50 NYANSER AV GRÅTT

Grått och menlöst.

Det skulle vara så fint men blev så grått.

Hur många grå nyanser finns det?
Vad är det som händer i skuggorna?
Och varför måste vi vänja oss vid porrifierade filmer och perverterad sexualitet?

Sitter och läser recensionen av filmen "Fifty shades of grey" och funderar på varför det är så populärt att namnge filmer med hjälp av ordet "nyanser".

Kanske för att vi fastnat i ett hårt svart/ vitt-seende.

Hårda kontraster.

I det digitala tekniksamhället finns det inte plats för skiftningar, särskilt inte i relationer.

Har du sett den här filmen - Femtio nyanser av grått?
Jag blir varken imponerad eller ens intresserad när jag läser om filmens karaktärer:

"Den hete miljardären Christian Grey dejtar inte, han går rakt på sak och vill ligga, helst med någon han får dominera...
Oskulden Anastasia Steele skriver ett sexkontrakt innan hon följer med in i hans 'playroom', som är komplett med rep, tejp och piskor..."

Vilket kräkmedel.

Men du är vacker.

I en annan artikel läser jag om hur byggbranschen nu rustar för att ha just detta på lager:
- Rep, tejp och piskor... och var uppmärksamma på kunders diskreta förfrågningar.... läser jag.

Var kommer all manlig våldsamhet ifrån?
Vart tog den vackra sexualiteten vägen? Den som är grundad i ömhet och kärlek?

Filmbranschen är fartblind.

Samtidigt finns en motsatt rörelse där i skuggorna. Eller på SVT:
"Gift vid första ögonkastet."

Har du sett den då?

Första ögonkastet.

I denna TV-serie matchas ett antal singlar ihop med hjälp av en terapeut, en psykolog och en präst (min studiekamrat Louise Linder) utifrån brev och djupintervjuer.

Första gången de träffar varann är - vid bröllopet...

Det är ett sociologiskt experiment, men samtidigt helt på allvar.
Efter fyra veckor finns möjligheten att upplösa äktenskapet... Hm.

Det intressanta är här just ingången i förhållandet.
Det är inte kritiska blickar, inte tveksamhet eller misstänksamhet utan med öppenhet och värme i blicken.
Det väcker den andres lust att öppna sig, och visa värme.

Det tänder kärleken.

Som är en viljeakt.

Inte ett utseendefixerat känslorus.
Eller den liderliga jakten på att tillfredsställa sin åtrå...

Naturens under.

Här kan man verkligen tala om nyanser - av rött! Och att det inte är något i skuggorna som lurar, utan en medveten satsning på att våga gå tillsammans.

Hur många gånger har vi inte hånat andra kulturers arrangerade äktenskap?
Med rätta om det handlar om minderåriga, men nu var det vuxna människor i samförstånd.

Vår tid erbjuder för få mötesplatser - och det finns för lite tid att lära känna varann.
SVT som äktenskapsförmedlare.... detta gör mig både intresserad och imponerad!

Mötesplats.

Men jag kan inte släppa det här med "liderlighet".
Just nu läser jag Markusevangeliet kap 7, om Renhet (se förrförra inlägget).

Jesus vill göra dem/ oss uppmärksamma på att syftet med dessa lagar är vårt behov av renhet, på djupet.
I själen och viljan.
Att ha rena bevekelsegrunder för det vi gör.
Vara ärliga.

SALIGA DE RENHJÄRTADE, DE SKALL SE GUD.


Men de som tar fasta på det yttre - oavsett om det gäller mat eller kroppens övriga behov - undviker därmed evangeliets mer långtgående krav på att vara renhjärtad.

Det som orenar människan är inte det vi äter, utan det som kommer inifrån hjärtats mörker:

OTUKT, ÄKTENSKAPSBROTT, SJÄLVISKHET, BEDRÄGERI, LIDERLIGHET, TYGELLÖSHET, HÖGMOD...

Blottad tygellöshet.

Det är skillnad på behov och begär.

Den goda, varma sexualiteten är ömsesidigt givande och tagande - och upphöjer den Andre.

Men den mörka, aggressiva sexualiteten - som måste ha byggvaror i sängen för att nå tillfredsställelse -förnedrar den Andra.
Och jag ser ingen välsignelse i det.

Eller som filmrecensenten Miranda Sigander skriver:

- Det finns också något alarmerande störigt över faktumet att den enda kvinna som kan rucka på Christian Grey's rigida självförsvar runt ett sårigt inre, är en oskuld.
Det är minst femtio nyanser av gammalt lökeri för mycket!

Det räcker nu!

När ska vi sluta upphöja mannen som den aggressive och sexuellt dominerande?
Det är både tröttsamt, osant, osant och osant. Och ointressant.
Inte sant?

Endast den regissör får min bio-peng som kan skildra kvinnor i jämlik dager, och män som varma människor.

Det blir inte många filmer sedda, kan jag säga...


Istället sitter jag här och har även hittat en sångbok med gamla läsarsånger "Minns du sången"?

"Någonstans bland skuggorna står Jesus"..

Har du hört den sången?

Jesus är där i skuggorna, inte för att spionera, utan för att visa att i vårt djupaste mörker av avfall och pervertion finns en Gud som vill föra oss tillbaka till ljuset.

Läka det brustna.
Älska det svikna, tillbaka in i livet.

Tillbaka in i livet.

Skuggor och nyanser.
Klara dagrar och skarpa kontraster.

Argsint eller ömsint.
Rep och tejp, eller kramar och kyssar...

Bygg kärleken med hållfasta känslor och trogna tankar.
Måla med starka röda färger.
Tids nog kommer det gråa ikapp...

Nyanserade hälsningar från
Helene Sture Filmfelt,

- som fotograferade konstiga träd i parken...
- och som gärna lyssnar till Torkel Sehlin som sjunger just denna sång att "Någonstans bland skuggorna står Jesus."

Frukt i skuggan.

Sentimentalt intill pekoral?
Eller för andra: en sång som räddat liv..:

https://www.youtube.com/watch?v=kRYLA4KZbvQ