KULTURKANON - ETT RÄTTESNÖRE?

Kanonen på Hanö.

En kulturkanon - kanon-bra!

Om jag skulle åka till Grekland, Turkiet eller Kosova, och de hade presenterat sin kulturkanon för mig, då hade det varit mycket intressant!

Deras kulturspegling skulle hjälpa mig fokusera på det som detta land tycker är viktig. Ja, jag hade fått en första inblick i ländernas uppfattning om sig själva.

Innan vi går vidare, låt mig markera igen att all partipolitik är ointressant för mig. Jag ger mig på detta ämne snarare som någon slags "religionssociolog" och håller mig till själva sakfrågan.

Som sagt, just nu svämmas vi över av kommentarer till detta nya påfund. Jag vill veta mer.

Ask och Embla i Sölvesborg.

Nåväl, vad betyder själva ordet "kánon"? Betoningen ligger på detta substantivs första stavelse, på a:et - inte på o:et.

I språkförbistringens tider kan ju ordet "kanón" både vara ett adjektiv som betyder "jättebra" och ett substantiv som är ett vapen.

Vi som teologer fick tidigt i utbildningen lära oss ordet "kánon" när det gäller bibeltexternas tillkomst.

Kanon betyder RÄTTESNÖRE.

Från början betydde detta grekiska ord "rör", "käpp" och "mätsticka".

Sedan i överförd bemärkelse blev ordet ett uttryck för "måttstock", "mätsticka" och i litteraturforskningen "normerande förteckning".

Pilgrimsstav - en måttstock på tempot.

Vad var beställarna ute efter när de utfärdade detta uppdrag under det år då kejsar, nej, jag menar då Ulf Kristersson var statsminister?

Skulle denna kulturkanon med sina tio-elva rubriker uppfattas som en mätsticka? Eller en stödkäpp för ett land i stor splittring?

Eller skulle det rent av handla om en normerande förteckning?

Därom tvistar de lärde, och kommer så att göra, tills kejsar Augustus hör av sig igen.

Jag vill inte kalla denna kulturlista för "kánon" överhuvudtaget! Ta inte i så! Det är en samtids-spegel, inget annat. 

Gunnar Asplunds speglingar i arkitekturen.

Tänk så roligt det skulle vara att få höra Danmark, Norge, Finland, Island och Grönland göra sina samtidsspeglingar!

Jag skulle uppskatta mycket att få höra hur de uppfattar sig själva. 

Vad skulle våra nordiska grannländer säga om sin litteratur, bild & form, musik, film & scenkonst, lärdom, lag & rätt, religion, ekonomi, uppfinningar och offentlighet?

Låt oss göra långa listor och visa dem för varann!

Sedan skulle varje län och varje kommun får göra likadant!

Hanö välkomnar sina turister.

På "Ring P1" idag föreslog en man från Strömstad att det hade de redan gjort där... 

Är det inte det som redan finns i våra turistbroschyrer - vår självuppfattning där vi bor och varför andra skall komma hit och besöka oss?!

Här i Blekinge skulle jag vilja lyfta fram:

- Harry Martinssons författarskap, St Nikolai kyrkas märkliga medeltida målningar, Mjällbys fotbollslag, Olof Lannefeldts akvareller, alla små EFS-kapell i skärgården, Gunnar Asplunds arkitektur, Gott-gotti-gott-Gott, kroppkakor med ål, det utdöda minkfarmandet, Sweden Rock, Hälleviks tradjazzfestival och F17 flygflottilj i Kallinge, för att göra ett enkelt snabb-svep.

Gud Fader håller Sonen...

Den kulturkanon som sett dagens ljus denna vecka skall inte på något sätt upphöjas till ett rättesnöre.

Låt oss istället se detta som en "All of Fame" som vi listar varje år, berömvärda verk värda att ta del av.

Precis som "årets nyord" kommer i januari, så kan vi väl göra fina listor på årets kulturgärningar - där varje kommun säkert har något lokalt pris för "en person vars framträdande gynnat kultur, samförstånd och identitet"...

Aulawaabeln vill ha kulturpris.

Överkurs:

När Bibelns skrifter skulle samlas till en större enhet, var det oerhört viktigt att ha ett rättesnöre att följa. Flera skrivare ville vara med och uttrycka vad de tänkte kring händelserna med Guds handlande med det judiska folket och sedan Jesus Kristus som Messias.

Men allt kunde inte godtagas.

Rättesnöret var att texten skulle tillhöra en av kyrkan "auktorativ och helig tradition". Så tidigt som på 100-talet efter Kr var kyrkan tvungen att precisera sig vad man menade med "helig skrift" och vad som inte skulle tas med.

Den äldsta kända kanonförteckningen heter Kanon Muratori.

Museet i Jerusalem. Urgamla, heliga handskrifter.

Både judekristna och hednakristna brukade Gamla Testamentets texter och betraktade dem som Guds ord, med sin lagtext från dåtiden, uppmuntran i samtiden och profetiska tilltal in i framtiden.

Den högsta auktoriteten var och är Kristus. Han brukade själv Gamla Testamentets texter OCH visade hur de gick i uppfyllelse i hans liv och gärning. 

Därför sammanfattas hela Nya Testamentet i honom; Jesus som är sann gud och sann människa, och genom honom är varje människa försonad med Gud.

Nano-teknik i modern bibelforskning.

Så, den som reducerar kristendomen till allmän medmänsklighet har inte läst din Bibeln. Man bygger inga kyrkor för det... och Jesus behövde inte lida korsdöden för en så allmänt hållen punkt.

Nej, kanon, rättesnöret, är att den synd vi människor utsätter varandra för, måste sonas och brytas. Den förbannelsen tog Jesus i vårt ställe, av nåd, och därför är Jesus vår kanon.

Kanon-Jesus!

Synd är även att bråka med varandra om oviktiga saker.

Nu kan vi väl låta det här första försöket med en kulturkanon bli riktigt kul!

Och tona ned allt partipolitiskt käbbel - särskilt inför kyrkovalet... där kyrkan är den riktigt stora kulturbäraren av läskunnighet till folket och sjukvård till alla.

Kanonhälsningar från Helene F Sturefelt,

- teolog och skrivare.