BORTOM TERRORN

Beväpnade poliser.

Bortom terrorn.
Samtidigt... som den kristna kyrkan går in i sin fasteperiod, skakas omvärlden av ännu ett terrordåd.

Samtidigt... som vi får höra om Kärlekens Väg i denna söndags predikningar, bombas ännu ett sammanhang för yttrandefrihet.

En konferens i Köpenhamn, där Lars Vilks deltog, utsattes för attentat igår.
Tack vare skickliga polisiära insatser klarade de sig oskadda.

Yttrandefriheten oskadd denna gång.

Men det obehagliga är att detta terrordåd följer samma mönster som det i Paris; demokratin skulle skjutas sönder, därefter riktades våld mot judar.

Lyckliga omständigheter gjorde att "endast en" person skadades vid synagogan i Köpenhamn, men dessvärre avled. Dock hade det kunnat bli mycket värre, eftersom lokalen var full med folk.

Jag vill ge min kommentar till detta genom att saxa ur Expressen från den 8 februari, samt bildsätta med Rapports foton från TV-reportaget igår.

Står enade.

Per Wirtén drar den besvärliga slutsatsen att:

- Ledarna i väst måste börja samtala med demokratiska islamister om extremister, såsom IS och Boko Haram, ska kunna bekämpas.

Han har läst en skickligt nyanserad bok om politisk islamism, skriven av Shadi Hamid;
"Temptations of Power; islamists & illiberal democracy in a new middle east".
Oxford university Press.

Denna bok är en undersökning av Muslimska brödraskapets politik de senaste decennierna.

- Arabisk demokrati är inte längre möjlig utan samarbete med dominerande islamistiska partier, i politikens mittfåra.

Hur mycket man än må ogilla det, måste varje demokratirörelse i Mellanöstern gå genom det muslimska Brödraskapet, menar Per Wirtén.

Det räcker nu.

Men frågan är om inomeuropeiska svar kan lösa detta mörker i den arabiska natten?

Har vi rätt redskap, kunskap och rätt begreppsapparat för att förstå de invecklade skeendena?

Sociologen Evin Ismail gör ett försök att förstå attackerna i Paris, under rubriken "Att göra en fiende":

- Utomeuropeiska muslimer har bakbundits av massarbetslöshet och rasdiskriminering.
Dessutom har de medvetet ringats in som demokratifientliga.

Det blir en olycklig dubbelbindning:
- De är förkastade av sitt ursprungssamhälle och utestängda från sina drömmars samhälle p g a påstådd otillräcklighet.

Det kräver oerhörd stor politisk vilja att komma tillrätta med detta.

Förkastad och utestängd.

Går det att förstå den enorma frustration som detta medför?
Ja, visst gör det det. Men vi blundar ju för det!

Utanförskapet göder hämndbegäret.
Hämnden föder hat.
Unga män ser plötsligt sin framtid som revolutionära islamister, utan att själva ha hela grunden klart för sig.

Per Wirtén skriver:

- I ett vidsträckt band av länder från Pakistan till Mali, är revolutonära islamister invecklade i ett offensivt gerillakrig.

Det är inte längre ett litet giftigt nätverk i de afghanska bergen.
Det har på kort tid vuxit sig till något allvarligare.

Hos dem erbjuds unga män från hela världen att 'skenbart ta makten över sin livssituation och skriva berättelsen om sig själva, den som en hjältekrigare som dog i strid för en god sak', enligt Evin Ismail.

Fel väg. Hat föder hat.

Shadi Hamid skriver initierat om de egyptiska islamisterna.
Vi befinner oss mellan ofrihetens poler av demokrati-reformer och militära övertag.

Den demokrati som sakta börjat ta form i Mellanöstern är möjligen oförenlig med den som dominerar Europa, skriver Wirtén, men likväl måste vi börja tala med varann.

- Liberala, socialdemokratiska OCH  islamistiska demokrater behöver varandra för att fälla både tyranner och terrorister, menar Per Wirtén.
Och Europa bör ta initiativet.

Att tiga ihjäl problemet gör det bara värre.
Den fientliga passiviteten är förödande.

Paris. Köpenhamn.

Vi vill inte ha fler exempel.

Inte fler. Fast du är oskyldig.

- Frihetens landskap förverkligas inte med hjälp av Charlie Hebdos förakt för islam, skriver Per Wirtén.

Och inte heller av att "konstnären" Lars Vilks aningslösa rondellhundar ska kallas yttrandefrihet bara för sakens skull.
Det är att sakna kunskap om både kultur och religion, menar jag.

Effektsökeri är inte konst.

Dessutom kostar detta en skånsk kommun hutlösa pengar, i form all polisbevakning.

Vad har du tillfört?

OM JAG DELAR UT ALLT JAG ÄGER
OCH OM JAG LÅTER BRÄNNA MIG PÅ BÅL
MEN SAKNAR KÄRLEK
HAR JAG INGENTING VUNNIT. 1 Korinterbrevet 13.

Men hämnden, bomberna och terrorn skapar inte heller någon frihet.
Den som dödar p g a sin sårade stolthet, och för att bevara sin självkänsla, är inte fri.

Det finns all anledning att aktivt söka samtala om religionens innehåll, inte bara dess politiska konsekvenser.

På vilket sätt är islam "Fredens religion"?
Vad är det som gör att den lika ofta blir "krigets religion"?

Skydda varann. Från varann?

Jag skriver om texten lite ur Korinterbrevet:

Om jag talar både svenska och arabiska, men saknar kärlek,
är jag bara en ekande brons och en skrällande symbal...

Om jag har politisk gåva och känner alla hemligheterna,
och har all kunskap, men saknar kärlek...

... Och om jag har all tro - muslimsk, judisk eller kristen - så att jag kan förflytta berg,
men saknar kärlek, då är jag ingenting...

Kärlek!

Jag avslutar med en stilla fundering från en av mina muslimska vänner:

- Varifrån tror du IS får sin inspiration?
- Jag tror det kanske är USA som stödjer dem... för att skapa oreda... Men jag är glad att jag är här i Sverige.

Och för att visa sin uppskattning, och sitt sätt att söka samförstånd och fred, citerade hon SURA 5:85:

.. OCH DU SKALL FINNA ATT DE SOM SÄGA:
"VI ÄR FÖRVISSO KRISTNA" ÄR MEST BENÄGNA FÖR KÄRLEK MOT DEM SOM TRO... FÖR ATT DE EJ ÄRO HÖGMODIGA...

Nåväl. Det återstår att se...

Kanske skulle vår fasteperiod skulle vara att intensivt bedja för Mellanöstern och för freden - bortom terrorn.

Jag känner hur hungern gnager i magen...

Gud, hjälp oss.

Gud, Du som genom Kristus har försonat världen med dig själv,
låt Din goda vilja bli synlig för oss.

Ge oss kraft att gå kärlekens väg, i med-lidande för alla dem som är offer för terrorismen.

Kom med befrielse till alla dem som är förblindade av hat och utanförskap.
Hjälp oss att gå din väg. Tillsammans. 

Och avslöja högmodet i vårt eget hjärta...
Amen.


Hälsningar från tidnings-saxaren
Helene Sture Skrällfelt.

50 NYANSER AV GRÅTT

Grått och menlöst.

Det skulle vara så fint men blev så grått.

Hur många grå nyanser finns det?
Vad är det som händer i skuggorna?
Och varför måste vi vänja oss vid porrifierade filmer och perverterad sexualitet?

Sitter och läser recensionen av filmen "Fifty shades of grey" och funderar på varför det är så populärt att namnge filmer med hjälp av ordet "nyanser".

Kanske för att vi fastnat i ett hårt svart/ vitt-seende.

Hårda kontraster.

I det digitala tekniksamhället finns det inte plats för skiftningar, särskilt inte i relationer.

Har du sett den här filmen - Femtio nyanser av grått?
Jag blir varken imponerad eller ens intresserad när jag läser om filmens karaktärer:

"Den hete miljardären Christian Grey dejtar inte, han går rakt på sak och vill ligga, helst med någon han får dominera...
Oskulden Anastasia Steele skriver ett sexkontrakt innan hon följer med in i hans 'playroom', som är komplett med rep, tejp och piskor..."

Vilket kräkmedel.

Men du är vacker.

I en annan artikel läser jag om hur byggbranschen nu rustar för att ha just detta på lager:
- Rep, tejp och piskor... och var uppmärksamma på kunders diskreta förfrågningar.... läser jag.

Var kommer all manlig våldsamhet ifrån?
Vart tog den vackra sexualiteten vägen? Den som är grundad i ömhet och kärlek?

Filmbranschen är fartblind.

Samtidigt finns en motsatt rörelse där i skuggorna. Eller på SVT:
"Gift vid första ögonkastet."

Har du sett den då?

Första ögonkastet.

I denna TV-serie matchas ett antal singlar ihop med hjälp av en terapeut, en psykolog och en präst (min studiekamrat Louise Linder) utifrån brev och djupintervjuer.

Första gången de träffar varann är - vid bröllopet...

Det är ett sociologiskt experiment, men samtidigt helt på allvar.
Efter fyra veckor finns möjligheten att upplösa äktenskapet... Hm.

Det intressanta är här just ingången i förhållandet.
Det är inte kritiska blickar, inte tveksamhet eller misstänksamhet utan med öppenhet och värme i blicken.
Det väcker den andres lust att öppna sig, och visa värme.

Det tänder kärleken.

Som är en viljeakt.

Inte ett utseendefixerat känslorus.
Eller den liderliga jakten på att tillfredsställa sin åtrå...

Naturens under.

Här kan man verkligen tala om nyanser - av rött! Och att det inte är något i skuggorna som lurar, utan en medveten satsning på att våga gå tillsammans.

Hur många gånger har vi inte hånat andra kulturers arrangerade äktenskap?
Med rätta om det handlar om minderåriga, men nu var det vuxna människor i samförstånd.

Vår tid erbjuder för få mötesplatser - och det finns för lite tid att lära känna varann.
SVT som äktenskapsförmedlare.... detta gör mig både intresserad och imponerad!

Mötesplats.

Men jag kan inte släppa det här med "liderlighet".
Just nu läser jag Markusevangeliet kap 7, om Renhet (se förrförra inlägget).

Jesus vill göra dem/ oss uppmärksamma på att syftet med dessa lagar är vårt behov av renhet, på djupet.
I själen och viljan.
Att ha rena bevekelsegrunder för det vi gör.
Vara ärliga.

SALIGA DE RENHJÄRTADE, DE SKALL SE GUD.


Men de som tar fasta på det yttre - oavsett om det gäller mat eller kroppens övriga behov - undviker därmed evangeliets mer långtgående krav på att vara renhjärtad.

Det som orenar människan är inte det vi äter, utan det som kommer inifrån hjärtats mörker:

OTUKT, ÄKTENSKAPSBROTT, SJÄLVISKHET, BEDRÄGERI, LIDERLIGHET, TYGELLÖSHET, HÖGMOD...

Blottad tygellöshet.

Det är skillnad på behov och begär.

Den goda, varma sexualiteten är ömsesidigt givande och tagande - och upphöjer den Andre.

Men den mörka, aggressiva sexualiteten - som måste ha byggvaror i sängen för att nå tillfredsställelse -förnedrar den Andra.
Och jag ser ingen välsignelse i det.

Eller som filmrecensenten Miranda Sigander skriver:

- Det finns också något alarmerande störigt över faktumet att den enda kvinna som kan rucka på Christian Grey's rigida självförsvar runt ett sårigt inre, är en oskuld.
Det är minst femtio nyanser av gammalt lökeri för mycket!

Det räcker nu!

När ska vi sluta upphöja mannen som den aggressive och sexuellt dominerande?
Det är både tröttsamt, osant, osant och osant. Och ointressant.
Inte sant?

Endast den regissör får min bio-peng som kan skildra kvinnor i jämlik dager, och män som varma människor.

Det blir inte många filmer sedda, kan jag säga...


Istället sitter jag här och har även hittat en sångbok med gamla läsarsånger "Minns du sången"?

"Någonstans bland skuggorna står Jesus"..

Har du hört den sången?

Jesus är där i skuggorna, inte för att spionera, utan för att visa att i vårt djupaste mörker av avfall och pervertion finns en Gud som vill föra oss tillbaka till ljuset.

Läka det brustna.
Älska det svikna, tillbaka in i livet.

Tillbaka in i livet.

Skuggor och nyanser.
Klara dagrar och skarpa kontraster.

Argsint eller ömsint.
Rep och tejp, eller kramar och kyssar...

Bygg kärleken med hållfasta känslor och trogna tankar.
Måla med starka röda färger.
Tids nog kommer det gråa ikapp...

Nyanserade hälsningar från
Helene Sture Filmfelt,

- som fotograferade konstiga träd i parken...
- och som gärna lyssnar till Torkel Sehlin som sjunger just denna sång att "Någonstans bland skuggorna står Jesus."

Frukt i skuggan.

Sentimentalt intill pekoral?
Eller för andra: en sång som räddat liv..:

https://www.youtube.com/watch?v=kRYLA4KZbvQ

EN STJÄRN-SAGA

Vad håller han i handen?

Senaps-pappan hade fullt upp med att byta till nattblöja på minstingen.
Frun jobbade kvällsskift.

All disk stod odiskad i köket men kvällsmaten var uppäten.
- Vem ska natta oss ikväll pappa? ropade 5-åringen.

Bebisen skrek.
- Jag hinner inte! svarade han tillbaks. Gå och lägg er.

Senaps-pappan kände sig precis lika gul som det han just höll på med.

Här bor Mormor.

- Jag ringer Momo, sa 3-åringen och knappade in hennes nummer, som låg överst i listan.

På ett ögonblick var hon där, och barnbarnen nedbäddade med kudde och filt.
- Läs nå't Momo!

Gråbella hade ingen lust att läsa serietidningar. Och barnböckernas språk nu för tiden var så pratiga.

- Vi använder fantasin! sa hon och släckte lampan i taket.

Nu lyste nattlampan med sina magiska stjärnor...

Blunda.
Tänk er att ni ligger i en koja, och bara vill skoja.
Men nu är det på riktigt och detta är viktigt

Stjärnorna på himlen blinkar och vinkar:
- Kom hit och hälsa på! Börja med den blå.

Nattlampans stjärnor.

Barnen i kojan visste inte hur det gick till, men plötsligt stod de framför Himmelens Port.
Ljuset strålade och målade färger som ingen visste fanns.
Vilken glans!

- Välkommen hit, sa Vite Krist, det var länge sedan jag såg er sist!
- Vi ska gå så tyst på tå, bara vi får se den blå, viskade barnen.

Han tog barnen i handen och pekade bortom himmelska landen:
- Nytänd blå, först var den grå och många var små.
Om ni vill ha dess ljus i ert hus får ni vara tysta som en mus.

Barnen höll andan. Aldrig någonsin förr hade de sett något så vackert!
Himmelen var öppen som ett hav. Oändligt, med stjärnan mitt i sitt nav.

Oändligt vackert.

- Hur har ni det på Jorden? frågade Vite Krist. Han lyssnade till orden:
- Pojkarna tänker dumma tankar och bankar på varann...
- Flickorna retas och petas och gråter ibland...

- Då får ni stjärnans blåa ljus med till era tankar, sa Vite Krist, så de blir klara.
- Gärna, sa barnen.


Gråbella hämtade andan och vred på sköldpaddan, det vill säga nattlampan.
Fantasin är inget man äger. Det är något man får.

Barnbarnen vilade mjukt mot hennes armar.

Barnbarnen.

Ingen kunde se vad som hände innanför himmelsporten.

Nu pekade den vitlysande varelsen på den röda stjärnan:
- Gammalröd och spröd, trött för den har fött så många småstjärnor efter sig.
- Kan vi få det ljuset med? Vi kan ta det i en liten sked, sa barnen.

Här fanns inga bekymmer, ingen ond som jagar eller rymmer.
Ingen ängslan, bara känslan av att hjärtat mådde gott.

- Då får ni stjärnans röda ljus till era hjärtan, sa Vite Krist, så ni blir varma.
- Gärna, sa barnen.

Rödvarma hjärte-stjärnor.

Barnbarnen var inte kvar i sängen. De var i himlen...
Senaps-pappan var i kvar badrummet, fortfarande.

Men gröna stjärnor, finns det?

Bakom Himmelens Port stod ett stort träd.
Det var Livets Träd, det som en gång stått i Paradisets trädgård.

Bladen blänkte och stänkte av grönt klorofyll.
Himlen fylldes nu av grönt ljus, stjärnstoff från löven.

- Är jorden grön och skön fortfarande? frågade Vite Krist.
Barnen kunde inte ljuga, och inte truga, så de svarade lågt:

- Nej, vattnet är brunt och luften smutsig, marken är giftig och träden snart slut...

Det vita ljuset flämtade till... och barnen var rädda att det skulle slockna.

- Livfull grön, skapelse skön, stjärnans frön har hört er bön.
- Får vi grönstjärnans ljus också? undrade barnen.

Måne och sol, himmel och jord...

Med allvar fortsatte Vite Krist:
- Först blir sist, sist blir först, jag hör ert stön långt bort i kön...

Människans minne var fördärvat.
Ingen kom längre ihåg hur underbart livet en gång varit på Jorden.

Jo, barnbarnen mindes.
Men inte de vuxna som smutsade allt.

- Ja, ni får stjärnans gröna ljus till ert minne, sa Vite Krist, så ni minns Livets Början.
- Gärna, sa barnen.

Minns livets gröna början.

De ställde sig vid Himmelens Port och tittade nedåt.
En väldig rutchkana var framför dem.

- Nu har vi blått stjärnljus till klara tankar, sa pojken.
- Och rött stjärnljus till varma känslor, sa flickan.
- Det gröna stjärnljuset stoppar jag i era fickor, sa Vite Krist, så får ni strö det som spön i backen när ni kommer hem!

Med en lätt knuff åkte barnen hela vägen ned till sin koja igen.
Schwooosch!


Gråbella avslutade stjärnsagan:
- Men de visste inte om de drömt eller om det var på riktigt.
- Det var på riktigt! sa barnbarnen.

Och i sängen låg det fullt med grönt glitter...

Godnatt, mina älskade!

Snipp, snapp, snut, nu var sagan slut.

Sagan bär vår djupaste erfarenhet.

Men till dig, bäste läsare, som vill dyka djupare in i mysteriet, eller högre, rekommenderar jag läsning av Johannes av Korset:

* Tanken kan inte nå Gud - släpp den, endast Tron når fram.
* Viljan når inte Gud - släpp den, bara Guds rena Kärlek i dig.
* Dina Minnen når inte Gud - tvärtom kan de bli stora hinder. Töm dem, så får Hoppet plats!


Stjärnklara hälsningar från den sagoberättande teologen
Helene F Starfelt,

- som fotograferade i barnkammaren och som krälar i stoftet, det himmelska gröna...

Sagolik teolog!

ORENHETEN är BORTA

Hur är det med orenheten?

- Kolla här Helene, kolla vilka snuskiga lagar det finns i Gamla Testamentet! Du måste hålla alla de här buden, du är ju kristen!
Kolla, det är inte klokt... 3 Mosebok är ju galen...

Min korridorkompis i studentboendet i Lund kom utspringande i triumf med Bibeln i högsta hugg.

Nu hade han minsann fått något att anklaga mig för, jag som var teologie student och troende.
Deras krav på min oförvitliga moral var högre än Domkyrkans båda torn.

Det var för trettio år sedan... men okunskapen kring Gamla Testamentet var lika stor då, som nu.

Hög moral.

- Är du inte konfirmerad? kontrade jag. Då borde du veta att Jesus har fullkomnat allt, och att dessa renhetsföreskrifter inte tillhör oss som lever i det Nya Förbundet.

Han gick. Tog en fika.

Hoppas du också har gjort det, för nu tänker jag reda ut begreppet kring ORENHET.

Anledningen är att våra vänner muslimerna från Syrien så tydligt lever kvar i GT's renhetsföreskrifter, inte minst vad gäller de traditionella tidegärdsbönerna.
Men som kristna är vi fria från allt detta.

Framför mig har jag en utmärkt artikel ur Illustrerat Bibellexikon.
Jag bildsätter med foton från Lund samt en skön höstdag i Ronneby, där ån brusade och vattnet flödade.

Ronneby å. Hög fallhöjd.

Renhetsbegreppet är oerhört viktigt i Bibeln. Det hör ihop med Guds helighet.
Inget orent kan komma Gud nära. Förstås.
Det gäller både fysisk orenhet och kultisk.

Genom Bibelns alla blad kan vi läsa hur Gud har en plan med hela mänskligheten.
Systematiskt börjar Gud med en enda människa, och bygger sedan upp det till ett folk.

Omgivningen var fylld av avgudadyrkan, girighet och ondskefull mänskosyn.
Gud avskiljer nu Israels folk till att bli ett redskap för frälsningsplanen.

Men då måste de vara rena, både kultiskt, etiskt och religiöst.

Gud fostrar fram den exklusiva Gudstron, monoteismen, hos sitt egendomsfolk.
Det skall inte finnas några smyghål för varken hednisk eller självtillräcklig livsutveckling.

Inga smyghål.

Exempel vad gäller djur:

I de omgivande hedniska religionerna fanns totemdjur som ansågs heliga och som offrades till avgudarna.
Svinet var ett sådant djur.
Vi befinner oss ca 3000 år tillbaka i tiden.

Grisen var alltså ett "gammalkananeiskt offerdjur som var heligt både i Babylonien och Syrien.
Likaså var hundar heliga i Egypten och Persien".

Det är intressant med tanke på att dessa länder nu är muslimska och att gris och hund är orena inom islam.

Inte jag.

3 Mosebok reglerar Guds folks renhet som ett påbud, gällande endast för dem. Inga andra.

Men människor är människor... även om de är utvalda till ett heligt folk inför Gud...
Israels folk kom in i perioder av djupt avfall, särskilt under kananeiskt inflytande.

Gud sände profeter i tid efter annan, som bekämpade detta och förde folket tillbaka till renheten och heligheten = att vara i rättfärdighet med Gud.

Till slut blev det yttre bruket viktigare än syftet med det.
Bara man tvättar sig i vatten är man ren...
Men det handlade om hjärtats insida, inte bara kroppens utsida.

Förtorkat yttre.

Och när tiden var inne för Gud att låta "ordet bli kött och ta sin boning i oss", då kom Gud som Jesus in vår tillvaro genomsyrad av utarmning och förflackning, det som "präglade senjudendomens religiösa liv".

Jesus gjorde upp med den urspårade kultisk-rituella renheten på ett revolutionerande sätt.

Guds intentioner skulle nu fullbordas.
Det folket inte klarade av, det vill säga, det ingen människa klarar av; nämligen att vara "ren och helig", det kom nu Jesus att göra i vårt ställe.

Ren och helig.

Markus evangelium har bevarat en ögonblicksbild där fariséer och skriftlärda är samlade runt honom i Jerusalem. Kapitel 7:

DE SÅG ATT NÅGRA AV HANS LÄRJUNGAR ÅT BRÖD MED ORENA HÄNDER, UTAN ATT HA TVÄTTAT SIG.

- VARFÖR LEVER INTE DINA LÄRJUNGAR EFTER FÄDERNAS REGLER...?

HAN SVARADE:
JESAJA PROFETERADE RÄTT OM ER;

Detta folk ärar mig med orena läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.
Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud. (Jesaja 29:13)

- DET ÄR JUST DET RÄTTA, ATT UPPHÄVA GUDS BUD FÖR ATT LÅTA ERA EGNA REGLER GÄLLA!

Vems regler?

Tonen är skarp, precis så skarp som när det är Sanningen som talar.

De skriftlärdes pålagor av ytterligare renhetsföreskrifter var en oerhört tung börda att bära.
Ingen klarade egentligen av det... men de religiösa maktmännen gjorde allt för att dölja det.

Då som nu.

Sedan kallade Jesus till sig allt folket och undervisade dem om renhet och orenhet.
Det som nu sägs, var på den tiden helt revolutionerande:

- HÖR PÅ MIG ALLESAMMANS, OCH FÖRSÖK ATT FÖRSTÅ.
INGET AV DET SOM KOMMER IN I MÄNNISKAN UTIFRÅN KAN GÖRA HENNE OREN.

BARA DET SOM KOMMER UT UR MÄNNISKAN GÖR HENNE OREN.
Markus 7:15.

Faller ut.

Ingen vågade tro att detta var sant.
Renhetsföreskrifterna satt så djupt i själens gener.
Lärjungarna frågar honom efteråt vad han menade.

Man hör hur Jesus börjar bli trött, eller kanske snarare ser han på dem med kärlek, när han säger:

HAR NI OCKSÅ SVÅRT ATT FATTA?
INGET AV DET SOM KOMMER IN I EN MÄNNISKA UTIFRÅN KAN GÖRA HENNE OREN?

DET GÅR INTE IN I HJÄRTAT, UTAN I MAGEN OCH KOMMER SEDAN UT PÅ AVTRÄDET!

DÄRMED FÖRKLARADE HAN ALL MAT FÖR REN.

Vilken befrielse!
Men vem var då han, att upplösa de urgamla buden?
Det kan ju bara Gud själv göra...

Just det.

Frälsarkrans. Vilken befrielse!

Jag fortsätter saxa ur artikeln.

Judendomens renhet var enligt Jesus otillräcklig.
Lyssna nu noga, särskilt du min gamla korridorkompis:

- De utvärtes renhetsföreskrifterna hade spelat ut sin roll som uppfostrande medel.

Judarna, Guds utvalda folk, var ju del i Guds frälsningsplan, som gick ut på att nå Alla Folk, då tiden var inne.
Nu var tiden inne.

Det var dags att släppa denna skiljemur av renhetsföreskrifter.
Jesus, själv jude, rev ned de yttre renhetslagarna, med orden:

DET SOM GÖR MÄNNISKAN OREN KOMMER INIFRÅN:

UR MÄNNISKORNAS HJÄRTAN KOMMER DE ONDA TANKARNA,
OTUKT, STÖLD, MORD, ÄKTENSKAPSBROTT, SJÄLVISKHET, 
ONDSKA, BEDRÄGERI, LIDERLIGHET, AVUND, FÖRTAL, 
HÖGMOD OCH FÖRBLINDELSE.

Förblindad?

Islam, som kom 600 år senare, har stora likheter med Gamla Testamentet.
Synd är något man gör, som man sedan får förlåtelse för, inget som man är.
Men själva ondskan som drivkraft - det vår kristna tro kallar "arvssynd" - finns inte.

Ändå är det ju det som ligger där och skaver på insidan, hela tiden...

Jesus går till botten med problemet genom att säga såsom han gör.

Det gamla förbundet var slut. Jesus tog det med sig i döden.
Och på Skärtorsdagen skapade han ett nytt förbund, som iscensattes med uppståndelsen.

Ljusbäraren i Lunds Domkyrka.

I onsdags gick jag till morgonmässan.
De välkända instiftelseorden klingade under de gamla kyrkvalven:

... DEN NATT DÅ HAN BLEV FÖRRÅD
TOG HAN ETT BRÖD... DETTA ÄR MIN KROPP...

LIKASÅ TOG HAN KALKEN...
DENNA KALK ÄR DET NYA FÖRBUNDET GENOM MITT BLOD...

Jesu blod är grundvalen för den nya renheten. Hans död på korset tar bort världens skuld.
Hans försoning skapar den nya, inre renheten.

Lärjungarna kämpade med att hantera hur den utvärtes kultisk-rituella renheten från GT skulle övergå till denna nya, andliga inre renhet.
(Läs om Petrus kamp i Antiokia; Galaterbrevet kap 2).

- Blodet av djur helgar endast den utvärtes renheten, medan Kristi offer renar samvetena från döda gärningar.

Detta upptäckte en turkisk muslim då han återigen slaktade lammet efter fastetiden Ramadan.
Han hade hört talas om att Jesus var "Guds lamm, slaktat en gång för alla", och det blev början till hans frälsning och frihet.

Början till frihet.

Bibelns Gud är historiens Gud.
Det är inte en filosofi, inte en lära, inte en ideologi.

Gud älskar oss och vill visa oss vägen ur det som binder oss.

Ju mer jag lär känna Jesus, desto större blir Guds kärlek.

Och till korridorkompisen, och till dig som läser detta, vill jag säga:

- Det är alldeles nödvändigt att vi förstår att det som beskrivs i Gamla Testamentet tillhör en förfluten tid!

Det är dock en viktig bakgrundskunskap till Nya Testamentet.

Än idag är Gud historiens Gud.

Vår tid, 2000 år efter Jesus, kämpar fortfarande med "orenhet", men det ser delvis annorlunda ut och kallas för andra namn.

Många unga tjejer kan berätta om orenhet i form av svek och utnyttjande.
Grabbiga killar vittnar om en mansbild som är våldsam och förljugen och driver dem att göra sådant de inte vill.

Och vi vuxna snubblar runt i en tillvaro full av frestelser och otrohet, som marknadskrafter försöker föra fram som något naturligt.

Det yttre speglar det inre.

Inför altaret ställs vi inför Guds rena helighet, även om vi går in i en kyrka bara för att tända ett ljus, och påminns om att vi behöver en förändring.

Och vid morgonmässans bön blandade jag ihop ordalydelsen av Fader vår och Vår fader:

- Och utsätt oss inte för prövning, utan inled oss i frestelse...

Öh...? Nej!
- Utsätt oss inte för prövning utan rädda oss från ungdom...

Hjälp, jag kommer inte ihåg...
- Inled oss icke i frestelse utan fräls oss från ålderdom... och demens...

Behöver vila...

Jag måste nog ta mig ett renande bad... för utvärtes bruk!
Invärtes vet ju Du, Herre, hur det är ställt.

Amen.

De renaste hälsningar från
Helene Sture Badfelt,

- vattenfallsbeundrare och Jesusälskare.

.. och bada i Nåd och Ljus!

KULTURKROCK med OST

Vad betyder du?

Hur använder man en osthyvel?
Hur ska man hälsa på varann?
Och vad menas med att bli "oren"?

När man möter en ny kultur blir den egna kulturen synlig.
Det man inte tänkt på blir plötsligt väldigt tydligt.
Ja, somt blir bättre och annat sämre...

Bättre. Eller sämre?

Jag blev bjuden till asylboendet för att spontant öva lite svenska med våra nyanlända syriska muslimer.
Vi börjar bli vänner och jag blev presenterad för ytterligare två män, i över medelåldern.

Jag sträckte fram högerhanden för att hälsa, och sa mitt namn.
De tittade tveksamt på mig...

Motvilligt sträckte de fram handen... och nuddade endast mina fingertoppar.

Sen gick de.
Bönen kallade genom en ringsignal i mobilen. Källarrummet intill är inrett till moské.

Men först var de tvugna att tvaga sig...

Jag fattade ingenting.
Min vän förklarade att en muslimsk man kan inte hälsa så på en kvinna. Då blir han oren.
Istället får man liksom buga i luften, på 1 meters avstånd.

Då blev jag upprörd och sa på tafflig skolengelska:

- Jag kan bara hälsa på mitt sätt! Nu är ni i Sverige och vi tar emot er som våra gäster. Ni får ta seden dit ni kommer.
Jag hade ingen aning om att jag förolämpade er, men ni förolämpar mig. Fast det visste ni kanske?

Vad hände?

Jag kämpade med att inte känna mig förtryckt eller förnedrad, men den höga pulsen satt i ett tag...
Och jag vet inte om jag lurade mig själv.

Jan Hjärpe skriver i sin bok "Islam, lära och livsmönster", sid 84:

"Rituell renhet fordras för varje rituell akt, således också för bönen.
Koranen förutsätter en 'ablution' före varje tidebön /.../ vilket har medfört en hög hygienisk standard i islams länder".

Jag fick se versen i Koranen som påbjuder detta, Sura 5:8-9:

"Ni som tror då ni står upp till bön; tvätta ansiktet och händerna till armbågarna och torka huvudet och fötterna ända till fotknölarna.

Om ni är befläckade så rena eder.
Om ni är sjuka, stadda på resa, kommer från avträdet eller haft beröring med kvinnor - och ni inte har vatten till hands - så tag då ren fin sand att gnugga er med"...

Eller barr?

Med tacksamhet tänkte jag på vår kristna tro där "rituell orenhet" inte finns.
I kraft av dopet är vi renade.
Jesus hade ett intressant samtal med Petrus om detta i Johannes evangelium kap 13, men det går vi inte in på nu.

Vad hade jag ställt till med genom mitt vanliga hederliga hälsande med öppen hand?
Och vad orsakade de mig i sin förnekelse och kvinnosyn?

Hur mycket vatten eller sand krävdes för att komma tillbaka till "renheten"?
Här vid havsbandet har de tillgång till Extra Allt.

Sand. Vatten. Och barr.

En stund senare mötte jag några andra vänner från asylboendet.
Äntligen var familjen återförenad och jag gladdes så med dem.
Oron för andra kvarvarande halvan i Syrien hade varit plågsam.

Nu stor glädje och ödmjukhet.

Men de behövde hjälp med att kommunicera med myndigheterna, så jag följde med till kommunhuset.
Varför fick de två andra mindre ersättning?
Hur skulle de klara sig?

Jag kände mina vänners förtvivlan och förmedlade det som gällde.
De fick bara bidrag för maten, inte till hyran och elen vilket pappans större summa skulle täcka.

Plötsligt kände jag hur jag klövs i två delar.

Jag är en praktiskt matematiker och har noga koll på mina utgifter och inkomster.
Det jag nu ska skriva är inte politiskt korrekt, men jag kan bara återge det jag ser och hör.

Om vi ska ta emot ytterligare 90.000 krigsdrabbade människor + deras anhöriga därefter = hur ska vi klara det?
Hur länge kommer våra pengar att räcka?
Vem ska skapa de jobb som inte finns, men som alla behöver och vill ha?

Inte mycket kvar.

Jag blev rädd.
De var också rädda, fast av en annan anledning. Eller samma?

- Let's go to my place and take som coffee! sa jag i ett försök att skingra tankarna.

I mitt lilla kök dukade jag fram bröd och ost, kaffe och mjölk.
Humöret steg i takt med mättnaden.

Men vad gjorde de med osten?

Hur gör man?

Generat hade de tittat på denna märkliga tingest - en platt metallbit på skaft, med en vass skåra i...
Jaha... Och...?

De använde den som en kniv och skar av lodrätt från ostens topp, i grova bitar.

- No no! skrattade jag, do like this!

Och så hyvlade jag vågrätt en tunn skiva ost.
Då var det deras tur att skratta. Vilket trolleri!

- We have never bought this kind of cheese, "hårdost", but now we know how to do!

Trolleri!

Vi tog ett glatt farväl av varann i hallen.

Men... Hur då?

Skulle vi kindpussas tre gånger, som de är vana vid, eller ta i hand som jag föredrar, eller ge en svensk kram?
Det blev en uppsluppen blandning av alltihop - utan att någon behövde gå och tvätta sig... eller gnugga sig med ren, fin sand.

Den enda sand vi hade var i skorna... och det gruset stavas "hur ska integrationen gå till om vi inte är tydliga med vad som gäller hos oss?"

Ingen oikofobi här.
Inte skämmas för den egna kulturen.
Men gärna kommunicera den - och ibland skratta åt den, tillsammans.

Upplyst integration.

Detta är den verklighet jag lever i.

Men jag kanske inte har fattat ett barr... Nej, varför ska jag förminska mig själv?
Visst har jag det! Och det är viktigare än någonsin att våga tala nyanserat om det vi har tabubelagt med vårt flyktingmottagande.

Annars förlorar vi kontrollen.

Nu ska jag ta en ostmacka.
Jag tvättar händerna före, ty jag har blivit digitalt oren genom att sitta här vid datorn...
Och sedan ska jag be, bedja för alla våra vänner på asylboendet och om frimodighet i integrationsarbetet.

Allt fick plats! Både glitter och kulor...

JESUS SADE:
- OM JAG INTE TVÄTTAR DIG HAR DU INGEN GEMENSKAP MED MIG...
Joh 13:8 b

Uppriktiga hälsningar från
Helene Sture Handfelt,

- kultur(k)rockare.