DE SISTA BLIR FÖRST

Stormskador.

Sting-Sture satt i sin skördare i skogen.
Han var sur för att chefen inte hade ordnat fler medarbetare denna dag.
Många träd hade blåst ned efter senaste stormen, och arbetet var både svårt och omfattande.

Jo! Där kommer ju några!
- Lagom till fikat... tänkte han buttert.

Ser man på, även vid middagstid anslöt sig ytterligare några skogsarbetare. Två var från Thailand och tre från Rumänien.
Snabbutbildade.

Men Sting-Sture unnade sig inga positiva känslor. Han var född med dåligt humör.
Dock kunde han motsträvigt erkänna att dagspenningen var ganska god.

Det här var på den tiden när lönen betalades ut kontant varje dag.
Som du förstår är det längesedan, men det som hände vid dagens slut är ständigt aktuellt.

Livsfarlig rotvälta.

Sting-Sture hade råkat se TV-gudstjänsten på söndagen. Han hade varit hemma hos Gråbella och då blev det som det blev.

Det var inte meningen - han är nämligen inte religiös, i alla fall inte offentligt - men han blev sittande, och fick höra om den lönepolitik som Jesus hade.

KALLA SAMMAN ARBETARNA OCH GE DEM DERAS LÖN.
BÖRJA MED DEM SOM KOM SIST OCH SLUTA MED DE FÖRSTA.

DE SOM HADE LEJTS VID ELFTE TIMMEN KOM FRAM OCH FICK EN DENÁR VAR.

NÄR SEDAN DE FÖRSTA STEG FRAM, TRODDE DE ATT DE SKULLE FÅ MER, MEN DE FICK VARSIN DENÁR DE OCKSÅ.

DÅ PROTESTERADE DE.

Kommer aldrig över.

Förstås!
- Det hade jag också gjort, tänkte Sting-Sture bland de snedliggande stockarna, rättvisan är viktig.

Han tittade på klockan.

- Bara en timme kvar tills arbetspasset är slut. Bra. Jag är trött, tänkte han, och blängde på dem som bara jobbat halva dagen.
Knappt.
Kallt och eländigt är det också.

Helt knäckt.

Jesus fortsatte sin liknelse om vingårdsmannen:

DE DÄR SOM KOM SIST HAR BARA HÅLLIT PÅ EN TIMME, OCH DU JÄMSTÄLLER DEM MED OSS SOM HAR SLITIT HELA DAGEN I SOLHETTAN.

DÅ SADE HAN TILL EN AV DEM:

- MIN VÄN, JAG ÄR INTE ORÄTTVIS MOT DIG.
VI KOM JU ÖVERENS OM EN DENÁR, TA NU VAD DU SKALL HA OCH GÅ.
MEN JAG VILL GE DEN SISTE LIKA MYCKET SOM DU FICK.

HAR JAG INTE RÄTT ATT GÖRA SOM JAG VILL MED DET SOM ÄR MITT?

Det är frågan.

De samlades på parkeringsplatsen vid skogsröjningen, intill vägskylten.
Klockan var fyra och nu kom chefen med lönekuverten.

Sting-Sture tänkte präktiga tankar över hur mycket pengar han lyckats spara den senaste månaden.
Generös var han inte, men inte heller snål.
- Bara ekonomisk, tyckte han själv.

Men vad nu?
Varför kallade arbetsledaren fram de rumänska gubbarna före honom?
Och sedan thailändarna?!

På deras glada och förvånade skratt förstod han att någonting var väldigt fel.
Skulle han, den trofaste, välutbildade skogsarbetaren från den svenska myllan komma sist i lönekön - och dessutom bara få samma dagslön som de andra?!

- Du får den summa vi kommit överens om, eller hur? sa chefen, med något ovanligt milt i ögonen.
- Jovisst, men... Men!!

Det här liknade ju den galna berättelsen från TV-gudstjänsten.
Det var väl inte Jesus som stod här i skogen? - - -

Vem är i skogen?

Liknelsens sista ord ringde i öronen:

ELLER SER DU MED ONDA ÖGON PÅ ATT JAG ÄR GOD?

SÅ SKALL DE SISTA BLI FÖRST, OCH DE FÖRSTA SIST.


Sting-Sture körde upprört raka vägen hem till Gråbella.

- Nu får du förklara det här! Din knäppa Jesus har tydligt förblindat hela skogsnäringen!
- Ta det lugnt, manade hon. Är du sur för att chefen har ett varmt hjärta och ville ge de andra arbetarna samma lön?

- Men det är inte rättvist! Jag hade ju slitit hela dagen, och de kom efter fikat, några efter lunchen!
- Precis så är det i Guds rike, svarade hon stilla och började berätta...

Sweet. Amazing Grace!

När en människa kommer till tro, alltså får en personlig relation med Jesus, då blir hon liksom arvtagare till himmelrikets alla gåvor.
Det spelar ingen roll om hon blir troende i tonåren, som vuxen eller på gamla da'r, alla får del av samma nåd!

Det vore ju konstigt om de i ungdomen troende skulle få mer av Guds nåd, än de som blir frälsta vid livets slut...
Nej, sådan Gud har vi inte!

De villkorslösa kärleken strömmar över alla i fullt mått. Förlåtelsen renar allt som blivit fel, utan att fråga om ålder eller hur länge trons gemenskap har varat.

Guds nåd. För alla.

Nu lägger jag mig i...

Berättelsen om vingårdsarbetarna kan du läsa i Matteus evangelium, kap 20:1-16.

När Jesus så tydligt berättar denna liknelse om himmelriket, vänder han sig till dem han hade runt sig; det ockuperade Israels folk.

De var trötta på andras folks herrefasoner. De ville på alla sätt bekämpa icke-judar från öst och väst, norr och söder, de som under flera århundraden hade förtryckt och trakasserat dem.

Skulle de hamna i Guds rike före dem?
De var ju Guds egendomsfolk!
Situationen var kritisk.

Jesus manar till allvar.
Guds nåd fungerar inte per automatik.

Det finns inget privilegium i Guds rike där någon skulle kunna ha "platser reserverade" bara p g a yttre tillhörighet.

Och nej, det handlar inte om lönepolitik!

Det handlar om hjärtats omvändelse.

Knäckt. Sedan upprättad.

Gråbella frågade Sting-Sture hemma i soffan:

- Vilket är viktigast; rättvisa eller kärlek?

Han skulle svara snabbt, för han visste ju att rättvisa och pengar betydde allt.
Men han svarade inte. Plötsligt osäker.

- Vilket ger dig störst lycka? frågade Gråbella.

Klara sig utan vänner?

På väggen hängde en broderad bonad:

UTAN PENGAR ÄR MAN FATTIG.
UTAN VÄNNER ÄR MAN FÖRLORAD.

Vad hade hänt om de där thailändarna och rumänerna inte kommit?
Då hade han slitit ihjäl sig!

Det klack till i honom.

Tänk om han var den som kommit sist? Och ändå hade blivit bemött med sådan respekt och generositet...
Det hade ju öppnat hjärtat på honom!

Motvilligt erkände han att hans snålhet drabbade honom själv.
Och kanske var orsaken till att han alltid var så sur...

Jag kom över!

- Du förstår, sa Gråbella, Gud är god!
Vi ska inte se med onda ögon på att Gud slösar sin nåd över oss alla. Oavsett om vi är buddhister eller katoliker... Jesus vill öppna himmelriket för oss alla!

Till och med för sura svenskar, skrattade hon och hällde upp en kopp kaffe till.

Nåd och tjänst.

I den ordningen.

Inte tvärtom - tjänst och nåd - som om vi skulle förtjäna Guds kärlek. Icke!

Frågetecknet blev ett utropstecken.

Mot himlen.

Nästa dag var Sting-Sture lite gladare.

Och när de där utlänningarna kom, delade han med sig av några kakor som Gråbella stoppat ned i hans fikaburk...

Han tyckte att granarna klappade sina barriga grenar till en stillsam applåd.

OCH STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN.

Ska vi dela?

Skogsgröna hälsningar från "träskallen"
Helene Först Sistfelt,

- som tillhör ett hedna-folk som egentligen borde kommit sist... men som Gud genom Jesus Kristus har välkomnat in i förbundet.

Och tack Ansgar, att du vågade dig hit till kalla Norden och visa oss vägen in i himmelriket.
Vem kallar Gud idag? Och vart?

Inga fler stormar, tack!