KULTURKROCK med OST

Vad betyder du?

Hur använder man en osthyvel?
Hur ska man hälsa på varann?
Och vad menas med att bli "oren"?

När man möter en ny kultur blir den egna kulturen synlig.
Det man inte tänkt på blir plötsligt väldigt tydligt.
Ja, somt blir bättre och annat sämre...

Bättre. Eller sämre?

Jag blev bjuden till asylboendet för att spontant öva lite svenska med våra nyanlända syriska muslimer.
Vi börjar bli vänner och jag blev presenterad för ytterligare två män, i över medelåldern.

Jag sträckte fram högerhanden för att hälsa, och sa mitt namn.
De tittade tveksamt på mig...

Motvilligt sträckte de fram handen... och nuddade endast mina fingertoppar.

Sen gick de.
Bönen kallade genom en ringsignal i mobilen. Källarrummet intill är inrett till moské.

Men först var de tvugna att tvaga sig...

Jag fattade ingenting.
Min vän förklarade att en muslimsk man kan inte hälsa så på en kvinna. Då blir han oren.
Istället får man liksom buga i luften, på 1 meters avstånd.

Då blev jag upprörd och sa på tafflig skolengelska:

- Jag kan bara hälsa på mitt sätt! Nu är ni i Sverige och vi tar emot er som våra gäster. Ni får ta seden dit ni kommer.
Jag hade ingen aning om att jag förolämpade er, men ni förolämpar mig. Fast det visste ni kanske?

Vad hände?

Jag kämpade med att inte känna mig förtryckt eller förnedrad, men den höga pulsen satt i ett tag...
Och jag vet inte om jag lurade mig själv.

Jan Hjärpe skriver i sin bok "Islam, lära och livsmönster", sid 84:

"Rituell renhet fordras för varje rituell akt, således också för bönen.
Koranen förutsätter en 'ablution' före varje tidebön /.../ vilket har medfört en hög hygienisk standard i islams länder".

Jag fick se versen i Koranen som påbjuder detta, Sura 5:8-9:

"Ni som tror då ni står upp till bön; tvätta ansiktet och händerna till armbågarna och torka huvudet och fötterna ända till fotknölarna.

Om ni är befläckade så rena eder.
Om ni är sjuka, stadda på resa, kommer från avträdet eller haft beröring med kvinnor - och ni inte har vatten till hands - så tag då ren fin sand att gnugga er med"...

Eller barr?

Med tacksamhet tänkte jag på vår kristna tro där "rituell orenhet" inte finns.
I kraft av dopet är vi renade.
Jesus hade ett intressant samtal med Petrus om detta i Johannes evangelium kap 13, men det går vi inte in på nu.

Vad hade jag ställt till med genom mitt vanliga hederliga hälsande med öppen hand?
Och vad orsakade de mig i sin förnekelse och kvinnosyn?

Hur mycket vatten eller sand krävdes för att komma tillbaka till "renheten"?
Här vid havsbandet har de tillgång till Extra Allt.

Sand. Vatten. Och barr.

En stund senare mötte jag några andra vänner från asylboendet.
Äntligen var familjen återförenad och jag gladdes så med dem.
Oron för andra kvarvarande halvan i Syrien hade varit plågsam.

Nu stor glädje och ödmjukhet.

Men de behövde hjälp med att kommunicera med myndigheterna, så jag följde med till kommunhuset.
Varför fick de två andra mindre ersättning?
Hur skulle de klara sig?

Jag kände mina vänners förtvivlan och förmedlade det som gällde.
De fick bara bidrag för maten, inte till hyran och elen vilket pappans större summa skulle täcka.

Plötsligt kände jag hur jag klövs i två delar.

Jag är en praktiskt matematiker och har noga koll på mina utgifter och inkomster.
Det jag nu ska skriva är inte politiskt korrekt, men jag kan bara återge det jag ser och hör.

Om vi ska ta emot ytterligare 90.000 krigsdrabbade människor + deras anhöriga därefter = hur ska vi klara det?
Hur länge kommer våra pengar att räcka?
Vem ska skapa de jobb som inte finns, men som alla behöver och vill ha?

Inte mycket kvar.

Jag blev rädd.
De var också rädda, fast av en annan anledning. Eller samma?

- Let's go to my place and take som coffee! sa jag i ett försök att skingra tankarna.

I mitt lilla kök dukade jag fram bröd och ost, kaffe och mjölk.
Humöret steg i takt med mättnaden.

Men vad gjorde de med osten?

Hur gör man?

Generat hade de tittat på denna märkliga tingest - en platt metallbit på skaft, med en vass skåra i...
Jaha... Och...?

De använde den som en kniv och skar av lodrätt från ostens topp, i grova bitar.

- No no! skrattade jag, do like this!

Och så hyvlade jag vågrätt en tunn skiva ost.
Då var det deras tur att skratta. Vilket trolleri!

- We have never bought this kind of cheese, "hårdost", but now we know how to do!

Trolleri!

Vi tog ett glatt farväl av varann i hallen.

Men... Hur då?

Skulle vi kindpussas tre gånger, som de är vana vid, eller ta i hand som jag föredrar, eller ge en svensk kram?
Det blev en uppsluppen blandning av alltihop - utan att någon behövde gå och tvätta sig... eller gnugga sig med ren, fin sand.

Den enda sand vi hade var i skorna... och det gruset stavas "hur ska integrationen gå till om vi inte är tydliga med vad som gäller hos oss?"

Ingen oikofobi här.
Inte skämmas för den egna kulturen.
Men gärna kommunicera den - och ibland skratta åt den, tillsammans.

Upplyst integration.

Detta är den verklighet jag lever i.

Men jag kanske inte har fattat ett barr... Nej, varför ska jag förminska mig själv?
Visst har jag det! Och det är viktigare än någonsin att våga tala nyanserat om det vi har tabubelagt med vårt flyktingmottagande.

Annars förlorar vi kontrollen.

Nu ska jag ta en ostmacka.
Jag tvättar händerna före, ty jag har blivit digitalt oren genom att sitta här vid datorn...
Och sedan ska jag be, bedja för alla våra vänner på asylboendet och om frimodighet i integrationsarbetet.

Allt fick plats! Både glitter och kulor...

JESUS SADE:
- OM JAG INTE TVÄTTAR DIG HAR DU INGEN GEMENSKAP MED MIG...
Joh 13:8 b

Uppriktiga hälsningar från
Helene Sture Handfelt,

- kultur(k)rockare.