OM ÄNGLARNA - Hebréerbrevet kap 1

Carl Gustafs kyrktak.

Lågan flämtade av vinddraget. Det var alldeles stilla, ändå kändes det som om någon var där.
Eller några. Många...

Följ med på bibelstudium i Carl Gustafs kyrka i Karlshamn.
Varje torsdag samlas vi för att läsa Guds ord och lyssna till hans röst. Och känna vinddraget...

En sång dröjde sig kvar under valven, från Mikaelsdagen:

   GUDS ÄNGLAR ÄR HANS SÄNDEBUD
      AV ELD OCH VIND OCH ANDE.

   EN HIMMELSK HÄR AV LIV OCH LJUS
      SOM GLIMMAR GENOM NATTEN.

   VI KÄNNER DEM SOM BÖNESVAR
      DET ÄR GUDS ÄNGLARS DAG IDAG
         MED ELDSKEN ÖVER LANDET. Sv psalm 483.

Eld och Ande.

Vi öppnar Bibeln med bön om att Guds Ande ska leda oss och göra ordet levande.
Allt för många har läst Bibeln som torra bokstäver, utan att ha blivit berörda.

- Käre himmelske Far, tack för att vi får vara samlade här. Jag ber att din helige Ande nu ska öppna våra hjärtan för ditt Ord. Vi lägger denna stund i dina välsignande händer.
I Jesu Kristi namn, amen.

Efter Filemonbrevet kommer Hebréerbrevet i Nya Testamentet.
Första kapitlet har som ärende att berätta om Guds ord vid tidens slut. Först kommer utstrålningen, sedan kommer änglarna.

Kanske får vi här läsa en tvåtusen år gammal predikan...
Författaren är så ivrig i sin början att meningen aldrig vill ta slut:

Vi lyfter blicken...

MÅNGA GÅNGER OCH PÅ MÅNGA SÄTT 
TALADE GUD I FORNA TIDER TILL VÅRA FÄDER GENOM PROFETERNA,

MEN NU VID DENNA TIDENS SLUT, HAR HAN TALAT TILL OSS GENOM SIN SON,

SOM HAN HAR INSATT TILL ATT ÄRVA ALLTING,
LIKSOM HAN OCKSÅ HAR SKAPAT VÄRLDEN GENOM HONOM.

Gud är historiens Gud, med konkreta ingripanden vid konkreta tillfällen.
Att sända sin son till världen är det största ingripandet av alla. "Genom sin son" är själva ledmotivet.

Men det här med "son" är inte lätt att förstå. Har Gud en pojke?
Nej, detta begrepp är en titel som talar om det mycket nära sambandet. Eller ännu bättre:
Hebréerbrevets författare jämför Jesus med en solstråle:

OCH HAN, SOM ÄR UTSTRÅLNINGEN AV GUDS HÄRLIGHET,
OCH EN AVBILD AV HANS VÄSEN
OCH SOM BÄR UPP ALLT MED KRAFTEN AV SITT ORD,

HAN HAR RENAT OSS FRÅN SYNDEN OCH SITTER PÅ MAJESTÄTETS HÖGRA SIDA I HÖJDEN.

Guds utstrålning.

Detta är den vackraste beskrivning av Jesus Kristus jag vet!

Gud själv strålar ut sig, omvandlar sig till en stråle för att komma oss nära.

En solstråle är inte solen, men är en del av solen, som en förlängd arm, nedväxlad till mildare temperatur så att vi inte skall bränna oss på hans närhet...

Denna text läses vid juletid i våra kyrkor, en underbart uppbygglig text som beskriver inkarnationen, Guds mänskoblivande.

Jesus är en avbild av Guds väsen.
Just därför kan han rena oss från all den synd som skiljer oss från Gud.

... uppåt.

Nu kommer änglarna...

HAN HAR BLIVIT LIKA MYCKET MÄKTIGARE ÄN ÄNGLARNA,
PÅ SAMMA SÄTT SOM DET NAMN HAN HAR FÅTT I ARV ÄR FÖRMER ÄN DERAS.

Sedan följer några citat från Gamla Testamentet, vilket visar att de båda förbunden hör ihop.

TY ALDRIG HAR GUD SAGT TILL NÅGON ÄNGEL:

- DU ÄR MIN SON, JAG HAR FÖTT DIG IDAG.
Psaltaren 2:7

ELLER:

- JAG SKALL VARA HANS FADER, OCH HAN SKALL VARA MIN SON.
2 Samuelsboken 7:14.

Detta handlar om kung Davids efterföljare på den israelitiska kungatronen och har sin profetiska syftning framåt på Jesus.

Basun-ängel i Steninge.

OCH NÄR HAN LÅTER SIN FÖRSTFÖDDE SON TRÄDA IN I VÄRLDEN SÄGER HAN:

- ALLA GUDS ÄNGLAR SKALL HYLLA HONOM.
Psaltaren 97:7

Det är alltså inte änglarna som skall ha vår hyllning... såsom det ofta är i vår tid.
Vi vågar inte säga att vi tror på Gud - då är det lättare att säga "men jag tror på änglarna!".

Det är bara det att änglarna inte vill hamna i fokus för vår tillbedjan... Då blir de till avgudar vilket är att såra dem.
Änglarnas enda fokus är på Gud själv och Guds vilja.

Vill vi veta något om änglarna så är det just Bibeln som kan berätta!
Varför ska vi gå till grumligare källor när Skriften talar så klart?

Domsängel i Kållered.

GUD GÖR SINA ÄNGLAR TILL VINDAR
   OCH SINA TJÄNARE TILL ELDSLÅGOR.
Psaltaren 104:4

Det är mycket fint att samtala om de erfarenheter som finns av änglarnas närvaro.
Det är vanligare än man tror...

Dessa Guds tjänare är inte av kött och blod. De är inte fysiska utan snarare "vind och eld" eller "luft och ljus".
De är andliga. Änglarna är eviga. De har inga relationer, inga äktenskap och fortplantar sig inte.

Det är därför Jesus kan säga att vi efter döden ska bli "som änglar" - alltså att i himmelen leva utan de fysiska förutsättningarna.

Men observera att en människa inte kan bli "en ängel"!!
Vi är väsens-skilda.

Ljus och eld...

Men vad säger då Gud om Sonen, sin egen utstrålning?

OM SONEN DÄREMOT:

GUD, DIN TRON STÅR I EVIGHETERS EVIGHET
OCH RÄTTENS SPIRA ÄR DIN KUNGASRPIA.

DU HAR ÄLSKAT RÄTTFÄRDIGHETEN OCH HATAT ORÄTTEN.
DÄRFÖR HAR GUD, DIN GUD, SMORT DIG MED GLÄDJENS OLJA MER ÄN DINA LIKAR.

OCH:

DU, HERRE, LADE I TIDENS BÖRJAN JORDENS GRUND 
OCH HIMLARNA ÄR DINA HÄNDERS VERK.

DE SKALL FÖRGÅS, MEN DU FÖRBLIR.
DE SKALL ALLA NÖTAS UT SOM EN MANTEL.
DU SKALL RULLA IHOP DEM SOM EN KLÄDNAD
JA, SOM EN MANTEL SKALL DE BYTAS UT.

MEN DU ÄR DENSAMME
OCH DINA ÅR HAR INGET SLUT.

Karlshamn.

I Hebréerbrevets början ser vi här en teologisk och poetisk beskrivning av skapelsen.

Det står "himlarna" i plural och det kan vi förstå som universums många lager... som expanderar och drar ihop sig... "rullas ihop som en klädnad".

Det är ganska enastående att för tvåtusen år sedan kunna formulera en sådan vishet!
Gud talar genom människor.
Och Guds Ande i oss låter oss ana vilken oerhörd intelligens och ändamålsenlighet som ligger bakom allt liv!.

Intelligens.

Så avslutas första kapitlet med att det görs en jämförelse igen med änglarna, som alltså står "lägre" än Jesus Guds son:

ALDRIG HAR GUD SAGT TILL NÅGON ÄNGEL:

- SITT PÅ MIN HÖGRA SIDA
SÅ SKALL JAG LÄGGA DINA FIENDER SOM EN PALL UNDER DINA FÖTTER.
Psaltaren 110:1

Men detta är ett löfte om den kommande Davids-ättlingen.
Dessutom är ju änglarna alltid inför Guds tron, och ljuder i den himmelska lovsången inför Herrens härlighet.

Änglarna har ingen egen vilja. Guds vilja är deras lag.
När Gud befaller, utför de befallningen, till vår hjälp:

ÄR INTE ÄNGLARNA ANDAR I GUDS TJÄNST,
SÄNDA ATT TJÄNA DEM SOM SKALL FÅ SIN DEL AV FRÄLSNINGEN?
Psaltaren 34:8.

Vad är vid mina fötter?

Att ta sig tid och läsa Bibeln tillsammans är mycket intressant!
Olika människor lyfter fram olika sidor av texten med sin röst.

Vi delar olika infallsvinklar och lyssnar till varandras frågor. Utan frågor är det svårt att uppfatta något svar.

Och det är en svindlande tanke att tänka att vi var och en har en skyddsängel som vakar över oss...

- Tack käre himmelske Far för denna stund. Jag ber att Ordet nu ska få fäste och hjälpa oss mogna som människor och växa som kristna. Amen.


   EN MÖRKRETS STUND, EN ÅNGESTNATT
       DÅ MANAR DIG DITT INRE:

   STÅ UPP OCH GÅ DIT GUD BEFALLT,
       EN GLIMT AV LJUS, EN STILLHET.

    EN ÄNGEL ÄR DET FRÅN GUDS STAD.
       DET ÄR GUDS ÄNGLARS DAG IDAG
           VÅRT HJÄRTA HAR EN HIMMEL. Sv Psalm 483:4

Helig Ande.

Högflygande bibelstudiehälsningar till er alla!

Helene F Sturefelt i Carl Gustafs kyrka i Karlshamn.

PILGRIMSVANDRING ÅRYD - HÄLLARYD

                                             

                                    Pilgrims-retreat.

Lagom till att det efterlängtade höstregnet kom tog min solkräm slut.
Det är så torrt i markerna att löven trillar av av sig själv...

Augusti hade en medeltemperatur på 15,9 grader.
Septembers medeltemp var 16,7 grader.
Det är inte roligt.

Naturen lider och törstar. Grundvattennivåerna är långt under det normala.
Vi ber om regn och vatten från himmelen!

Följ med på en pilgrimsvandring på dammiga grusvägar, bland solgula höstlöv och klarblå himmel.

Diakonerna i Svenska kyrkan i Karlshamn bjöd in till en endagars-retreat på fötter.

                          Själv-ramlade.

Men jag började dagen morgonsur...

Jag klarar inte av att gå upp i ottan och sätta mig på tåget 07.57 med gröten knappt nersvald.
Det var inte lätt att byta pyjamas mot vandringskläder så tidigt på dagen. Jag sover och drömmer som bäst vid den tiden på dygnet.

Ut och gå? En lördag? Varför?

Jag möttes av glada människor och det hjälper en bit.
Men många faror lurade längs vägen.

Bilfärden till startplatsen hade kunnat sluta i katastrof om inte föraren bromsat hårt.
Livsfarlig trafik.

Åryds kyrka.

Åryd kyrka låg förlåtande vackert i morgonljuset.
Vi möttes av dukat bord och en underbar frukost under orgelläktaren.

Fruktbröd med nötter och solroskärnor. Rawfood-bollar till kaffet... Det doftade genomtänkt ekologi och kyrklig vänlighet.

Vad skulle vi göra utan alla volontärer som ställer upp och ser till att allting fungerar?!

Glädjens Herre var en gäst!

Men innan frukosten höll jag höll mig i bakgrunden, jag orkade inte vara social. Ställde mig framför altartavlan för att samla tankarna och söka tystnaden.

I mitt tillstånd orkar jag inte med bakgrundsljud över huvud taget.
Inte ens trevligt småprat... Så trist jag är!

Vilken speciell Kristustavla Åryds kyrka har.
Jag sjönk in under ärkeängeln Gabriels vinge och böjde knä tillsammans med den romerske soldaten, inför den uppståndne Kristus.

                                       Kristus kommer levande.

- Har du "en stund" viskade någon som egentligen ville fråga mig om nåt annat.
Jag nickade.

En liten stund med Jesus.

Nio pilgrimer och två ledare var en lagom skara för dagens vandring.
Vi började med morgonbön. Psalm 90 "Blott i det öppna" och växelläsning av Psaltaren 139:

... OM JAG SÄGER:

MÖRKER MÅ TÄCKA MIG OCH LJUSET OMKRING MIG BLI NATT
  SÅ ÄR INTE MÖRKRET INTE MÖRKT FÖR DIG, HERRE,
    NATTEN ÄR  LJUS SOM DAGEN
      SJÄLVA MÖRKRET ÄR LJUS... 

Dessa ord har tröstat mig många gånger under min plåga i utmattningens skugga.

För Gud är själva mörkret ljus... vilken Gud vi har!
Mitt jobbiga mörker är inte hotfullt för Gud. Han ser mig! Även när jag känner mig blind.

Mörker som vila.

Mörker som ljus.

                      Mörker som ljus.

Per Harlings psalm 776 sände oss ut.

MORGON OCH AFTON, BÖRJAN OCH SLUT
YTA OCH KÄRNA, HÖJDER OCH DJUP
ALLT TILLHÖR DIG, GUD, ALLT TILLHÖR DIG.

TACK FÖR BARNET INOM OSS, FÖR MOGNAD OCH VÄXT
FÖR VARDAGENS MÖDA, FÖR ANDRUM OCH FEST.

TACK FÖR VIDGADE VYER, FÖR SKAPANDETS LUST
FÖR ANSATS OCH VILA, FÖR ÅLDRANDETS HÖST.

MORGON OCH AFTON...

                                 Morgon och morgon...

TACK FÖR DOFTER OCH SMAKER, FÖR FÄRGER OCH LJUS
FÖR SKAPELSENS SKÖNHET, FÖR VINDARNAS SUS

TACK FÖR MÖTEN OCH SAMTAL, FÖR KONST OCH MUSIK
FÖR SKRATTET OCH GRÅTEN, SOM GÖR LIVET RIKT.

MORGON OCH AFTON...

För ansats och vila... Precis så kändes det.
För åldrandets höst. Ja så är det. Mognad och växt. Skönt läge.
Vet ni det alla tonåringar hur otroligt lättare det är att leva när man kommit en bit på vägen?!

Respektera de gråa håren och de gula löven. De har samma skönhet.
Naturen färgar inte bort åldrandet.
Är det gult och rött så är det.

Tids nog börjar det om igen. Tänkte jag.

                                              .." som somnat från världens brus".

Utanför kyrkporten gick vi in i tystnaden. I cirkel bad vi heliga Birgittas bön:

- VISA OSS, HERRE, DIN VÄG
- OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Denna pilgrims-retreat åtföljdes av Margareta Melins existentiella poesi.
Jag anade Psaltarens ord som klangbotten.

"Gud.. från dig som alla världar utgår ifrån och återvänder till..."

                        Väldukat i Åryd.

Vi lämnade Åryd och motorvägens brus.
På små grusvägar slingrade vi oss fram genom Blekinges omväxlande natur.

Öppna hagar och ägnar.
Bokskog blandat med lärkträd och gran.
Älgtorn på kalhyggen.

Men vad var det för spår i gruset? Och vad var det som prasslade i buskarna?

Klövar.. färska märken... rådjur... och vildsvin som bökat upp jorden i kanten.

Några bilar passerade och rev sönder tystnaden.
Däri satt jägarna, redo att skjuta grisarna...

Vi passerade över vägbroar där det borde runnit vatten.
Visserligen hade nattens regnskurar format vattenpölar på vägen, m ingenting i vattendragen.

Alla åar var uttorkade.

Margareta Melin skriver:

"Vi skulle inte törsta så om inte själva källan fanns".

Vår törst är ett "bevis" på att det finns en dryck att dricka.
Annars skulle törsten inte existera.

Jag tänkte på Jesus igen.
Gemenskapen med honom har under åren blivit till en inre källa med liv.
Dit återvänder jag ofta i tanken när jag inte kan somna, eller när jag saknar svar då livet skaver.

Träd-svin. Gren-gris.

M Melin igen:

"Var och en har sin brunn men vattnet är detsamma."

Det tror inte jag.

Jag vet alltför många som öser ur usla brunnar, där vattnet är grumligt och inte alls tillfredsställer själens törstiga längtan efter Gud.

Vi passerade små byar och bondgårdar där doften av nötkreatur väckte mina bond-gener till liv.

Ett gäng unga stutar reste sig nyfiken upp när vi kom vandrande.
De var lekfulla och deras tunga klövar dundrade över torrmarken. Vi kunde inte låta bli att le - vi kände igen den ystra kalven i oss själva.

Tänk att bo här ute... mitt i naturen.
En liten pojke bakom en gardin vinkade tyst mot oss genom fönstret.

För honom var kanske livet alldeles för tyst och stilla?

Jag skickade Margareta Melins ord till honom:

"Jag är fin för DU har skapat mig, en ädelsten är jag i din hand".

Vilken underbar mänskosyn den kristna tron har! Jag är så tacksam för det.
Varje människa - en ädelsten i Guds ögon...!

Kämpigt. Men vi behövde inte sanda.

Vi närmade oss Hällaryds kyrka. 8 km började kännas i benen.
Och precis lagom i uppförsbacken började kyrkklockorna ringa oss välkomna fram.

Ding ding dong dong... Länge.

Hjälp, tänk om folket i byn inte vet varför det ringer så där kl 12.42 en lördag... Dop? Vigsel? Eller är det varning för fara? Krig och fred?

Kyrkogårdens kraftiga stenmur höll stånd.
Men genom ett hål i häcken såg vi kyrkan... som vuxen ur en stubbe.

Liv ur död stubbe...

Svenska kyrkan har denna sommar genomlidit en identitetskris.
Bekännelsen har varit otydlig.
Debatter och artiklar har avlöst varann, ibland med onödigt högt tonläge.

Men så blir det när krisen kommer.
Kanske är det kyrkans rätta läge - att alltid vara i kris eftersom vi inte är "av världen"?

Debattörer och kyrkomedlemmar har ställt frågor.

Är korset i centrum eller inte?
Har kyrkan lämnat Gud och blivit en allmänreligiös ceremoniplats?

Jag välkomnar debatten. Låt det multna och dö som inte ger frukt.
Var inte rädd för stubben.
Den friska Gudsrelationen dör inte. Den skjuter ständigt nya skott.

                         Korset - vårt skötebarn...

Vi rundade muren och kom fram till allén. Till vänster stod en stor, vissen solros i gruset.
Jaha, varför står den där och skräpar, så ledsen?

Jag satte mig hos den. Och fick ett oväntat möte.
Med mig själv...

                         Också en komminister.

Där står jag i kyrkans grus, lång och före detta gul och grann, nu vissen långt bort från kyrkans ingång.
Men själva blomman var full av frön och flera av dem hade fallit till marken.

Så måste varje korn falla i jorden för att ge ny skörd.

Ja! Jag förstår!
Det yttre talar till det inre.

                     Tung av mogna frön.

I kyrkporten stod kyrkvaktmästaren och välkomnade oss.
Hon hade tänt fullt av värmeljus på altaret och mjuka Taizésånger mötte oss.

Vi drog efter andan. Det var så vackert!

- Tack Herre att DU vandrat med oss denna dag... bad pilgrimsdiakonen Sven-Erik och kollegan Annika.

Vilket kyrkorum!

Fyr4kantigt. Med balkonger. Eller träläktare som på gamla amerikanska hus i vilda västern.
Och högt i tak.

Vilda västra Blekinge. Här trivs jag.

Hällaryds kyrka.

MÖT MIG NU SOM DEN JAG ÄR
HÅLL MITT HJÄRTA NÄRA DIG

GÖR MIG TILL DEN JAG SKALL BLI
OCH LEV I MIG.

Psalm 767 omslöt oss.
Vem ska jag bli då? Vem är jag nu? Och vem är du?

Jag tände mitt böneljus och tackade Gud för Svenska kyrkan i Karlshamns pastorat, som bevarat sin kristna identitet.

HERREN vår rättfärdighet.

Nere i församlingsgården väntade varm soppa och äppelkaka.
Oktobers första regndroppar föll lagom tills vi klev in genom dörren.

Ytterligare två serveringsdamer såg till att mätta hungriga magar.

Jesus vandrade med sina lärjungar i Galileen. Vi har vandrat ett stycke i Blekinge.
Han talade och undervisade och de lyssnade. Så även vi, två tusen år senare.
De slog sig ned runt bordet och bröt brödet. Så också vi, men med smör och ost på.

Vi delade dagens erfarenheter med varann.
För flera var detta den första erfarenheten av en pilgrimsvandring. Så stort!

Glädjen väcktes att gjuta liv i pilgrimsleden från Karlskrona i öst till Sölvesborg i väster.

Med vaniljsås runt munnen och nyfunna vänner i hjärtat tog vi farväl av varandra.

JAG PRISAR DIN VISHET
DU SOM TAR TILL DIG DET SVAGA OCH SKADADE
OCH LÄGGER DIN SKATT I BRÄCKLIGA LERKÄRL. AMEN.

Tack! Tack alla medvandrare och tack min käre himmelske Fader för beskydd!

Helene Sture Solrosfelt,
- mogen till skörd?

Målmedveten.

BLOGG-PAUS

Långa skuggor.

Vilken lååång sommar vi har! Låt oss behålla sommartiden som de beslutat att göra i Turkiet.

Jag går nu in i en ny fas, med tacksamhet, och behöver därför ta en paus från detta nöje att sitta här och skriva och leka med foton.

Det afrikanska ordspråket kan hjälpa oss:

VILL DU GÅ FORT - GÅ ENSAM.
VILL DU KOMMA LÅNGT - GÅ TILLSAMMANS.

Nej, jag varken kan eller vill gå så fort längre. Jag har nu kommit in i ett sammanhang där vi går tillsammans.

Spiralens tårar.

Ylva Eggehorn skriver:

- Ibland undrar jag om vår tids djupa trötthet handlar om att vi gjort en lång resa bort från källan för våra liv.

I samhället, men ofta också i kyrkorna, härskar  stressen, aktivismen, prestationskraven, flykten från skammen över svagheten och rädslan för vilan.

Vi har blivit fattiga på kärlekens språk för gudsmötet.
Slut citat ur boken "Leva av källan", Libris förlag.

Det blommar i källan.

Jag har gått igenom väggen, men nu är jag ute på andra sidan.
De två hjärnhalvorna har fått kontakt igen. Efter fyra års smärtsam skilsmässa.

Det är kreativiteten som räddat mig och städat ut allt det svarta.
På läkares ordination!

Därför fokuserar jag nu på SYMBOLPEDAGOG-utbildningen för att utveckla mina redskap att hjälpa människor komma närmare sig själva, bortom orden.

Diamanten tar över nu.

Bilden är vårt första språk.
I bilden och i drömmarnas filmsekvenser finns hälsningar från vårt omedvetena, som vill stödja oss till att förstå oss själva.

Eller som symbolpedagogens formgivare i Sverige - Åke Högberg - säger:

- Det verkar som om det finns en kraft som helar tillvaron, verkar i det fördolda, öppnar en inre källa, ja en inneboende kraft och resurs i allt skapat.

Visst är det så.

Den kraften kallar vi "Gud" - god, God, Gottes, det godaste och gottaste och mest hela som finns!

Vägen har svängt ut ur rondellen.
En molnfågel flyger före och visar vägen.

Visa mig Herre din väg.. Javisst!

Svik inte dig själv! Lyssna, dröm, gråt och skratta.
Gör som Gud - bli människa...

Det symbol-pedagogiska arbetet går förbi alla försvar och krångligheter.
Under ytan, nere i djupet, väntar livet, hindrat av den som splittar - Dia-bolen - men läkt av den som helar - Sym-ballein = sätta samman, det som är den där goda Kraften....

Skuggorna contra resurserna.

Gud, bortom orden.

Och när tårarnas skri spräckte vallen, det var då diamanterna fick plats...

Pärlor tar form.

De vackraste hälsningar till er alla från blogg-pausaren

Helene Sture Diamantfelt,

- pedagogisk teolog och kristen foto-predikant, läkt och hel,
- som nu ska gå långsamt, tillsammans med det arbetslag Gud sänt i min väg.

I HVILANS TECKEN - Ps 23

Vila på Tjärö.

Jag har kommit ut. Ur garderoben. Ur sjukstugan. In i arbetsprövningen. På nytt, igen, en gång till.

Jag vill dela några tankar denna sista augustidag, men inte kring debattklimatet i Svenska kyrkan, inte kring "team Antje" eller "team Annika". Det får vila ett tag.

I förra veckan var jag i Vadstena och levde med Bön & Bad. Dopp i Vättern och bön i Klosterkyrkan.

Församlingen från Jönåker hade sin terminsstart där, eller "kick-off" som det heter på svengelska.
Avspark. Uppspark...
Usch vilket fult ord. I kyrkan måste vi kunna prata på ett annat sätt.

Vi kom på ett bättre uttryck:

- Inandning! Breeth In...

Start-bana. Take-off!

Idag har jag haft glädjen att få följa med Karlshamns församlingsmedarbetare på en In-andning i skärgården.

Vi samlades vid Hvilans kapell i den lummiga kyrkogårdsparken i Karlshamn.
Man kan tycka att en terminsuppstart skulle vara full av energi och almanacksplanerande.
Men inte här!

Inte ens en tipsrunda...

Vilken kommun är vi i?

Det började med båt från Järnavik ut till Tjärö, med morgonsolen glittrande i havet.
Temat var - Bara Vara.

Är det sant?! Min sönderstressade skalle lystrade extra noga - ska vi inte Göra Något?
Jo.
Pilgrimsvandra. I tystnad...

Detta var den vackraste start jag har varit med om!
Hela arbetslaget fick ladda med vila och tystnad för att samla ihop sig själv, och sin själ efter semestern.

Och jag efter den Mycket Långa Sjukskrivningen.

Atlantångaren från Skalleviken...

HERREN ÄR MIN HERDE
    INGENTING SKALL FATTAS MIG.

Dessa ord ur Psaltaren 23 har jag haft svårt för.
Allting har ju fattats mig!!

Likväl har jag allt jag behöver...

Vi fick sätta oss ned på klipphällarna och ta tid till eftertanke.
Jag tänkte.

Vårt samhällsbygge får många människor att haverera.
Det teknokratiska livet är utan herde.
Ekonomismen är religion och Mammon är Gud. Jag hoppar av.

Och tackar Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen som nu lett mig ut på gröna ängar.

Stig-finnare.

HAN FÖR MIG I VALL PÅ GRÖNA ÄNGAR
    HAN LÅTER MIG VILA VID LUGNA VATTEN.

Jag älskar de gröna ängarna!

Men det ligger bajs på stigen. Djurens spillning är det gröna gräset omvandlat till näringsavfall.

Vad har jag spillt?
Vilka förspillda tillfällen lämnar jag efter mig?
Ibland har kroppen bara bestått av ett enda långt jäsande näringsavfall... av stress.

Men Gud för mig sakta tillbaka. Steg för steg.
Här sitter vi nu, och vilar, vid lugna vatten.
Andningen har landat nere i magen igen.

Breeth In.

Kraftig inandning.

HAN GER MIG NY KRAFT
   HAN LEDER MIG PÅ RÄTTA VÄGAR
      SITT NAMN TILL ÄRA.

Ordet "kraft" är uppfordrande. Det förpliktigar.
Jag vill inte ha mer kraft som ska rusa genom mig och synliggöras i kalendern och manifesteras i förrättningar!

Kraft som slukar vila och äter håltimmar.

Vad är detta för en sorts kraft?
Är det av en annan kvalitet?

Hur vet man skillnaden mellan egen kraft och Guds kraft?
Min järnvilja och Guds vilja.

Vad är vad?

Rätt = lätt.
Rätt = svårt.

Lätt = också svårt.
Svårt = bara svårt... Rätt så svårt i alla fall.

Guds kraft pumpar inte ut adrenalin i blodomloppet och förgiftar systemet.
Guds kraft är inte en kemisk substans i kroppen som höjer kortisolnivån.

Alldeles för många kyrkoarbetare hinner inte stilla sig och hämta kraft.
Men här i Karlshamn gör man det!
På arbetstid.

Vilan är normalläget. Djupandningen är utgångspunkten.

Gren - rot - stam.

Varför vill Gud ge oss sin kraft?
Inte för att vi ska ställa varann på piedestaler eller applådera varandra.
Inte heller för att vårt namn skall hamna i de heliga predikoturerna eller läsas på affischer.

Nej - för sitt namn till ära!

ÄVG. Ära Vare Gud. Äras den som äras bör.
Gud är vårt fokus. Inte jag och inte du. Detta är en befrielse för mig!
Där har snälla församlingsbor en skuld ibland då vissa höjs till skyarna. Inte ens änglarna vill det.

Högmässa - Guds namn till ära! Ja, så ska det stå.

Nu kommer nästa svåra del av Psaltarpsalm 23.

Jag är nervös.

INTE ENS I DEN MÖRKASTE DAL FRUKTAR JAG NÅGOT ONT
   TY DU ÄR MED MIG
      DIN KÄPP OCH STAV GÖR MIG TRYGG.

Jovisst har jag fruktat!
Jag har varit livrädd. För att adrenalinpåslaget ska ta mig. För att tidspressen ska äga mig.
Och för att hjärnans matthet aldrig skall gå över.

Nej, ont har jag inte haft, men överbelastningen har orsakat andra problem.
Du kanske också har dina erfarenheter.

Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå, sjunger vi med barnen och på språkcaféet.
Men den roliga gymnastiksången möter ett kvidande från kroppens inre, där mage och tarmar inte heller orkade jobba.
Sjukskrivna, tillsammans. Hela mig. Hela jag.

Stäng in mig! Eller släpp ut... In.

Käppar och stavar har hjälpt mig fram.
Läkare och terapeuter har sett och förstått.
Och med Tiden som bästa redskap har de återskapat den trygghet som det högt uppskruvade arbetstempot berövade mig.

Kick-off!

DIN PLIKT OCH KRAV
    GÖR MIG STYGG.

När man pilgrimsvandrar så är käppen den som ger bromsande stöd i nedförsbacken, medan plikten driver en utför. Eller hur!

Stavens ögla drar fåret loss ur taggbusken, men kraven snärjer en människa i snåren.

Från Gud kommer inte plikt och krav.
Vem införde det?

Krav- och pliktpinne?

- Det finns bara två sorters seglare, sa en kollega.
- Jasså, vilka då?
- De som har gått på grund och de som kommer att gå på grund.

Men inte kapten Lindén!

DU DUKAR ETT BORD FÖR MIG I MINA FIENDERS ÅSYN
   DU SMÖRJER MITT HUVUD MED OLJA
     OCH FYLLER MIN BÄGARE TILL BRÄDDEN.

Vem är fienden?
Gränslösheten. Tillgängligheten. Snällhets-kulturen och alla ja-sägare!

Det dukade bordet är avgränsat på jorden, tidsbestämt i almanackan och omgivet av sanningssägare som också kan formulera ett Nej så man inte går under.

Huvudet då?

Järnaviks hjässa.

Vi klev på i Järnavik... Järna som i Hjärna, läser jag på skylten. Alltså skalle. Hjässa.
Skalleviken. The Head-Bay.

Huvudet skall smörjas med olja. Gärna det.
Pannan är varm. Inuti är det överlastat.

Overloaded brain. Delete memory. Genast.

Oh Herre, smörj mitt huvud med Helig Ande!

Men fyll inte min bägaren till brädden! Rädslan kommer över mig igen.
Det räcker med lite i botten, tack.

Ska den fyllas med bredden?!
Nej, nu hörde jag fel. Mångfaldens förbreddelse som splittrar och tvingar oss sprattla på ytan. Fyll oss med djupet. I bägaren.

Så enfaldig är jag.

Snart skulle en enkel mässa dukas på klipphällen ute på Tjärö.

Mässan förbereds.

DIN GODHET OCH NÅD SKALL FÖLJA MIG
   VARJE DAG I MITT LIV

OCH HERRENS HUS SKALL VARA MITT HEM
   SÅ LÄNGE JAG LEVER.

Vilka vackra medvandrare - Godhet och Nåd.
Men ondska och oförsonlighet lägger fälleben och man stapplar på steget.

Så kallas jag då tillbaka, ut ur min sjukstuga, till Herrens hus, där nya kamrater och medarbetare vandrar med mig längs de gröna ängarna.

På väg till grundet...

De andra arbetslagen på Tjärö såg tröttare ut än vi på sin "kick-off".
Innan vi ens har börjat sjunger Svenska kyrkan den ljuvliga Taizésången att vila ut...

MIN SJÄL FÅR VILA UT I STILLHET HOS GUD
   I FRID FYLLS JAG AV LIV.

ENDAST HOS HERREN FINNER SJÄLEN VILA
   VILAR UT HOS GUD. Psalm 771.

Start i Hvilans tecken.

Den första arbetsdagen är slut.
En båt klyver vattnet och får vågorna att fånga himlens färger.
Som en silverblank duk rullas den in mot land, där vi sitter.

Himmelen på rulle.
Vågorna sköljer tången. Och så blir det stilla igen.

Bara krusningar återstår då vinden för vågorna tillbaka.
Jag är med i denna livets rörelse.
Stilla är mina vågor. Endast håret är krusigt.

Tecken.

Vilsamma hälsningar från Helene Sture Järnfelt,

- arbetsprövare och lossdragen från grundstötningen.