ANTONIUS - EN ÖKENFADER

Sandens söner - en ökenkrönika. Peter Halldorf.

Det är kärvt, mothårs och återhållsamt. Finns det en tro som övervinner alla frestelser?

Jag har en dragning till fornkyrkans ökenfäder. Det var de som gick ut från kyrkan, rakt ut i naturen för att slippa all distraktion och organisation.

Med glädje läser jag Peter Halldorfs böcker om dessa Gudslängtande strama eremiter, och hittar tillbaka till den sanning som inte söker godkännande från andra.

Detta har jag även funnit i den keltiska traditionen på de brittiska öarna.

Men nu beger vi oss söderut, till Egyptens heta ökentrakter, till Sankt Antonios kloster, beläget ca 6 mil om Kairo.

Jag skall även dela mina egna erfarenheter i detta inlägg.

St Antonios - ökenfader - 200-talet e Kr.

Jag citerar några stycken ur Halldorfs ökenkrönika "Sandens söner", utgiven på Trots Allt 1996.

"De tidiga kristna präglades av en märkbar återhållsamhet.

Det innersta av evangeliet var inte tillgängligt för alla. Hur "Fader vår" och "Trosbekännelsen" lyder fick man veta först under senare delen av de vuxnas dopundervisning. 

När den heliga Nattvarden skulle firas visades alla som ännu inte var döpta ut. Också katekumenerna, de som gick  i dopundervisning, fick gå ut.

Den innersta hemligheten skulle hållas på." (sid 17).

Pilgrimsmässa.

Just det! Så är det även för mig. De heliga sakramenten är inte tillgängliga hela tiden. Högtider är inte vardagstider.

Därför har jag svårt för "slentrian-nattvard" där man står i kö som i vilken butik som helst - utan omsorg om andakten. 

Jag vill få falla på knä, i total ödmjukhet, i en stillhet som inte rör sig och där de heliga orden uttalas över oss:

- För dig utgiven. För dig utgjutet.

Knäfall. Ysane kyrka.

Peter Halldorf har själv erfarenhet av att vistas i öknen och han skriver:

"Denna återhållsamhet skärps till det yttersta i öknen. Därav attraktionen! bland ökenfäderna blev de mest otillgängliga de mest eftersökta.

Det som inte demonstreras i tid och otid äger en kraft som aldrig infinner sig i det lättfångade.

Hos Jesus var längtan bort från offentligheten stark. Men när han drog sig upp bland bergen eller ut i öknen var det få som förstod. 'Alla söker efter dig' utbrister hans lärjungar när de efter långt letande finner honom.

Den förbryllande paradoxen är tidlös:

Det är de som drar sig undan världen som världen behöver söka upp... " skriver Peter Halldoft.

Öknen i södra Israel - Beer Sheba.

Jag har också besökt öknen. 2017 var jag på resa i Israel med Anders Sjöberg och Irén Kärrbrandt i Gamla Testamentets fotspår.

Bussen stannade vid öknens port i Beer Sheba. Luften dallrade av värme. Jag blev rädd för ökenhettan som slog emot oss.

Det är historisk mark. Här slöt Abraham förbund med kungen Abimelek i Gerar. Här fördrevs Hagar och Ismael ut i öknen, och här vandrade Guds folk runt i 40 år för att de skulle får "Egyptens köttgrytor ur kroppen" och istället formas efter Guds vilja.

I öknen försvinner allt. Utom längtan efter liv - och vatten...

Vid Abrahams brunn.

Bibelns platser är väl definierade i geografin. Brunnen i Beer Sheba är urgammal, troligen byggd av Abraham själv. Han lämnade ju stadslivet i Ur för att bli nomad, då Herren kallade honom. Det var bara bofasta som kunde bygga brunnar, därför blev man mäkta imponerad av Abraham, nomaden, att han kunde den konsten. 

Där stod vi nu, året 2017, i ökenhettan. Vår ledare berättade:

- När kung Salomo byggde städer behövde han förrådsfästningar och tillgång till vatten. Två tjocka murar skyddade brunnen.

Den vi stod intill är daterad till 960 - före Kristus...

Murarna i Beer Sheba - olika tidslager.

Invasionsrisken var stor. Kanske fanns det en övre brunn för nomaderna och en djupare ned, för kungens behov?

Vi gick ned i den enorma cisternen. Jag såg märken efter händer som för 3000 år sedan putsat brunnes väggar, annars hade kalkstenen släppt igenom vattnet.

Väl uppe igen, blötte jag nacke och huvud i kallt vatten under en modern kran. Värmeslag hotade.

Döden bor i öknen...

Vi går ned i vattencisternen.

Peter Halldorf återger en berättelse som jag hört vid flera tillfällen:

1991 trotsade fyra svenskar (goda teologer och präster) munkarnas varningar för att ge sig ut i den egyptiska öknens klippiga berg. De gick vilse, vattnet tog slut och de fruktade för sina liv.

De skrev avskedsbrev till sina familjer, drack upp det sista vattnet, och lade breven i ryggsäckarna - och inväntade döden.

Men så upptäckte de spår av en bergsget (?)... och hittade stigen  tillbaka till St Antonios kloster - och blev räddade tillbaka till livet.

Sista vattnet?

De anade vidden av den djävulska kamp som Jesus var med om i öknen, beskriven i Matteus evangelium kapitel 4. 

Peter Halldorf formulerar det så här:

"Efter 40 dagar i öknen, vid utmattningens gräns, går ridån upp för en infernalisk frestelsescen. 

Den gamle ormen, Lucifer själv, uppenbarar sig i sin mest insmickrande kostym. Med skriftord utplacerar han sina snaror vid de känsligaste punkterna..." (sid 36).

* Hunger - förvandla stenar till bröd

* utmana sitt liv - kasta dig utför stupet

* få all makt - tillbed den onde.

Men Jesus föll inte för dessa frestelse, utan svarade tillbaka med Guds Ord.

Då lät djävulen honom vara och änglar kom fram och betjänade honom.

"I den oändliga enformigheten förtvinar frestelsens rot".

Det är en av många erfarenheter som ökens dödliga hetta ger.

De kalkade väggarna.

Jag läser vidare i ökenkrönikan "Sandens söner":

"Att välja öknen som en tillflykt ändar alltid i besvikelse. Det vi trodde oss undslippa - frestelser, kamp, röster, splittring och lidelser - följer med oss in i öknen.

Vi kan inte längre skylla ifrån oss. Orsakerna till vår söndring finns inte i den yttre världen. Vi bär dem med oss...

I öknen blir det tydligare vari det demoniska består. Öknen är demonernas spelplats - en arena som djävulen behärskar med finess.

Att komma till öknen ger därför ingen frist i kampen mot det onda. Tvärtom; man befinner sig plötsligt i den andliga stridens frontlinje. (sid 36).

Det är i sitt eget hus en fiende måste besegras, sa Jesus (Lukas kap 11).

Utan frestelser blir ingen frälst, sa Antonios."

Öknen - en nationalpark...

Man kan fråga sig:

- Varför vill någon dra sig undan världen och bli eremit?

Peter Halldorf skriver:

"När sambanden slagits sönder ser vi inte längre hur ting och människor förhåller sig till varandra. En mänsklig gemenskap kan bara springa fram ur en ren källa.

Men vi argumenterar emot eremiten och säger:

- Du mister kontakten med världen och verkligheten! Och hur kan du älska sin nästa om du går ut i öknen?

Eremiten ser på oss genom sitt skägg och svarar:

- Bara Gud och jag finns i världen...

Vi skakar på huvudet. Men - endast den som är av denna sanning, förstår denna sanning." (sid 54).

Med sand i skorna och svetten rinnande så anar jag denna sanning...

I skuggan är det 35 grader...

"Den som någon gång besökt en eremit eller munk i dennes cell finner - ingenting.

Han har sitt rike inom sig.

Det osynliga är hans ögonmärke.

Det eviga, bortom tid och rum, är hans destination.

Det förgängliga, kropp och materia, är hans väg." 

I Vadstena finns ett klostermuseeum där man kan se hur Birgitta-systrarna kunde ha levt på medeltiden.

Deras små rum, cellerna, består endast av en säng... 

Verkligheten är inom  - i hjärtat, i sinnet - så fullt av Guds närhet, både i tro och tvivel.

Peter Halldorf får avsluta:

"Pilgrimskapet är att veta att sanningen finns någon annanstans än i det synliga. Då vet man också att man kan stanna där man är..." (sid 55).

Klostermuseet i Vadstena.

Mer än varma hälsningar,

Helene F Sturefelt, 

- modern pilgrim i kalla Norden.

ANDLIGA SÅNGER nr 122 - ÖKNEN

Öknens andlighet - Sandens söner.

Välkommen till ett knastertorrt avsnitt av Andliga sånger, utsänt från radio Sölvesborg på 92,0, där vi skall ta oss ut i öknen.
Peter Halldorfs ökenkrönika "Sandens söner" kommer ge oss intressanta tankar och CD "Tystnadens dolda rum" ger den musikaliska inramningen. Det är texter och musik av Sven Hagvil, i samarbete med körledaren Oskar Ganestål. 

Andligheten skärps i det landskap som inte stryker medhårs.

Klicka på noten så får du 59 minuters uppmuntran till din tro.

                           MUSIKLISTA

CICCIE PERNVEDEN MALM -  "Det sjunger i själen och hjärtat"

MAGNUS HELMNER - från CD'n PILGRIM:  "Bryter upp" och "Kom vi går".

Tystnadens dolda rum. Sven Hagvil.

SVEN HAGVIL från CD'n TYSTNADENS RUM:

- Ellen Keys text "Lyssnandet" - recitation av diakon Karin Hagvil.

- Sången "Ibland".

- Se in i dig själv

- Den blick Du har.

- Ödmjukhet - recitation av Martin Lönnebo

- Du människa som söker.

ERIK TILLING från CD'n STOR ÄR DIN TROFASTHET:

- Djup ropar till Djup (Psaltaren 42)

- Äger jag Dig frågar jag efter intet på jorden (Psalt 73)

- Din trofasta kärlek.

- St Patricks bön.

Peter Halldorfs ökenkrönika.

I andakten spelar jag psalm 396 på gitarr - med Abraham kan vi bli kamrat i en tid som stannat. 

Bönen är att det splittrade sinnet äntligen skall läka ihop och bli helt och odelat igen, tillsammans med Gud.

Läs mer här:

Sturellas Fotoblogg: ANTONIUS - EN ÖKENFADER

Varma (!) hälsningar, 

- Helene F Sturefelt, som besökt öknen i Beer Sheva,

- Jörgen Hjärtenflo, ljudtekniker.

Allt blir avskalat.

ATT LYSSNA IN PROFETISKT TILLTAL

Guds glädje och mänsklig glädje.

Detta är en fortsättning av förra inlägget, då jag berättade om Pannkakskyrkan "Reach" på Åhus volleybollstränder.

Eftermiddagens bibelstudium i fredags handlade om att lyssna in det profetiska tilltalet. 

När man står framför en människa i samtal kan det hända att man får ett ord från Herren som man vill dela.

Men det gäller att pröva det och dess sanningshalt, och vara varsam.

Jag har själv varit med om att det blivit fel vid två tillfällen - ena gången var det en person som uttalade ett ord över mig som var helt fel och i motsatt riktning som livet visade. Det gjorde ont.

Andra gången var det jag som gjorde fel och inte hann kolla upp Ordet - för det är jag fortfarande ångerfull.

Förlåtelse och upprättelse.

Vi slog upp våra Biblar i Åhus Frikyrka Betania och läste tillsammans:

NÅDEGÅVORNA ÄR OLIKA, MEN ANDEN ÄR DENSAMME.

DEN ENE FÅR GÅVAN ATT MEDDELA VISHET. EN FÅR GÅVAN ATT BOTA.

EN FÅR FÖRMÅGAN ATT TALA PROFETISKT, EN ANNAN ATT SKILJA MELLAN ANDAR.

1 Kor 12:4-11.

Att lyssna in Guds röst kräver träning i bön, och att man dag för dag lär känna Herren.

Det handlar om en gåva, inte en egen förmåga eller prestation. Guds goda Ande fördelar sina gåvor såsom Gud vill.

Vi är mottagaren.

Grunden är kärleken. Det är den största av alla gåvor!

Tack Jesus för... kärleken!

Paulus fortsätter i Korinthierbrevet:

STRÄVA EFTER KÄRLEKEN, MEN SÖK OCKSÅ VINNA DE ANDLIGA GÅVORNA, HELST GÅVAN ATT PROFETERA.

TY DEN SOM TALAR MED TUNGOR TALAR INTE TILL MÄNNISKOR UTAN TILL GUD....

MEN DEN SOM PROFETERAR TALAR TILL MÄNNISKOR,

HAN BYGGER UPP FÖRSAMLINGEN.

1 Kor 14:1-4

Vad är syftet med att förmedla profetiska ord? Vi kan se några punkter, som inte bara handlar om att skåda in i framtiden, som kanske många tänker på.

- Uppbyggelse, tröst och förmaning.

- Orden förlöser något när de talas ut.

- Profetian är större än tungotalet...

... här minns jag många oandliga diskussioner med vännerna i Pingströrelsen, som bedömde andra efter deras förmåga att tala i tungor... som alltså inte är det viktigaste kännetecknet på att Anden bor i en människas hjärta.

Det är kärleken.

Kärleken är grunden.

När vi får ett tilltal av Herren är första tanken att fundera på:

- Till vem skall detta sägas? Till mig själv? Eller någon annan, den som står framför mig?

- När skall detta sägas? Nu? Eller ska det vänta?

Vår bibelstudieledare Alice var noga med att markera att ingen bör profetera utan kärlek.

Åter igen; det är kärleken som är grunden!

Barmhärtigheten.

Respekten.

Det finns två diken:

- Man är naiv och tror på alla ingivelser man får.

- Man tror inte på något och föraktar allt tilltal man får i sin bön.

Varken tankar eller känslor är stabila.

Det finns diken.

Vi slog upp brevet i Tessalonike:

SLÄCK INTE ANDEN, FÖRAKTA INGA PROFETIOR, MEN PRÖVA ALLT.

TA VARA PÅ SÅDANT SOM ÄR BRA, OCH AVHÅLL ER FRÅN ALLT SLAGS ONT.

1 Tess 5:21.

Uppmuntran och förmaning kan ju vara riktad till mig själv från Herren.

Men prövningen består i att tillsammans med pastorn fundera på om ordet är riktat till hela församlingen. 

Paulus nämnde även ordet "förmaning". Om man får ord med den karaktären, hur skall man då handskas med det?

En förmaning pålyser att någonting är fel. I Guds rike finns ingen kritik som bygger på misslyckad prestation. Nej, det är ord av kärleksfull förmaning som är vägen framåt.

Målet är ju att uppmuntra personen i kärlek, till en förändring.

Det mörker som finns hos personen kanske inte ens skall nämnas i vissa fall. 

Då är det bättre att be för honom/ henne, och bedja in Guds ljus i den mörka situation som man förstår finns där och skaver.

Ber om frihet där bundenhet finns.

Sedan övergick bibelstudiet i en övning som var mycket spännande!

Vi ställde oss två och två, där den ena fick blunda och den andre lyssna in.

Vi var alla grundade i Guds Ord och redo för att be om ett tilltal från Herren, till personen framför oss.

- Be om ett ord, en mening, en berättelse, en färg, en form...

Det blev tyst i kyrksalen och lugnet lade sig. Stilla bön öppnade sakta små tilltal som förmedlades till var och en.

Jag vill gärna dela det som jag fick, för det kändes verkligen som en gåva och en uppmuntran!

"Jag ser en båt framför mig, nej två båtar. Du är i den ena. Den andra båten får fullt med fisk och de behöver hjälp. Du är den extra resurs som träder in när skörden är stor..."

Jag blev alldeles rörd.

Och djupt tacksam.

Där är ju båten! På Åhus strand!

MÅ HAN SOM ÄR FRIDENS GUD HELGA ER HELT IGENOM, 

OCH MÅ ER ANDE, SJÄL OCH KROPP BEVARAS HELA OCH OSKADDA, 

SÅ ATT DE ÄR UTAN FLÄCK NÄR VÅR HERRE JESUS KRISTUS KOMMER.

HAN SOM KALLAR ER ÄR TROFAST, HAN SKALL ÅSTADKOMMA DET.

1 Tess 5:23.

Vi avslutade med lovsång. I hörnet stod några flaggor som jag kände igen från den gången då Hope For This Nation var här. 

Vi fattade tag i varsin lovsångsflagga och lät Andens vind svepa över vännerna i kyrksalen!

Så gott! Så vackert!

Lovsångsflaggorna väntade.

Innerliga hälsningar, Helene F Sturefelt,

- i bön och lovsång tillsammans med de unga vännerna i REACH.

REACH NÅR UT I ÅHUS

REACH "För att Gud älskar Sveriges ungdomar".

Det är stora tävlingar i Åhus denna vecka. Beachvolleyboll-turneringar i många omgångar samlar stora skaror ungdomar. På plats är PANNKAKSKYRKAN som i sin moderna form kallar sig REACH - nå ut.

Jag har haft den stora glädjen att åter igen få vara med i denna evangelisations-organisation (förra gången var på Sweden Rock).

Jag körde de fem milen till Åhus och krånglade mig igenom de besvärliga vägspärrarna vid motorvägsbygget utanför Kristianstad.

Åhus Frikyrka Betania.

Åhus Frikyrka är sliten, men väl använd, med praktiska utrymmen för övernattning, undervisning och kök.

För att kunna och orka vara ute på kvällarna i evangelisation är det andliga rustandet nödvändigt.

Förmiddagen ägnas åt bibelläsning och bön, med egen tid tillsammans med Gud.

Efter lunch är det fritid och sedan undervisning, dit jag kom varje eftermiddag. Jag ska dela med mig av några tankar och upplevelser från Pannkakskyrkan i Åhus.

Pannkakskyrkan på Täppets strand i Åhus.

Hur gör man när man närmar sig människor med ett budskap som man vill dela?

Vilka frågor ställer man som ingång i ett öppet samtal?

Målet är ju att få berätta om Guds kärlek och vad Jesus har gjort för oss.

Ja, det viktigaste är att vara respektfull och inte tränga sig på. Informationen skall vara tydlig och attityden mjuk och god. Vi är väl alla allergiska mot påträngande försäljare eller agitatorer av olika slag...

Alla har olika talanger och olika mycket erfarenhet av detta sätt att evangelisera. Därför får man vara varsam även med varandra i rollerna.

Att börja ett samtal.

Det märkliga var att jag hemma vid mitt frukostbord fick en ingivelse när jag lade min patience...

Varje morgon mättar jag mage, hjärta och huvud - mat, bön och strategiträning med kortleken.

För att kunna bygga upp Essen som "familjer" måste 2:an komma först, sedan 3:an och så vidare.

Men i det här upplägget var det bara mellankort och höga klädda kort.

Essen, som låg och väntade, var i överförd betydelser "pannkakorna" och "Jesus".

Men hur skulle vi börja?

Det fanns ju inga små "tvåor" som välkomnade fram. Ingen som höll i pannkaksskyltarna...

I talongen kom bara klädda kort. Kungar och Drottningar låser hela spelet med sin dominans om de kommer in för tidigt i leken. I överförd bemärkelse är det de talföra och skickliga i samtalsteknik. De får inte stå i främsta ledet innan pannkakorna ens är gräddade...

"Harpan" - min dagliga strategiträning.

Jag fick bygga min patience baklänges... Hämta upp nya kort, tills 2:orna äntligen dök upp.

När jag berättade detta för ungdomarna i REACH så var bilden tydlig.

- Du som känner dig som en obetydlig liten tvåa är oerhört viktig! Utan dig öppnas ingenting! Och alla "klädda kort" får vänta...

Det lustiga var att när kvällen kom, och det lilla partytältet var riggat, så var det jag som var 2:an... och stod med skyltarna... medan ungdomarna trädde fram föredömligt och pratade med dem som strosade på strandpromenaden!

Reachgänget förbereder kvällen.

- Varför gör ni det här? frågar många.

- Därför att vi vill att kyrkan skall vara där folket är. Och för att Gud är god och Guds nåd är gratis, precis som pannkakorna.

- Är pannkakorna gratis? Kom, vi måste ha!

Och medan det ena volleybollgänget efter det andra stod i kö blev det fina samtal, i enkelhet och med trosvisshet.

"Ty så älskade Gud hela världen..." Joh 3:16.

Den starkaste upplevelsen var ett gäng killar från Helsingborg som gick förbi på torsdagen, fick en pannkaka och en förbön och gick bort till tävlingsbanorna. De var inte så muntra för de låg sist i sin serie.

Dagen efter kom de tillbaka, glädjestrålande, med med medaljer runt halsen:

- Kolla! Kolla här! Vi tog brons bara för att ni gjorde en bön för oss!

- Va?! Skojar ni med oss?

- Nej, ni ser väl själva! Medaljerna!!

De strålade av lycka hur bönen hade gett dem kraft att vända underläge till avancemang.

Jag var tvungen att brista ut i sång: "Thank you Lord for giving me food, thank you Lord för giving me pancake, thank you Lord for giving me prayer...!

Vi fick göra en intervju med dem som ligger på Reach hemsida på Facebook.

Tävlingsbanor vid Åhus beach.

En bit bort på stranden hördes glad musik. Det var ett gäng arabiska män och kvinnor som spelade medryckande toner. Jag gick närmare, låtsades plocka lite skräp, och när jag var tillräckligt nära tog jag ögonkontakt och började dansa...

Många år av cirkeldans i "Helig Dans"-tradition gör att jag kan en del intrikata steg... Dabka... Jag fick upp en man till att dansa och deras förvåning var stor när de såg att jag kunde hans danssteg... 

Hur stor är sannolikheten att en svensk kvinna, tillika präst och klädd i Jesuströja, skall kunna dansa till arabisk musik?!

Detta var också en stor glädje, där vänskaplig kärlek flödade genom vattenpipans moln.

Integration på Åhus sandstränder!

Alla som satt på Taco-baren såg vad som hände...

Tacobaren i Täppet, Åhus.

Framåt skymningen hölls en enkel kvällsgudstjänst med sånger till gitarr och delande av vittnesbörd.

- Detta har Jesus gjort för mig...

Det griper tag djupt och många visar stor tacksamhet.

Så fick vi under några dagar leva ut missionsbefallningen:

GÅ UT OCH GÖR ALLA FOLK TILL LÄRJUNGAR...

Matteus 28:18.

- Men vilka är ni då? Vad är det här för en kyrka?

- Vi kommer från alla samfund, det är en slags helkyrklighet...

Jesus. Glädje. Frihet.

Med djupaste tacksamhet, och sand i sandalerna, körde jag de fem milen tillbaka till Sölvesborg.

Dock var det inte roligt att trixa sig igenom vägskyltarna i mörkret, med avstängda körbanor och ilsket blinkande varningsskyltar.

Men det blev också en uppmaning till att så är livet - det måste byggas om ibland, rätas ut, breddas och förbättras. Och då är det varningar att tro att man kan köra i gamla hjulspår.

SE, JAG GÖR ALLTING NYTT, SÄGER HERREN.

Flotta, nybyggda lägenheter i Täppet, Åhus.

Jesus-hälsningar från "Rock-Mormor" Helene F Sturefelt,

- strandmissionär.

FOTBOLLENS TIO BUD

 

Fotbollens Tio Bud

FOTBOLLENS TIO BUD

 

Fotboll är mycket intressant. Det psykologiska samspelet mellan spelarna är lika viktigt som själva tekniken. Jag lär mig mycket!

Detta går nämligen att tillämpa både i en familj, i kyrkans församlingsarbete och i ett samhälle i stort.

 

Just nu handlar det lika mycket som damfotbollens EM-spel i Schweiz som Mjällby AIF ledning i Allsvenskan.

 

Och precis när jag funderade på en sammanfattning av de lärdomar jag ser, kommer här f.d. förbundsordföranden Janne Anderssons Tio bud!

 

Janne Anderssons Tio Bud.

1. KRÅNGLA INTE TILL DET

 

Janne Andersson varnar för onödiga förändringar i truppen. Mjällbys styrka har varit enkelheten med en tydlig idé, med roller som sitter och ett lag som gnuggar på.

Laget skall inte uppfinna hjulet på nytt – det har ju redan rullat dem till toppen. Håll fast vid era rutiner och börja inte experimentera.

 

2. LEV I NUET

 

De bästa idrottarna bär inte med sig gårdagen på axlarna. De stirrar sig inte blinda på den senaste omgången. De är helt och hållet i stunden.

För Mjällby gäller det att kliva ut varje vecka som om den är denna enda gång som räknas. Att förbereda sig för nästa drabbning är viktigare än att blicka bakåt. För det är just där, i nuet, som guld vinns.

 

Nåväl, men jag tänker:

- det är lika viktigt att analysera den senaste matchen och dra lärdom av den, som att bara leva i nuet… Slutsatserna ger lärdomar. Sedan kan man släppa det som varit.

 

Släpp det som var.

3. GULDLOPPET ÄR ETT MARATON

 

Att vinna en serie handlar inte om att leda tidigt – att utan om att hålla hela vägen in i mål. Det vet Janne Andersson som gjorde Halmstad BK till svenska mästare 2000. Och när han fick IFK Norrköping längst upp på pallen så gick de upp i serieledning först i omgång 27.

För Mjällby gäller det nu att hålla sig lugna, tro på processen – och ha tålamod hela vägen till november.

 

4. LÅT INTE BERÖMMET BEDÖVA ER

 

Janne såg en fara i sommaruppehållet – att spelare som fått beröm överallt skulle komma tillbaka lite mätta. Men han hyllar laget för att de visat stabilitet direkt efter återstarten. Hemligheten? Att inte låta smickret bli en filt över elden. Att visa hunger varje dag.

 

5. ERSÄTT RÄTT, INTE BARA SNABBT

 

Om Mjällby skulle tappa nyckelspelare i sommar, måste ersättarna vara mer än bara kompetenta – de måste passa in. Det handlar inte om att hitta det största namnet, utan att hitta rätt karaktär, rätt spelstil och rätt attityd. Janne Andersson menar att lagets identitet måste bevaras - även när pusselbitarna byts ut.

 

Mjällbys förmåga att förädla spelare till att bli riktigt bra, gör att de blir attraktiva och köps upp av större klubbar. Det ger ju pengaklirr i kassan, men tomrummet måste man alltså vara försiktig med, så att ersättaren är rätt.

Välj rätt ersättare.

 

6. BE ALDRIG OM URSÄKT FÖR ER PLATS

 

Mjällby kommer kanske från en liten plats – men deras fotboll är allt annat än småstad! För att nå hela vägen i Allsvenskan krävs en självklarhet, en känsla av att man hör hemma i toppen. Det vet Janne Andersson. Precis som han en gång sa om sitt Norrköping – laget måste släppa alla mindervärdeskomplex och kliva in i varje match med bröstet ut och huvudet högt.

 

7. GLÄDJE FÖDER GULD

 

Janne återkommer till lagkänslan. Han lyfter exemplet från Halmstad 2004 där spelarna umgicks på fritiden och trivdes med varandra. En grupp som skrattar ihop, kämpar ihop, spelar mycket bättre! Den typen av sammanhållning – både utanför och på planen – är ovärderlig i jakten på guld.

 

8. LÅT INTE FÖR MÅNGA KOCKAR STYRA

 

Janne berättar hur han och Peter Hunt ledde IFK Norrköping till guld i tätt samarbete, utan yttre inblandning. Han menar att få röster – men tydliga beslut – skapar lugn i en klubb. I större organisationer kan det li rörigt. Mjällby har nytta av sin tydliga struktur med få men starka ledare; Anders Torstensson och Hasse Larsson.

 

Vem är mest stabil för vinst?

9. VÅGA TRO

 

Sommaren 2015 såg Janne Andersson hur något hade börjat skifta i IFK Norrköping – ett självförtroende växte fram, en känsla av att allt faktiskt kunde vara möjligt. Den känslan måste även Mjällby bära nu. För att vinna krävs inte bara form och taktik – det krävs mod att tro på det man gör, och stå för det.

 

10. DET OMÖJLIGA ÄR MÖJLIGT

 

Mjällby AIF är inte favoriter. De har inte störst arena, inte störst plånbok eller flest landslagsspelare. Men det är också det som gör deras resa så fängslande. Janne Andersson vet att guld ibland föds där ingen väntat sig det. Där hårt arbete, mod och tro möts – där sker det något större. Det är precis där som Mjällby AIF befinner sig just nu.

 

Skrivet av William Ankarhake, publicerat i Sydöstran, fredag 18 juli 2025.

 

 

Fotbollens mänskliga bud.

Som sagt, dessa fotbollens Tio Budord går att tillämpa både i en familj, i kyrkans församlingsarbete och i samhället i stort.

Det jag framför allt vill lyfta fram är lagkänslan – att ha roligt tillsammans, skratta och skoja – för det är det som föder den avslappning som ger kreativitet. Flera av Mjällbyspelarna bor tillsammans i ett stort hus, och umgås på fritiden. Vänskapen betyder mer än pengarna...

 

I lagkänslan finns ingen konkurrens, inga hotfulla revir, kritik eller dåliga modeller ”så har vi aldrig gjort”…

 

Det är min bön att vänskapen - i alla de sammanhang där vi befinner oss - ska vara så stor att det blir som den målsättning Jesus satte upp – att bli en så stark enhet att man upplevs som ETT. Denna min bön gäller särskilt alla kristna... Lär av fotbollen!

Jag citerar den bön som Jesus bad, förevigad av Johannes i kapitel 17:

HELIGE FADER, BEVARA DEM I DITT NAMN, DET SOM DU HAR GETT MIG, SÅ ATT DE BLIR ETT, LIKSOM VI ÄR ETT. 

DETTA SÄGER JAG MEDAN JAG ÄR I VÄRLDEN, FÖR ATT DE SKALL FÅ MIN GLÄDJE, HELT OCH FULLT.

Joh 17:11-13.

 

Du går aldrig själv. Listerländska...

Varma hälsningar i glädje, Helene F Sturefelt

- fotbollsälskare och bibelläsare.

 

 

VÄGKYRKAN I SILLHÖVDA - Den Glada Församlingen

Vägkyrkan i Holmsjö.

För tjugo år sedan startade jag VÄGKYRKAN i Sillhövda församling. 
Året var 2005 och jag bestämde mig för att rusta församlingen till att våga ta detta ansvar.

- Nej, det går inte! blev svaret.

Men den som Herren kallar, den rustar han.

Så jag tränade kyrkvärdar och andra frivilliga hur man gör en andakt; var man hittar texter, böner och psalmer att sjunga.

- Helene, vi kan ju... Vi vågade!

Och i Vägkyrkans dagbok finns nu många reflektioner uppskrivna, alltifrån hur många man var, vilka texter som lästes och tips till nästa gång.

Vägkyrkans reflektioner.

Nu var jag åter igen inbjuden gäst - till att komma hem igen - och sjunga till Guds ära med ukulelen i hand, och dela med mig av tankar från mitt häfte Den Glada Församlingen.

Här får du del av vägkyrkoandakten, tisdagen den 15 juli 2025, i Sillhövda församling, naturskönt beläget i Holmsjö, norra Blekinge.

Kom och se och be i vår kyrka!

"Med hjälp av pilgrimens sju nyckelord beskriver jag hur en församling kan blomstra, men också varför den inte vill fungera.

Med Jesus Kristus i centrum återvänder kraften där hans ord lyser fram:

DETTA HAR JAG SAGT ER FÖR ATT ER GLÄDJE SKALL BLI FULLKOMLIG!

Joh 15:11.

Vi sjunger tillsammans psalm 65 - Omkring ditt ord O Jesus oss stilla gör."

Den Glada Församlingen - i nöd och lust.

"Bilden på framsidan föreställer en katt på ett kyrktak - ett sådant konstigt perspektiv! Ja, någonting har blivit fel.

En dag pratade jag med min vän Helen Kemi i Jämshög - stiftspedagogen i Linköping - om kyrkan. Vi var ungdomsledare i Ängelholms församling på 80-talet och upptäckte nu, många år senare, hur vi sett Svenska kyrkan sakta tappa sin identitet.

Med sorg konstaterade vi att kyrkan har blivit allt mer -organisations-orienterad, och allt mindre glad över att vara en kristen gemenskap.

Vad har hänt?"

Baksidestexten är skriven av biskopen i Uppsala, Karin Johannesson, för vilken jag läste kyrkohistoria, och hon skriver:

- Den Glada Församlingen är en tankeväckande, inspirerande och ibland utmanande liten bok.

Men med hjälp av reflektioner och samtalsfrågor ger oss Helene Sturefelt verktyg för att förstå församlingen, alltid med blicken fäst på Kristus.

Biskop Karin Johannesson.

Du skall nu få möta fyra faser i ett församlingsliv:

- den glada och trygga församlingen, den ytliga församlingen, den spruckna församlingen och den återvändande församlingen. Pilgrimsorden leder oss.

            1. LÅNGSAMHET (gul pärla)

* I den trygga församlingen finns den goda långsamheten där alla får tid att reflektera över församlingens arbete.

* I den ytliga församlingen är det bråttom. Besluten fattas för snabbt och inga förslag är förankrade.

* Den spruckna förs präglas av långvarig splittring där alla beslut dras i långbänk och ingen vågar ta ledarskapet, i rädsla för att bli kritiserade.

* Men i den återvändande förs har hittar tillbaka till stillheten, i en vital kristen tro. Man vill inte åter till gamla hjulspår, utan till källorna. Tillbaka till glädjen i Kristus!

Armbandet från Vadstena, med sju nyckelord.

             2. FRIHETEN (vit pärla)

* I den trygga församlingen finns frihet. Man litar på varandra och miljön präglas av uppmuntran, som ger frid och ro.

* Men i den ytliga församlingen är man fångad i gamla rutiner som överlevt sig själv, och i prestige "så brukar vi inte göra".

* I den spruckna församlingen finns ingen frihet. Den är hotad av ledarskapets negativa kontroll.

* Men i den återvändande förs har både medarbetare och församlingsbor hittat tillbaka till Guds kärlek, som befriar till glädje. Nu är det inte längre fina titlar eller maktmissbruk som styr.

Frihet. Näckrosor vid hembygdsön.

                 3. ENKELHET

* Den trygga förs har skalat bort onödig organisation. Beslutsvägarna är korta. Gudstjänstlivet vilar tryggt i sakramenten och i förkunnelsen. Extra jippo som skall locka folk behövs inte. 

Man arbetar med pilgrimens identitet: I D = inre bön och diakoni.

* Men i den ytliga församlingen har enkelheten övergått i skrytsam verksamhet. Statistiken är heligare än Guds Ord och människors välmående.

* Den splittrade förs har ett välputsat yttre. Fina kyrkor, tjänstebilar och datorer överallt. Det materiella tar tid att sköta. Andlig vård hinns inte med. Snålheten ligger och lurar.

* Men den församling som återvänder till källorna hittar en renhet i den enkelhet som stavas försoning och helighet. Jesus är herre, även i sammanträdesrummen!

Sillhövda kyrka, byggd 1945.

               4. BEKYMMERSLÖSHET

* I den glada församlingen ser man varandra inte som konkurrenter. Istället är man varandras resurser, och det skapar tillit och glädje.

* Men i den ytliga förs känner man sig oduglig. Det är ständiga bekymmer kring yttre omständigheter som kväver bön och lyssnande.

* I den spruckna förs är fokus på bristerna. Oförmågan att planera framåt i sin egen samtid skapar bekymmer. Kristus är bortglömd sedan länge och bönen är förtorkad.

* Men den återvändande församlingen har låtit begrava allt sitt "förr" och har uppstått här och nu! Problemen är bearbetade i ärlighet, och nya insikter föder kreativitet. 

Till Guds ära!

Och innan  vi lyssnar till pilgrimens femte pärla och nyckelord sjunger vi psalm 522 - I Guds tystnad får jag vara.

Min vävda kyrka, i trasmatteteknik.

           5. TYSTNAD

* Den glada församlingen lever med den respektfulla tystnaden. Där finns ett aktiv lyssnande, både i kyrkoråd och i gudstjänstliv. Kyrkorummet är ingen biosalong - här bor heligheten; Guds närvaro. Inget pratande, men många böneljus är tända och seende blickar ler mot varandra i samförstånd.

* I den ytliga församlingen är det bullrigt både fysiskt och andligt. Själva arbetsmiljön störs av maskiner, och arbetsron störs av oväsentligt pladdrande om allt, utom om kyrkan.

* I den spruckna församlingen dånar dåtiden. Det finns inga framtidsvisioner. Om det skulle bi tyst, är det ett pinsamt tigande, som gör ont.

* Men den återvändande församlingen har bearbetat sin situation och hittat tillbaka till Kristus i bön och bibelläsning. Lugn och ro böjar infinna sig. Och man lever efter bibelordet:

KOM, LÅT SOSS DRA OSS UNDAN DÄR NI KAN VILA ER LITET... Markus 6.

... OCH LYSSNA TILL FADERNS RÖST.

Tillbaka till heligheten.

             6. DELANDE

* I den trygga församlingen finns ett delande av erfarenheter som berikar. Det finns nyfikenhet och intresse för varandra, men hittar vägen framåt. Hjälpsamheten frodas; avundsjukan göre sig icke besvär.

* I den ytliga församlingen vaktar var och en på sitt revir. Om någon annan skulle arbeta med mig skulle min svaghet avslöjas, eller mitt fusk... Nä, här gäller det att stänga om sig!

* Den spruckna församlingen kan ha genomgått sammanslagningar som inte varit bra. Man känner sig inte hemma längre. 

Till och med kollekterna har blivit allt snålare. Givandet går sällan till kristen mission, nej hellre sjukvårdsarbete, eftersom man hyllar "friskendomen" mer än kristendomen...

* Den återvändande församlingen arbetar över sina gränser och har börjat ta hjälp av varandra. Kyrkornas olika karaktär fokuserar på olika behov:

- nattvardskyrkan med den sköna liturgin, konsterkyrkan med öppen evangelisation, diakonikyrkan med matutdelning och den lilla bönekyrkan med bibelsamtal.

Vilken fin helkyrklighet det har blivit. Gratulerar!

Vägkyrka.

                7. ANDLIGHET

* I den trygga församlingen får man näring för sin tro på arbetstid. Varje dag börjar med bön i kyrkan - för församlingen och ALLA anställda, sedan är det bibelsamtal för ALLA om söndagens text, och kaffe på det!

Det var så Sankta Klara fick liv igen...

* Men den ytliga församlingen domineras av styrande som bara ser till fastigheter och underhåll. Kyrkans identitet - att förkunna Kristus, är man generad för och tycker är alldeles för privat. Om man ens är intresserad...

Prästen är ledsen och konfirmandarbetet satsar på att åka till Liseberg... Andligheten har dött ut. Sekulariseringen har tagit över.

* Den spruckna församlingen är instängd i sin egen inkrökthet. Människors talanger kommer inte fram och Guds vägledning har man inte frågat efter sedan förrförra seklet.

* Men den återvändande församlingen har upptäckt att den kristna andligheten är precis det man längtar efter.

ex) En kvinna som blivit troende frågade kyrkoherden var hon kunde få näring för sin tro. 

- Här är ju bara yoga och profana konserter... kan ni starta en bibelstudiegrupp?

Och det kunde de! Det visade sig att behovet var mycket större än vad prästen vågat tro... Våga tro!!

Nu var kyrkan inte längre en allmän salighetsförening. Nu är man återigen en kristen kyrka, som inte skäms för sin tro.

Längtar efter bibelstudier.

"Kära församling, detta är bitvis tuffa ord, men de är sanna, sagda med kärlek.

Detta var första halvan av min tunna, men tunga, lilla skrift. Andra halva beskriver själva ledarskapet, men det tar vi en nannan gång.

Med humors hjälp använder jag några av djuren i Noaks ark - tänk om prästen är en varg, en vessla eller en tjurskalle.. Tänk om ordföranden är en uggla, en örn, eller en svan..?!

Måtte vi alla hitta vår plats i Guds rike, hemma hos vår himmelske Fader, här på jorden, i kyrkan mitt i byn!"

SÖK FÖRST GUDS RIKE OCH HANS RÄTTFÄRDIGHET

SÅ SKALL ALLT DET ANDRA TILLFALLA ER.

Matt 6:33.

Mänskligt och andligt.

Efter vår vägkyrkoandakt blev det kaffe och samvaro. 

Det är en speciell lycka att få återvända till den församling som format mig så mycket. Med stor tacksamhet tog jag emot all värme och alla goda samtal!

Jag ville inte åka hem. Hem? Hemma, var ligger det någonstans?!

- Det finns flera "hemma" sa vår kloke vaktmästare. Holmsjö är ett hemma för dig, Sölvesborg kanske ett annat.

Och Vadstena!

Så är det.

Trivsam gemenskap.

Prästerna kommer och går, men församlingen består.

Så viktigt det är att rusta församlingsborna till att bära sin kyrka!

Käre himmelske Fader,

- låt din kyrka åter igen bli levande, där bibelordet får delas och bönen göra alla hela.

Jesus Kristus, hjälp oss att våga leva efter ordet att Du är Huvudet för församlingen.

Amen!

Nere vid Hembygdsön kom en mycket märklig bekräftelse på detta - ett himlafenomen som såg ut som ett öga...

Iskristaller? En Halo? Eller Guds öga?!

Frid och välsignelse till oss alla!

Helene F Sturefelt,

- församlingspräst, författare och amatörfotograf,

- med tack för den underbart goda kyrkhonungen, samlat av bin i Guds blomsterhage på Sillhövda kyrkogård!

Kyrkogårdshonung.