SÅ MYCKET SÄMRE

Så mycket sämre.

"Så mycket bättre" är ett musikprogram på TV4 som lockar många tittare.

Med spänning följer man tolkningen av varandras låtar.

- Nu har jag gjort om din melodi så att den är lite tuffare, lugnare, coolare, konstigare..

- Nu har jag skrivit om din text så att den handlar om nåt helt annat, ha ha!

- Åh Guuuuuuuuuud så bra!

Det känslomässiga tonläget är högt och artisterna tävlar i att dunka varandra i ryggen.

Ingen vågar säga "nu har du förstört min låt"... 

Alla flinar med.

Men inte jag.

Nu tappade jag alla bladen.

Det som nu händer är, att det som förr var en respekt för andras verk, det är helt borta.

Låt oss jämföra med kyrkans kristna sångskatt.

Kan man göra om psalmerna så att de blir mer moderna?

Får man det? Vill vi höra det?

Det började med Lill Lindfors som på 70-talet gjorde om "Den blomstertid nu kommer" i släpig jazztappning. Det blev folkstorm.

Dock behöll hon orden.

Nu är denna skolavslutningspsalm omgjord igen, med annan text och tillkrånglad melodi. 

Jag blir inte glad. 

Gör något eget!

Men förvrid inte våra älskade psalmer!

Det blir så mycket sämre.

Minns du psalmen hur den var?

Det finns ett kollektivt sätt att sjunga och ett individuellt.

Idealet förr var att inte sticka ut i mängden utan alla i församlingen så att säga blev "en röst". Det är en underbar känsla när det inträffar!

Det kollektiva sättet att framföra en sång visar också respekt för ursprunget. Det handlar inte alls om att "tolka", utan om att "framföra".

Eller för att tala med Dag Hammarskjöld - "jag är blott ett redskap..."

Fundera på det.

Kollektiv enhet i kören.

Men det är länge sedan det var så.

Nu tjuter alla jurygrupper på unga blivande artister att de måste ha ett eget ID.

- Du måste veta din artist-identitet... så att du inte bara härmar... 

Just det.

Allt ljus på mig.

Inte på det som sjungs eller förmedlas. Applåderna skall gå till prestationen, inte till den som först skrev låten eller vilken tanke som ville förmedlas.

- Jag vill bli känd!

- Hm, men har du något att berätta i din sång?

- Nä...

Jag har inget att berätta. Men jag vill bli känd!

En mycket omtyckt sång i vintertid är Py Bäckmans "Koppången", med Pererik Moraeus melodi. Den skall sjungas lågmält och med största känsla - den handlar ju bland annat om dem som inte längre är kvar här.

"Och jag vet att de som har lämnat oss har förstått att vi är liksom fladdrande lågor så länge vi är här".

Den är mycket fin och berör djupa känslor av sorgesmärta och gången kärlek.

På SVT's Luciamorgon framfördes Koppången i Sala silvergruva av en soloartist. Med en fackla i hand gled hon på tonerna, satte sig själv i centrum med sitt sätt att sjunga - och sången dog.

Hon tog kraften ifrån den och jag blinkade bort en torr tår, mycket trött på denna självhävdelse.

"..ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram..."

Men det värsta jag hört, så här i juletid, är en dansbandspojke som förvrider "O helga natt" - Jussi Björlings paradnummer och julens stora frälsningsögonblick.

"Folk fall nu neder och hälsa glatt din frihet... " Det är Jesu Kristi försoningsverk som besjungs med fullt hjärta och vidöppen själ.

Men denne dansbandsgrabb wailar på de långa tonerna... och försöker pricka den högsta tonen desperat, och det blir som ett stumt skrik....

Detta är en konsekvens av "Så mycket bättre" där man alltså ger sig på varandra i en typ av individualism, som nu börjar urarta.

Älskade kyrka! Vik inte ner dig!

Nej, jag är inte gnällig.

Jag beskriver ett fenomen som blir allt mer plågsamt.

Kollektivet raderas ut. Jag och jag och lilla mig och mitt Ego skall stå på scen för att ni skall hylla mig och fylla mig med er beundran, och jag skall skrika som tack:

- Jag älskar er! Så länge ni ger mig applåder. Annars skiter jag i er. Vem är ni ens...?!

Så mycket sämre.

Jag älskar er!! Applådera mera!!

Hur gjorde Martin Luther? 

Jo, Luther gick ut på krogen och och gjorde om pubvisorna till kristna berättarpsalmer. 

Denne 1500-talsgigant hade inte behov av egen uppmärksamhet - han ville reformera kyrkan och tog de välkända suparvisorna och fyllde dem med kristet innehåll - allt för att folket skulle förstå vilken underbar nåd Gud har till oss alla.

Så mycket bättre.

Bellman kände Luther inte till, han var liksom inte född då, annars finns det ju en hel del vi skulle kunna göra där - utan att sitta på Vildgåsen på Gotland med ett filmteam runtomkring.

Har du något förslag?

Ge mig en Bellmanvisa så skall jag göra om den!

Martin Luther, reformator.

Men på 2000-talet gör man tvärtom, och går in i kyrkan och gör om våra psalmer. 

Ohelga inte våra sånger av tillbedjan!

"Nu tändas tusen juleljus" har materialisterna gjort om så att den inte skall stöta deras ateism.

Så mycket sämre.

Tänk så förvånade dagens skolbarn kommer att bli då de hör den riktiga texten i kyrkan:

"I varje hjärta armt och mörkt, sänd du en stråle blid,

en stråle av Guds kärleks ljus i signad juletid"

Och då kommer skolbarnen att tänka:

- Oj, tänk att kyrkan har gjort om vår skolsång till att handla om att "född är herren Jesus Krist, vår frälsare och Gud" - är de inte kloka!

Den heliga familjen.

Men vaddå!

Nu kontrar vi tillbaka, riktigt ordentligt! Häftet med alla julvisor ligger framför mig.

Inte Rudolf, inte Lotta, inga tomtar och inte någon basfiol.

"Känner du Jesus, min vän, han bor i Betlehemsgränd,

Han har en söt liten vän, kom får du dansa med den!"

"Midnatt råder/:  tyst det är i husen :/

Alla sova släckta :/ äro ljusen :/ Tipp tapp...

Se då kryper Jesus :/fram ur vrårna : /

Lyssnar, spejar, trippar fram på tårna... och välsignar alla barna' 

Tippe tippe tippe halleluja, haaaaleeeluja!

Tomteguden.

"Josef med röda rocken, hette en helt vanlig man,

som blivit kall om tocken, sökte rum i Juda land..." Hade han en tupp med sig?

Men det är fortfarande roligt med "Prästens lilla kråka" - även om jag inte fattar varifrån det kommer.

Och en ny variant av "Vi äro musikanter" levererade barnbarnet idag:

"Vi kan spela fio lio lio lej, vi kan spela basketboll och flöjt!".

Det är oförargligt och snällt.

Inte prästens kråka - Fjällets korp.

Men allvaret är, som sagt, att den unga generationen har tappat bort respekten för det ursprungliga.

Det gör också att våra gudstjänster blir förstörda med "uppträden" som skall applåderas. 

Vem är det som skall ha applåden?

Inte är det den lilla människan i alla fall!

Allt som sker i kyrkan är till Guds ära.

Låt då den intensiva tystnaden efter varje sång få klinga ostört, utan hyllande av varandras prestation.

Eller, vart skall jag gå för att få andakt och kollektiv enhet i sången?

Skall jag konvertera?

Gå i kloster?

Ja, varför inte. Den dragningen ligger latent hela tiden.

Så mycket bättre.

Och swingerslivet är inget för mig, det skrev jag ju om igår...

Så mycket sämre.

Tulpanen önskar God blomning.

Kollektiva hälsningar från en unik individ,

Helene Sture Julfelt,

- så mycket bättre reformator och så mycket sämre kulturkrigare.

Suck.

 

DET SVÄNGER INTE OM SWINGERS

"Vi vill bli swingers".

Nu när alla normer släppt och individualismen har fritt spelrum, då skall vi inte bli förvånade att gränserna flyttas fram. Eller tas bort helt.

Det känsligaste vi har är våra relationer. I alla tider har "mamma-pappa-barn" omgärdats av skydd för att omvårdnad, trygghet och arv skall regleras på bästa sätt. Att man vet vem man är och vem man tillhör.

Än så länge, år 2024, anses det mest normala att sexualiteten bör spenderas parvis i trohet, så att tilliten inte knäcks. 

Men även detta är nu snart på väg att tas bort.

Bara kärlek. Vad menas?

Samhälle och kyrka hjälps åt med normlösheten.

Först ett bibelord, sedan en smaskigt swingande artikel om sex och därefter ett betänkande till kyrkolivsutskottet.

Det handlar inte om moralism, men om sanning och kärlek.

Grunden är det profetiska ordet som jag skrev om i förra inlägget.

DÄR PROFETIA INTE FINNS, BLIR FOLKET TYGELLÖST.

Ordspråksboken kap 29:18.

Jag satt och bläddrade i gamla tidningar och hamnade i en kvällstidnings frågespalt.

"Vi vill bli swingers - finns det några risker?"

Jag, okunniga människa, trodde först att det handlade om någon sorts dans... Men det gjorde det inte.

Kvickt lärde jag mig att "Swingers-fester" är tillställningar där flera personer har sex tillsammans.

Undrar vad barnmorskan och sexualrådgivaren Suzanne L skall svara på detta?

Barnmorska och sexualrådgivare.

Samtidigt läser jag i Världen Idag om ett betänkande från Kyrkolivsutskottet att de vill att Svenska kyrkan skall genomföra en teologisk bearbetning av "polyamori" - att man älskar och är tillsammans med flera samtidigt.

Detta har jag varnat för tidigt, men nu kommer det upp i dagens ljus. 

Det är Vänster i Svenska kyrkan (ViSk) som anser att samfundet skulle ställa sig bakom hela paraplybegreppet hbtq, polyamori och asexualiet.

Politik hör inte hemma i kyrkan! Alla "förslag" skall vara grundade i Guds ord, annars kan ni vara tysta.

Det jag fokuserar på här, är att negativa krafter vill öppna upp för månggifte i Sverige.

Orsak? Säkert många, men två kan jag skönja:

- Har jag lust till många är det väl min ensak om jag är legalt ihop med många...

- Islam blir normaliserat med mannens möjlighet till fyra fruar...

Jag kräver fyra glassiga fruar!

Och, som sagt, kvällstidningen skall nu svara paret som varit ihop i 17 år och vill krydda sitt sexliv med mer spänning.

"Vårt sex är inte dåligt, säger Marie, 41, men det är lite 'samma samma' hela tiden. Ingen av oss är svartsjukt lagd. Kan man skadas av att ge sig in i swingers-fester? Finns det några fördelar?"

Barnmorskan och sexrådgivaren Suzanne L tar upp ett par punkter.

"Mitt råd till er är att noga prata igenom och överväga detta noga."

1. Könssjukdomar.

"Jag är direkt skeptisk till att samtliga swingersklubbar kontrollerar att besökarna inte har några könssjukdomar och att alla kondomer sitter på under sexakten. Vem kontrollerar det i stundens hetta?

Tänk på att könssjukdomar även kan överföras via alla kroppsvätskor och via munnen... " och så räknas en mängd sjukdomar upp. 

Detta skulle vara argument nog till att avstå, tänker jag.

Avstå.

2. Era känslor för varandra.

"En annan risk är att du blir kär i någon av personerna som du har sex med. Är du beredd att lämna din partner för det? 

Du kanske upptäcker att du hellre vill vara tillsammans med en kvinna. Är du beredd att bejaka din bisexualitet som du kanske inte visste att du hade? Kan hända börjar du träffa någon annan bakom ryggen på din man? Samma sak kan ju hända med honom..."

Detta argument är också nog för att avstå, tänker jag.

3. Ni förskjuter gränser.

"Ytterligare en fara är att fantasierna om att ha sex med andra kan utvecklas till ett beroende. När det väl har förverkligas är man fast. I mitt jobb som rådgivare har jag har jag mött personer som har förstört sin lust genom att ha sex med andra än med sin partner.

Det sensuella och sexuella känslolivet har trubbats av och tagit skada".

Så långt håller jag med Suzanne L och tycker att hennes svar i kvällstidningen är ovanligt sakliga.

Det svartnar. Gränserna är förskjutna.

Men. 

Eftersom hon också lever i en tid där gränser är förflyttade och vi lever ett "tygellöst liv" utan profetians vägledning i sanning och kärlek, så måste hon göra följande tillägg i sin svarsspalt:

Swingersfest kan liva upp.

"Man behöver inte ta det hela vägen, svarar Suzanne L, en del personer går till swingersklubbar bara för att titta på andra som har sex på madrasser i ett rum. För dem är miljön tillräckligt upphetsande, och lite kittlande förbjuden, och det räcker.

Men kanske kan ni träffa ett par som är likasinnade och kan tänka sig ha sex med er, utan att de för den skull vill skilja sig?

Var i så fall noga med att inte barnen kommer på er om ni bjuder hem ett swingerspar."

- - - Åh - - - det där sista var ju ett jättebra tipppss... att inte barnen skall vara hemma... och höra fyra vuxna stöna från sovrummet... Bra råd!!

Inte längre privat tvåsamhet.

Det svänger inte om swingers.

Det är bara ännu ett av tidens många tecken att vi inte alls lever efter trohet, renhet och sanning.

Dessa ord är uttjänta och istället präglas våra relationer av "så länge jag har lust".

Monogami, som är trohetens högsta mått, är inte längre ett skydd utan en boja. 

Äktenskapet är inte längre samlevnadens hållfasthet, utan bara en romantisk tillställning som samboskapet inte kan erbjuda.

Detta hör också ihop med vår syn på Gud. 

Du kan väl tillbe många olika gudar om du vill. Välj och vraka. Och fördöm inte andra. Var och en blir ändå salig på sin tro, amen och host host, som det heter när f-n citerar Bibeln.

Ät mig gärna.

Vi har helt tappat riktningen. 

Jo, det svänger så att karusellerna skenar. 

Gränser är gränser. För att vi människor är ömtåliga.

Tåliga för ömhet. Men inte för dumhet.

Dansa gärna.

Men swinga inte runt i sängarna! Där finns ingen välsignelse, bara syndig avtrubbning och tomhet.

Må Gud bevara oss alla.

Läs Ordspråksboken och nyktra till.

Helene F Sturefelt.

Trofast kärlek.

PROFETEN på 3 ADVENT

Kommersiell julkyrka. Med eller utan kors?

Kyrkan är mycket långt ifrån kommersen under adventstiden. Eller, butiker och affärer är oerhört långt ifrån det budskap som ger dessa fyra söndagar före jul sitt namn - Advent. 

I gudstjänsterna får vi höra kärva texter om besinning och omvändelse.

Efter att ha tagit svängen inom ett varuhus gick jag hem och lyssnade på radions P1, där prästen Camilla Lif höll helgmålsbön.

Jag vill dela några tankar i denna vecka mellan 3 och 4 Advent.

Vackra julgransprydnader.

Petrus, som förnekade Jesus men sedan fick ge sin stora bekännelse, utan att se en enda julgranskula, skriver i sitt andra brev, som alltså läses på 3 Advent:

PROFETORDEN BÖR NI LÅTA LYSA FÖR ER SOM EN LAMPA I ETT MÖRKT RUM, 

TILLS DAGEN GRYR OCH MORGONSTJÄRNAN GÅR UPP I ERA HJÄRTAN.

OCH FRAMFÖR ALLT SKALL NI TÄNKA PÅ ATT MAN ALDRIG KAN TYDA EN PROFETIA I SKRIFTEN PÅ EGEN HAND.

INGEN PROFETIA HAR MEDDELATS GENOM MÄNSKLIG VILJA, 

UTAN DRIVNA AV HELIGA ANDE HAR MÄNNISKOR TALAT ORD FRÅN GUD.

2 Petrus brev 1:19-21.

- Så lyder Herrens ord!

- Gud, jag tackar dig av heeela mitt hjärta, att jag får höra dessa starka ord än idag, och att de inte är kvävda med glitter och glam. Än.

Är det du som är morgonstjärnan?

Jag tänker på hur förtjusta många blev över Greta Thunberg när hon höjde rösten för klimatet och planetens överlevnad. Med hjälp av sin asberger talade hon sanningar, utan känslomässiga argument, eller fjäsk för maktens män.

En del i kyrkan blev så förtjusta att de till och med ville kalla henne för "profet" - för ingen hade talat sant på det viset på flera decennier. 

Märkligt, tänker jag, dessa präster som yttrade sig så, kunde ju i kraft av Guds ord själva talat de sanningar Herren ger...

Dessutom missade dessa förtjusta människor att en profet talar ord från Gud, "Så säger Herren", med besked om att omvända sig. Visst, det gjorde kanske Greta förtäckt, men en profet kan aldrig förneka varifrån sanningen kommer.

Det känns tomt utan avsändare.

Camilla Lif talade och sade i helgmålsbönen:

- Jag har svårt för profeter med vilda skägg, de som varnar med rädsla som bränsle och skrämmer upp oss.

- Vi har många sekulära, självutnämnda profeter idag, det är ekonomiska rådgivare, klimataktivister och hälsoprofeter som talar om hur mycket man förkortar sitt liv med att äta vitt ris och chips, sa Camilla Lif.

- Bibelns texter har en annan utgångspunkt. Då var inte profeterna sekulära, inte ekonomer och talade inte heller om fysisk hälsa. Nej, Bibels profeter talade till det i människan som var av Gud.

De hade fått sina profetior av Helig Ande. På biblisk tid behövde människorna lära sig skilja mellan sanna och falska profeter. 

Idag behöver vi lära oss höra Guds tilltal över huvud taget, sa Camilla Lif i radions helgmålsbön.

En falsk fjäskprofet?

- Vilka är profeter i vår tid? frågar Camilla Lif. 

En sann profet är den som får ditt hjärta att öppnas och se tillvaron ur ett annat perspektiv.
Någon som är som en lampa i ett mörkt rum, Vem kan vända mina perspektiv så att jag får träningsvärk i sinnet?

- Jag tror att vi behöver finna våra andliga sammanhang nu. Jag tror att vi kan skada oss om vi försöker hantera vår samtid själva. 

Den här tiden vi lever i kan bara stärka oss om vi hjälps åt.

Bibeltexten talar om att vi framför allt aldrig kan tyda en profetia själv på egen hand. Vi behöver stärka motståndskraften som är i vår själ.

Åh, det inre öppnar sig!

- Det står massa tips i MSB's broschyr om beredskap, att vi skall skaffa näringstäta födoämnen i konserver, vattnen i stora dunkar och ha kontanter hemma, säger Camilla Lif.

Men det står inget om den andliga beredskapen. Det är inte deras uppgift. Men det är vår!

Vi kan inte lagra andlig gemenskap på burk i skafferiet. Vi kan inte lagra den i ensamhet. Vi behöver varandra för att bevara den andliga beredskapen.

- Vi behöver skyddsrum för själen!

Vi  behöver profeter som talar sant och sansat om vår tid, och om tider som skall komma.

Har du sådana människor i din närhet?

Vet du någon som verkar vara inspirerad av Guds kärlek, och mänskligt förnuft, som du kan hålla dig till? Undrar Camilla Lif.

Klockor som kallar och visselblåsare.

Ja, det har jag, Helene. Jag kan räkna upp många goda röster i flödet:

- Ivar Arpi, Christina Toledano Åsbrink och Stefan Gustavsson på Credo, för att nämna några.

Men den predikant i vårt land som verkligen har omdöme om sig att tala profetiskt är Birger Skoglund. Lyssna till honom.

Jag kunde inte sagt det bättre än så här, som Camilla Lif gör i helgmålsbönen:

- Inom oss har vi - ursäkta uttrycket - en skitpratsdetektor, ja en superkänslig gudsdoftsdetektor.

Vi får hjälpas åt att hitta rummet där sanningen bor! Vi behöver hitta en flock som inte väjer för tidens tryck.

Då går morgonstjärnan upp i ditt hjärta, trots att världen känns hotfull.

Är det du som är morgonstjärnan då?

Och jag tänker:

- Stackars Homo Reclamus, som är så förblindad av reklamens förvridna mänskosyn och prylhets.

Nu i juletid lär det dessutom vara så att vi svenska kommer att köpa julklappar för 9 miljarder kronor... Är det sant?

Skäms på oss, säger jag!

Och innan jag avslutar detta profetinlägg, så kommer här en allvarlig fråga:

- Varför finns inte den profetiska rösten i Svenska kyrkan? 

Min tanke följande:

Den kristna tron håller på att tappa greppet inom Svenska kyrkan. Orsak? Allt fler okunniga och "religiöst ointresserade" personer sitter i ledningsgrupper. Politiskt valda styr i församlingsråd och kyrkoråd där förståelsen av kyrkans kristna identitet är allt svagare - ungefär som en tom bok på varuhusets hylla. 

Bok-atrapper för - förvaring?! Av vad?

Även många yngre präster har en svagare förankring i bibelläsning och bön. 

Ja, protestera gärna!

Jag hoppas innerligt att jag har fel! 

Men innan du slår mig för detta min upplevelse, så är det bara genom att umgås med Bibeln i bön och "troende läsning" som profetordet kan komma tillbaka.

Och då!!

Då ryker anpassningen till världens påtryckningar och kyrkan blir rakryggad igen.

Till dess skall jag leta i lådan från varuhuset med "julkyrkan" om jag kan hitta det där guldkorset som utlovades på kartongens framsida...

Har någon sett korset?

Nu får min kollega avsluta P1's program, med en viktig bön.

BÖN

Gud när världen blivit en marknadsplats och deformation  sprider sig, så behöver vi fast punkt, gratis, som är sanning. 

När så mycket är skrämmande och hotfullt, ge oss mod och blick för proportioner .

Kan tystnaden vara själens skyddsrum? Eller den djupa skogen.?

Gud, visa oss platser där hjärtat kan vara varmt och huvudet kallt.

Ge oss brunnar av visdom som inte förleder eller förvirrar, eller skor sig på oss eller odlar sitt eget Ego.

Gud, det är snart jul, kom till våra själar, kom med frid. 

Kom med kärlek och sanning, ödmjukhet och en framtid som vi kan leva i.

Välkommen Gud, vi längtar. Amen.

Du, du själv och mera Du med ditt Ego.

Detta var ord från Helgmålsbönen i radions P1, lördagen den 14 dec 2024, såsom jag uppfattade dem.

Bildsättningen är min egen, samt en stilla bön för Greta, att hon skall få kontakt med Livets Stora Källa - Gud, vår Skapare - och så fortsatta tala! 

Men nu på ett djupare sätt. 

Hela vår konsumtions- och klimatkris är nämligen ett andligt problem.

Slut.

Nej, en sak till.

Såg du den tomma boken i varuhusets hylla? Eftersom allt färre läser böcker, men ändå vill stoltsera med dem i sin "bok"hylla, så har någon kommit på att man kan gröpa ur böckerna, behålla pärmarna och göra det som stiliga lådor!

Kolla så smart! Snygga förvaringsboxar i hyllan!

Detta är ett tidens tecken som får mig att gråta... Vi tömmer böckerna på innehåll men behåller det yttre!! Käre gode Gud så ytliga vi har blivit!

Vart tog alla bokstäver vägen? Var är alla tankarna som bodde i böckerna?

Tomt som i själen.

Jesus, Du är ju A och O - alfa och omega - kan Du  förlåta oss denna bokstavslösa tomhet??

Jag ropar ur djupet... 

Gudsdoftsdektektorn är på. Vi längtar efter ord med innehåll.

Skitpratsdekektorn är också på. Vi storknar av ordtrötthet.

I kärlek till alla, 

Helene Sture Suck Adventsfelt,

- fältgrävare.

Nej! Doppa inte lökarna i glitter!! 

EN REN FLICKA - och LUCIA

Ren och oskuldsfull.

Hon ville inte. Hon var ett barn, en flicka, ren och oskuldsfull.

Flickan hade leken i sitt sinne och fantasin flödade.

I hjärtat bodde Guds kärlek - Gud Fader var hennes förtrogne och bästa vän.

Mammans ögon lyste av värme och av sin pappa fick hon den omsorg som gjorde henne trygg.

Men föräldrarna var bekymrade att hon var så mycket för sig själv.

- Ska du inte gå ut och leka med de andra barnen?

Nej, hon ville inte. De var för bullriga och slarviga. Ingen lyssnade på henne i alla fall och hon förstod att hon var en främling i världen.

- Var inte så känslig! sa pappan och ville göra sin dotter lite tuffare. Han var själv en känslig själ, men det kunde han inte erkänna. Det gäller att göra barnen redo för den hårda världen.

Men flickan gick in och stängde dörren om sig. Hennes värld var rik och skön. Där fick tankarna fritt spelrum och hennes flickrum öppnade stängde ute det skrikiga och kravfyllda.

Hon vill vara ifred. I fred.

En dag, när hon var ute och vandrade på strandängarna i Syrakusa, kände hon hur marken började skaka. Ett muller från underjorden rullade under hennes fötter och genom hennes unga kropp.

Hon tittade upp mot berget och såg hur Etna hade börjat ryka.

Men det var en annan vulkan som också hade vaknat i henne. När hon tittade ner mot marken såg hon hur det rann blod längs benen.

Blod??

Vad är det som händer?

Det var kvinnans vulkan som hade vaknat. Hon var inte längre en flicka... Etnaberget samverkade - sam-värkade - med Venusberget. Vulkanen väckte vulvan och hon trodde att hon skulle spricka mitt itu.

Ofrivilligt lämnade hon blodspår efter sig när hon gick hem.

Livets krafter. Flickan börjar blöda. 

Mamman förstod genast hur det var fatt. Och pappan var bestämd.

Han hade redan utsett en man till sitt dotter.

Livrädd gick hon in på sitt rum och föll på knä. I bön ropade hon till sin himmelske Fader, som hör i det fördolda, och bad att blodet skulle stilla sig.

Hon anade att livets alla vulkaner nu skulle förändra hennes tillvaro för alltid.

I bönen kunde hon förnimma ett ljus, svagt, och en gestalt som lade sin hand på hennes huvud.

- Var inte rädd. Du skall bära budet om mig och mitt ljus. Jag är Kristus och du är min ljusbärare.

Sicilien skall lysa av Guds Frid och du är min Lucia.

Dubbla ljus. Kristus är här.

Ryktet gick i den lilla staden att den lilla flickan varit med om ett under. 

Föräldrarna kände inte igen sin dotter. Det strålade en auktoritet om henne som var alldeles ny. 

De var nästan lite rädda för henne. Men beslutet stod fast.

Bröllopet var inom räckhåll.

En ung kvinna steg nu ut ur sitt flickrum och återsåg det aldrig mer.

Hennes fästman väntade på henne.

Bocken ville ge sin uppvaktning.

Fästmannen väntar. Bocken uppvaktar Lucia.

Lucia, som fått sitt namn i bön av Kristus, ställde sig framför den man hennes man valt ut.

Han tappade andan av den skönhet hon utstrålade. Hennes ögon liknade glödande svart vulkaniskt glas.

- För din skönhet, min älskade, vill jag ge min kropp och själ! utropade han.

- Min skönhet skall du få, svarade hon, men inte min kropp och inte min själ.

Och med en osynlig kniv i sin hand stack hon ut sina ögon och lade dem på ett fat.

- Här är min skönhet. Men jag är inte din och du är inte min.

Sedan gick hon.

Fästmannen var rasande över att ha blivit både förnedrad och avvisad.

Så gör man inte med en man! Och absolut inte en man av hans rang!

Svart vulkansten.

Nya spår av blod följde Lucias steg. Hennes ansikte var rödstrimmigt när hon sökte upp byns kyrka.

Åter igen föll hon på knä, talade med sin himmelske Fader om blodet, och ropade ut sin nöd.

Hon såg krucifixet. Jesus på korset hängde där, med slutna ögon. Ja, i tvåhundra år hade han hängt där, snidad av en lärjunges lärjunge på 80-talet efter Kristus, tio år efter romarnas förstörelse av Jerusalems tempel.

En judisk man, hemligt kristen, hade lyckats fly över till Sicilien och där snidat denna försoningsgåva, för Guds skull.

Det stora krucifixet i Elleholms kyrka.

Lucia lyfte blicken och såg på Kristus. Hans ögon var öppna!

Han talade och sade:

- Mitt älskade barn! Lucia, du min brud i Syrakusa! Kärlekens pris är den röda livgivande kraften. 

I mina fotspår skall du gå. En tredje gång skall blodet rinna ur dig. Du tillhör inte denna värld utan skall vittna om mig, inför många.

Ditt hjärta är seende. Men för din tros skull skall jag ge dig nya ögon, så att även folket kan tro.

Var inte rädd. Jag är med dig.

Jag är med dig.

När Lucia kom ut ur kyrkan var hennes kläder rena och vita.

De nya ögonen lyste ännu djupare, som av svart, vulkaniskt glas.

- Där är hon! Ta fast henne!

Fästmannen hade uppbådat starka män att söka rätt på den kvinna som försmått honom.

Ett bål var redan tänt på torget och eldens flammor hämtade kraft från Etnas vulkan. 

Dubbla rökpelare var synliga - en kraftfullt stor uppe och berget, och den lilla på torget, som ville sluka den rena kvinnan.

Lucia ropade, bakbunden vid den brinnande pålen:

- Ty så älskade Gud hela världen, att han gav er sin ende son, för att var och en av er som tror, inte skall gå förlorad, utan ha evigt liv!

- Tysta henne, skrek männen, döda henne!

Men kvinnor och barn gick därifrån, gråtande, över mannens våld mot kvinnan.

Nya, korsmärkta ögon.

I gryningen slocknade elden av sig själv. Lucia stod levande kvar, med en gloria runt huvudet.

- Ta henne till horhuset! sa vaktstyrkan. Riv av kläderna! Vi skall visa henne vem som bestämmer!!

Från sin himmel såg Gud Fader hur dessa män - de perverterade avvarterna av Adam - stod med byxorna nere och staken redo att våldta Lucia. 

I det ögonblicket stängde Herren hennes sköte, det som aldrig hade varit öppnat. Med skyddande hand slöt han vulvan, och lät istället en stöt gå igenom varje manslem.

Etnas rykande magma närmade sig platsen där de stod, och männen föll. De föll på sitt kön, framlänges, och brännskadades av den steriliserande hettan.

Fästmannen skrek.

- En romersk man kan inte besegras av en kristen kvinna!

Så höjde han sitt svärd och högg av Lucias huvud.

För tredje gången rann hennes blod, och livet var slut.

Familjen begravde Lucias kvarlevor i Syrakusas katakomber.

Våldtäktsmannen.

Men i himmelen öppnades portarna för denna martyr som trofast hållit fast vid kärleken till Kristus.

Genom himlarymderna och andens galaxer färdades Lucia genom tid och rum. I nästa NU stod hon inför Guds tron, som hon alltid sett för sitt inre öga.

Där var Kristus, som ett slaktat lamm, nu i fullkomlig klarhet, och han tog henne vid handen och ledde henne fram.

- Himmelske Fader, tag emot ännu en brud från jorden, en Eva som inte lät sig förföras, en ljusbärare som lämnade sitt ljus kvar bland de andra kvinnorna och barnen.

- Men männen då, viskade Lucia, hur skall det gå för dem?

- Männen är förlorade, svarade Kristus, intill den dag då de finner mig. När mannens hjärta tar emot Guds försoningskärlek, då räddas världen.

Vänd dig om!

Eftertext.

Denna berättelse fick jag mig given idag, denna luciamorgon, fredagen den 13 december 2024.

Du som läser detta och är högkänslig, var rädd om din gåva och sök upp andra likasinnade.

Du som är sexuellt ointresserad, var rädd om din kropp och sök vänner som har samma djup.

Du som är kristen, var oerhört rädd om din relation till Jesus Kristus! Många vill ta den ifrån dig, men deras argument kan inte mäta sig med Guds kärlek.

Och du som har varit med om övergrepp - innerliga böner alla Guds änglar ska beskydda dig och läka dig, helt och fullt.

Må den helige Ande leda oss alla genom mörkret.

Helene F Sturefelt.

Lucia, heliga Birgitta och en nunna.

LIBANON och 2 ADVENT

Hittar du Libanon, norr om Samarien?

Ibland blir bibeltexterna rykande aktuella, som idag på 2 Advent. Många ungdomar blir förvånade när de ser att berättelserna i Bibeln är historiska platser med historiska människor, om än långt bak i tiden.

Samtidigt är det inte lätt att läsa dessa gamla ord, och det händer att en ung människa snubblar på bokstäverna. Du vet, vi hör ju rapporter om att inte alla niondeklassare kan läsa när de går ut högstadiet...

Nu ska vi lyssna extra noga till vad profeten Jesaja skriver. Och vi skall läsa med den judiska infallsvinkeln, och med tonåringens tafatthet.

Det får inte gå för fort.

Bakgrunden är att Israel, omgiven av många fientliga grannländer, åter skall blomstra.

Libanons glans skall skänkas den, och ny styrka skall ges åt kraftlösa armar. Dåtid och nutid flyter ihop.

Dagens läge är att de islamistiska grannarna har som mål att utplåna hela detta land och folk.

För att oskadliggöra dessa terrorstämplade bombmän, går IDF's prickskyttar in i Libanon för att försvara sig mot deras anfall.

Nu satt jag i kyrkan och lyssnade i gudstjänsten. Men mitt fokus bröts av en konstig betoning och allt blev förvirrat.

ÖKNEN OCH ÖDEMARKEN SKALL JUBLA

DET FÖRTROKADE LANDET GLÄDJAS OCH BLOMMA.

LIBANONS GLANS SKALL S-K-ÄNKAS DEN,

KAMELS OCH SHARONS HÄRLIGA HET OCH FOLKEN FÅR SKÅDA HERRENS GLAS.

pAuS!

Överblommade stridsvagnar i norra Israel, från 1967.

Det här blev jobbigt. 

Det som skulle vara god teologi med tröst, blev lika obegripligt som för den konfirmand som hade i uppgift att läsa dagens text på 2 Advent, som det blev för mig. Och det som skulle kunnat vara en politisk vink, uteblev.

Hur kan en öken jubla??

Ett för-trokat land, vad är det ens? Det står förtorkat...

Och våra svenska ske-ljud är borttappade. Skänkas blev s-k-änkas... Är det en änka i Libanon?

Det blev ännu värre när en kamel och någon som heter Sharon är härliga och heta och folken skall få se på något slags Herre-glas...

Profeten beskrev berget Karmel som ligger i höjd med Genesarets sjö (Kinneret), inte en kamel!

Berget Karmel.

Nu tror du att jag överdriver, och det brukar jag göra ibland, men detta är självupplevt, efter bokstaven...

Profeten Jesajas ord fortsatte:

GE STYRKA ÅT KRAFTLÖSA ARMAR,

STADga ÅT S-K-ÄLV-ANDE KNÄN.

SÄG TILL DE FÖRSKÄMDA:

FATTAS MOD, VAR INTE RÄDDA!

nEJ, nEJ!!

Fattas det mod? Nej! Fatta mod!!

Vad tänkte den förtvivlade pedagogen om denna missläsning? Hade de inte tränat ungdomarna till att provläsa?

Det var nog ingen stadga i de skakande och skälvande knäna. Och inte heller talades det till de "förskämda" - men det lät ju lite kyrkligt... Det står "för-skrämda" - de som är rädda! Inte för-skämda!

Det är oförskämt att läsa så...

Och det fattas inte mod... käre gud... Det är ju tvärtom en uppmuntran att:

- Fatta mod! 

Ta tag i modet! Inte att det fattas mod.

Nu var jag så djupt försjunken i kyrkbänken av förtvivlan att jag inte ville lyssna mer.

Men profeten Jesajas text är lång i 2:a årgångens läsningar på 2 Advent, och den plågsamma läsningen fortsatte:

Det gick för fort...

SE ER GUD ÄR HÄR HÄMNDEN KOMMER OCH GUDS FEBERGÄLLNING HAN KOMMER SJÄLV FÖR ATT RÄDDA ER.

STOpp, sToPp! Andas!

Inga kommatecken, pauser eller punkteringar. Jo, hela texter blev nu punkterad (!) på grund av att den stackars unga människan inte hade en aning om vad texten handlade om.

"Vedergällning" trodde jag man kände till utifrån dagens tidningsrubriker då H*m*s ständigt raketbeskjuter Israel i en evig hämndspiral. 

Men den unga människan läste något annat som hon bättre kände till, nämligen feber. Då blev det "febergällning". 

Det kan ju vara bra att räddas ur ett sådant läge av Guden. - - -

DÅ SKALL BINDAS ÖGON ÖPPNAS OCH DE DÖVAS ÖRON HÖRA.

DÅ SKALL DEN LAME HOPPA SOM EN HJORT OCH DEN STUMME BRISTA UT I JUBEL.

VATTEN BRYTER FRAM I ÖKEN BÄCKAR I ÖDEMARKEN.

FÖRBRÄNT LAND SKALL BLI TILL SJÖ,

TRÖSTANDE MARK TILL KALLSPRÅNG.

sUCk. 

Feberrusning.

Nej, det skall inte bindas ögon, utan "blindas ögon" skall öppnas!

Vatten bryter fram i öknen - det är stort när det sker! - och likaså bäckar i ödemarken. Men det gick inte alls fram.

Sen kom en mening som alla krigshärjade landområden längtar efter: att förbränt land skall bli till sjö och att törstande mark skall bli till källsprång.

Lite gullig var felläsningen "tröstande" istället för "törstande" - det har jag själv råkat säga.

Kan en mark vara tröstande?

Ja, det tror jag. 

Att få gå ut i frihet, utan hot och utan tjutande anfallssirener. Att få gå ut i grönt gräs med blommande ängar är ju det som varje sönderbombad mark vill fyllas av, istället för av glassplitter och betongkross.

Jag, som älskar att lyssna till bibeltexterna, var nu så lång borta i tankarna att jag inte visste om det var år 2024 eller 700-talet före Kristus då Jesaja var verksam.

Läs lugnt i Bibeln.

Jag läste tyst för mig själv och stängde av öronen inför den misslyckade läsningen.

Men det blev inte bättre... Mina tankar skenade iväg, med tidningsrubrikerna:

"Där nu prickskyttarna ligger och vilar bland schakalerna, skall säv och gräs växa.

Där skall gå en banad väg för bandvagnarna, och den skall kallas den Heliga Vägen.

Igen oren får beträda den, varken Hissbollar, Hamasser, terrorister, cyklister eller ateister.

Där finns inga lejon, inga missiler, och där kommer inga drönare, rovdjur eller andra kulsprutor."

MEN DE ÅTERLÖSTA VANDRAR DÄR,

DE SOM HERREN HAR FRIKÖPT VÄNDER ÅTER.

DE KOMMER TILL SION MED JUBEL,

KRÖNTA MED EVIG GLÄDJE.

FRÖJD OCH GLÄDJE FÖLJER DEM,

SORG OCH SUCKAN FLYR. 

Jesaja kap 35:1-10.

Norra Israel, "Dan", mot Libanon.

Israel är inte Guds bästa barn. Tvärtom, de har vänt sig bort från Herren Gud många gånger genom historiens gång. Likväl är de Guds egendomsfolk, skapade genom Abraham, till att vara ett redskap för guds frid - SHALOM.

Detta är det hopp som det judiska folket har haft i alla tider. Från fångenskap och förskingring bland fiender skall de en gång bli återlösta och få vandra tillbaka, hem till sitt land.

Den stora återvandringen började 1948 då Israel äntligen finns sin tydlighet. Det judiska folket har en ständig glädje i tanken på att få återvända till Sion - Jerusalem - eftersom Herren har lovat dem att bli krönta med evig glädje.

Här finns inget hat, ingen utrotningsglädje eller uppmaning till anfall. Tvärtom. 

Isr*el Defence Force.

Men profeten Jesajas ord ramlade platt till golvet, de gick över huvudet på åhörarna, och den stackars unga människan önskade sig bort till saft och pepparkakor.

Tillbaka till Libanon, som var en positiv association i bibeltexten.

Libanon betyder = "den vita" och åsyftar Libanons bergstoppar, som ofta var snöklädda.

Landet är litet och smalt, med två bergskedjor; Libanon och Antilibanon.

Vid foten av den ena bergskedjan fanns i gamla tider stora vingårdar, och längs bergssluttningarna låga täta skogar terassvis. 

Libanons cedrar och cypresser var vida kända och eftertraktade.

Samtidigt som denna text förbereddes, hörde jag på nyheterna att Syrien är befriat från al-Assad-regimen. Det är stora förändringar runt Israel. Böner, böner och ännu fler böner - om frid och fred och SHALOM.

Libanon. Karta från 1970.

Mina böner går också till svenska ungdomar, att ni skall kunna ta tid på er och umgås med de texter ni ska läsa. Er röst är viktig, men ni får inte slarva så!

Bibeltexten är helig.

Kanske är det bättre att prästen läser just de texterna, med sin långa utbildning i textbehandling.

Verbala fridshellsningar... till er alllaa...

Helene Sture Adventsfelt,

- som har tänt två ljus i adventsljusstaken.

2 Advent i motljus.

 

P.S. Två av kartorna är illustrerade av Rivka Myers.