ANDAKT PÅ FÖTTER

Dansarna är redo.

Var sitter tron någonstans?
I huvudet? I hjärtat? Eller rent av i fötterna?

Följ med till St Nicolai kyrka. Det är fredag eftermiddag och klockan är halv fem.
Sölvesborgs församling har en grupp som dansat Helig Dans i tio år.

10 års jubileum!

Trötta efter veckan lämnar vi nu allt bakom oss och dansar in helgen.

Du är mitt ljus.

Denna kväll var kyrkportarna öppna för alla. Värmeljus var tända överallt och till Taizémusikens mjuka toner sjöng vi oss samman, i cirkeln.

Nej det är inte säkert att tron sitter i huvudet, även om det för min del är mycket viktigt med den intellektuella hederligheten.

En kvinna sa:
- Jag kan inte tro! Det fastnar i min tvivel och behovet av att förstå.
Men när jag dansar, då landar allt!

Och jag tänker:
- Om man inte ens kan begripa sin man, hur ska man då tro att man skulle kunna förstå Gud...!?

Begriper ingenting...

Kristendomen är ingen religion. Den är en Relation.
Tron får åka kana trettio centimeter ned till hjärtat. Där kan den bo!

Och får den dessutom landa i kroppens trostjänare (!) fötterna, då kan Gudstron bära upp hela kroppen!

DITT ORD ÄR MINA FÖTTERS LYKTA
    OCH ETT LJUS PÅ MIN STIG. 
                  Psaltaren 119:105

Fötterna vill dansa!

Människan har i alla tider dansat runt sina lägereldar. Nu dansar vi här i vår kyrka, runt Kristusljuset.
Livet rör sig runt en mittpunkt, ibland osynlig, men runt går det!

DNA-spiralen vrider sig runt denna mittpunkt och jorden roterar runt sin mittpunktsaxel.
Livet är som en dans!

På fötter.

Kroppen vet.
Generna minns.
Huvudet får semester.

Sedan 1970 har denna form av cirkeldans - Helig Dans - plockats upp igen, med början i Tyskland.
Nu är den ett gott uttryck i många församlingar.

- Men kalla det inte "seanser" för då vet ni inte vad ni talar om!

Tydligt centrum.

DITT ORD ÄR MINA FÖTTERS LYKTA...

En lykta. Inte en spotlight.
Guds Ord lyser upp ett steg i taget. Inte hela livet bakåt och framåt. Det skulle vi inte orka bära.

För mig betyder det att jag blir beroende av Guds ledning.
Jag ser inte hela vägen själv.

Guds Ord får ge mig ledtrådar och vägledning, dag för dag, när kvällen kommer, under nattens timmar och när ljuset gryr igen.

Vägledning.

... OCH ETT LJUS PÅ MIN STIG.

Varje steg i dansen uttrycker en bit av vårt liv.
Ett steg fram, två steg bak... Backa, reträtt... tänk efter. Ta ny fart.

Beslut som ska fattas, tankar som ska tänkas och känslor som ska kännas... allt tar jag med mig i dansen och rör mig mot Kristusljuset.

Tillsammans lyfter vi händerna upp mot kyrktaket i "Veni Creator Spiritus" och tar emot vad Gud vill ge.

Vi snurrar runt till "Jubilate Deo" - och det vill till att man inte har fel skor, för då suger sulorna sig fast i stengolvet, eller hur Stina?!
Precis som i livet... med fel förutsättningar fastnar man, och tappar balansen.

Jubel!

Med ljus i händerna dansade vi "Känn ingen oro, känn ingen ängslan".

"Må din väg gå dig till mötes" kunde vi sjungdansa med steg till "Solmeditation".

Och vackert var det att tåga ut med ljusen, sjungandes "Härlig är jorden". Många klädda vitt.

- Det var en annorlunda gudstjänst! sa någon. Så lugnt och stilla. Och vackert att titta på!

Jag blev glad för den kommentaren, för det är precis vad cirkeldansen är - en gudstjänst, ja en andakt på fötter!

Jag skulle vilja ge det där huvudet låååång semester...
Det är så överfullt ändå och inte till någon större hjälp.
Tack Gud för våra fötter!
Mer dans!

Är det inte fredag snart igen?

Upplys mig.

Och - ja! Ikväll börjar "Let's dance" på TV4. Äntligen. Jag har svingen inne.
Även om jag föredrar cirkeldansen njuter jag även av pardansen.

Må Guds Ord lysa din väg, bäste bloggläsare.
Ett steg i taget.

Andaktsfulla hälsningar från
Helene Sture Fotfelt,

- golvkrypande amatörfotograf.

Let's dance, and praise the Lord!