VILDA VÄSTERN I SÖLVESBORG

Ständigt sabotage.

Har vilda västern kommit till Sölvesborg? Jag känner inte igen mig, längre. Och jag upplever att tryggheten krymper, dag för dag.

Jag kan vara ganska tuff och är orädd. Jag har inga problem att säga till när saker och ting är fel. 

Men det finns gränser. 

Den kom igår när jag åkte tåg genom Blekinge.

En labil, drogpåverkad man gick efter mig på perrongen. 

En vän anade oråd och vände om för att krama om mig. 

- Det är något... du måste se upp med....

- Va´?

Jag satte mig i tyst kupé. Han följde efter. Flackande blick, nervös.

- Ska du också sitta här?

- Det ska du skita i!

Jag gick direkt där ifrån. Han följde efter.

Tid för avgång. Karlskrona.

Sociala trevligheter nådde inte fram. Jag sökte upp tågvärden. Hon såg genast läget, med allt för många erfarenheter av knarkare och stökiga resenärer. 

Hon skyddade mig och lät mig sitta i hennes tågvärdsbås.

Inlåst, för att skyddas mot en man som just varit hos polisen i Karlskrona och dessutom hämtat ut sprutor på lasarettet.

- Du, han ska också gå av i Sölvesborg. Finns det någon som kan möta dig?

- Visst. Jag ringer min man.

Vad är detta??

Vackert stationsbygge, men...

Välkommen till Sölvesborg.

Securitas rullade just in vid stationen. Och kommunen har anställt väktare som finns på plats när tågen kommer in då mycket folk reser, för att stävja oroligheter.

De tre-fyra senaste åren har blivit mycket värre. 

Jag ser knarkförsäljning i parken intill. Jag ser de skäggiga männen köra i hundranittio genom stan, utan körkort. Jag hör ambulansen var och varannan dag komma och hämta upp skadade män vid knivslagsmål mellan olika gäng.

Och det är alldeles intill mig.

Ständig "nyhet" varje vecka i Sölvesborg.

Dessutom ser jag bleka slynglar från mellanstadiet gå in i affären och snatta energidrycker och godis. Butikspersonalen kan inget göra, får inget göra, de får inte utsätta sig för fara. Och vi i kassakön skall bara titta på...

... medan tågvärden utsätts ensam för stor fara vid varje avgång!! 

- Får ni utbildning i självförsvar?

- Nej. En gång låste min kollega in sig på toaletten då han såg ett gäng fotbollshuliganer gå på i Malmö. De förstörde ett helt tågset.

Klarar vi av samhällsbygget?

Farlig trygghet.

Går det bra för oss med integrationen? Lär vi de bleka svennarna var som är rätt och fel? De kör runt i sina EPA-traktorer och plågar bostadsområden med hög musik och trafikfarligt beteende. De är uppnosiga, arroganta och mycket fula i mun.

Hur har vuxenvärlden kunnat tappa sitt mandat så här?

Varför har vi så svårt att sätta gränser mot felaktigt beteende och ge konsekvenser? Så var det inte när jag växte upp, förra seklet...

Kriminaliteten slåss mot sig själv.

Utvecklingen är lika farlig som Coronaviruset - men detta är ett mentalt virus.

Naivitet kring ett mångkulturellt samhälle handlar inte om kebab och pizza - det handlar om värderingar som är varandras motsats, vågar vi erkänna det? Och om en kriminalitet som är djupt våldsam.

Som sagt, det jag skrev i förra inlägget, livsmodellen är "Lägg dig inte i, så lever du längre".

Situationen är alldeles för allvarlig för att ligga i händerna på partipolitiken. Även där låser olika grupperingar varandra och vi har inte råd med det. Lagar och regler med efterföljelse, ja.

Men det är även så att ALLA, varje liten medmänniska, måste säga STOPP, det räcker. 

- Lägg tillbaka läsken som du har under tröjan.

Så trevligt.

Militärtjänstgöringen är tillbaka. Är det det som skall rädda oss? Att unga människor äntligen får lära sig disciplin och ansvar?

Böner, böner, böner... 

Jag bor i vilda västern, i Blekinge, i lilla söta fina gamla klosterbyn Sölves Borg, som håller på att bli laglöst land. 

Nu ska jag gå ut i skogen.

Så länge den finns kvar.

Mycket bistra hälsningar,

Helene Sture Vildfelt, arg.

Samhället krackelerar.

LÄGG DIG INTE I - eller MISSIONSBEFALLNINGEN

Håll dig på avstånd.

Vi var inte många på bussen, men de två som klev av betalade inte. Chauffören och jag såg deras demonstrativa beteende. Jag vände mig om och sade:

- Ni ska också betala.

De två männen svarade på bruten svenska:

- Lägg dig inte i, så lever du längre.

Först förstod jag inte vad de sa. Men när de klivit av, fattade jag vidden av deras budskap... Krigsskadade män med svart livssyn vet inget annat än hot.

Det är så de har överlevt.

Döda träd.

Lägg dig inte i, så lever du längre, och förhoppningsvis kommer du till Europa där det är fred och demokrati. Och religionsfrihet.

SFI har inte tillräcklig kraft att hjälpa till med att byta tänkesätt eller människosyn. 

Jag ryser, aldrig har jag blivit bemött med en så rå samtalston...!!

Jo, det händer att svenneslynglarna låter likadant när jag ber dem plocka upp det skräp det slängt omkring sig. Tonen har hårdnat på ett sätt som är skrämmande.

Svenneslynglar.

Att inte lägga sig i det som är fel, gör att det som är rätt inte blir hört. Om ondskan blir oemotsagd av godheten, står ondskan ensam kvar. Och vi kryper därifrån.

Hur ska vi reagera?

Det som avgör är två saker:

- Om vi är förankrade i sanningen.

- Om vi är konflikträdda eller inte.

Att sätta gränser och säga ifrån kräver att en människa har värderingar där "rätt och fel" ingår. Det kräver också att man vågar ta konflikten.

Båda dessa egenskaper blir allt mer sällsynta.

När jag går förbi dagiset (förskolan) hör jag ofta föräldrar kämpa med sina små, och mutar dem och frågar dem vad "de vill" - utan att själva ta ledarskapet och vara vuxna. 

Resultatet är att barnen skriker och trotsar, för de orkar inte fatta alla beslut, och de vill att den vuxne ska vara ledaren.

Konflikten blir bakvänd och den tafatte vuxne trängs tillbaka ännu mer - livrädd att kränka lille Pelle med ett eventuellt avslag...

Om vi inte klarar småbarnsåren, då klarar vi ännu sämre de konflikter som kommer i vuxna sammanhang. Det handlar inte om att vara hård eller arg, utan rättfärdig med den pondus som sanning och rätt ger.

Svunnen pondus.

Lägg dig inte i, så lever du längre.

Jag ryser. 

Idag, måndag, har jag städat hela Kaninholmen - Sölvesborgs stadsnära pärla i havsviken - från flaskor, glas och godispapper. De som kom förbi gav mig "tummen upp" - tack! Men jag mötte inga av nedskräparna... det var synd.

Synd, är precis var det var.

Jag lägger mig i, så att naturen ska leva längre. 

Kaninholmen, Sölvesborg.

Hur var det nu med den andra halvan av rubriken?

Missionsbefallningen.

JESUS SADE:

- ÅT MIG HAR GETTS ALL MAKT I HIMLEN OCH PÅ JORDEN.

GÅ DÄRFÖR UT OCH GÖR ALLA FOLK TILL LÄRJUNGAR.

DÖP DEM I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN,

OCH LÄR DEM ATT HÅLLA ALLA DE BUD JAG HAR GETT ER.

OCH SE, JAG ÄR MED ER ALLA DAGAR, INTILL TIDENS ÄNDE.

Matteus 28:18.

Ser du duvan längst ut?

Dessa sista ord, som Jesus säger innan himmelsfärden, är fyllda av kraft. Missionsbefallningen är kulmen av hans gärning. 

Att lärjungarna får gå ut och berätta om vad Jesus gjort, är konsekvensen av den makt som Gud Fader har gett honom. 

Det är ett glädjebud att Gud kommit oss mänskligt nära, med kärlek och försoning, som öppnar upp till ett nytt liv här i förlåtelse och glädje. Ingen prestation kan lösa vår skuld, men Jesu död och uppståndelse gjorde det! 

All vår ansträngning av fromma böner eller fasta, offer och goda gärningar öppnar inte himlaporten, men det gör den korsmärkta kärleken - gratis!!

Skulle vi inte gå ut och berätta det?!

Jag vill ropa ut det!

Men, att berätta om Jesus innebär inte det indirekt en kritik mot andra religionsutövare? Är inte det ett förtäckt sätt att påtala att andra har fel?

Fel och fel... Om en människa ärligt söker Gud och den Sanning som finns hos levande Gud, då vill man lyssna, om än i smyg. När vi förtvivlat och innerligt längtar efter en kärlek och mening i livet, där Gud är själva källan, då handlar det inte om att påtala "du har fel" utan snarare att visa vägen:

- Följ med, detta har jag funnit!

Jesus väntar på dig. Han väntade på mig. Och jag blev funnen.

- Lägg dig i! Snälla, lägg dig i mitt liv och visa mig vägen till livet hos Gud!

Visa mig vägen, snälla!

När religion handlar om makt, då finns inte Guds närvaro där. När kristendom, islam eller hinduism hotar med uteslutning/ straff/ död - då är inte Gud där.

Gud i sin kärlek ger oss fri vilja att välja att komma till Honom. När präster/ imamer eller andra böneledare tar tvingande makt över andra, så missbrukar de sin makt.

Guds makt är annorlunda. Jesus visar att Guds kärlek stavas frihet.

Även frihet att gå... i egenvald skilsmässa från Gud.

Skulle vi inte "lägga oss i" och samtala med andra vad vi funnit hos Bibelns Gud?!

Skulle inte jag lägga mig den smuts och nedskräpning jag ser framför mina fötter?!

Men nu är inte alla som du, Helene... Nej, men om alla gör sin lilla del, då blir det enklare.

Jag är så evigt tacksam för alla dem jag mötte som ung, de som berättade vad Jesus betydde för dem.

Jag lyssnade, först motvilligt, sedan förvånat, sedan nyfiket. Ingen krävde något av mig, men de tog mig med till gospelgudstjänster och kristna läger. 

Jag frågade, ifrågasatte, funderade, tvivlade, läste.. och lärde mig att våga be direkt till Jesus Kristus.

Där hände något.

Gå därför ut i hela världen och lägg er i!

- Nej, gör inte det! Du blir dödad!

De kristna är i särklass de flesta som blir förföljda runt om i världen. Open Doors ger mörka rapporter.

Mediemission.

Hårda system av förtryck gör det svårt för många i Mellanöstern och Indien att erkänna att de funnit kärleken hos Jesus Kristus. 

Ingen vill påtala att man har fel. Kritik svider. Att ha fel kostar i prestige. Då är det bättre att hålla fast och visa sig ståndaktig och tysta dem som påstår något annat. 

Lögnens förtryck.

- Och man vill ju inte vara ensam i helvetet, sa han som var fast i droger och delade ut gratis till de unga.

Jesus går med dig.

Det märkliga är att de som mött levande Gud och blivit berörd av helig Ande inte längre lider av mänskofruktan. Guds kärlek driver ut all rädsla.

GUD ÄR KÄRLEK.

I DETTA HAR KÄRLKEN NÅTT SIN FULLHET HOS OSS.

RÄDSLA FINNS INTE I KÄRLEKEN, UTAN DEN FULLKOMLIGA KÄRLEKEN FÖRDRIVER RÄDSLAN.

TY RÄDSLA HÖR SAMMAN MED STRAFF...

1 Johannes brev kap 4:16-20.

Läs vad Johannes skriver! Bry dig inte om mina ord, men läs de starka orden från Skriften själv!

MINA KÄRA, SÄTT INTE TRO TILL ALLA ANDAR, UTAN PRÖVA OM DE KOMMER FRÅN GUD, TY MÅNGA FALSKA PROFETER HAR GÅTT UT I VÄRLDEN.

1 Joh 4:1

Gud Fader rustar dig med kärlek. Skaparen själv fyller dig med det liv som aldrig dör. Flyg med den Helige Ande, dit Herren vill. 

Han visar dig var du skall lägga dig. 

I.

 

Duvan är redo.

Varma missionshälsningar från eder bloggerska,

Helene Sture Duvfelt,

- alias Sancta Garbish.

VARMA BÖNER, MED SORG

Angelägen bön om ledarskap.

- Får jag be för dig?

Är det en fin fråga, eller kan den upplevas som hotfull?

- Det beror på till Vem du skall be... och det beror på Hur du skall be... och Varför.

Detta inlägget handlar om böner, och jag bildsätter med de sista vinterbilderna som jag levererat till missionsorganisationen Norea, Women of Hope, där administratören formar böner som vi sedan översätter.

Några böner kan upplevas fel, eller hamna vid sidan om den verklighet vi lever i, men just mars månad handlar om att bedja för kvinnlig ledarskap och att Herren skall stärka det.

Låt oss fundera på frågan tillsammans...

Att frukta Herren, är vishetens begynnelse.

Men att ha åsikter om Gud leder inte långt, inte heller att tycka att det där med "fruktan" borde tas bort.

Fruktan inför Gud betyder att ha den allra djupaste respekt för Gud - men inte att vara rädd för Gud!

Jag pratade med en muslimsk vän om detta. Där finns stor rädsla för Gud, att göra fel, att be fel, att inte vara till lags, att bli fördömd och kastad i helvetet. Hm, det låter ju som gammeldags domedagsprofeter i bönhusen! Ja, hu och fy och Gud bevare oss alla vilket missbruk av hans Ord!

Både sökaren, muslimen och den traditionskristne får söka Gud Faders hjärta, och kommer att finna att det står vidöppet och bara väntar på att vi skall komma!!

Helhjärtat! Gud Faders hjärta...!!

Min buddhistiske vän mediterade helhjärtat och uppriktigt, men nådde aldrig från till själslig frid.

- Jag finner inget, sa han, men det är också det som är meningen. Det finns inget att finna...

Han såg inte glad ut. Bara avtrubbad som för att slippa känna vidden av sin förtvivlan. Känn inte. Släpp och gå vidare. I din meningslöshet.

Nej, nej, hu och fy och Gud bevare oss alla! Jag ville berätta om Gud, som är alltings Skapare, om Gud som kommer oss personligt nära, men jag hann inte...

Vila i Herren.

Jag vill be för alla kvinnor som har det svårt att kunna få egen tid, med sig själv och med Dig, Herre.

Jag önskar att varje man som har en kvinna i sin närhet säger till henne:

- Nu får du vila.

Vi tror nämligen inte att det är sant.

Får jag vila? Men jag skall ju... och så måste jag... och så får jag inte glömma att... och planeringen till... 

KOM TILL MIG ALLA NI SOM ÄR TYNGDA AV BÖRDOR, JAG SKALL SKÄNKA ER VILA. 

Matt 11:28.

Detta bibelord var ett av de första som jag lärde mig utantill. Jag har behövt det hela livet!

Brister i vishet...

Vintern har snart släppt sitt grepp över oss. Kylan är dock kvar, även om snön fallit av grenarna. Men åh så grant det var när skogen dignade i vitaste vinterskrud!

Inte alla gudar svarar på våra böner. Det flesta gudar är tysta. Ärligt talat, våra mänskliga föreställningar kan upphöja företeelser på ett sätt så att de blir till avgudar.

Men när levande Gud bryter in i hjärta, då är det något Helt Annorlunda som händer!

DU SKALL INGA ANDRA GUDAR HA VID SIDAN AV MIG.

2 Mos 20.

Varför säger Herren så i Tio Guds bud? Jo, för att det finns gott om smågudar och avgudar att upphöja i Guds ställe!

Även Muhammed visste att Gud är EN. Men för muslimen är Gud långt bort, transcendent och avlägsen, utan personlig kontakt. Gud förblir dold, men låter sig anas i Koranen. Dock finns det ingen frälsning och ingen helig Ande där.

Den irakiske mannen kunde inte nog tacka och prisa levande Gud när Jesus blivit levande i hans hjärta! Tårarna rann nedför det fårade ansiktet och han ropade:

- Äntligen vet jag! Nu vet jag! Gud älskar mig och Jesus har försonat mina synder på korset! Kan någon döpa mig?!

Ropa på klokheten!

- Får jag be för dig?

- Nja, vet beror på till Vem... och Hur... och Varför.

Nej, du får inte be för mig om det är till någon slags "Oneness", inte heller om det är till Allah eller Shiva eller Freja... eller till "universum". Ingen av dem kan svara.

Inte heller får du be för mig att jag skall få mer kraft... som jag kan missbruka...

Men din Gud, Helene, kan också vara tyst...

Ja. Eller nej.

Gud svarar alltid med tre färger:

- Grönt; det blir som du önskar, allt är förberett och tiden är rätt.

- Gult; vänta, det går inte just nu, det behövs mer tid och bättre förberedelser.

- Rött; nej, stopp, stanna. Din bön kan inte uppfyllas eftersom den inte är efter mitt sinne.

Är Gud "tyst" om du får ett rött nej?

Är det inte snarare så att vi får be om nya perspektiv, om ödmjukhet, om att bli förmanade och visade en annan väg?

Jesus ber oss att vara världens ljus. Hur i all sin dar skall vi kunna vara det?

Den ynkliga lilla batterilampa jag har inuti förslår inte långt, inte mina eventuellt goda gärningar heller!

Nej, det är sant.

Men Jesus bad oss inte lysa av egen kraft. Det är ju HAN som är ljuset!

Hur skall han nå in för att kunna lysa ut?

Inte genom tyckande och politiskt korrekta åsikter. Inte genom fasteinsamlingar och konserter.

Utan genom omvändelse. 

Bekännelse i ödmjukhet inför vem Han Är. När Jesus får rensa ut vår synd och städa rent från högmod, missmod, avund och feghet, då kan han bli vårt ljus, och lysa igenom oss!!

Var är Herrens ljuvlighet?

Varför är rubriken "Varma böner, med sorg"?

Jo, därför att bönen inte är självklar i vår kyrka, inte ens bland dess präster.

- Vill du be för mig?

- Hm, jag ber inte på det sättet... jag ber tyst, för mig själv.

Tyvärr, detta har jag mött. Präster som är obekväma med öppen förbön, som inte känner till Frälsningsbönen, som inte vill be för andra att de skall omvända sig till Levande Gud, för att det kan vara kränkande...

Detta är min sorg, min stora sorg. Detta är en kyrka med bristande identitet och för ytlig relation till Herren.

Bed för Sveriges präster!

Visst, bön kan bli fel, och komma med fel attityd - om det får vi be om förlåtelse om vi utsatt någon för det. Förlåt!

Väx till i nåd om Kristus.

Men den som har upplevt Jesus Kristus, den har smakat sanningen!

Och den som har smakat sanningen i Ande och försoning vill väl berätta det vidare för alla den möter?!

Därför tänker jag be extra varmt för mina muslimska grannar, för alla de kvinnor som fastnat i österländsk meditation och mindfulness och för mina ateistiska vänner som förnekar allt i en tom likgiltighet.

Jag ber att vi var och en, där vi befinner oss, skall få denna beröring av Helige Ande, som förändrar oss. Totalt.

Vänd dig inte bort.

Målet är att vi skall bli ett, som en mänsklighet, med EN Gud, i samförstånd och respekt.

Oj, oj, nu tog du väl i ändå?

Ja, det blev kanske lite högtravande...

Ändå är det precis det som är Herrens eget mål.

Varken mer eller mindre. Jo, och himmelen därtill! Amen.

Varma bönehälsningar, med tårar i ögonvrån,

- på jungfru Marie Bebådelses Dag,

Helene F Sturefelt.

Herren är min bogserbåt.

ANDLIGA SÅNGER Negro Spirituals

Afro-amerikanska klassiker.

Välkommen till Andliga sånger i radio Sölvesborg, 92,0! 

I detta avsnitt nr 49 ställer jag frågan varifrån inspirationen kommer till texterna i den kristna sångskatten?

Naturligtvis är det Bibelns rika händelser som får oss sjunga! I både glädje och sorg.

På plantagerna sammansmälte afrikanska rytmer med amerikanska melodier. Med sitt effektiva sätt att sjunga, i samspel mellan försångare och övriga, skapades det vi idag kallar NEGRO SPIRITUALS - sjungna bibelberättelser som var lätta att memorera.

Vad hände vid slaget i Jeriko? Vad är det för en vagn av eld som profeten Elia försvinner upp i? Hur många var de i den heta ugnen? Och vad i all sin dar handlar "Abrahams sköte" om?! Det sistnämnda kan du förresten läsa om i en länk längst ned.

Sjung med i de härliga sångerna och låt dig fyllas av glädje över Guds närvaro i livet!

Tryck på den blå noten så startar 59 minuters härlig musik.

                            

                               MUSIKLISTA

ERIK TILLING - "Det sjunger i själen och hjärtat".

ZAMBIA The Heritage Singer Quartet - "Spiritual Medley", "Sadrak; Mesak and Abed-Nego" samt "I've Got the Shoes". 

Dessa fyra afrikanska sångarvänner är mina absoluta favoriter just nu. Vilka röster...!!

ELVIS - "Joshua Fit the Battle of Jerico", "Swing down Sweet Chariot", "Bosom of Abraham" samt "I, John".

MAHALIA JACKSON - "How I Got Over" och "I Would Rather Have Jesus". Hon är sannerligen det sjungande evangeliets drottning!

MARIA NORDENBACK - "How I Got Over".

G-KLAVEN, kör från Rödeby - "Swing Low Sweet Chariot".

GLORIES - "Jag vill hellre ha Jesus än gods och gull".

ULF CHRISTIANSSON - "Löftena kunna ej svika".

Men varför har de tagit bort vers 4? Den fick jag sjunga själv i andakten...

Favoriter från Zambia.

Tack till min ljudtekniker som bröt in och ställde några frågor i programmet.

Nu vilar vi ett tag och lyssnar in vad Herren säger till oss. Kommande avsnitt vilar i stilla bön. 

Böner med välsignelse till dig också, bäste lyssnare!

Spirituella hälsningar från,

- Helene Fransson Sturefelt, programkreatör vid mikrofonen och med gitarren i hand.

- Jörgen Hjärtenflo Sturefelt, ljudtekniker, redigerare och boss på IT-företaget Langate.

Här kan du läsa om "Abrahams sköte" och dödsriket. Mycket intressant!

Sturellas fotoblogg: ABRAHAMS SKÖTE - om dödsriket (helenesturefelt.blogspot.com)

På återhörande!

Dödsrike och himmelrike.

ABRAHAMS SKÖTE - om dödsriket

Dödsrike och himmelrike.

Har du hört begreppet "Abrahams sköte"? Det är en vacker och trygg plats för själen i dödsriket.

Jag har spelat en hel del afroamerikanska sånger i Sölvesborgs närradio. Nu senast sjöng Elvis "The Bosom of Abraham". 

Berättelserna bakom dessa Negro spirituals finns i både Gamla och Nya Testamentet.

Nu ska vi studera Abrahams sköte lite närmare, ja.. eh... det vill säga hans famn! Det gamla språkbruket leder fel. Det handlar om en omfamning, ett skydd och en trygghet, som när någon kramar om en, och håller en nära sitt bröst.

Abraham håller små figurer av själar...

Lukas skriver i kapitel 16 om liknelsen om den rike mannen och den fattige Lasaros.

Hämta din Bibel och slå upp detta ställe, så ser du.

Här i livet smörjer den rike sitt krås. Den fattige tigger och hoppas få äta sig mätt av smulorna som faller från hans bord. Han är så eländig, men hundarna slickar hans sår, alltid någon tröst?

SÅ DOG TIGGAREN OCH FÖRDES AV ÄNGLARNA TILL PLATSEN VID ABRAHAMS SIDA.

Lukas 16:22.

Den rike mannen dog också och begravdes. Men han hade det inte bra. Han pinades... och plågades... och började sakta förstå att detta var en konsekvens av hans sätt att leva i livet. Nu ropar han:

 - FADER ABRAHAM, FÖRBARMA DIG ÖVER MIG OCH SKICKA LASAROS ATT DOPPA FINGERSPETSEN I VATTEN OCH FUKTA MIN TUNGA, JAG PLÅGAS HÄR I LÅGORNA.

Luk 16:24.

Elden kommer och tar mig!

Men Abraham svarar att den rike redan har fått ut sitt goda medan han levde, medan den fattige fick ut sitt onda.

NU HAR HAN FUNNIT TRÖST HÄR, MEDAN DU PLÅGAS.

Luk16:25.

Rättvisa. Konsekvens. Ansvar.

Men är det snällt? Är det barmhärtigt?

I dödsriket är det en klyfta mellan dem, så att ingen kan ta sig över och byta plats. Gränserna är tydliga. Ont skiljs från gott.

Tack och lov, tänker jag.

Men den rike är nervös. Hur skall det gå för hans familj? De bryr sig ju inte heller om de fattiga eller hur andra har det. De är sig själva nog.

Men kanske kan Abraham skicka den fattige Lasaros till hans fars hus och varna dem?

- JAG HAR FEM BRÖDER, OCH HAN MÅSTE VARNA DEM SÅ ATT INTE DE OCKSÅ KOMMER HIT TILL DETTA PLGORNAS STÄLLE.

MEN ABRAHAM SVARAR:

- DE HAR MOSE OCH PROFETERNA. DE KAN LYSSNA TILL DEM.

Luk 16:28.

Tiggaren pausar...

Men den rike mannen vet att det gör de inte. De bryr sig inte om de gamla stofilerna från förr. Men om någon kommer från självaste dödsriket - då kommer de att lyssna! Absolut! Då kommer familjen att omvända sig, jag lovar!

Det är ungefär som med den äldre brodern till den förlorade sonen i kapitlet före, Lukas 15. Den förlorade sonen var socialt död, men återvände ångerfull. Men inte blev den äldre hemmavarande brodern särskilt glad eller omvänd för det...

Detta vet fader Abraham i dödsriket. Därför svarar han kort och koncist:

OM DE INTE LYSSNAR TILL MOSE OCH PROFETERNA, DÅ LÅTER DE INTE ÖVERTYGA SIG ENS OM NÅGON STÅR UPP FRÅN DE DÖDA.

Luk 16:31.

Tänk om någon kommer tillbaka...

Vad är dödsriket, egentligen?

I Trosbekännelsen säger vi ju att Jesus varit nederstigen till dödsriket.

Vad är det för ett ställe?

På hebreiska heter det shë'ol = ett djup, hålighet, en fördjupning.

På grekiska heter det a-idein = det osedda, det osynliga, vilket sedan bildade ordet haídes, som känner igen som Hades, en boning för den guden  som grekerna betraktade som underjordens och dödsrikets härskare.

I Bibelns verklighet så är dödsriket samlingsplatsen för alla som lämnar jordelivet. I dödsriket möts alla, onda som goda. Här återförenas alla generationer och alla nationer. 

I dödsriket upphör alla jordelivets sociala, intellektuella och ekonomiska orättvisor.

Vi förstör oss.

Lyssna nu noga:

Medan kroppen i graven går upplösningen till mötes och förmultnar, så går själen till dödsriket, där den lever, i väntan.

Graven och dödsriket är två skilda platser, eller tillstånd.

Graven är förvaringsrummet för personlighetens kroppsliga och materiella del.

Dödsriket är "platsen" för personlighetens andliga och immateriella del.

Kropp och själ åtskils alltså då döden har inträtt.

OBS - Kroppen är aldrig i shë'ol, och själen är aldrig i graven!! OBS.

Kroppen, inte själen!

I dödsriket för själen en skuggtillvaro, utan välsignelse och utan livskraft. 

Tillvaron där är utan aktivitet, som en sömn, avskuren från Guds verk på jorden. Ingen tacksamhet finns där. Bara en lång väntan.

Dödsriket är dock inom Guds allseende blick. Ingen kan ta sig därifrån, men Gud själv kan nå in dit.

Detta allvar tänker man inte på när Elvis gladeligen sjunger om "The Bosom of Abraham" - rock my soul, oh yeah!

Abrahams bröst, omöjligt att avbilda.

Men vistelsen i dödsriket är inte permanent.

Alla döda skall vid tidens slut uppstå till yttersta domen, var och en till sin lott. Då skall även kroppen få liv.

Jesus har en oerhört viktig roll i detta. 

I mellantillståndet mellan sin död på korset och uppståndelsen gick även Jesus till dödsriket... och proklamerade sin seger för de andar som hölls fångna där...!

Petrus skriver i sitt första brev:

KRISTUS SJÄLV DOG JU FÖR ERA SYNDER, EN GÅNG FÖR ALLA.

RÄTTFÄRDIG DOG HAN FÖR ER ORÄTTFÄRDIGA, FÖR ATT LEDA ER TILL GUD.

HANS KROPP DÖDADES, MEN HAN GJORDES LEVANDE I ANDEN, OCH SÅ KUNDE HAN STIGA NER OCH PREDIKA FÖR ANDARNA I DERAS FÄNGELSE.

1 Petrus brev kap 3:19.

Djupt ned... på kapellkyrkogården.

Dödsrikets uppgift och makt är endast tillfällig. I de olika slutfaserna av Guds frälsningsplan får dödsriket återlämna sina "invånare" i samband med uppståndelsens olika skeden, men det kan vi ta mer om en annan gång.

Avslutningsvis kan jag säga att Skriften skiljer noga mellan å ena sidan dödsriket som mellantillstånd mellan döden och uppståndelsen, och å andra sidan evighetstillståndet som en följd av Guds eviga dom, efter den slutliga uppståndelsen - Gehenna.

Här är det läge att bli rädd.

Men just nu är jag mest rädd för de ondska jag mött och det hat jag har sett lysa i ögonen på människor, besatta av hämnd och djävulskap.

Skulle inte denna råa ondska få sin konsekvens??

En liten djävul, halvvägs to hell.

Vi förvirrade nutidsmänniskor har missat något väsentligt då vi tror att allt är gränslöst och att alla får plats, överallt. Mot vem är det barmhärtigt att bjuda in mörkrets gärningsmän in bland de oskyldiga barnen???

Om inte annat, så har väl Corona-smittan tvingat oss till insikt att den som är smittad måste hålla sig undan - det är barmhärtigt mot alla. 

Sedan kan vi fundera på om man kan tillfriskna från ondska, från hat och våld?

Jag vill gärna hoppas det, men den bönen har jag ensam inte kraft att bedja...

Hjälp! En eldgaffel!

Så, kära människa och bloggläsare, var rädd om ditt liv. Var rädd om din medmänniska. Och lev i kärleken från Gud.

Bär ditt kors om halsen med glädje och låt Jesus vara din räddare, inifrån och ut. Amen!

Innerliga hälsningar, Helene Sture Skötefelt, V.D.M,

- som fotograferade i Mjällby, i Lund, i Sölvesborg och i trädgården, 

- och som hämtade kunskap ur Skriften och från Illustrerat Bibellexikon. Tack.

Finns det liv, så finns det hopp!

TWR-RADIO, LILL-FISKEN predikar i Hällevik

Lill-fisken predikar.

Var frimodig! 

Levande Gud skapar stort. Jesus visar hur det lilla räcker till många. Förutsättningen är att vi ger det vi har, utan tvekan, till Jesus. Han ser barnets tillit i vårt hjärta, och förmerar det vi ger.
Här är predikan som förkunnades i EFS Listerkyrkan, Hällevik, söndagen den 14 mars 2021.
Den återfinns även på YouTube, där underbara kören Fortunes sjunger!

En liten fisk predikar...

EFS, Listerkyrkan i Hällevik.

PREDIKAN över Johannes kapitel 6:1-15, årgång I – FEM BRÖD och TVÅ FISKAR

LISTERKYRKAN – Midfastosöndagen – 14 mars 2021

 Låt oss be: 

Herre, öppna ditt ord för våra hjärtan, öppna vårt hjärta för ditt ord så att Du kan uppmuntra oss, förmana, varna och trösta oss på vår livsväg framåt. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

Ett naivt barn, osäkra vuxna och Jesus som välsignar med Guds kraft.

Det är Midfastosöndagen, vi är mitt i fastetiden inför påsken, och temat är Livets Bröd.

Vi skall få möta pojken, Filippos och Andreas och jag skall tillämpa detta på vårt församlingsliv OCH in i ett radioarbete, som sänder missionsprogram över hela världen. Och det började med en hunger…

Tiberias, Genesarets sjö, Israel idag.

Vi har varit där, i Tiberias vid Galileiska sjön. Landskapet är kuperat och när många samlas, är det lätt att ha överblick och göra sig hörd.

Jesus var ingen vandrande läkare, nej han var mer än så. Och det helande och den upprättelse som följde i hans spår var förebud på att Guds rike nu bröt in, i tid och rum.

Och så blir de hungriga, förstås. Magen skall ha sitt, och själen sitt.

De har inte en chans att mätta så många.

Jesus har vandrat länge med de tolv och de börjar lära känna honom. Som den gode pedagog han är, ställer han en fråga för att höra om de har lärt sig tänka utifrån Gudsrikets perspektiv.

Snart är det din tur!

- Filippos, var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta? Det sade han för att pröva Filippos, själv visste han förstås vad han skulle göra.

Som person Filippos den försiktige. När Jesus fann honom och kallade honom till att följa honom, gjorde han det, och i ren glädje hämtade han sin vän Natanael, men möttes av kritik – och backade.

All kritik gör oss osäkra. Kritik dödar initiativförmågan och vår kreativitet.

Nu står Filippos här bland 5000 män och räknar och analyserar hur de i allsin dar skall kunna mätta alla dessa. Han tänkte mekaniskt, hade inga visioner, med mottot ”så här brukar vi ju inte göra”. Filippos fick inte ihop det, och så är det för många ”Filipposar” i våra församlingar innan man blir förvandlad av Jesus.

Fortunes noter. Smakar mer!

Men Andreas har fått en idé. Han var alltid i skuggan av sin bror Petrus – storfiskaren mot lillfiskaren. Petrus i rampljuset och Andreas bakom kulisserna.

Andreas hade en social förmåga att skapa kontakt med människor och ta dem med till Jesus, en och en. Det berättas att han även tog med utlänningar – greker – till Jesus, för att de skulle få höra evangeliet. 

Nu ser Andreas barnet med fem bröd och två fiskar. Ett hopp har tänts i hans hjärta, för han ser barnets tro och entusiasm, att vilja hjälpa.

Genast korrigerar han sig själv och blir vuxet tvivlande, med orden:

- Men vad förslår det till så många?

Nej, jag räcker inte till...

I våra församlingar finns det också många ”Andreusar” som är bra på att knyta kontakter och bygga upp gemenskapen, men som faller för andras tvivlande blickar. Så skall vi inte göra mot varandra…

I Guds rike är det alltid barnet som vinner… Barnet ser Jesus. Barnet känner Jesus och ger det lilla som finns. Barnet vet vad Jesus kan.

Och brödundret sker.

Nu skall vi göra en tillämpning på missionsarbetet. Vi samlar inte längre folk på sluttningar och talar. Vi får inte ens samlas i våra kyrkor – mer än 8 – under denna svåra tid av restriktioner kring Corona-pandemin.

För fyra år sedan var pastor David Castor här och berättade om missions-organisationen NOREA (nej, inte banken!), minns ni?

De har ett fantastiskt samarbete med Trans Word Radio (TWR) som sänder evangeliet till 190 länder, på deras eget språk, och så har skett i ca 65 år!

Och det började med en längtan. En hunger….

David Castor i Listerkyrkan.

Paul Freed var en kristen man som 1948 drabbades av en kallelse.

Han var amerikan, uppvuxen i Arabvärlden, dit evangeliet har svårt att nå fram p g a förtryck, utan religionsfrihet.

Han mötte två spanjorer på en internationell konferens, och bad honom ta på sig bördan att nå ut till deras 30 miljoner landsmän i Spanien med de goda nyheterna om Jesus.

Hur skulle det gå till?

Det bergiga spanska landskapet var fyllt av svårtillgängliga byar och städer.

Men så fick denne Paul Freed en idé:

- Radio! Radiovågorna har inga begränsningar!

Paul Freed startade Trans World Radio.

Det var bara det att han kunde ingenting om teknik, inte heller något om radiosändningar… han hade varken pengar eller personal.

Guds kallelse var luddig, utan någon tydlig väg att gå.

Men han fick veta att det fanns en befintlig radiostation i Marocko, tvärs över sundet i Tanger. Här kunde han utveckla radioarbetet!

Det var som de fem kornbröden och de två fiskarna.

Folk i hans omgivning tyckte att han var ganska naiv, och lite knäpp. Hur ska det gå till? De försiktiga ”Filipposarna” sådde tvivel in i hans vision.  ”Andreusarna” kom visserligen med vänner som var yrkes-skickliga till honom, men vad förslår det… Det är ingen idé.

Men Paul Freed fortsatte att be. Om Gud vill detta, så kommer Herren att rusta både mig och en radiostation att kunna sända ut evangeliet!

De fortsatte att be, och Gud fortsatte att leda.

Det första kristna programmet sändes ut över Marocko 1954. Sedan dess har Herren skapat strategiska positioner in över världens mest svårnådda områden.

Och nu är alltså TWR är en världsvid organisation som gör det möjligt för människor att gå från tvivel, till omvändelse och till lärjungaskap, i vår tid! Amen och Halleluja!

Och den svenska samarbetspartnern – Norea – där David Castor är direktor, är fullt verksam med säte i Ängelholm. Dem kan vi stötta!

TWR. Det började med en längtan...

Så, vad gör vi i våra församlingar när vi är trötta och ledsna och tycker att ingenting fungerar längre… Vi väntar på att barnarbetet skall komma igång, vi väntar på att lovsångsledare skall dyka upp, vi väntar på att en pastorsfamilj ska vilja ta tjänsten, vi väntar på.. något stort…

Under tiden går möjligheterna oss förbi…

Vi ser inte den lille pojken… och vi missar att Jesus har makt att förvandla, förmera, de minsta korn, till det mest blomstrande arbete.

Förlåt oss, Herre. Förlåt oss vår misstro och vårt felaktiga perspektiv.

Hjälp oss att börja där vi står, hjälp oss att se var den naiva barnatron är, oavsett ålder hos den som bär din vision… Amen.

De samlade ihop tolv korgar av det som blivit över. Så stor är Herrens generositet att den flödar över, över alla gränser, här på Listerlandet, i Karlskrona, i Östergötland eller var som helst där ett längtande och hungrande hjärta finns.

                            

                                   Totalt lugn. Herren är här. Genesarets sjö.

FÖRBÖN

Käre himmelske Fader, vi ber för den värld vi älskar, för den värld som ropar efter befrielse för de plågor vi själva orsakar.

Vi behöver be om en global syndabekännelse för hur vi skadar naturen och varandra. Jesus, låt den här pandemin leda till omvändelse hos politiska beslutsfattare hur vi ska leva.

Herre, vi ber för vårt land, Sverige, att vi skall vara kloka i våra beslut hur vi skall leva tillsammans. Hjälp oss att hålla våra hjärtan nära varandra, trots att det är fysiskt avstånd.

Hjälp oss att vända tillbaka till kyrkan, till församlingen igen.

Väck en hunger efter att höra Ditt Ord, och hjälp oss att möta upp det behovet – med digitala samlingar, radio och annan teknik som kan tjäna ditt försoningsarbete!

 

Jesus, hjälp varje församling att stå i ständig bön, så att du kan leda oss.

Tack för att du sänder människor med barnets tro i hjärtat, att även de minsta resurserna kan växa stort, när vi ger det till dig.

Förlåt oss när vi stirrar oss blinda på ”stor-fiskaren Petrus” som ska leda församlingen.

Hjälp oss att se ”lill-fiskaren Andreas” och den förmåga dessa människor har att dra människor till Dig, en och en….

Jesus, vi ger Dig all ära och pris för att Du är utstrålningen av Guds väsen, här mitt ibland oss, till frälsning och upprättelse!

Hör oss när vi med ETT hjärta ber såsom du lärde: VÅR FADER...

                                 

                                         Va?! Herren kunde använda mig!!

Välsignade fiskhälsningar från predikanten i det gamla fiskarsamhället Hällevik.
Tack Jesus för det DU GÖR!

Helene F Sturefelt, V.D.M.

                                                                       Här hittar du oss.