÖR ATT DE INTE TRODDE
MEN DU ÄR KVAR DÄRFÖR ATT DU TROR.
VAR INTE ÖVERMODIG, UTAN TA DIG I AKT. Rom 11.

Ja, det gäller oss alla. Idag har katolska kyrkan börjat göra upp med sitt vissna arv. Gud är mäktig att låta den grenen grönska igen.

Visset kan grönska igen.

Det finns en kristen ambassad i Jerusalem, startad 1980, då flera länder flyttade sina ambassader till Tel Aviv. Deras mål är:

1. Att hjälpa judar få en fristad i Israel. Förra året återvände 10.000 judar från förföljelser i Frankrike.
Situationen liknar idag alltmer 1930-talets nazism.

2. Att vara ett socialt stöd, både till judar och araber.

3.Att göra manifestationer i Josafats dal, där lövhyddo-festen firas. Orden från Sakarja kap 14 och Uppenbarelsebokens kap 7 pekar profetiskt framåt mot det.

4. Den kristna ambassaden erbjuder riksdagsmän att resa ned till Israel för att se själva med egna ögon hur situationen är, och inte förlita sig på vinklade rapporteringar.

Min magkänsla är mycket god.

Kristna ambassaden har ett postgironummer ifall du vill stötta dem:
pg 72 02 76 - 5

Du kan också besöka Anders Sjöbergs hemsida:
www.andersjoberg.se

Se hur det grönskade i år!

Hur ska man använda det profetiska ordet? Gamla Testamentet, judarnas Bibel, är ju full av uttryck som pekar fram mot framtiden.

1897 hölls den första sionistiska kongressen i Basel. Teodor Herzel grundade staten Israel.
Allt det motstånd han mötte kommenterade han så här:

- Om 50 år kommer världen att få se!

Vad hände 1947? Då tog FN sitt beslut och erkände Israel.

Och i år 2017 är det 120 år sedan - "jubelår". Vi kommer att få se omvälvande händelser i världen, menade vår gästföreläsare.
Hans gode vän rabbinen påminde honom, och nu oss:

- Säg inte "det profetiska ordet är uppfyllt", säg hellre "nu aktualiseras det igen".
Bibelns profetior dyker upp flera gånger under historiens lopp.

De lever som de lär. Israels ökenareal minskar ständigt, därför att de lever efter Guds ord.

DEN RÄTTFÄRDIGE GRÖNSKAR SOM ETT PALMTRÄD.
ÄNNU NÄR DE BLIR GAMLA SKJUTER DE NYA SKOTT. Psaltaren 92:13

Hur går det till? De sitter inte och tittar på sanden.. de planterar träd!
Israels folk går in och tar sitt ansvar, tillsammans med Gud!

Det kan vi också göra. Jag är med i Keren Kajemet Israelfond, som medverkar till att göra öknen grönskande.

Nytt liv kommer.

Så, låt oss hitta tillbaka till Guds röst och löften i Gamla Testamentet. Bibeln förmedlar en verklighet, som är högaktuell än idag, inte en terapi...

Och vi kan brottas med Bibeln eftersom den är förankrad både i geografin och i historien.

Till sist.
Nej, det är inte så att vi "är en Ande, har en själ och bor i en kropp..." Paulus vänder på dessa grekiska influenser redan i 1 Thessalonikerbrevet, då han säger:

MÅ HAN SOM ÄR FRIDENS GUD
HELGA ER HELT IGENOM,
OCH MÅ ER ANDE, SJÄL OCH KROPP BEVARAS HELA OCH OSKADDA,
SÅ ATT DE ÄR UTAN FLÄCK NÄR VÅR HERRE JESUS KRISTUS KOMMER... 1 Tess 5:23

Må du, bästa läsare, bevaras i din helhet - inte uppsplittrad i delar.
Må du vara stolt över att vara inympad i Guds sanning - slit inte bort skyddstejpen!

De grönaste hälsningar från
Helene Sture Ympfelt,

- som är glad att få tillhöra en missionsförsamling som tar sitt uppdrag på allvar,
- och som funderar på att resa till Israel i maj... Om Gud vill.

Vandrar glada hem.