BONHOEFFERS MOTSTÅND

Hängivet hänförd, utsikt från Kärnan.

Att ta ansvar inför Gud.
Så heter Ylva Eggehorns bok om Dieter Bonhoeffer.
Det handlar om hängivenhet som motstånd.

Och om att inte kasta sig till marken när man ber, tänker jag.

Jag läser och slukar. Lär mig hur det var. Ser hur det är.

Många har hämtat styrka och kraft i Bonhoeffers radikala kristendom om efterföljelse.
Det är en tro som får konsekvenser i det egna livet, i både kyrkan och i samhället.

Styrka. Och konsekvens.

Ylva Eggehorn skriver om "kristen ateism:"

- Många uttolkare av kristendomen hade mer att hämta hos Bonhoeffer än hos andra västerländska teologer under efterkrigstiden, som försökte sig på allt vidlyftigare formuleringar.

Denna "sekulariserings-teologi" hade många advokater för vad som såg ut som en kristen ateism, i fullt samförstånd med ett nytt positivistiskt intellektuellt etablissemang, hur stånd att kritisera samtidens makthavare på en enda punkt. (sid 22)
Slut citat.

En seglare som släpper ögonen från landmärket navigerar fel.

Likaså är det med oss i kyrkan om vi släpper blicken från korset. Då blir allt förytligat.

Fokusera!

Bonhoeffer är tuff, när han skriver om att ge upp sig själv:

- När man fullständigt gett upp tanken på att bli något särskilt på denna sidan - ett helgon.. eller en omvänd syndare... eller en kyrkoman, alltså en präst i sin prydno... sjuk eller frisk, att leva mitt uppe i rikedomen av uppgifter och problem, framgångar och misslyckanden, erfarenheter och rådvillhet - då kastar man sig helt i Guds armar!

Då tar man inte längre sina egna lidanden, utan Guds lidanden i världen, på allvar.

Då vakar man med Kristus i Getsemane. Och detta är, menar jag, Tro. Så blir man en sann människa, en kristen.

Så skrev Bonhoeffer i boken "Motstånd och Underkastelse, brev och anteckningar från fängelset".

Läs Bonhoeffer!

I den förtvivlade bönekampen inför korsfästelsen, bad Jesus med ansiktet mot marken.
Matteus 26:39.

Annars är böneställningen upprättstående, med lyftade armar och med ansiktet mot himlen:

HÖR MINA BÖNERS LJUD NÄR JAG ROPAR TILL DIG, NÄR JAG LYFTER UPP MINA HÄNDER MOT DET ALLRA HELIGASTE I DIN HELGEDOM.
                                                                      Psaltaren 28:2

Spegla himmelen.

Det är fredag idag, muslimsk bönedag.
Denna böneställning mot marken har muslimerna gjort till sin.

Vid flera tillfällen har jag frågat dem om detta och de säger att de älskar Jesus och vill be som han gjorde - med ansiktet mot marken.
- Vi är de enda som ber på rätt sätt, ha de sagt till mig.

Men det var ju ett mycket speciellt tillfälle, för Honom, inte för oss!
Det är ångestens och mörkrets böneställning, inte den befriades!

Och jag hör mina frälsta vänner viska:

- Ja, nu kan vi i Jesu namn sträcka ut våra händer och med hela kroppen upprättad lovsjunga Gud för hans nåd och kärlek! Vi slipper vända baken upp, nu har vi ansiktet uppåt istället.

Flygande mattor.

En gång var jag och lyssnade på Markusevangeliet som teater.
I publiken fanns muslimer med, och det blev så tydligt hur stunden i Getsemane har fastnat hos dem.
Korsfästelsen uteblev enligt Koranen, Jesus slapp det, och togs direkt upp till himmelen.

Denna förvanskning av kristendomens kärna läses i moskéerna, allt medan man faller mot marken på ansiktet.

Det är här vi behöver gå i dialog.
Bli respekterade för vad evangeliet säger, som är 600 år äldre än Muhammeds texter.
Inte bli förvanskade.

Dialog, ja tack.

Att våga vara hängivna att Guds kärlek gäller alla folk, där ingen skall utrotas eller kallas mer otrogen än någon annan.

Jag önskar att vi vågade vara mer hängivna Guds lidande - över den skövling som pågår av trons väsen, miljö och människor - och inte bara sörja över våra egna tillkortakommanden.

Och inte bli sekulariserade!

Ja, jag önskar att vi kunde upprätta ett prästseminarium likt det i Finkenwalde, där Bonhoeffer levde i ett brödraskap med sina studenter.

Snömattor i ring, Helsingborg.

Werner Milstein skriver i boken om Bonhoeffer som teolog och motståndsman:

- Meditation har vi inte tid till nu, förebråddes han, kandidaterna skall lära sig predika och undervisa!

Men de som kom till honom var tomma och utbrända, de måste först lära sig andra saker.
- Hur lär jag mig att be?
- Hur lär jag mig läsa Bibeln?

Just det. Där är vi nu. Fortfarande. Den ständigt akuella frågan.

Projicerad matta i snömodden, Dunkerska i Hbg.

Jag tror jag skall kasta mig ned på mattan en stund... i gemenskap med alla dem som ropar efter en barmhärtig Gud, i rädsla.

Sedan tänker jag resa mig upp, ta min gitarr och i full tillit sjunga en gammal lägersång:

MED LYFTA HÄNDER, INFÖR DITT NAMN...

Nu kan helgen komma.
Helene F Sturefelt, med ont i bröstet.

En helt ovanlig kväll.

Fotona är tagna en vinterdag i Helsingborg utanför Dunkerska kulturhuset.

Fantastiska mattor var projicerade i snön utanför. De gav en mycket verklig känsla och inbjöd till samtal med dem som gick förbi.
God idé.

BILLIG NÅD EN DÖDSFIENDE

Utgrävt, sargat och fult. Eller?

Under viadukter på asfalt, längs havskanten med lukt av tång, förbi kaffestugan och parkgubbarna, genom lövskogen med genväg i ett grustag...

... upptäckte jag det envisa livet, som ständigt vill uppstå; ett helt fält med knallgula tussilago!

Först tyckte jag det såg ut som en begravningsplats, med sargade grushögar och rostiga järnbalkar. Jag var liksom i den sinnesstämningen...

Åhh!

Klädd i svart gick jag hem från Wämö kyrkogårdskapell, 3 km.
Det var min första "förrättning" på ett år, en mycket fin begravning av en kraftkvinna, 102 år gammal!
Alla nöjda och - ja, glada.

I griftetalet lästes texten om när Petrus mötte den uppstånde Kristus.
Johannes kap 21.
Tre gånger hade han förnekat Jesus, tre gånger fick han nu bota skadan:

- ÄLSKAR DU MIG?
- JA HERRE, DU VET ATT JAG HAR DIG KÄR.

Du vänder ditt ansikte till mig.

När livet möter oss med tuffa situationer gång på gång, som vi helst vill undvika, då kan det vara ett sätt för Gud att ge oss ansvar att möta det på ett annat sätt!

Inte förneka. Utan bekänna.
Inte förneka sin tro, sin familj, sina egna behov, utan erkänna dem och stå för dem.

Som en möjlighet att hitta ett nytt förhållningssätt.

Jesus Kristus är den store pedagogen och själavårdaren.
Ständig vilja att upprätta, genom sitt försoningsoffer. Det vi skall göra är att älska "herren Gud, vår nästa såsom oss själva".

Men inte bara det - han är Frälsaren också. Vågar vi säga det i vår terapeutiska tid?

Hård sten hindrar inte mjuk blomma.

Jag hade mycket att fundera på där jag gick.

Mitt eget liv. Samhällsklimatet. Den nödvändiga integrationen.
Debatten om hur svenska muslimer ska hitta in politiken och samhället.

Religionsfrihet, men inte religionspraxis som strider mot vår demokrati.

Skiljelinjen inom vår egen kyrka:
- där Seglora tankesmedja, (S) -märkt, får ekonomiskt bidrag att föra sin i debatt  i religionsdialogen, där all kritik mot deras linje kallas "främlingsfientlighet"... Helle Klein går i spetsen.

- å andra sidan de fritidsskribenter och bloggare, med Annika Borg i främsta ledet, som håller en tydlig kristen profil, som verkar bli allt mer problematisk för kyrkan...

Förvirring.

Härskartekniker mot en uppriktig önskan om en förändring i kyrkan.

Vill förändring.

Läser om Dietrich Bonhoeffer, 1906-1945, motståndsman mot Hitler och kristen präst.
Han kritiserade den ytliga kyrkan som på den tiden gick maktens vägar.

- Kyrkan ska leva i Efterföljelsen!
Tvinga teologin och tron ut på fältet. Där blir kyrkan tydlig.

Han skapade det som kom att kallas "Bekännelsekyrkan".

Bonhoeffer sa också:
- Billig nåd är kyrkans dödsfiende!
Man rättfärdigar själva synden, inte syndaren... som blir kvar i sitt  mörker, utan försoning.

Det finns paralleller till vår tid.
Att inte våga gå emot grupptrycket när det kostar.

Jag tänker igen på mina vänner i St Klara, de som har sett baksidan av maktens grymhet och islams förtryck:

- Om jag inte hade mött kärleken hos Jesus, skulle jag ha varit kvar i förtrycket och plågat mina bröder och systrar.
- Vi dödade för att sprida islam. Jesus satte satt punkt för det. Han dog för att vi skulle få leva. Och vi lever hans ord genom sanning och kärlek!

- Tack för att ni inte svek er tro på Jesus utan vågade säga som det är: jag behövde få förlåtelse för mina synder, och det kunde jag inte fixa själv.

Dyrköpt nåd.

Vad kostar du? Vad kostar livet?

Billig nåd.

I takt med att kyrkan får allt fler kvinnliga präster, märker man en förskjutning från teologi till psykologisk omvårdnad.
Predikan blir ett terapeutiskt samtal istället för att visa på bortvändheten.

Bonhoeffer sa:

Billig nåd betyder nåd som gottköpsvara, en nåd utan pris och konsekvenser.

Dyr nåd däremot är evangeliet.

Den är dyr därför att den kallar till efterföljelse, och den är nåd därför att det är Jesus Kristus som kallar oss att följa.

Den är dyr därför att den kostar en människa livet, och den är nåd därför att först genom detta skänker den en människa livet.

Den är dyr därför att den fördömer synden, och den är nåd därför att den rättfärdiggör syndaren.

Bonhoeffer ville inte bara möta Hitlers krigshot med pacifism, han ville sätta käppar i själva hjulet för denna ondska.

Hm, hur gör vi det, i vår tid? Sätter käppar i hjulet för den billiga nåden som säljer ut allt vi har?

Livsglädje! Till alla.

Jag tror jag sätter mig i det där grustaget en stund och tänker.
Plockar några tussilago.
Till dig, käre läsare. Och till dig som vågar stå för bekännelsen.

JA HERRE, DU VET ATT JAG HAR DIG KÄR.

Helene F Sturefelt,
- med grus i skorna.

KRITIK - JA. FOBI - NEJ.

Småhus... Låda till salu. Eller sanningen...

Varför tystas kritik mot islam och kallas för fobi?
Är islam undantagen demokratisk granskning?

I takt med vår religiösa okunnighet får vi allt svårare att tala om, och med, varandra i religionsfrågor.
Ingen vill bli avslöjad, därför är det bättre att tiga eller tysta andra.

Så mycket större blir då ansvaret på oss som har intresse/ personlig tro/ och utbildning i religionshistoria.
Vi måste tala!

Rätta vägar är inte alltid lätta vägar.

Lätta vägar är utan snö och dubbdäck.

När kritik kommer, då blir man rädd, drar till med stora släggan och kallar det för "fobi" och tycker sig vara politiskt korrekt.
För ty, alla ska ju få plats.

Om jag som kristen skulle ropa på "kristofobi" så fort min tro blev kritiserad, så mister ordet sin betydelse.
Kritik betyder inte skräck!

Ingen höjer på ögonbrynen om kyrkan får kritik.
Vi är vana vid det, och även tacksamma för att insyn och kritisk granskning finns.

Här finns ingen dold agenda.

Allt ska ut i ljuset, inget dolt här.

Javisst! Alla ska få plats.

Men alla ska följa de demokratiska reglerna och följa samma agenda.
Därför är det så nödvändigt att syna detta som har hänt med Omar Mustafa, ordf i Islamiska förbundet.
De värderingar som finns där, stämmer inte med de som Socialdemokraterna har.

Alltså får han välja.
Inte bli ett offer för ett uteslutande. Stå för dina åsikter!

Bromsa inte debatten.

Med intresse läser jag Sydöstran (S):

* Sara Sakhini, SSU ordf i Sölvesborg, är en ung kvinna som inte riktigt hänger med:

"Självklart skall man ta avstånd från allt som är kränkande, rasistiskt och antisemitistiskt, det går ju emot vad vi socialdemokrater står för!"

- Kära Sara, det är just därför Omar Mustafa inte kan vara med i (S) eftersom han är fostrad i den muslimska kontexten, där Koranen dikterar helt andra villkor än svensk demokrati.
Skaffa dig en översättning från arabiskan så att du själv kan läsa dessa Suror, och komma till insikt.

"Vi fortsätter kämpa för allas lika värde och allas lika möjligheter".

- Kära Sara igen, jag är så glad att du är här i Sverige, du är redan präglad mer på vår mänskosyn, med grunden i kristendomen "ty så älskade Gud hela världen"... inte bara vissa.
Det finns hopp för dig!

Lär känna din muslimska syster, feministen Bahareh Andersson, som skriver ett skarpt inlägg till statsminister Reinfeldt, på Newsmill:

http://www.newsmill.se/artikel/2013/04/14/v-gar-reinfeldt-vara-lika-rakryggad-som-l-fven-mot-islamisterna

Säljer inte min själ.

Bahareh Andersson lyfter fram en moderat politiker - Abdirizak Waberi - som sitter i riksdagen, som också har varit ledande i muslimska förbundet.

- Ska inte han också synas? Läs hennes tuffa frågor!

Sydöstrans ledarskribent Robert Sundberg, skriver den 15 april 2013:

- Medielogiken är att beslå socialdemokraterna med brister.
Men att en borgerlig politiker skatteplanerar på ett omoraliskt sätt är inte lika intressant ur mediasynvinkel...

Till slut gick trådarna av för Omar Mustafa.
Hur länge håller de för Abdirizak Waberi? undrar jag.

Går åsikten igenom besiktningen?

Gud har lagt en väldig nöd på mitt hjärta för muslimerna.
Även om jag är delvis sjukskriven så tar jag min vandringsstav och går ut och ber i skogen.

Igår ringde jag en av mina vänner i St Klara, Stockholm.
Han kommer från Iran och var muslim, hård och principfast, med starkt rättvisepatos.

- Men det fanns ingen kärlek hos mig, sa han. Islam är underkastelse, inte kärlek. Vi föraktar ert prat om kärlek!
Ända tills jag insåg att den synd jag orsakat, skulle straffas i evighet av Allah...

St Klara kyrka, Stockholm.

När han kom i kontakt med de kristna i St Klara, mötte han en värme som var helt ny för honom.
Den gnagande rädslan och tomheten fick honom att börja fråga dem om deras tro och Gudsbild.
- Det var som att komma hem!

Gud är en älskande far, eller mor, som känner oss inifrån och ut. Vi får förlåtelse för Jesus skull. Hans blod på korset skyddar oss, vi skall inte döda mer, inte spilla mer blod!

Jag tror att han förstår mer av kristendomen än jag gör...

På knä, för korset...

Nu står han på Plattan på Sergels torg och predikar:

- Vänd om mina landsmän, bröder och systrar! Vakna Sverige! Var inte så naiva! Hjälp oss att hjälpa människor till tro på den Gud som älskar.

Det var en gråtdag igår. En vredesdag, en förtvivlad dag. Men maktlöshet och vanmakt kan vändas.

- Be och fasta! sa min vän, bed och fasta! Herren är med, herren är med oss! Ingen går ensam. Ingen!

Omslut alla muslimer i Karlskrona med Guds kärlek! De behöver bli fria från Koranens verser som bara skrämmer och vill döda, det är onda ord!

Sade en före detta muslim, med full kraft, och med en böneenergi som var alldeles fantastisk.

Det finns hopp.

Det handlar inte om "rätt och fel". Jo, det gör det, det också, men det tar vi en annan gång.
Innerst inne vet vi vad vi menar när vi säger G U D -  det Goda, det Heliga, den alltigenom Kärleksfulla.
Vi vet när vi hittar rätt...

Till dess får vi fortsätta tala öppet med varann, fråga, samtala och kritisera - och be!
Inte komma med härskartekniker som tystar det offentliga samtalet.

Jag som ifrågasätter är inte rasist.
Jag som kritisterar är inte islamofob.

Däremot undrar jag om inte den som själv uttalade det, är det... Livrädd för religion, och islam i synnerhet.
Ja, det kan vi vara, precis som vi skall vara livrädda för all religion som kidnappas och missbrukas av makthavare.

Maken till domkraft... har jag aldrig sett! Jodå.

Avslutar med att konstatera att maken och jag lyckades byta hjul (inte däck) på bilen i år igen.
Jag skruvade lika mycket. Blev lika skitig, jag lovar!

Pengen vi sparade ger jag i kollekten.
Eller till en glass...
Vad tycker du? Vilket är mest politiskt korrekt? - - -

Korrekt?

Jo, en sak till. Hittade en artikel i min klippbok:

Redan för tio år sedan ställde jag denna frågan i våra lokaltidningar:
Är islam en tolerant religion? 5 nov 2003 och efterlyste dialog.
Den kom aldrig. Inte då.

Men nu hoppas jag det på allvar börjar lossna!

5 nov 2003.

Kritiska hälsningar,
- med största möjliga kärlek (från Gud alltså! Jag är bara en liten skruvdragare...eller snarare skruvlossare!)

Helene F Sturefelt.

PUBLIKENS OLIKA BETEENDEN

Två Gudshus i Karlskrona.

Först högmässa i Tyska kyrkan, sedan musikaler i kulturhuset, Ronneby.

"Publiken" på ena stället reser sig upp för att ära Guds närvaro.
Publiken på andra stället reser sig upp för att applådera mänskliga prestationer.
Det gäller att veta var man är...

Och ibland blir det fel och tvärtom.

Tyska kyrkans baksida.

Allt som sker i kyrkan sker för att lyfta fram Guds kärlek, försoningen som Jesus gav oss och den Helige Andes levande närvaro.
Det är inget fokus på någon människa.

Alla som är där, är redskap på något sätt.

- prästen som predikar och leder gudstjänsten,
- kantorn som sjunger och leder kören,
- vaktmästaren och har ordnat allt det praktiska,

- och vi som sitter i bänken och sjunger och ber och lyssnar och bekänner och tar emot och...

Samtliga är vi mottagare för "Guds tjänst" till oss!

Om man då gör misstaget att dra ned allt detta till en mänsklig nivå som handlar om prestation, då förlorar ialla fall jag meningen med att vara där.

Olika hus. Olika beteenden.

Jag kommer inte till gudstjänsten för att få en perfekt predikan, eller skön sång eller vältända ljus...
Jag kommer dit för att vi tillsammans ska hjälpa varandra se hur Gud verkar i våra liv!

Levande tro.
Inte bara beteenden. Snarare beroende! Av Gud.
Vi måste skapa respekt för de olika situationerna.
Kyrkan är inget "kulturhus". Det är Guds hus.

Kulturcentrum i Ronneby.

Men nu vänder vi på det.

Följ med till den gamla emaljfabriken, nu kulturhus, i Ronneby!
Jag hade "socialt underskott" så jag följde med.
Från psalmer och anglikansk körsång, till idel musikallåtar!

Jag njöt av konstverken på väggarna och framme på scen fanns Ronneby Blåsorkester, kören Decibellerna och solisterna och vännerna Anna Neah Deutgen, Jonas Borgström och Jens U Nilsson.

Alla så begåvade! Precis som vi i kyrkan.
Men, med olika syften.

Genom-musikaliska!

Mitt "kyrkbeteende" passar inte alls på kulturhuset.
Om jag inte hade applåderat varje låt, då hade jag varit mycket oartig.
Dög det inte? Var det inte bra?...

Till sist ska hela publiken resa sig upp... och hylla alla prestationerna, ivrigt klappande i händerna.
Ja, det blir taktfasta applåder som vill mana fram ett extranummer...

Men, nu är det så att jag inte klarar av att resa mig upp för en annan människas prestation.

Jag är en mycket gammaldags människa, och född för flera tusen år sedan.. känns det som.
Om det hade varit möjligt att släktforska ända ned till fornkyrkans tid, så skulle jag inte bli förvånad om jag hade en farfarsfarfarsafasrefar..... som slängdes till lejonen på Colosseum i Rom.

Orsak:
- Han bugade sig inte för kejsaren... Han hyllade inte makten. Till slakten!

Detta sitter så djupt i mig att jag satt ned när sista numret klingat ut på kulturhuset ikväll...
Så oartig du är Helene! Alltid så bångstyrig!
Eller medveten och principfast.

Ni får ursäkta mig, kära Anna, Jonas och Jens - jag älskar er - men vår Herre ännu mer!

Det märkliga är att vad gäller själva innehållet i denna musikalafton, så var det nästan lika "religiöst" som i kyrkan.

Kulturhuset blev nästan ett Guds hus...

Sånger ur Jesus Christ Super Star och Kristina från Duvemåla gjorde att Gud var med, även här!

Precis som man kan sitta i kyrkan och sura och undra varför man gick dit, så kan man tänka likadant på kulturhuset.

Precis som man i kyrkan kan bli förvånad över hur aktuellt bibeltexten talade och hur nutidsanpassad predikan var, så kan man bli häpen över hur musikalerna berörde de tankar och känslor man bar med sig dit...

Där står jag. Brusten. Kluven...

Fast jag måste ställa mig frågan hur man tänker när man komponerar ihop ett program utan känsla för textens innehåll?

Hör här:
När Herodes just hånfullt sjungit sin tveksamhet till Jesus "who du you think you are" - med kören i smädfulla gester i bakgrunden - så kom direkt efter "Du måste finnas!"

Kontrasterna mellan föraktet och den lilla människans rop i tro, var väldigt stor.
"Vem skulle annars ta emot mig när jag dör?"
Gud förstås. Hjärtats självklara samtalspartner.

Mina känslor åkte berg-o-dalbana... Paus med kaffe och kaka...

Alltid distans. Betraktarens öga...

Akt 2 bjöd på mera fin musik, men på slutet klumpade det sig igen:

Blåsorkestern tutade "Hosianna" och sedan tolkade Jens "Getsemane" när Jesus ber att få slippa gå korsets väg... så att tårarna inte var långt bort.

Direkt efter kom den trallglada "Wouldn´t it be lovely" ur My fair lady.... att ha lite choklad i munnen... suck.
Ännu mer berg-o-dalbana. Jag nästan dog i föregående nummer.

"Do you hear people sing", jodå, och nu går jag hem. Klapp, klapp.
Amen eller hurreluja, eller var är jag?
Stå upp. Sitt ned. Gå ut.

Gå ut. Kom tillbaka. Gå in. Sitt ned.

Då är vi mycket mer medvetna i kyrkan när vi lägger upp strukturen i gudstjänsten.
Den följer sin dramatik med tydlighet och med ett psalmval som går från glädje till allvar, och tillbaka till glädje.

Utan applåder. Men kaffe. Och Gud i hjärtat.

Ena stunden deltagande församlingsmedlem.
Andra stunden iakttagande publik.

Nu är jag trött.
Don´t cry for me, Argentina. Och Jesus är den gode herden.

Goss- och Herrkören får sista tonen, med text av Phineas Fletcher (1580-1650):

Fall, fall ni stilla tårar och tvätta dessa ljuvliga fötter - de bar ju budet om Fredsfursten till oss från himlen.

Upphör inte, tårfyllda ögon, att sträva efter hans nåd, ty synden upphör inte att ropa på hämnd.

Dränk i dina rena flöden alla mina fel och brister. Låt Honom inte heller se min synd - annat än genom mina tårar.

Helene Hurreluja Sturefelt

Gå och se utställningen!

LÅTER (S) MUSTAFA TA ÖVER?

Känner mig vissen...

Jag har mått så dåligt hela dagen...

Ni har säkert hört om den socialdemokratiska politikern Omar Mustafa som har en kvinnosyn som är oförenlig med S-värderingar.
Denne Omar Mustafa är ordförande i islamiska förbundet i Sverige.

- Han måste välja, säger Vivianne MacDisi, som också sitter i partistyrelsen.

Äntligen någon som vågar gå emot!!!

Hon lyfter fram den muslimska familjestadgan där mannens och kvinnans olikhet "leder till skillnader i varje köns lagliga status."

Läs Newsmill.

Newsmill är som ett vädringsställ.

Bakom detta finns drivande krafter som vill införa sharialagar i Sverige så snart de har fått tillräckligt stor makt.
Men det vill ingen i Sverige se...

Även inom EU förs samtal att göra detta möjligt. Varför??

Men!
Då måste vi vara klara över att vi lämnar det mångkulturella samhället och går inför PLURAL-SAMHÄLLET.

Alltså att vi tillåter olika folkgrupper leva särskilda från varann, helt utan integration, som små nationer i nationen.

Vad har vi vunnit med det?

Inga påskfjädrar i skogen.

Det är jobbigt att vara obekväm. Men det måste sägas:
- svenska politiker låter sakta islam ta över. Om det går tillräckligt långsamt, märker vi det inte, utan vänjer oss.

I Fittja kommun, i Botkyrka församling, har nu polisen tillåtit moskén att ha böneutrop varje fredag, på en lagom ljudnivå.

Som om det vore en volymfråga!!!

Dessa böneutrop är inte förenliga med vår demokrati.
Varför?
Jo, därför att islam upphöjer sig själv med en argumentation som förtrycker både judar och kristna.

Jag har ägnat en stund åt att läsa i Koranen. Går till källan själv.

Jag mår ännu sämre nu, och blir lika stingslig som de vänner jag har som också läst denna bok... Sida upp och sida ner osar det av helvetets eldar över alla otrogna och de straff vi skall få:

DE, SOM ÄR OTROGNA, BÅDE DE SOM FÅTT SKRIFTEN (judarna) OCH MÅNGGUDADYRKARNA (kristna) ÄR FÖRVISSO HEMFALLNA ÅT HELVETES ELD ATT DÄR EVINNERLIGEN FÖRBLIVA.
DESSA ÄRO DE SÄMSTA VARLELSERNA.
                                                                         Sura 98:5

Uppäten.

Omar Mustafa har inbjudit både antisemitistiska och homofoba talare.

Koranen är full av hat mot judar. (läs Koranen och bilda dig en egen uppfattning, snälla!).
De skall utrotas.
Det finns "naturliga" kopplingar mellan islamister och nazister. Läs här:

http://www.expressen.se/nyheter/har-gillar-omar-mustafa-extremisterna/

Extremt vissen.

Det är hopplöst svårt att samtala med muslimer om tro. Jag har försökt många gånger, men själva förutsättningen saknas:
- att man kan beskriva varandra så den andre känner igen sig.

Först därefter kan man samtala om olikheterna.

Men Koranen är tydlig med att beskriva oss kristna som "månggudadyrkare" och förvränger Bibeln å det grövsta.

Jesus kallas bara Marias son, han dog inte på korset utan for direkt upp till himlen.
Muslimerna är indoktrinerade att tro att vår Heliga Skrift Biblen är ändrad och omskriven.
Trots att alla handskrifter är mer än 600 år äldre än Koranen!

Det är intellektuellt ohederligt.

Gå till källan.

Koranen svänger sig mellan ytterligheter:

UNDANTAG DE MÅNGGUDADYRKARE (kristna) SOM NI INGÅTT AVTAL MED OCH SOM EJ FÖRBRUTIT SIG MED ER.
UPPFYLL ERT AVTAL MED DEM TILL DERAS TID GÅTT UT.

MEN NÄR DE FRIDLYSTA MÅNADERNA GÅTT TILL ÄNDA, SÅ DÖDA MÅNGGUDADYRKARNA, VAR HELST NI FINNER DEM!
GRIP DEM OCH SPÄRRA IN DEM...
                                                                         Sura 9:5

Om Koranen hade blivit skriven och utgiven idag, hade den blivit anmäld för hets mot folkgrupp.

Läs Krister Renards blogg, Gluefox.

I vår naivitet och okunskap vill vi gärna tro att vi tillber samma Gud.
Särskilt bland politiskt korrekta präster vill man tro detta, i en välmenande men falsk religionsdialog, som själva Koranen inte håller med om.

Här är ett ord som kan tolkas fredligt och som vi kan bygga samförstånd på, (men då får vi blunda för allt det andra):

SÄG: NI OTROGNA!
ICKE SKALL JAG DYRKA VAD NI DYRKAR.
OCH ICKE SKALL NI DYRKA VAD JAG DYRKAR.
NI HAR ER RELIGION OCH JAG HAR MIN.
                                                                         Sura 109.

Detta visar också varför muslimer konverterar, alltså lämnar islam, när de upptäcker att G U D inte är den hämdgirige despot som beskrivs i Koranen, utan en älskande Gud, som frälser från synd och prestationsångest.

Om det vore samma Gud, skulle de ju inte konvertera... alltså sviker vi när vi slätar över och tycker att det går bra med Allah också...

Slätar inte över.

Omar Mustafa vill ha egna rättigheter för muslimer...
- Va`??
Jag trodde vi talade om "mänskliga rättigheter"... men... jag säger inget mer, men länkar över till:

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.1549136--skapar-forvrangd-bild-av-muslimer-

Avslutar detta inlägg med böner för de muslimer jag har i min närhet.
Ni får en kärleksfull hälsning från Jesus själv, från morgondagens evangelietext:

JAG HAR OCKSÅ ANDRA FÅR, SOM INTE HÖR TILL DEN HÄR FÅLLAN.
OCKSÅ DEM MÅSTE JAG LEDA
OCH DE SKALL LYSSNA TILL MIN RÖST,
- OCH DET SKALL BLI EN HJORD OCH EN HERDE.
                                                                          Johannes 10:16

Friskt vatten.

Nej, Mustafa skall inte ta över ledningen, varken av socialdemokratin eller Sverige.
Han måste välja. Och då väljer han underkastelsen... tills Jesus kommer och befriar honom.

I kärlek,
Helene Sturefelt

Ja! Nyheterna säger just nu att Mustafa lämnar samtliga uppdrag i (S).
Lättad.
Må Gud leda dig till kärlekens källa.

VÅRREGN och KNÄCKEBRÖD

Vilsamt i skärgården idag.

Dis. Mjukt ljus. Milda skuggor.

Tack gode Gud för årets första vår-regn!

Trottoarerna tvättas rena, bilen blir ren, avgaspartiklarna på asfalten sköljs bort.
Och det viktigaste:
- nu smälter tjälen och marken mjuknar. Vårsådden kan börja.

Alla ni som gnäller på regnet, ska inte äta bröd eller potatis - ty de växer i jorden, som behöver regn...

Eller vad kommer alla knäckebröd och chips ifrån? Aha, de växer ju i butiken - - -

Blivande knäckebröd, i Lyckeby.

Jag orkar inte med att leda sol-ligan. Även Karlskrona behöver lite vila från det starka ljuset.

Mild i sinnet gick jag ut till brevlådan och hämtade in tidningen.
Undrar hur BLT´s Fredagsbilaga blev... artikeln om "Vårt dagliga bröd".

När reportern ringde här om dagen kunde jag inte låta bli att tacka ja till en intervju.

Fokus var på brödet, inte på mig - det orkar jag inte med - och jag berättade hela bröd-teologin som betyder så mycket för mig.

För er som inte har tillgång till denna utmärkta tidning, kommer är några enkla punkter ur artikeln:

Knäckebrödprästen från Halv åtta...

... plockade ned TV-showen och fick många att förvånat höja på ögonbrynen då hon dukade fram sin mycket enkla förrätt: knäckebröd och vatten, skriver BLT idag.

- Det var för att öppna upp till djupa samtal om vad som ger själen näring. Bröd är det djupaste som finns.

* Bröd kan ge tolkning åt olika livsfaser och visar Guds ingripande.

* Bröd förenar människor.
Olof Hartmans bön "Ett enda bröd, en enda mänsklighet" sammanfattar allt.

* När Jesus instiftade nattvarden gjorde han sig själv till ett bröd, som bröts och delades ut... än idag.
Han stillar vår andliga hunger.

* Det osyrade brödet är tecken på uppbrott. Det hinner inte jäsa, vi måste fly. Israels uttåg ur Egypten. (2 Mosebok 12 vers 15).

* Det surdegsjästa brödet är motsatsen:
- vi är hemma, trygga och har tid att sätta en deg och passa den. Frid och fred.

Vårt påskbröd.

* Jesus uppmanar kvinnorna att knåda in kärlek i degen... och inte göra som fariséerna som ökar trycket med nya krav och påbud.
Den surdegen vill vi inte ha!

* Även vi kan vara lika brutna som nattvardsbrödet, så att det bara är småsmulor kvar av oss.

- Vi dukar under av "lyckofascismen", då vi känner oss tvingade att vara lyckliga, rika och friska.
Det brutna, trötta och sjuka måste också få plats.
Annars blir samhället omänskligt.

Tack Kerstin Porshed att du lyssnade så uppmärksamt och skrev ihop det så bra!

Tidningsmissionären Helene,
- som sitter här på distans och predikar, onåbar för fysisk kontakt men som gärna har lite digital uppkoppling...

Verkar vara en bitsk typ...

Åh, regnet fortsätter strila ned... Lycka!

Insvept i en filt, med tidningar, biblar och radio på. Hög mysfaktor och ett stilla blippande från facebook, där snälla gilla-kommentarer droppar in...

Nu vill jag avrunda med några vackra blötord om REGN, som antyder Guds närvaro:

Regn som Guds närvaro.

HAN SKALL KOMMA ÖVER OSS
LIKT ETT REGN, LIKT ETT VÅRREGN
SOM VATTNAR JORDEN...
                                                           Hosea 6 vers 3.

Som ung kristen sjöng vi ofta tonssatta bibelverser till enkelt gitarrkomp.
I mitt hjärta finns en stor sångskatt, hur ska jag förmedla den? You Tube?

Jag önskar jag fick sjunga den för dig!
Det är en ljuvlig bön om hur Gud kommer över våra förtorkade sinnen och gör hjärtats jordmån mjuk - ödmjuk...

Väntande krokus.

I den gamla kyrkobibeln kallas de båda vinterregnen i Palestina för "morgonregn och aftonregn" (Joel 2:23).

Eller ännu vackrare: "arla-regn och särla-regn" (5 Mos 11:14).

I Gamla Testamentet uppfattas Gud som ensam ansvarig för både gott och ont... medan det i Nya Testamentet finns en klar "motsats" - djävulen som splittrar.

Nåväl, så här står det i sin helhet:

JA, I SIN NÖD SKALL DE SÖKA MIG.

- KOM, LÅT OSS VÄNDA OM TILL HERREN.
HAN HAR SÅRAT OSS, HAN SKALL OCKSÅ HELA OSS.

HAN HAR SLAGIT OSS, HAN SKALL OCKSÅ FÖRBINDA OSS.
HAN SKALL OM TVÅ DAGAR GÖRA OSS FRISKA,

JA, PÅ TREDJE DAGEN SKALL HAN LÅTA OSS STÅ UPP,
SÅ ATT VI FÅR LEVA INFÖR HONOM.

SÅ LÅT OSS LÄRA KÄNNA HERREN!

HANS UPPGÅNG ÄR SÅ VISS SOM MORGONRODNADENS,
OCH HAN SKALL KOMMA ÖVER OSS,
LIK ETT REGN, LIK ETT VÅRREGN...

Flera hundra år före Jesus, kom denna profetia som en antydan till påskens uppståndelse. Fantastiskt.
Herren för fram budskapet genom varje sekel, ständigt närvarande.

Ja, Gud regnar på oss...

Våtstrimlad av regn.

Till sist:
Den 12 april 1995, eller var det -96? -  kom sommaren sista regn just denna dag.
Ja, du läste rätt.
Det regnade inte i maj, inget i juni, inte en droppe i juli...

Det var en torka som började närma sig katastrof.

Den andra lokaltidningen skrev då att man borde be Gud om regn.
Detta snappade jag upp, och ordnade en regngudstjänst i Lösens kyrka, första söndagen i augusti.

På måndagen kom molnen...
På tisdagen kom - regnet!!

Det är nästan så man blir religiös, skrev tidningen...
Och jag fick titeln "regn-prästen". Fint!

Lösens kyrka.

Med regn i näsan och ett knäckebröd i handen låter jag Jesus få sista ordet:

JAG ÄR LIVETS BRÖD
JAG ÄR LEVANDE VATTEN.
                                                      Johannes 6 vers 35.

Amen!

Knäckebrödsmissionär, Helene Sture Regnfelt.