Vikingamarknaden i Näsum, 2025.
Tälten som slås upp får finare ornament och tjockare ylletyger. Hantverken blir allt skickligare.
Doften av rök och grillat kött får alla "livsandarna" att vakna - ty de sover när människan vistas bland asfalt och betong.
Jag älskar att gå in under skylten av skinn där det står VIKINGATID! Äntligen hemma igen, i tid och rum.
Och är man tidsenligt klädd så räcker det att man swischar halva inträdet... Jodå, den digitala tekniken hänger med även till forntiden.
Tillbaka till vikingatid.
Genom våra förfäder och förmödrar har vi ju kontakt med alla sekler. Men någonting hände med min mormors-mormor-morsmoromorsmor... Jag har nämligen ett kraftigt genomslag i både kropp och sinne från vikingatiden, särskilt i brytningstid då de första kristna missionärerna kom till Norden.
Mina gener minns, och vet... Därför går jag klädd som prästinnan Kristina, mitt alter ego, med stort silverkors på bröstet. I handen håller jag min blockflöjt och spelar medeltida melodier medan jag vandrar runt.
En gammal psalm från Erfurt 1400-tal låter jag gärna ljuda. Det är ingen som vet att det är en tysk nattvardspsalm... Det är som att marken hör och tar emot orden:
JESUS KRISTUS ÄR VÅR HÄLSA
HAN OSS ALLA VILLE FRÄLSA
MED SIN PLÅGA OCH SIN DÖD
HAN OSS FRÄLST UR DÖDENS NÖD.
sV pS 387.
Det är så oändligt vackert!
Jag pratar gärna med folk och lyssnar till vad andra tror hände när vikingarna lämnade asatron.
Denna gången var det jag som fick frågan, tack vare mitt pilgrimsmärke på ryggsäcken!
Jag fick höra många berättelser... mycket tyckande, några åsikter, ett par historiker och en hemmateolog ge sin syn.
Min fråga var:
- Vad är Tors hammare? Vad betyder den för dig?
Tors hammare och vargkorset.
- Tors hammare är ett skydd. Tor skyddade människorna från jättarna. Han var inte bara åskans naturkraft, han kan också kopplas ihop med fruktbarhet.
- Jasså, det trodde jag var Frej...
- Jo, men det kan vara allt i ett... en enda gudom... med många namn... precis som Fadern, Sonen och den helige Ande...
- Jasså, jaha, det var nytt!
- Att lägga en hammare under brudsängen var en vanlig sed ända fram till 1800-talet. Tors hammare Mjöllner lever än!
- Men det var väl en symbol för att krossa...?
Inget medhåll.
Tors krigare med träsvärd.
- Tor var ju en krigsgud.
- Nej, han anföll inte, bara försvarade.
- Jasså, men alla sjöfarande vikingar som rövade och brände i Tors namn?
- Nä, det var klanens hövding som drev ut bönderna på rövartåg, de var inte själva särskilt krigiska...
- Jasså, det var nåt nytt.
- Tors hammare är ett beskydd.
- Jaha, jag upplever det mer som en grov, manlig symbol där våld är macho...
Men inte många ville erkänna att det smycke de bar runt halsen skulle ha smak av gammeldags terrorism...
Lekfulla sammandrabbningar.
Hm, det är lätt att klä ut sig till viking och lämna sitt viktiga kontor med kavaj och slips, för att under en helg ta fram sin riktiga manlighet... Jag lät mig inte övertygas av det jag hörde.
- Jag nöjde mig inte med en fjärdedelskraft, sa jag till en hantverkare och visade mitt silverkors. Här är den fulla kraften! Vite Krist är den som inte mördar och slåss men som kommer med försoning på allvar.
Nej, inte många ville höra om krigströtta vikingar, stumma avgudar som inte svarar och djuroffer som inte blidkade någon, annat än människans egen rädsla.
Och när slagsmålslekarna i dagens kohage orsakat alla kämpars död, sa lekledaren till publiken att nu fick vi ropa på Oden, som kan uppväcka de döda...
- Oden, Oden, Oden....!
Jag fingrade stilla på mitt silverkors...
Oden, Oden, väck upp de fallna!
- Men jag tror att dessa djuroffer är en direkt fortsättning på det judiska offrandet, sa en nyfunnen vän.
- Jasså.
- Ja, det är ju tio stammar av Israels folk som är försvunna. Det finns belägg för folkgrupper därifrån som vandrade norrut. Jag tror att vikingarnas djuroffer hör ihop med en av dessa judiska stammar.
- Ojdå.
- Likaså kan man se likheter med samernas kultur och det gamlatestamentliga sättet att leva.
Nu var jag tyst.
Något så vilt har jag aldrig hört förut. Men jag vet ju inte allt. Än...
- Många skånska ortsnamn är präglade av Snorres Edda och vikingatid. Frosta härdad, till exempel, det skulle kunna vara Frostens rike...
Snorres taverna.
Så småningom lärde sig vikingarna bedriva handel, och inte bara stjäla. Man har funnit märkliga ringar i åkrarna här, med röda glasbitar i silverinfattning, någon till och med med arabisk inskription.
Jag fick se en häftig kopia, och ångrar att jag inte tog något foto...
Och i Frankrike ansåg man att vikingarna var goda jordbrukare, så där var det inga problem.
Värre var det med klostret i Lindisfarne, där de slaktade munkarna å det gruvligaste.
- Men det hade säkert sina orsaker, sade en klok man, Karl den store hade troligen en munk som rådgivare, något gick fel, vikingarna gjorde en attack på hans kloster...
Det är inte bra att veta halva saker.
Döden ger kraft.
Kristnandet var en lång process. Men ingen av dem jag talade med hade bemödat sig att gå närmare hjärtats innehåll.
- Det var kungarna som bestämde...
- Nej, en människa måste övertygas själv, inte bara lyda order uppifrån, sa jag, och berättade om mitt Alter Ego prästinnan Kristina som lade ifrån sig slaktkniven och sa "Nu räcker det!" Nu tar vi emot Vite Krist, istället. Han är ordentligt uppspikad, helt död, men sedan levande igen. Det där med förlåtelse är det enda som kan rädda oss från de oändliga vendettorna. Nu räcker det!
Det ingår inte i det manliga idealet att tala om barmhärtighet, förlåtelse och försoning. Är det bara kvinnans sak att värna livet?
Prästinnan Kristina tog emot Vite Krist.
Vi är några stycken som gärna skulle vilja se en enkel kyrka finnas på marknaden nästa år, några tältdukar av ylle och en skylt:
- Vi ber gärna för dig!
- Personliga vittnesbörd om Vite Krist.
Och tänk så roligt om vi finge stå bredvid tältet med spådamen...!
Min fråga till Svenska kyrkan i Näsum, Bromölla pastorat, är varför de inte är på plats på vikingamarknaden - hela missionsfältet ligger ju öppet!
Näsums kyrka.
De är mycket trovärdiga! Så pass att jag backar lite...
Folkmusikgruppen Medvind.
En nyetablerad konstnär visade sina tavlor för första gången. Carina Sjögren har en egen stil där hon inte väjer för det fula och råa. Jag blev stående länge och beundrade hennes porträtt av härjade vikingar, med drag av van Goghs teknik.
Hennes tavlor hoppas jag ska få en allt större publik.
Hon finns på Instagram Tavlor_Hantverk. Mailadress carina.sjogren@live.se
Dessutom gör hon äkthetsintyg till köparen så att inte AI ska ge sig på och kopiera.
Carina Sjögrens vikingaporträtt.
Sist men inte minst, jo, minst - är barnen som lär sig hantverk! Vilken gläjde!
Här finns varken mobiler eller skärmar, bara flitiga händer som formar vackra arbeten.
Tack till arrangörerna som ger oss denna upplevelse, år från år!
Vikingamarknaden är en av årets viktigaste dagar för mig. Då får jag vara mig själv och röra mig i en miljö som är märkligt hemtam...
Och det är lika svårt varje år att återgå till den nutid som är mer främmande för mig, än den gamla tiden.
Forntidshälsningar,
Helene Sture Vikingafelt.
Ung hantverkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar