SVERIGE FÖRLORADE - OCH VANN, mot JANTE

Heja svensk mat.

Tänk dig att du går till jobbet och det spelar ingen roll vad du gör. Du måste vara där, men spelet är egentligen redan förlorat.

I ett sådant underläge vägrar du ge upp. Din självkänsla kräver att du ändå gör ett anständigt jobb.
Plötsligt ändrar sig hela situationen och ditt slit visar sig få den stora jättemotståndaren på fall!

Från förlorare till segrare.

Där som rosor aldrig dör.

Detta är en beskrivning av fotbollsmatchen Sverige-Frankrike igår, men kan lika gärna vara en beskrivning av en familjesituation, en arbetsplats, en församling, Green Teens närvaro på Klimatkonferensen i Rio de Janerio eller ditt eller mitt liv.

Du behöver inte ha någon sport-gen för att läsa detta, häng med ändå!

Sverige har förlorat sin grupp i fotbolls-EM. Men vi skulle ändå spela mot Frankrike - som inte förlorat mot oss sedan 1969.
Överlägsna i 43 år...

Zlatan, Mellberg och Toivonen gick till jobbet, slet och spelade och plötsligt kommer målchanserna... och det blev 2-0 till Sverige!
Det var ju inte meningen...
Sällan har man hört så segerglada förlorare på gräsplan och läktarna som igår!

Och i TV-soffan satt jag och vinkade med en servett och tänkte:
- Är det först när man är i botten som den verkliga kvaliteten visar sig...?

Kakor i helvetet... virus i datorn?

THE WILL OF GOD WILL NEVER LEED YOU
WHERE THE GRACE OF GOD CANNOT KEEP YOU.

Svenskens självbild behöver ändras:
- Vi kan, vi är något, vi är kreativa, vi vill framåt.

Jantelagen är bara en myt som vissa tycker om att odla kollektivt. Dessutom finns den överallt. Den är inte alls svensk, den är mänsklig.

Blåeld framför timmerindustri.

Bläddrar i Kvällsposten (10 juni 2012) och läser vad chefsstrateg Per Schillingmann skriver:

- Nationella självbilder är spännande. Jantelagens negativa självsyn finns även i England, där den kallas "The tall poppy syndrome".
I japan finns en ordspråk som "Spiken som sticker upp blir nedslagen" och på Filippinerna talar man om "krabbmentaliteten", där den krabba som försöker ta sig ut genast dras tillbaka av andra.

När vi svenskar talar om vårt land berättar vi gärna om var natur, allemansrätten, jämställdheten och vår samhällsmodell.
Men när vi kommer till hur vi är som folk, tenderar vi ofta att beskriva oss själva såsom tysta, blyga och hämmade, skriver Schillingmann.
- Det är alltså ett trist folk som bebor detta fantastiska land...

Men det stämmer inte alls med hur vi uppfattar oss som individer:
- Vi är öppna, sociala, beresta, generösa och väldigt - osvenska...

Fredrik Lindström sa en gång att:
- Det finns inget så svenskt som viljan att vara osvensk!

Svensk husmanskost.

Pizzan Rollo med ost inrullad i kanterna... åh!

En mer sann självbild, tänker jag, kan fokusera på att Sverige är en teknisk ingenjörsnation, med stor musikalisk exportförmåga och med en mänskosyn som vill ha med alla på spelplanen...

Sedan är det en annan sak att vi brottas med ungdomsarbetslöshet, skenande socialbidrag och elever som inte klarar de grundläggande kraven... men då kommer vi in på politik och jag ville ju bara prata lite fotboll...

... som är politik!

Jag gick på en nit..

Min vänner från Baltikum blev mycket upprörda när jag råkade heja på Spanien mot Kroatien...
- Vet du vad de gör med sina minoriteter?!

Jag insåg snabbt nödvändigheten I att blåsa av mina egna fotbollskommentarer, för vad vet jag, som levt i detta underbara land Sverige, utan krig och elände under så många sekler...

Nu vet jag vet inte längre vilket lag jag ska heja på...

Det enda jag vet är, att en förlorare kan bli en segrare när man fortsätter göra sitt jobb, även när motståndaren verkar övermäktig...

Det låter som David och Goliat.
Det låter som självaste evangeliet när Jesus dör på korset för våra synder, men besegrar ondskans makt och uppstår på tredje dagen...

För Gud var det nödvändigt att förlora, för att vinna... Vilken strategi från Högsta ort!

Himmelsk T-shirt-strategi.

Heja... någon? Heja Blekinge... ? Nej, heja hela Sverige!

Och heja mig själv - en "förlorare" som sitter på avbytarbänken, och inser att jag ändå är med i det vinnande laget...

Vänta bara... ! Jag skall göra som "Chippen" - när min tid är inne, då springer jag in på plan och blir målfarlig...

Fast det lär nog dröja ett par säsonger innan det händer...

Jag är inte trög! Bara lite trött-skriven...

Runda hälsningar,
Helene Fotbollsfelt,
- som önskar storebror Frankrike lycka till , men jag tror att Spanien besegrar er och får möta Tyskland i final... och som ska ta reda på hur svenska de små lustiga grodorna äro...

DE VILLE INTE KOMMA

Vad händer här?

Ikväll har hela huset varit fullt av ungdomar.
Fyra grabbar kom körande från Metal Town i Göteborg, och med 40 mil i ryggen var de både trötta och utsvultna.

Köttgrytan puttrade och efterrätten var förberedd.
- Hej! Så roligt att se er igen! Har det gått bra?

Också en kallelse.

Inbjudan till måltidsgemenskap är djupt mänsklig - och gudomlig.
Tänk om de inte hade velat komma? Tänk om grabbarna hade haft en massa bortförklaringar... då blir det precis som i dagens predikotext.

Du som behöver en liten predikan till livs, kan slå upp 2:a söndagen efter Trefaldighet och läsa Lukas evangelium kap 14:15-24, "Kallelsen till Guds rike".

Av maken har jag fått en gammal predikan som Gustav Wingren höll 1940...
I mitt tillstånd orkar jag inte ta mig till kyrkan... men jag klarade att läsa en liten stund, alltmedan jag hörde hur kyrkklockorna ringde samman borta i Kungsmarken. Vacker klang över nejden.
Gud själv kallar samman! Välkomna.

Här kommer Wingrens tankar. De rättfärdiga visar sig bli Guds fiender...
Och de föraktade vinner Guds rike.

Kom och titta! Ett lyft på gång.

Guds rike liknas vid en måltid. Men de som bjuds in, sätter inte värde på inbjudan.
De har redan allt och är inte intresserade av någon måltid:

- Nej, jag har köpt en åker och ska gå och se på den.
- Nej, jag har köpt fem par oxar och ska se vad de går för.
- Nej, jag har just gift mig... så jag kan inte komma.

Gustaf Wingren låter nu dessa undanflykter överflyttas till det andliga området.
Man förtröstar på vad man själv har och det som gör en oberoende av Guds nåd.
Tror man...

Jag behöver ingen lyfthjälp.

Åkern - jag plöjer själv i mina andliga marker. Min egen fromhet är mig nog, förstår du. Jag mediterar och min rättfärdighet är det inget fel på.
Tag emot min ursäkt.

Oxarna - jag har just blivit omvänd, så nu har jag inte så stort intresse av Guds nåd längre. Jag tänker ta itu med helgelsen istället och växa och mogna som kristen.
Tag emot min ursäkt.

Bröllopet - jag känner ingenting inför talet om Guds nåd längre.
Tag emot min ursäkt.

Ursäkta, men jag vill vara ifred.

Vad händer nu?
Gustav Wingren påpekar att var och en får göra som han vill.
Den som ville bese sitt gods, fick göra det.
Den som ville pröva sina oxar, fick göra det.
Den som ville fägna sig åt sin hustru, fick göra det. (Underbart språk på 40-talet!).

Vi får syssla med våra tankar om Gud, resonera om andliga ting utan tro, i åratal om vi så vill!
Vi får gå på jakt efter goda gärningar och upprätta listor på synder, som det gäller att undvika.
Vi får hämta andlig näring ur det egna hjärtats känslovärld om vi så vill, och leva på gripenheten från vissa flyktiga minuter - i ständig fruktan av känslans uttorkning...

Men vi hittar inte Guds rike.
För att vi struntade i kallelsen.

Strunta inte i kallelsen - det Stora Lyftet.

Den Helige Gud bor ovanför allt detta...
Gud kan inte fångas av vår strävan eller vår famlande tanke, eller av vår trånga vilja som sätter upp staket kring det kristna livet, eller av vår bedrägliga känsla...

Nej, Gud låter sig inte finnas av den som utgår från sig själv... och som sedan vill infoga Gud i sin egen lilla värld... och så lägga till sin övriga förträfflighet även detta:
- Jag är from/ troende/ kristen....

Bara den som är tom på sitt eget, förstår vidden i den oerhört generösa inbjudan till måltiden i Guds rike.
Lukas kallar dem för krymplingar, halta, blinda och lytta.
Översätt det själv till ditt andliga liv...

Den som i sitt eget armod söker Kristus, finner att den korsfästa barmhärtigheten är Guds svar på människans längtan.

Till Gudsrikets måltid samlas alla som är "trötta på allt sitt eget".
- Kom! Allt är redo. Maten är klar.
Våra egna tillgångar har blivit avklädda sitt värde. Alla våra fromma tankar är bara skum på ytan.

- Vår självhärliga tanke är satt av sätet, skriver Gustav Wingren, med sitt mustiga språk.

Kan inte själv...

Så sker det stora undret i den kristne lärjungens liv, att i tider av torka är Gud som närmast.

Vi tycker att känslotorkan i bröstet vittnar om att Gud är frånvarande - men i denna ökentid kan Herren göra sitt största och renaste verk med oss.
Känslan vittnade falskt, det upptäcker tron efteråt:
- Kristus var oss nära just i den värsta tomheten.

Wingren avslutar:

Att tro är att - med blicken oavbrutet riktad mot Gud - uthärda ondskas anlopp runtomkring oss.
Det är att uthärda vår egen själs bedrägeri inom oss.

Att tro är att lämna sitt eget, gå från jordagods, oxar och familjeliv, och med tacksamhet ta emot den enkla måltid, som någon annan tillrett.
Det är att släppa sin egen rättfärdighet ur sikte och se Guds rättfärgdhet.

En gång tar vårt jordiska liv slut. Då tar också trons tid slut.
Då skall vi få "se Honom sådan han är".

JA! Tack gode Gud!

Gud kallar. Gud vill lyfta!
Då kommer jag. Du med?

Helene Sturefelt,
- som fotograferade när de sista oljecisternerna i Karlskrona flyttades.
Bara 140 ton, vardera...

ATEISTENS MISSTAG

Detta är inte hela sanningen.

Den blomstertid nu kommer med bråk om plats och tid...

Christer Sturmark, ordförande för ateisterna i Humanisterna, har fått stor massmedial uppmärksamhet i dessa skolavslutningstider - både i radions "Människor och Tro" och i tidningen Dagen.
Det är bra, då blir kristendomen tydligare!

Du nalkas ljuva sommar då prästen ska va´ tyst...

Han säger bland annat att vi ska ta hänsyn till "alla", inte bara till "de flesta". Det ligger något i det.
Men majoriteten i Sverige tillhör Svenska kyrkan (drygt 70%) och det får än så länge störst genomslag.

Är det verkligen riktiga blommor?

Nästa år hoppas jag att den ömsesidiga respekten kommer att se ut så här, vad gäller våra skolavslutningar:
- att efter avslutningen i skolan så inbjuder kyrkan till en härlig skolgudstjänst kl 11, öppen för alla!

Med blid och livlig värma till allt som varit dött, sig solens strålar värma, men skolan den är rädd....

Denna modell tillämpas redan här och var, men bör bli tydligare.

Då kan vi sjunga psalmer av hjärtans lust och både bedja och välsigna! Prästen kan predika och barnen medverka - alla de som frivilligt tagit sig dit, med släkt och vänner.

... och allt blir pånyttfött!

Här är originalet!

Christer Sturmark vill ha en religionsneutral samfundslagstiftning.
Han vill också kunna få statsbidrag - av princip - till sina ateistiska Humanister, men det går inte.
Orättvist, tycker han. Det ligger något i vad han säger.
Men...
Vad är det för mening med att ha ett samfund som inte har något att samlas kring?
"Gud finns nog inte" är deras klena tro.

Däremot är vi helt överens om att både existentiella frågor och vetenskapens landvinningar ska ha sin plats. Det finns många föreningar som lyfter fram dessa frågor.
Men det behövs inget samfund kring detta, menar jag.

Kyrkans buss. Frågor alltid välkomna.

Ateistens misstag är att blanda ihop naturvetenskapliga frågor med just existentiella frågor.

- det handlar om olika metoder att beskriva och mäta de fenomen man talar om, och:
- det handlar om olika syfte med det man beskriver.

Jag behöver naturvetenskapens underökande metoder kring "hur" allting hänger ihop.
Men lika mycket behöver jag filosofi och religion som talar om "varför" allting finns och "vem" som ligger bakom.
Dessa meningsfrågor ligger inte på naturvetarens bord.

Därför är ateistens krig mot den troende helt meningslös.
Vi skulle kunna gå hand i hand istället.

Vi ska varken "tvivla oss in i dimman eller tvärsäkra oss ut i ljuset".

Och här är helheten.

Björn Ulvaeus har skrivit texten till den underbara sången "Du måste finnas" i musikalen Kristina från Duvemåla. Det är bra gjort, för att vara av en ateist....

Att lära oss hantera religiösa uttryck är viktigare än någonsin.
Den religiösa analfabetismen har nått sin botten.


Jag avslutar med den livsfarliga versen 4 i psalm 199:

O Jesus, du oss frälsar, du är de svagas sköld.
Dig, glädjesol vi hälsar, värm upp vårt sinnes köld.
Giv kärlek åt det hjärta som ingen kärlek får.
Vänd bort all sorg och smärta, Du vän som allt förmår.

Har jag tagit misste?

Är blommorna inte på riktigt? Virkade...

Käre Gud, du som är bortom alla ord och begrepp, kom i denna stund och möt både agnostiker och ateister med din Närvaro.
Amen.

Helene Sturefelt,

- som inte tror på skuggor utan den faktiska verkligheten, även om den är virkad...

SKOLAN ÄR INTE NEUTRAL!

Nej, vi är inte heller neutrala.

Svordomar, hån och mobbing är det som skolans värld i sämsta fall erbjuder barnen.
Tro inte att skolan är neutral!

I dessa skolavslutningstider vill jag höja ett varnande finger mot skolans värld, som helt tappat distansen till sig själv.
Och till kyrkan.

Mörka moln över kyrkan.

Munka Ljungby lyser i mörkret.

Innan mina barn kom till skolan, visste de ingenting om svordomar, hån och mobbing. Men de lärde sig snabbt...
Vi är många förtvivlade föräldrar (och lärare också) som har undrat varför det skall vara tvång att gå till en sådan arbetsplats...

Det enda vackra ord under hela terminen var kanske just prästens välsignelse i kyrkan på skolavslutningen...
Det enda som gav hopp var orden om en Gud som älskar en, trots allt.

Lönlöst krävde jag att mina barn skulle slippa alla dessa förbannelser i skolmiljön.
- Lite får man väl stå ut med...
Den kristna mänskosynen lyser ofta med sin frånvaro på skolgårdarna. Och även bland fega vuxna.

Men detta går bra?! Läs noga! Satan i gatan.

Jag har läst igenom alla insändare i lokaltidningarna om skolavslutningarnas vara eller icke vara i kyrkan.

Min kollega Ann-Louise Trulsson vägrar låta sig styras vad hon ska säga i kyrkan:
- Jag tänker säga "Gud välsigne er och ha en skön sommar!"

Tolkningen av Skollagen att präster inte får välsigna barnen i kyrkan är för snävt tolkad, menar civilminister Stefan Attefall.

Den kloke åldermannen Georg Svensson i Kolshult skriver förtjänstfullt hur det är den kristna kyrkans mänskosyn som drivit fram läskunningheten bland Sveriges allmogefolk under seklernas gång.

Kyrkan ger både läskunnighet och vishet.

Det är kyrkan som velat ge makten till folket genom att lära alla läsa och skriva!

Självklart har kyrkan varit drivande allt sedan Luther översatte Bibeln till folkspråket på 1500-talet.
Självklart har kyrkan varit huvudman för skolväsendet ända sedan alla barn fick rätt till skolgång 1842.

Därför borde det vara mycket passade att dagens Skolverk visade kyrkan en artig tacksamhet över denna mänskosyn, som byggt vårt samhälle!!!

Oavsett religiös läggning, menar jag att det skulle vara mycket välgörande med denna historiekunskap, så att ledare, lärare och föräldrar lärde barnen uttrycka denna tacksamhet - i kyrkan och till kyrkan - just på skolavslutningen!

Tåstarp. TACK kyrkan!

När jag ändå har glöden uppe, vill jag också sticka hål på dumheten att tala om Tradition, som om det vore ett tomt skal.

Traditionen att över huvud taget gå in i en kyrka är för att det är Guds hus - inte en "stor och rymlig lokal"!
Detta hus är byggt till Guds ära - därför kan man inte sjunga eller säga vad som helst där, och absolut inte i sitt eget namn!

Traditionen i Guds hus innebär alltid Bön, Bibelord och Välsignelse. Ta bort det - då finns det ingenting kvar!
Eller som kyrkoherde Pamela Garpefors sa:
- Vad ska vi ta bort nästa gång - psalmböckerna, korset?

Psalmböcker med livsfarligt innehåll!

BLT´s ledarskribent Sylvia Asklöf Fortell rannsakar situationen klokt:

- Det är helt bisarrt att Skolinspektionen ska ha synpunkter på vad präster får eller inte får göra. I kyrkorummet dessutom.
Staten är skild från kyrkan! Sådana diktat brukade tillämpas förr när Konungen talade om för prästerna vad de fick säga och inte säga.
Dit är vi på väg, med stormsteg...
BLT 9 juni 2012.

Man måste lyda Gud mer än Skolverket.

Ännu ett perspektiv: Integrationen.

Faraj Abuiseifan, tidigare S-politiker, växte upp som muslim i Fridlevstad.
Han berättar att hans familj valde att låta honom vänta på rektorsexp medan skolavslutningen pågick i kyrkan.
När han började spela tvärflöjt i sjätte klass deltog han i kyrkan:
- Det var första gången jag var med, men det var för att uppträda.

Abuiseifan känner inte att han på något sätt skulle ha tagit illa upp av ett "Gud välsigne er".
- Nej absolut inte. Det är ord som används i alla religioner där man tror på Gud.
Sedan är jag övertygad om att barnen inte blir mer religiösa av de orden. Jag tror att de är mer intresserade av att springa iväg och bada!
BLT 9 juni 2012.

Kraftstation. Altaret i Fridlevstad kyrka.

Så rätt, så bra talat!
Se till att komma till kyrkan då och rikta integrationen från ert håll. Vi väntar, och välkomnar.

Så var ligger problemet? Hos ateisterna. Eller?

Läser många förtvivlade insändare som både har rätt men kommer lite snett vid sidan om:
Olle Hagström skriver i BLT 13 juni 2012:

- Måste vi svenskar ge vika för dem som inflyttar till vårt land? Skall inte vi få ha kvar våra traditioner?

BLT´s Inga-Lena Fischer uppmanar alla politiska partier att inte lämna denna fråga till SD. Den tillhör oss alla.
 Ju mer vi lägger locket på, desto farligare blir det.

Lägg inte locket på demokratin!

Då dör tilliten. Och hela människan...

Tänk att välsignelsen är så kraftfull...

Ja, den är så kraftfull att Mjölner-gymnasiet i Torsås har bett att få komma till kyrkan och ha sin avslutning där!
Ja, den är så kraftfull att till och med sjuksköterske-examen i Karlskrona alltid är i Fredrikskyrkan, med prästens goda medverkan!

Det är vår gemensamma sak att lära oss hantera alla de uttryck vi som människor har.

Så låt oss slippa "djävulens religion" i form av svordoms-förbannelser, hån och mobbing på våra skolor, och istället lära barnen att välsigna varandra!

Åh, käre Gud, det vore en försmak av himmelriket, om barnen la händerna på varandra, istället för att slå - det hade botat både magknip och huvudvärk.

Ärade läsare, öppna så edra hjärtan till Gud och tag emot Herrens välsignelse:

HERREN VÄLSIGNE ER OCH BEVARE ER,
HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER ER OCH VARE ER NÅDIG,
HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL ER
OCH GIVE ER FRID.
I Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn, amen.

Helene Sturefelt,
- som med glädje välsignat flera tusen barn genom åren.

Tåstarp, utanför Ängelholm.

GUDS RIKE ÄR INTE HÄR - ÄN

Vad gör du här?? Vem bjöd hit dig?

Var är Guds rike? Någon som har sett det?
Tro måste bli till Verklighet.

- Varför tar inte gud bort alla krig i världen?
- Varför tillåter gud alla orättvisorna??
- Var är nu eran gud när de slaktar barn i Syrien???

Dessa frågor är svåra. Gråten skaver i halsen. Vi bär dem med oss, mer eller mindre tydligt.
Jag vill släppa ut ett avgrunds-growl av helig vrede...

Guds rike är inte här. Än.
Helvetet finns på jorden.
Precis som himmelen, när livet är som bäst.

Anfall! Flytta dig, annars...

På Sweden Rock Festival haglade dessa frågor över Street Church. Vid det enkla träkorset berättade vi  hur vi upplevt Guds inbrytande kärlek i vårt liv.

Vi måste hitta ett förhållningssätt till ondskan, utan att försöka förklara det vi inte kan förklara.
Jag skall dela en tanke, om Guds rike, i kvällens inlägg.

En motfråga kom sanningen nära:
- Vad skulle du själv gjort, om du var Gud och skulle förändra världen?

Och då lämnar vi fantasy-världen, där Gud bara sänder en blixt i huvudet så är allt bra....

Guds långsamma ingripande...

- Jo, funderade den här personen, om jag var Gud, så jag skulle försöka få kontakt med människorna...
Jag skulle försöka komma dem nära, utan att skrämma dem.
Jag skulle vilja att de själva upptäckte hur de faktiskt väljer att göra det onda, och är med och skapar det som skadar.

Det här låter ju som en beskrivning av evangeliet! tänkte jag och lyssnade vidare:

Gud kommer genom ett barn...

- Sedan skulle jag sända några slags sändebud i människornas väg som visade dem vad kärlek och rättvisa är...

Men här pratar han ju om profeterna i Gamla Testamentet!

- ... och om jag var Gud så skulle jag vilja att människorna av fri vilja bad varandra om förlåtelse...
Kvällssolen glimmade till i det enkla träkorset bland alla hårdrockare. Paus. Eftertanke.

Kära nån, tänkte jag, nu beskriver han Jesus i Nya Testamentet!

Kärlek till varandra. I bön.

Ny sats:
- Och jag tänker mig Gud som god, frånvaron av ont... Och om alla människor skulle komma till mig sen efter döden, ja då... eh... ja hur blir det då?

Här tog den fantastiska tankemödan slut och jag skrattade.

- Du har just nu beskrivit hela frälsningshistorien som Bibeln berättar om!
- Har jag?
- Kommer du ihåg bönen Fader Vår? Där ber vi "tillkomme Ditt rike..." eller i den nya versionen "Låt ditt rike komma". Det skulle vi inte be om ifall Guds rike redan vore här.

Eller hur?

Smak av Guds rike!

Sedan berättade jag om den strid som finns på denna jord mellan ont och gott. Det sliter och drar i oss, hela tiden.
Men i barnaskapet kan vi ana Guds rike.

Allt sedan vi tog bort djävulen från vår begreppsvärld, så har tillvaron blivit omöjligt att förstå.
Det onda sker ju fortfarande - aha då är det Guds fel! Aha - då är Gud ond! Nej, nej, NEJ!
Då tar vi bort Gud också då...
Men då förstår vi inte varför det goda finns över huvud taget...
Aha - det är slumpen! Nej, nej, NEJ!

Vi måste ha plus och minus för att kunna hantera livets matematik.

Ta bort ordet "sol" och "regn" och försök beskriva vädret...

Plus och minus.

I all typ av hårdrock tar man tillbaka döden. Den  måste beskrivas, den måste få finnas och uttryckas.
Jag funderar mycket på varför ett land som Sverige - som levt i fred i många hundra år - är det land som producerar mest hårdrock...
Är det någon sorts terrorbalans mellan livets minus och plus som uttrycks rent musikaliskt?

Denna musikform finns inte i Asien, inte i Afrika och inte i arabvärlden.
Där döden är närvarande i vardagen måste en annan motvikt höras.

Mot. Vikt.

Gud kan bara stoppa våldet och orättvisorna genom människor som själva väljer att vägra döda, vägra handla varor som förstör miljön, och som själva förstår sin roll i det stora dramat.

Att bli frälst är ju just detta: inse sin egen skuld, tacka Gud för att Jesu offer på korset löser upp den knuten och så ta emot den kärlek, som driver ut all mänskofruktan.

Jag undrar vem som släppt djävulen lös i Syrien? Inte är det Gud ialla fall!
Men i den destruktion som sker, finns heroiska insatser av människor som vet vad Guds kärlek är, och som går emot regimen.
Vi ber för er!!
Till Migrationsverket, skicka inte tillbaka flyktingar dit! Vad tänker ni med?!

Anfallet avvärjt.

I Grekland måste man höja skattemoralen bland folket och höja ärligheten bland den maktelit som korrumperar - tron måste landa i verkligheten, och var och en måste börja med sig själv.
Demokratins vagga har glömt sitt eget budskap.... eller?

Och i fotbollsvärlden bråkar ryska supportrar i Polen så att polis måste ingripa...
Idrotten är en fredsrörelse, inte en politisk kamp.

Inte politik.

Tillbaka till samtalet vid det enkla träkorset:

Guds rike finns inom oss när osjälviska handlingar blir tydliga.
Som till exempel den kvinna som böjde sig över mannen med såriga knän på festivalen, och frågade om hon fick tvätta hans sår...
- Öh... nä... det behövs inte. Men tack.

Här blev Tron till Verklighet!

Jag kan väl få tolka Mötley Crue´s låt "Shout at the devil" på mitt vis:
- Stanna där du är! Din tid är utmätt. Dina lögner är besegrade.

Du är fotad.

Jag anar Guds rike... I sanningens tjänst, i Jesu namn.
Helene Sturefelt

UTEBLIVEN REVOLT - Falkvikskyrkan

Barbie som hårdrocksbrud - revolt!

Hårdrocken var 70-talets revolt mot 60-talet. Sen kom pudelrocken, Metal och Black Metal och ännu hemskare djävulsrock.
Revolt på revolten.

Men vad händer om man växer upp med revolten som normalläge?
Vad ska man då ta spjärn emot?

Ska barn verkligen vara här?

Med eller utan hörselkåpor.

Och vad händer om man predikar bra, men ingen har ställt någon fråga som söker sitt svar?

Då faller allt platt till marken.

Danske rockaren Kim Petersen, alias King Diamond, leker sin ockulta lek på Sweden Rock Festival, och allt är som det ska...
Diamond möblerar scenen med sin hemsökta hitta-på-kyrka med get-pentagram och upp och nedvända kors - och det är normalläge.

Ingen reagerar. Det är ingen revolt längre.

Spökena är dragna ut i ljuset, och de krymper.

King Diamonds spöken.

Däremot är det mycket mer provokativt att verkligen stå upp för sin tro och säga:
- Jag är kristen.
I år var det inget uttalat kristet band på SRF, men jag hoppas "Stryper" kommer tillbaka nästa år.
White Metal hade sitt bokbord på plats, som en god motkraft.

CHRISTIAN METALHEADS INTERNATIONAL finns på Facebook, till dig som är intresserad.
Eller maila johannes@themetalbible.com

Jesus - mänskofiskaren.

I Sölvesborg ligger en liten fin missionskyrka bland villakvarteren.
FALKVIKSKYRKAN inbjöd till gudstjänst igår kl 18, så man hann äta frukost i lugn och ro...

Den väl ansedde rådsherren Nikodemus smög iväg till Jesus på kvällen för att få ställa sina frågor om Guds rike, i lugn och ro.

Jesus sa:
- Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.

Den trygga skaran av gudstjänstdeltagare lyssnade artigt, men ingen bar själv på den nöd som Nikodemus hade, därför landade predikan - platt.

Falkvikskyrkan, Sölvesborg.

Om den gode predikanten hade stått i vimlet på Sweden Rock hade hans ord varit sprängstoff!

Förresten - var var alla kyrkans folk på festivalen? Varför är så få på plats där det gäller....??
Lämna skrivborden och gå ut!

Evangeliet enligt Johannes fortsätter; kap 3:1-8:

Rådsherren sa:
- Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?
Jesus svarade:
- Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike.

Detta är Guds revolt, mot en mänsklighet som somnat... i sina synder.... och trivs där...
Vakna!

Född i vatten och Ande.

Den som inte frågar, får inget svar.
Den som inte är medveten om vad som är fel, kan inte göra revolt.

Om det går slentrian i hårdrocken, mister den sin kraft och trummisen slår mest i luften.
Det kan man stå ut med.
Men om det går slentrian i vår kristna tro, mister den sin sälta och vi somnar under predikan, utan nöd för den mänsklighet som ropar efter frälsning och frihet!

Och evigheten kan gå förlorad.

SAINT. Hårdrock till Guds ära.

Min revolt ikväll riktar sig mot all form av slentrian.
Lek inte med de mörka krafterna. Och driv inte med Gud.
Ta det på allvar.
Ditt eget liv också.

Tacksamma hälsningar från Rock-mormor Helene Struleflet,
- som undrar om det är barnbarnen som klippt sönder mina strumpor?

Färdig-skuret!