SKRIVER PÅ CAFÉ CHRISTIN

Café Christin i Carlshamn.

Snön faller över oss igen och även södra Sverige blir inbäddat i det vita. Värre är det ute på Österjön där Gotland och Baltikum hukar sig under snöstormen Charlie. Trafikanter får passa sig och passagerare på de stora färjorna får stanna på land.

Men jag går in och värmer mig på Café Christin i Carlshamn. 

Så trevligt, där var ett gott gäng från Blekinge Skrivarklubb samlat! Vi skulle inspirera varandra och ge respons på texter som vi hade med oss.

Det är säkert nödvändigt för att inte bli blind för sin egen text, men det kan vara lite obehagligt.

Caféböcker.

Gärna beröm, men kritik? Även om den är konstruktiv så kan det svida i pennan...

Men vår ledare gav några goda ingångar:

* Du är inte ditt manus. Synpunkter är inte kritik mot dig som människa.

Tänk att det skall vara så svårt att fatta? Det känns inte så.

* Slösa inte dina vänners tid i onödan - de kanske inte orkar läsa ett helt manus... Välj tidpunkt och volym. Ska det vara en faktagranskare, en nitisk språkperson eller en kreativ författarkollega?

* Förklara dig inte. Texten skall möta din läsare på läsarens villkor.

Storm-Strida och Putte ljuger. Fattar du?

För något år sedan bad jag frimodigt en bibliotekarie att läsa igenom ett manus.

- Tror du vi har tid till det? blev det stressade svaret. Vi har minsann fullt upp!

- Jaha, jag tänkte att ni som arbetar med böcker skulle tycka det vara intressant att få vara en del i processen.

Det var hon alltså inte. 

Jag blev lite kantstött och gick hem. 

Då var det betydligt bättre stämning på Café Christin i Carlshamn!

Jag utmanade några nyvunna vänner att ta sig in i det medeltida versmåttet "Rondelle".

Det är 13 rader där rad 1, 7 och 13 skall vara samma mening.

Versmåttet är intressant - håll i dig: a b b a. Vänd i vers två till b a a b. Vänd igen i vers tre till a b b a a.

Då blir det så här:

Lugnt och skönt inomhus.

                     STORM-STRIDA

1.  STORMEN GUDRUN, PER OCH ALFRIDA      (a)

2.  DRAR ÖVER LAND, SKOG OCH FÖRSTÖR   (b)

3.  LIVSVERK AV ODLADE TRÄD BARA DÖR   (b)

4.  HUR SKA VI KRISEN UT-RIDA?                       (a)

5.  STRÖMMEN FÖRSVINNER I ETT KÖR          (b)

6.  UTAN VÄRME OCH KAFFE VI LIDA              (a)

7.  STORMEN GUDRUN, PER OCH ALFRIDA     (a)

8.  RÄDDNINGSTJÄNSTEN ÄR UTE OCH KÖR. (b)

9.  SÅRBART ÄR SAMHÄLLET, ALLA KVIDA      (a)

10. TAPPAT PENGARNA OCH SÅLT VÅRT SMÖR (b)

11. NATURENS KRAFTER OSS OFTA STÖR           (b)

12. NÄR SKA NÄSTA OVÄDER MOT OSS STRIDA? (a)

13. STORMEN GUDRUN, PER OCH ALFRIDA.        (a)

Ja, jag hoppas att Charlie lugnat sig över Österjön när detta skrivs.

Snöstorm hos oss och eldinferno över Kalifornien. 

Vem vågar göra en "rondelle" med hjälp av orden "klimat" och "brinner"?

Snötransport.

Jag tycker om novellens format. Man har inte så många bokstäver på sig att säga det man vill. 

Det är en sann konstart! 

Vad är viktigt? Hur ska jag börja och hur knyta ihop det?

För att väcka mitt intresse vill jag att berättelsen har ett existentiellt djup. Känslor som längtan, sorg, förväntan, skam, skuld, oro, tro, hopp och kärlek sätter igång mitt engagemang.

Här är ett smakprov på hur jag själv jobbar.

"Liv i Second Hand":

https://helenesturefelt.blogspot.com/2015/01/liv-i-second-hand.html

(Går länken inte att öppna? Sök på bloggadressen).

Snöig gågata till Christin.

Det doftade gott av kaffe och bakelser på caféet. Jag grundade med en bakad potatis medan min granne satsade på en fetemacka.

Undrar om han skulle kunna sätta en grym rytm och en proggig melodislinga till denna runda politiska satir?

Nu vet du hur versmåttet är upplagt, och den inledande meningen denna gång är hämtat från Alexandr Solzjenitsyn.

                    PUTTE LJUGER

"DE VET, ATT VI VET, ATT DE LJUGER"

I RYSSLAND TALAR MAN SÄLLAN SANT

PUTTE ÄR EN LIVSFARLIG FJANT

ALLT DET HAN SÄGER SUGER.

MED HELA VÄRLDEN ÄR HAN PÅ KANT

PROTESTER OCH VREDE SJUDER

"DE VET, ATT VI VET, ATT DE LJUGER"

VÄRLDSFREDEN DRIVS MOT SIN KANT.

KRISTEN MÄNSKOSYN SÄGER DU DUGER.

UKRAINA SLÅSS FÖR DET SOM ÄR SANT

VARJE NATION HAR GRÄNSER MED KANT...

... MOT VARANDRA, I FRED. ROPET LJUDER:

"DE VET, ATT VI VET, ATT DE LJUGER".

Pistolen i Göteborg.

Bönerna om fred tar aldrig slut... Vad håller människan på med?

Vilka mörka krafter bor egentligen inom oss?

Och klimatet - hur är det möjligt att förstöra sina egna livsmöjligheter?

Om jag får sova på saken så skall jag skriva en "Rondelle" om det.

Jag tränar på rimmen först:

(a) klimat, smart, mat, klart, automat, autokrat.

(b) brinner, finner, svinner, minner, hinner... inte. 

Hur mycket brinner det?

Innan vi gick, tittade jag lite extra på de böcker som stod på caféets bokhylla. Jag är allergisk mot att använda böcker som inredning, att vilja ge en bild av att vara bildad men inte vara det. Tänk om det var tomma attrapper som stod där och tog plats?

Nej då. Inte här. 

Åh... det är ju... Nya Testamentet!! Böckernas Bok! Den stora Heliga Skrift där livets alla djupa intriger och existentiella känslor bor.

Men vänta lite... Nya Testamentet tolkat av P Waldenström, ledare för svenska Missionsförbundet.

Jag måste nog återvända till Christin och be att få låna denna kommentar.

Det här var spännande!

Nya Testamentet, P Waldenström!

Tack till Skrivarklubben i Blekinge, som uppmuntrar alla som har en berättelse som vill komma ut!

Jag ser fram emot att få läsa klubborganet "Groblad" när det kommer.

Jag skriver, alltså finns jag.

Bokstavsglada hälsningar, Helene F Sturefelt,

- som försöker sig på en klimatrondell trots allt:

VAD HAR HÄNT MED JORDENS KLIMAT?

GREKLAND OCH FLORIDA BRINNER

FLY FRÅN ELDEN - NI HINNER!

HUSEN OCH TRÄDEN ÄR LÅGORNAS MAT.

ÖSREGN, TORKA, JORDBRUK FÖRSVINNER

SNART INGEN MAT I AUTOMAT

VAD HAR HÄNT MED JORDENS KLIMAT?

GUD FADER I HIMLEN PÅMINNER...

... ATT GIRIGHET INTE ÄR SJÄLVKLART

STRESS OCH ORO FÖRSVINNER

NÄR LÅNGSAMT TEMPO VINNER

OCH GÄRNA VA' LITE LAT!

VAD HAR HÄNT MED JORDENS KLIMAT?

Snöälskare.

NATHAN SÖDERBLOM 1925

Nathan Söderblom, Svensk Uppslagsbok.

Det här är en mycket spännande person! 

Den svenske ärkebiskopen Nathan Söderblom var en stor kyrkopersonlighet, som för etthundra år sedan satte en avgörande prägel bland kyrkorna i Europa.

Detta år kommer du att få höra mycket om denne kunnige ärkebiskop. Därför vill jag ligga steget före och lära känna honom lite bättre. 

Nu blåser vi dammet av kyrkohistorien och dyker ned i mötet med en rik personlighet, som jag känner mig märkligt befryndad med...

Många säger "jag vill inte bli bortglömd när jag är död". Då gäller ju även motsatsen - att vi själva minns dem som gått före oss och är döda, men levande i minnet. 

Dessutom uppmanas vi av Guds ord att komma ihåg våra lärare som predikat Ordet före oss:

TÄNK PÅ ERA LEDARE SOM HAR FÖRKUNNAT GUDS ORD FÖR ER.

SE PÅ VAD DERAS LIV FÖRDE FRAM TILL, OCH TA EFTER DERAS TRO.

KRISTUS ÄR DEN SAMME I GÅR, I DAG OCH I EVIGHET.

Hebréerbrevet 13:7-8.

Tack.

1925 samlade Nathan Söderblom Europas alla kyrkor till det största kyrkomötet sedan konciliet i Nicea, år 325! Detta är mycket anmärkningsvärt, och kommer naturligtvis att högtidlighållas.

Den fakta som jag här ska presentera, finner du inte på Wikipedia. 

Nej, detta är en artikel skriven av den ärkebiskop som tjugo år senare efterträdde Nathan Söderblom, nämligen Yngve Brilioth (1950-58). 

Han hade också sitt hjärta i ekumeniken mellan kyrkorna.

Att kyrkorna varit splittrade genom tiderna är ett sorgligt sår för alla oss kristna.

I Svensk Uppslagsbok skriver Yngve Brilioth om Nathan Söderblom (N.S.):

"I större utsträckning än någon tidigare svensk kyrkoman kom N.S. att ingripa i samtidens allmänna kyrkohistoria genom sitt arbete för kyrkornas enhet.

De första impulserna till denna ekumeniska gärning hade N.S. fått genom sitt deltagande i KFUM och den kristna studentrörelsen.

De nordiska kyrkornas gemenskap har genom honom tagit sig uttryck i de skandinaviska biskopsmötena. "

Nathan Söderblom, Nobels fredspris 1930.

Det kan vara svårt för oss att förstå vilken stor betydelse Nathan Söderblom hade för att knyta samman alla de kristna kyrkorna. Många begrepp och sammankomster är okända för oss.

"Likaså har han främjat den svenska kyrkans förbindelser med Augustanasynoden i USA, med den evangeliska kyrkan i Tyskland och med smärre lutherska kyrkor i Europa. Han förrättade även biskopsvigningar i Estland, Lettland och Tjeckoslovakien.

Det närmande mellan Sveriges och Englands kyrkor, som började 1908, utvecklades under N.Söderbloms ärkebiskopstid till en betydelsefull andlig faktor.

Redan vid första världskriget 1914 utfärdade Nathan Söderblom ett upprop för Fred och kristlig gemenskap tillsammans med biskoparna i Köpenhamn och Oslo. 

Mitt besök i St Ansgars katolska k:a, Köpenhamn 2023.

"Alla dessa enskilda linjer uppsamlades i den världsomspännande ekumeniska rörelse som ledde fram till den stora världskongressen EKUMENISKA MÖTET - Life and Work - i Stockholm 1925.

Målet för detta stora kyrkomöte var att sammanföra kristna av olika konfessioner för gemensamt arbete i praktiska, sociala och internationella spörsmål.

Nathan Söderblom satte Sverige på världskartan, och denna stora världskongress ledde dessutom till att han fick mottaga Nobels fredspris 1930!"

Vem var då denne store kyrkoman?

Mitt besök i Gustav Adolfs k:a, Stockholm, 2024.

Jag citerar vidare ur Svensk Uppslagsbok, Yngve Brilioths artikel:

"Lars Olof Jonathan (Nathan) Söderblom (1866-1931) föddes i Trönö och tillhörde en gammal hälsingsk bondesläkt.

Genom fadern, kyrkoherde Jonas Söderblom, tog pojken starka intryck av den evangeliska väckelsen.

Efter studier i Uppsala prästvigdes han 1893, tjugosju år gammal. 

Han tjänstgjorde som präst i svenska församlingen i Paris, senare även som sjömanspräst i Calais och Dunkerque."

I Frankrike fick N.S. kontakt med den katolska kyrkan. Vad tänkte han om det? Den är ju väldigt sluten och inte intresserad av att vara missionerande utåt. Jag vet inte mer än så, men det skulle visa sig senare...

Mitt tågluffarfoto på Notre Dame, 1976.

I Paris fortsatte N.S. sina teologiska studier där han fördjupade sig i religionshistoria, de ickekristna religionerna, vilket inte var alltför vanligt. 

1901 blev han teol. dr vid universitetet i Paris, med sitt arbete "La vie future l'après le mazdeisme - alltså det vi känner som Zoroastrismen.

Här vill jag skjuta in en personlig reflektion.

Även för mig blev Paris en viktig plats, som ung student. Visserligen har jag inte studerat där, men väl deltagit i det stora nyårsmötet 1986 som ordnades av Taizébröderna.

Senare, vid Lunds universitet, skrev jag min stora uppsats i grekiska utifrån en fransk teolog vilket min lärare René Kieffer var jublande glad över - inte många teologie studenter behärskar franska på teologisk nivå.

När jag senare stod inför beslutet att läsa hebreiska valde jag istället att fokusera på religionshistoria. Det var ett offer, jag som är en språkmänniska, men valet var rätt. 

Det skulle visa sig senare att det är alldeles för få präster som har kunskaper i andra religioner. 

Det får konsekvenser i dagens religionsdialog, där ytliga åsikter ersätter kunnande; "var och en har sin tro"...

Utan att veta om det, går min enkla yrkesbana i skuggan av Nathan Söderbloms!

Religionsdialog.

Denna vecka samlas vi kring de vise männen på Trettondedag Jul. Hur kunde dessa österns män över huvud taget veta något om födelsen av Messias i Betlehem?

Jo, det lär bero på att profeten Daniel i Gamla Testamentet hade en lärjunge som hette Zarathustra.

Han skrev ned dessa förutsägelser och tog dem med sig till Persien.

I Indien kallas zoroastrismen för parsism, den persiska religionen. 

Men mycket ligger i dunkel, och åter igen; det vi kan läsa på Wikipedia är inte tillförlitligt. De påstår där att Zarathustra levde 1500 f.Kr, och är "grundare" till den nya religionen, vilket inte stämmer om han var samtida med Daniel, som levde på 500-t före Kristus...

Någon av oss måste nog läsa Nathan Söderbloms doktorsavhandling...

Kameler från Österlandet...

Yngve Brilioth fortsätter:

"Nathan Söderbloms vetenskapliga arbete på religionshistoriens område gav honom tidigt internationellt anseende.

N.S. tänkte sig religionens uppkomst från tre olika rötter:

1) tron på en "frambringare", alltså en Skapare,

2) animismen; att naturen är besjälad,

3) manabegreppet; om det övernaturliga.

Utifrån detta påvisade N.S. kristendomens särställning i religionernas värld, såsom en "uppenbarad religion", alltså inte en filosofi eller tankesystem.

N.S. studerade även Luther mycket ingående. Dessa efterforskningar resulterade i boken "Humor och melankoli - och andra Lutherstudier."

Märkligt - just denna bok har jag i min bokhylla, väl läst med många understrykningar...

Humor och melankoli - Lutherstudier.

Det är inte lätt att gå balansgång mellan de akademiska studiernas strikta begreppsvärld och den personliga tron. Men N.S. lyckades med det. Han tappade aldrig sin ungdoms väckelsetro med Kristus i centrum.

"Han hade en varm hänförelse för den svenska kyrkans arv och egenart.

Han ägde en ovanlig begåvning med stor konstnärlig gestaltningsförmåga. Han var en omtyckt talare och predikant, och fick även stor betydelse för ungkyrkorörelsen i början av 1900-talet.

Hans eget författarskap tog form under professorsåren, inte minst med boken "Kristi pinas historia" - en passionsbok med koncentration på försoningen.

I de olika allmänkyrkliga uppgifterna konstateras att N.S. var ordförande för kyrkomötet, diakonistyrelsen och missionsstyrelsen, samt flera kyrkliga kommittéer, såsom ny Handbok, Psalmbok och Evangeliebok."

Älskade psalmbok!

Nu slår jag upp min psalmbok och hittar några psalmer signerade av hans penna!

 Nathan Söderblom har skrivit texten till:

- psalm 171 "För alla helgon som i kamp för tron" (1911),

- 445 "Se, kärlet brast och olja är utgjuten" (1928).

Och 1916 skrev han melodin till:

- 198 "Likt vårdagssol i morgonglöd", 

- 200 "I denna ljuva sommartid", 

- 304 "Lär mig du skog att vissna glad",

- 310 "O, Gud, Du mig ej överger", 

- 518 "Hur härligt vittna land och sjö" - där alla dessa fem psalmer har samma älskade melodi, men olika texter till kyrkoårets olika högtider.

"Hur härligt vittna land och sjö".

Svensk Uppslagsbok, sid 789:

 

"Begåvningens sällsynta mångsidighet och rikedom - genom en med åren alltmer fördjupad kristen åskådning koncentrerad i målmedveten handling av stora mått - har gjort N.S. till en av de främsta märkesmännen i det samtida Sverige, och vann åt honom en internationell ställning av ovanligt slag.

I flera avseenden fick ärkebiskopsämbetet genom honom en ökad betydelse för hela landet.

Genom sina vida kulturella intressen vann han gehör även i kretsar som annars icke nås av den kristna förkunnelsen.

Nathan Söderbloms strävan för kyrkans enhet ledde till ett växande samförstånd mellan statskyrkan och det frikyrkliga Sverige.

Bland de talrika utmärkelse som kommo honom till del märkas medlemskapet av Svenska akademin 1921 samt Nobels fredspris 1930."

En personligt kristen ärkebiskop.

Jag kan berätta att i år kommer svensk kristenhet förvalta arvet efter denne store kyrkoman. 

Det ekumeniska världsmötet i Stockholm 1925 skapade ett forum för kyrkornas fredsarbete mitt i den oroliga mellankrigstiden. Mötet blev en viktig milstolpe för en global kyrklig rörelse som fått ny kraft och aktualitet i vår tid. 

Hur kan vi förstå Stockholmsmötets fredsbudskap idag? 

Här kommer en inbjudan till vidare studier:

"I denna sommarkurs tar vi avstamp i de historiska händelserna 1925 och utforskar ekumenikens fredsresurser inför vår tids konflikter. 

Välkommen till denna kurs som ges i sommartid under det Ekumeniska året 2025. Undervisningen sker på distans i juni och juli. 

I augusti finns möjlighet att delta i jubileumsprogrammet under den Ekumeniska veckan i Stockholm. Kursen ges på grundnivå och avancerad nivå, 7,5 hp. 

Välkommen att ansöka!"

Stockholm, på gång.

SVERIGES KRISTNA RÅD skriver så här:

Kristenheten, i synnerhet den svenska, står inför hundraårsminnet av det stora mötet i Stockholm, som ägde rum i augusti 1925. 

De ord från mötet som sannolikt fått starkast vingar, är från Svenska kyrkans ärkebiskop Nathan Söderbloms avslutningspredikan i Uppsala domkyrka, 30 augusti 1925: ”Två voro där, Johannes och Paulus. Den tredje, Petrus, dröjde ännu.”

Det stora kyrkomötets store kreatör och möjliggörare kunde inte låta bli att uttrycka sin sorg över att kristenhetens med råge största gemenskap, Katolska kyrkan, inte var representerad. Samtidigt bärs uttrycket av ett hopp om att även ”den dröjande Petrus” skulle sälla sig till de närvarande apostlarnas kyrkors strävan efter enhet.

Helig omfamning i den heliga staden - Sveriges kristna råd

Mitt besök i Uppsala 2009.

Det var nämligen så att varken katolska kyrkan eller pingströrelsen deltog i det stora mötet i Stockholm 1925. Tack och lov är det annorlunda i vår tid. Nu är alla med!

Och försoning och läkedom har börjat mellan ortodoxa och katolska kyrkan! Den tusenåriga schismen är snart över.

Fortsättning lär följa.

Tänk, varje år skriver varje kristen människa sin bit av den levande kyrkohistorien...

Tack, käre himmelske Fader, för alla kyrkofäder och mödrar som gått före oss!

Hjälp oss att ta vara på arvet efter Nathan Söderblom.

Hjälp oss att likt de vise männen söka Kristus, och vilja bygga broar till andra, utifrån brofästet i krubban.

Amen!

Blåser bort dammet... Puh!

Kyrkohistoriska hälsningar, från Helene F Sturefelt, V.D.M.

- som blåste dammet av vissa böcker...

- och vänta bara tills jag tar tag i det som hände för 1700 år sedan - kyrkomötet i Nicea då trosbekännelsen stadfästes - då ryker dammtussarna!

LJUSET KOMMER INTE INIFRÅN

Gryningsljus.

Jag vaknade tidigt, det händer sällan. Gryningen var på gång. Genom gardinen anade jag att solen var på väg upp.

Jag satte mig i köket och umgicks en stund med fröken Aurora - det jungfrueliga morgonljuset.

Stunden var stilla och jag lät dagen sakta komma till mig.

Tack gode Gud för ljuset!

Men tack också för mörkret, som gett mig ro att kunnat sova.

Amen.

Min amaryllis, ännu i mörker.

- Sök ditt inre ljus. Hitta din inre låga.

- Du är ljus och inget mörker bor i dig!

Känner du igen dessa uttryck? 

Det är så man uttrycker sig inom nyandligheten. 

Vi kan ha hört dessa affirmationer så många gånger att vi tror att det är sant.

Att det inte finns något mörker inom oss.

Och att vi är ljusvarelser...

Det känns religiöst vackert och behagligt andligt.

- Detta vill jag ha i mitt liv!

Men...

Varifrån kommer ljuset?

Men om man i detta läge kommer till kyrkan och får höra bibelord om att det är Gud som är ljus, inte vi, då kan man bli förvirrad.

Utgångspunkten är nämligen den motsatta - att vi är mörker... med vårt ego och vår upproriskhet.

Jag skall dela några tankar från den gode teologen Lage Pernveden, utifrån en text som ofta läses vid Trettondedag Jul. 

Det handlar om Guds härlighet och hur denna härlighet går upp över oss, likt en soluppgång.

Sammanhanget är att Herren Gud är beredd att rädda sitt folk. Rätt och rättvisa hade trängts tillbaka, och sanningen fick hålla sig undan. Ja, det var till och med så att den som vände sig om från det onda blev plundrad (Jesaja 59:14).

Om du vill, hämta din Bibel och leta upp profeten Jesaja, kapitel 60:

STÅ UPP, VAR LJUS, TY DITT LJUS KOMMER

OCH HERRENS HÄRLIGHET GÅR UPP ÖVER DIG.

SE, MÖRKER ÖVERTÄCKER JORDEN OCH TÖCKEN FOLKEN, 

MEN ÖVER DIG UPPGÅR HERREN, OCH HANS HÄRLIGHET UPPENBARAS ÖVER DIG.

Jesaja 60:1.

Mörker övertäcker jorden.

Detta är en del av det mörker som nyandligheten inte erkänner. 

Negativa handlingar är bara en "lägre energiform" som man kan meditera sig upp ifrån. 

Självfrälsningen är både medel och mål.

Här finns igen gud, ingen GUD. Att påstå att människan "är ljus" är att ljuga.

Läs mer här, om Kalla Faktas skrämmande reportage:

https://helenesturefelt.blogspot.com/2024/01/starseed-och-ljusarbetare.html

Nej, vi är inga "ljusvarelser".

Lage Pernveden, som var domprost både i Härnösand och Växjö, skriver på följande vis i sin andaktsbok "Mycket nära", från det omvända perspektivet:

"Mörkerbilden känner vi igen. Eländet är vår verklighet och förtvivlan är vår risk.

Ljuset och glansen, finns den här?

Ljuset tillhör ju Gud. Och glansen finns i himlen. 

Vimlet av människor som dras till ljuset - likt nattens insekter till ljuskällan - hör inte det till en verklighetsfrämmande utopi?

För profeten Jesaja är ljuset och glansen inte främmande fenomen. De hör hemma här, mitt i en värld av mörker och töcken. 

Ljuset och glansen är inte bara i en förtunnad atmosfär kring en främmande planet, nej, de finns också här, mitt ibland människor av kött och blod."

När Lage Pernveden skrev sin bok 1983 var nyandligheten inte lika utbredd som idag.

Men orden träffar mitt i prick, i vår tid:

"Ljuset och glansen kommer inte inifrån.

De är inte produkten av våra fromma ansträngningar. Ljuset kommer inte av våra framgångar i vårt kristenliv, som vi kan frestas tro. Glansen är inte en produkt av vår egenrättfärdighet.

Men, det lyser ju omkring en del människor? Är det inte sådana som kommit långt i tron?"

Solens glans bryter igenom.

Detta är snubblande nära nyandlighetens ljuslära om "lägre och högre energier"!

Men det Herren Gud uppenbarade för profeten Jesaja är det som vi nu lyfter fram, med bestämdhet:

"Nej, ljuset och glansen går upp över dig! 

Och i nästa andetag avslöjas hemligheten: det är Herren som går upp över dig!

Det är Herren Gud som omger oss mitt i mörkret och låter var och en synas, som en ö av ljus."

Läs dessa sista meningar sakta...

Amaryllisen strålar av ljus!

Ljuset kommer inte inifrån. I vårt inre finns mycket längtan. Men själva kan vi inte frambringa något ljus som upplyser världen.

Människan är i detta fall ett mottagande kärl, inte en ljusproducent!

Domprosten fortsätter:

"Det kan se underligt ut. Ljuset är ingenting mindre än Guds egen närvaro i världen, alltså inte ett diffust, svävande ljus utan förankring. 

Och detta Guds ljus går upp över oss människor.

Det blir verkligt och upplevbart först när det fångar in en människa."

Ljuset fångar in mig!

Jag satt i köket och så hur morgonljuset färgade himlen allt starkare i rosa och guld. Molnen lyste av en ljuskälla som ännu inte var synlig.

Det var hoppfullt, spännande och mäktigt som en film. På riktigt. Livets riktiga film som händer på riktigt, utan filmmusik i bakgrunden, mer än mina egna hjärtslag.

Morgonljuset gick upp över mig. Utan att jag hade gjort någonting, utan förtjänst, utan att "vara värd det" som prestationsmänniskan säger. 

Solen lät mitt kök bada i ljus, av nåd, av villkorslös kärlek, från en skapande Gud som inte kan annat än älska.

Jo, det enda jag hade "gjort" var att vara närvarande på rätt plats, vid rätt tid, med ett mottagande sinne.

Inget eget ljus, ingen egen förtjänst.

Profeten Jesaja skriver i några kapitel tidigare om just detta, att vara uppmärksam på att söka Gud vid rätt tillfälle.

Nu är sammanhanget ett annat, nämligen Guds erbjudande om barmhärtighet, inte bara till Israel, det utvalda folket, utan till alla folk:

JA, DU SKALL KALLA PÅ FOLKSLAG SOM DU INTE KÄNNER,

OCH DE SKALL SKYNDA TILL DIG /.../

FÖR HERRENS SKULL,

NÄR HAN FÖRHÄRLIGAR DIG.

SÖK HERREN, ÅKALLA HONOM MEDAN HAN LÅTER SIG FINNAS.

ÅKALLA HONOM MEDAN HAN ÄR NÄRA.

Jesaja kap 55:5-6.

Här finns ett allvar. Det betyder alltså att Gud inte låter sig finnas hela tiden... precis som soluppgången, som bara kan ses när solen går upp...

Människan lever inte bara på sina egna villkor, utan på Guds.

Den postmoderna människans distanserade individualitet lurar henne ständigt. Allt är inte tillgängligt hela tiden. För att komma nära, behöver hon - komma nära...

Våga komma nära ljuset.

Lage Pernveden fortsätter sin goda betraktelse på Trettondedag Jul:

"Detta ger oss en föreställning om kristendomens hemlighet. Det är ingen 'blodlös idé' och handlar inte om principer. Det är liv och verklighet!

Kristendomen går att 'se' när den fångar in människor i ljuskäglan!"

Att vara kristen är att vara belyst!!

Inte upplyst, i betydelsen = högre kunskap.

Jag är kristen, jag är belyst! Av Guds nåd och kärlek!

Jag är belyst!

"Jesus säger om sig själv; 'Jag är världens ljus'. Han säger också till dem som lever mitt i hans ljus: 'ni är världens ljus'. 

Att vara kristen är inte bara att leva i en ljus tillvaro, nej, det är att lysa upp en del av tillvaron, av Guds ljus!" Inte av sig själv, inte av egna högre meditaitons-energier...

Att vara kristen är att vara som en reflex... Reflexen fungerar bara om något lyser på den, annars förblir den utan funktion.

Domprosten avrundar sin text:

"Då skall vi ha klart för oss att det är bara Gud som är ljus i sig själv.

Gud är solen som bryter mörkret i världen.

Och vi, som lever i Guds ljus, speglar det till nya människor, och för Guds härlighet och glans vidare till nya folk.

Så blir dessa profetord en bild för hur kunskapen om Gud sprids till folk som inte känner honom."

Det gäller att sätta sig i köket när solen går opp...

Vilken välsignad stund.

Käre himmelske Fader,

- hjälp mig att aldrig stiga ur din ljuskägla!

Låt mig få leva under glansen av Ditt ljus,

så att mitt mörker fördrivs och Du tar plats,

allt mer. 

Tack för min amaryllis, som predikade i morgonsolen.

Amen.

De vackraste hälsningar från Helene Sture Aurorafelt,

- morgontidig bibelläsare och köksteolog.

Åh!

NÅJA, KANSKE LITE HOPP

2025 - blir det ett bra eller dåligt år?

Det var bedrövligt pessimistiskt igår.

Men vem skall hjälpa Hjälparen? Vem skall trösta Tröstaren? Och vem skall hoppas åt Hopparen... den som brukar ge andra hopp, stöd och tröst?

Den starke är också svag.

Igår föll jag igenom.

Idag är det den första vardagen, en torsdag den 2 januari 2025.

Jag tar hjälp av ledarskribenten i vår lokaltidning. Magnus Manhammar tog fram sin poetiska amatördiktarpenna och skrev hoppfullt så här:

Magnus Manhammar, tack.

  VAD VÄNTAR VI OSS ÅR TJUGOHUNDRATJUGOFEM?

  VI BLICKAR FRAMÅT MOT ETT ÅR SOM FÖRHOPPNINGSVIS BLIR MER LUGNT

  MED HOPP OM GEMENSKAP OCH ETT KLIMAT SOM ÄR SUNT.

  TROTS ORO FÖR KLIMATET OCH TIDER SOM KÄNNS SVÅRA

  FINNS LJUSGLIMTAR ATT LYFTA - DE KAN BLI SVÅRA.

  I SVERIGE SER VI LÖSNINGAR GRO I VÅRA FÄLT,

  KORNAS GÖDSEL KAN BLI EL PÅ GÅRDAR - HELT RÄTT STÄLLT.

  ENERGIN I VÅRA HUS KAN BLI GRÖNARE ÄN FÖRR,

  BERGETS VÄRME KAN BLI SJÄVKLAR I VAR DÖRR.

Vilken energi.

  VÄTGAS GÖR STÅLET VÅRT STARKT, RENT OCH KÄNT

  ETT STEG MOT FRAMTIDEN - ETT HOPP SOM ÄR TÄNT.

  I HAVEN SKYDDAS ZONER, OCH DÄR FISKEN FÅR BO

  SER VI LIVET ÅTERVÄNDA OCH NATUREN GRO.

  SKOGSÄGARENA KAN FÅ VÄLKOMMET STÖD ATT HJÄLPA NATUREN

  MED INSATSER SOM STÄRKER BÅDE JORDEN OCH DJUREN.

  EU BEHÖVER TA INITIATIV OCH VISA VEM SOM STYR

  FÖR ATT UNDERLÄTTA SÅ ATT ELEN INTE BLIR SÅ DYR.

  ÄVEN OM TRUMP TAR VITA HUSET IGEN

  ÄR FLER I GRÖN ENERGI ÄN OLJANS MÄN.

  VINDAR BLÅSER STARKT FÖR HÅLLBAR ENERGI

  EN FRAMTID BYGGS SOM STÄRKER HARMONI.

Vindenergi på Öland.

  VI SER OCKSÅ IDÉER SOM SPRIDS MED FART.

  FRÅN INNOVATION OCH TEKNIK - DET ÄR UPPENBART.

  TJUGOFEM KAN BLI ÅRET VI VÄNDER VÅR KURS

  MED SAMARBETE OCH GEMENSAM VILJA - EN FANTASTISK RESURS.

  SÅ LÅT OSS MÖTA ÅRET MED KRAFT OCH TRO

  TILLSAMMANS SKA VI FÖRÄNDRA OCH FÅ HOPPETS KORN ATT GRO.

  FRÅN SYDÖSTRAN TILL ER, ETT GOTT NYTT ÅR!

  MED FÖRHOPPNINGAR FÖR FRAMTIDEN VI ALLA STÅR!.

  Magnus Mannhammar, riksdagsledamot för Blekinge (S).

Kan år 2025 ha tur med sig?

Det där sista lät ju nästan som en predikan i kyrkan! Vi är inte så långt ifrån varandra, vi människor, trots allt.

Och vi får turas om att hoppas och tro, så att hoppets korn får kraft att gro.

Hopp-hälsningar,

Helene Sture Tjugofemfelt,

- som nitade en lott.

Idéer som...

 

PESSIMISTENS NYÅRSDAG 2025 - DUGS

God början.

Nej, hon tror inte på det. Sturella tror inte att det blir ett Gott Nytt År 2025.
Hon har en känsla av att detta år kommer bli Dåligt, med Upprepande av Gamla Synder. DUGS.

Ett DUGS-år.

Varför då?

* det är roligare att göra som man vill.

* vi orkar inte tänka i konsekvenser.

* vi har ingen kontakt med våra känslor.

* vi läser inga böcker, bara bankboken.

* vi har gjort uppror mot Gud och hittar inte rätt i tillvaron längre.

Det här duger inte!!

Nyårsklockor eller varningsklockor?

Vi låter de digitala systemen ta över. Kontanterna orkar vi inte hålla vid liv.

Internethandeln slår ut alla levande små butiker. För att vi sitter hemma och handlar bekvämt. När vi tar en promenad i stan undrar vi varför alla skyltfönster gapar tomma.

Åkermarken äts upp av asfalt och köpcentra. Bönderna får inte den inkomst de behöver för att producera mat åt oss.

De fredade strandängarna bebyggs för ty vi kan inte hindra utvecklingen, och tänk så roligt att fler får njuta av naturen. 

Glitterdränkta lökar.

Det finns värme under jordskorpan som kan försörja hela klotet med energi, men vi fortsätter smutsa ned med kol och olja för att några tjänar pengar på det. Människan är helt dj-a korkad, säger Sturella och spottar efter avgaserna.

Vi låter klimatet skena medan vi förfasar oss över statistiken. Vi ser hur skördar slår fel, antigen av torka eller skyfall, men det gör inget, så länge MakkDånaldz har öppet.

Underjordsvärme.

Vi vill ha barn, men orkar inte med dem. Vi var inte beredda på att det var vi själva som skulle ta ansvar och fostra dem, med regler och sånt... uppförande och hyfs och sånt...

Sturella ser hur vår tid handskas med livet utan respekt. Hon läser om adoptioner, inseminationer, aborter, fosterbarn, missfall och sterilitet. Längtan och sorg, glädje, förtvivlan och likgiltighet i ett stort kaos.

Eller helt enkelt för att man inte vill.

Reproduktion är inte modernt.

Vattnet är förgiftat av mediciner och kemikalier. Vi blir infertila. 

Det går inte att dricka längre. Och när Jesus säger att han är det Levande Vattnet så är det inte som begriper den metaforen.

Tänk om livet kunde ta slut på oss? Vi tillför ju inget ändå...

Från Parsmos penna.

Tänk om träden gjorde mot oss så som vi gör med regnskogen?

- Kom igen alla jättetallar! Upp till kamp alla mäktiga ekar! Låt oss gå in i stad efter stad och ta över!

Och bokar, björkar, lindar och almar fäste sig vid husväggar och trafikstolpar och sprängde fasaderna.

Granar, enar, akacior och murgröna drev ut mänskorna som löss ur huskropparna och övertog sin mark igen.

Det skulle heta duga!

Baobab. Lånat foto från "Sjukt galna nyheter".

Men som sagt, pessimisten Sturella säger att 2025 kommer att innebära Dåliga, Upprepande Gamla Synder. DUGS. Som inte duger.

Sängen är ohelgad. Relationerna upplösta. Sexualiteten swingas hit och dit, i ett evigt sökande utan tillfredsställelse. Respekt för kroppen är borta och kvar återstår tomhet och osalighet.

Men man är ju i alla fall fri...

Och kyrkan, den arma kyrkan - vad gör hon?

Kan hon hålla emot? Är kyrkan ett ljus och ett salt? Eller är hon socker och mörker?

En mörk, sockersöt kyrka... utan Jesus... utan Bibelläsning och helig Ande.

Sturella gråter. Salta tårar. 

Ögonen är blodsprängda och själen hopsnörpt av andras likgiltighet och flabbande.

- Tagga ner lite nu, va!

En kyrka med eller utan Jesus?

Men profeten Jesaja säger:

HERREN TRÖSTAR SITT  FOLK.

HAN FÖRBARMAR SIG ÖVER DE PLÅGADE.

Jesaja 49:13.

I upprepandet av gamla synder ingår det att förakta judarna och förneka det israeliska folket.

Det får konsekvenser i uteblivna välsignelser.

Men det går inte att gå emot det som Gud har skapat.

Sturella ser hur Herren har satt sina ärkeänglar över Israel i norr och söder, öster och väster, till beskydd.

DITT NAMN ÄR SKRIVET I MINA HÄNDER,

JAG TÄNKER STÄNDIGT PÅ DINA MURAR.

Jesaja 49:16.

Skyddsmuren.

Detta är pessimistens nyårsdag, denna onsdag den 1 januari 2025.

Sturella deltager inte i alla glada tillrop - godjul och godhelg och godfortsättning och gottslut och gottnytt och gotteligottgotthelger...

Och till alla er som inte orkar vara glada eller hålla humöret uppe - läs profeten Jesajas sanningar. 

Läs även vad poeten Johan Jansson skriver, om den ledsna kvinnan. Jag citerar:

"Du tror hon är arg, men du ser inte tyngden hon bär tyst.

  Det är inte ilskan som fyller hennes ögon, utan trötthet,

  i tunn förklädnad.

  Hon är inte rasande, men sliten och kluven

  av övergivna drömmar och förlorat hopp.

  Hon är trött, hon är slut, hon känner sig vilsen.

  Hon betalar livets obarmhärtiga kostnad.

Bild från Instagram. Konstnär okänd.

  Hon sjunker djupt i ett hav av tvivel, 

  gråter mjukt utan ett skrik.

  Frustrationen byggs upp, men inte av hat.

  Det är de stängda dörrarna, den tunga vikten.

  Hon lovade mycket, hennes drömmar var ljusa.

  Men nu kämpar hon varje natt.

  Hon ville ge, hon ville stiga, skina.

  Men livets hårda strömmar drar en gräns.

  Så när du ser hennes trötta blick,

  vet att det inte är ilska, utan förtvivlan.

  Hon kämpar hårt för att hitta sin väg.

  Hoppas att morgondagen är en snällare dag.

  En kram kan minska det."

  Störst av allt är kärleken.

Citat från Johan Janssons FB-sida.

Sturella gråter.

Och jag ber avslutningsvis med orden från Psaltaren 121, som läses på Nyårsdagen i våra gudstjänster.

JAG SER UPP MOT BERGEN.

VARIFRÅN SKALL HJÄLPEN KOMMA?

HJÄLPEN KOMMER FRÅN HERREN

SOM HAR GJORT HIMMEL OCH JORD.

HAN VAKAR STÄNDIGT ÖVER DINA STEG.

HERREN BEVARAR DIG

I HANS SKUGGA FÅR DU VANDRA.

HAN GÅR VID DIN SIDA.

Psalt 121.

Herren går vid din sida. Mjällby kyrka.

Så är det till slut bara Gud själv som kan få livet att duga, utan gamla synder som spårar ur ännu mer.

Det duger! Allt det andra suger, sa Sturella.

- Det kan inte bli värre, sa pessimisten.

- Jo då! sa optimisten.

- - - 

Nyårshälsningar från Helene F Sturefelt,

Gott slut.