HJÄRTA, ÖGA, ATTITYD

Naturkrafternas kamp.

All denna underbara, gräddvita snö som föll i veckan har nu brutalt smält bort. Minusgraderna åts upp av plusgraderna och den bruna marken tittar fram igen.

Vid Hälleviks havsbad har jag umgåtts med dramatiken mellan is och tång, snö och sand.

Naturen har varit barmhärtig mot sig själv och öste upp mängder av tång i höstas. När vinterns stormar kom, kunde vågorna inte äta upp stranden! Därför ligger all sand kvar och tallarnas rötter är oskadade.

Det är bara några grenar som knäckts av stora snömängder. Tallbarren blev ett bra uppfång för snön. 

Vilket är egentligen starkast? Tången, havet, vinden eller snön?

Hav, snö och sand.

Denna sköna februarihelg gav god inspiration, både från naturen och från dagens gudstjänster.

Helgmålsbönen i lördags - SVT 17.30 med vännen Mikael Billemar, och radions P1 kl 18.00 med Are Norrhava - var mat för själen, liksom dagens TV-gudstjänst från Bjärka Säby. 

Dessutom såg vi en liten video från Saligprisningarnas berg där Anders Sjöberg predikade om Bergspredikan! Vi var där tillsammans 2018, så välsignat!

Han tog sin utgångspunkt i Psaltaren 131, och det är där kvällens inlägg startar.

Hjärta, öga och attityd.

Kära hjärtanes.

Hämta din Bibel. Det är en kort text med endast tre verser. Men det ska vara den reviderade bibelöversättningen - inte 2000 som tyvärr har missat poängen. 

HERRE, MITT HJÄRTA STÅR INTE EFTER VAD HÖGT ÄR,

OCH MINA ÖGON SER EJ EFTER VAD UPPHÖJT ÄR,

OCH JAG UMGÅS INTE MED STORA TING, MED TING SOM ÄR MIG FÖR SVÅRA.

Psalt 131:1-2

Livet utgår ifrån hjärtat. Det som sker där, tar sig vidare ut i ögonen, det vi ser eller väljer att se/ inte se.

Därefter får detta sin konsekvens i vår attityd och våra handlingar.

Livet borde utgå från hjärtat... Men det gör det sannerligen inte alltid!

Styr du mig?

Anders Sjöberg lyfte fram vikten av att leva inifrån och ut. Det går inte att börja med det yttre beteendet om hjärtat är sjukt och blicken grumlig.

Men vi gör tyvärr ofta tvärtom. Det är plikten framför allt, det är krav och måsten som skall uppfyllas.

Och nu är det restriktioner och distansering. Det är förnuftet framför känslan. 

Eller?

Egentligen borde vårt beteende i en smittsam pandemi självklart utgå ifrån hjärtat! Hur kan argumenten låta?

- Jag stannar hemma, för din skull!

- Nja, jag stannar hemma för syns skull.

- Urk, jag stannar hemma för att jag måste. Men jobbet blir lidande, bara så du vet!

Hjärta, öga och attityd.

Attityd! Tydlighet...?

O LORD, MY HEART IS NOT HAUGHTY,

NOR MY EYES LOFTY.

NEITHER DO I CONCERN MYSELF WITH GREAT MATTERS, NOR WITH THINGS TOO PROFOUND FOR ME.

Psalt 131.

Men jag vet inte om jag vågar leva utifrån mitt hjärta... Risken är att det blir skadat. Då är det bättre att jag skyddar det och förhärdar det - - -

Det är liksom en kamp mellan insidan, utsikten och utsidan. Hjärtat säger en sak, ögonen en annan och beteendet ett annat.

Snart brister hjärtat.

Prästen Are Norrhava talade om hjärtat och auktoriteter. Jag citerar:

- Mina auktoriteter, vilka är de?

Om jag inte vet vad som styr mig, riskerar jag att lyssna till den som ropar högst, eller det som tillfälligt är normen omkring en i samhället.

Auktoritet är ett belastat ord, fortsatte han. Vägvisare är kanske ett bättre ord. På vår livsvandring går vi vilse då och då. Det är här som ens vägvisare kommer in. 

Välj dem med omsorg, eller var medveten om vilka de är. De hjälper oss tillbaka till stigen.

Var är vägvisaren?

Jag tänkte vidare. En auktoritet behöver inte vara en person. Det kan vara en känsla på avvägar, ett begär, en lust efter pengar eller ett högt drillat arbetstempo där stressen till slut kastar en rakt in i väggen.

Detta kan styra en stenhårt, och det är nästan omöjligt att ta sig ur.

Effektivitet, hög status eller stark plikttrohet är inga goda vägvisare. De kan var för sig leda en rakt ned i fördärvet.

"Makt kan man inte hantera på ett klokt sätt förrän man mött maktlöshet".

Livet har gjort ont för oss alla under 2020.

Jag drabbades av kyrkans hårda besparingar som ledde tillbaka till arbetsuppgifter som skadat mig i utbrändheten. 

Sedan kom Corona och tog min ork och mina krafter. Hjärtat orkade inte riktigt... Under en vecka var det kämpigt här hemma, där även smak- och luktsinne gav sig av. 

Den själsliga delen av hjärtat var dock helt intakt och hjälpte mig att leva inifrån och ut.

Ögonen bekräftade det hjärtat talade, och attityd och handling fick en dramatisk upplösning då situationen tvingade mig att säga upp mig.

Som strandens kamp där tången ville skydda mot vatten och vind, men där snön till slut fick grenarna att brista...

Knäckta tallgrenar i Hällevik.

Radions helgmålsbön fortsatte med sitt goda innehåll. Are Norrhava sa vidare:

- Jesus frestas att ge upp där ute i öknen. Det tycks vara en kamp mellan olika röster. Vilken skall bli auktoritet? Rädslan som smickrar, skrämmer smeker och slår? 

Eller kärleken som bara är?

Är detta en prövning där Jesus skall lära sig hantera sin makt i mötet med den världsliga makten?

Djävulen, den fallna ängeln, konfronterar honom med världens makt. Förbereds han här för att själv kunna visa vägen för andra?

Jesus har en helt annan slags makt, sa Are Norrhava.

Jag fortsätter att tänka utifrån denna veckas text i Matteus 4, då Jesus frestas ute i öknen.

Att lockas mätta sina inre behov med mat, är en världslig frestelse. Jesus svarar med hjärtats behov, som handlar om att först finna meningen med livet - det som är gömt i Guds ord - inte förvandla stenar till bröd.

Det är fel ordning.

Stenar förvandlade till is.

- Herre, mitt hjärta står inte efter vad högt är, säger David i Psaltaren 131.

Djävulen lockar Jesus med att få makt över alla världens länder... det som är den bakvända bönen "tillkomme mitt rike", istället för "tillkomme ditt rike"...

- Herre, mina ögon ser ej efter vad upphöjt är, säger David. 

Jesus kan hela Psaltaren, han vet detta. Ordet lever i honom, han som själv ÄR ORDET.

Tredje frestelsen är att kasta sig ut för ett högt berg för att testa att Guds änglar verkligen kommer och fångar upp honom...

- Jag umgås inte med stora ting, med ting som är mig för svåra.

Kung David blir här en förebild för Kristus! Ser du det? : ) 

Tänk om världens makthavare hade haft samma insikt? Lenin, Stalin, Mao och Hitler... alla grova materialister med ateismen som tillhygge i längtan efter sitt eget rike. Deras inre vägvisare har varit den fallna ängeln som gjort deras hjärtan svarta, deras ögon blinda och deras agerande mot människor helvetiskt.

Varken stenar eller bröd här.

Are Norrhava citerade själv ur sitt block en textrad från en av hans goda vägvisare:

"Om jag verkligen vill leva mitt liv, så kommer mitt hjärta att emellanåt att brista, och om det blir hårt, så kan jag inte leva mitt liv."

Jag tänker att det är ju denna sårbarhet som gör oss mänskliga och väcker den andres kärlek, eller hur!

Ryms inte det i politiken?

Jag skulle önska att det vore okej att leva på djupet av sin sårbarhet med sin rädsla, sitt mod och sanning, men jag vet inte om jag vågar. 

Är det okej att våra hjärtan brister? Står du ut med mina tårar?

Bultande hjärta, tårfyllda ögon och en attityd som inte orkar hålla fasaden uppe.

Helgens ringningar.

Jag vill dela en infallsvinkel till. 

Vi tar oss till Östergötland, till Rogslösa kyrka, där jag har varit flera gånger på pilgrimsvandringar.

Igår sändes SVT's helgsmål därifrån, men min vän och kollega Mikael Billemar.

Han talade om att hjärtat är centrum våra liv. Och så pekade han på några märkliga målningar uppe på läktaren. Ja, jag har fotograferat av TV-bilden...

Det är tre hjärtan. 

Ett som vägs på en våg. Ett annat hjärta som är genomborrat med en tupp överst, och det tredje som växer ur en solros, vänd mot solen.

Tre hjärtan.

Dessa enkla folkmålningar är från 1700-talet och rymmer en stor symbolik.

Att bli prövad i livet kan jämföras med att få en "tagg i köttet". Så var det för Paulus. Han upplevde sina motgångar som att ha denna tagg i köttet, som ständigt plågade honom. Han bad till slut Gud om hjälp.

Men svaret han fick är märkligt, sa Mikael Billemar.

- MIN NÅD ÄR DIG NOG.

På målningen ser vi något som liknar en gren - eller en tagg - som är inkörd i självaste hjärtat.

Ovanpå står en tupp.

Hjärta, grentagg, tupp. Rogslösa kyrka.

Tuppen är den som ger varningens ord. Du minns säkert stunden då Petrus var på väg att förneka Jesus, därefter gol tuppen tre gånger.

Men tuppen är även den som förkunnar gryningsljusets ankomst och hälsar de första strålarna med sin fanfar. 

Den andra målningen hade en solros i fokus. Jag lade märke till i nedre vänstra hörnan var solen målad - inte uppe i övre delen, där vi brukar måla solen. Vad vill den bilden säga?

Min vän fortsatte:

Tuppen varnar för mörkret och förebådar solen.

- I en värld full av mörker är det lätt gripas uppgivenhet. Bilden säger: i prövningens stund låt inte mörkret fördunkla din själ.

Sök istället de tecken som antyder ljusets ankomst. Låt ditt hjärta bli som solrosens ansikte, som följer solens strålar under dagen och tar dem till sig och och sprider dem ut under dagen.

Kanske är det det Gud menar när han säger till Paulus att "Min nåd är allt du behöver" 

Låt dig inte fördunklas av mörkret. Vänd ditt ansikte mot ljuset. 

Solen till vänster, hjärta med solros.

- Herre, mitt hjärta står inte efter vad högt är, och mina ögon ser ej efter vad upphöjt är, och jag umgås inte med stora ting som är mig för svåra.

Jag lever, alltså brister mitt hjärta. 

Eller, jag förhärdar mitt hjärta för att slippa känna. Då lever jag inte.

Mitt hjärta är sårat av livets alla motgångar. Min bevekelsegrund vägs på våg. Vad styr mitt seende och vilken vägvisare leder mig till rätt handlingar?

Men kan taggen i hjärtat börja grönska som en grön kvist med en solros i toppen?

Kan denna frörika blomma bli som en sol bland dem jag möter, så att jag får reflektera lite av Guds underbara solguldgula nåd, som tvättar ögonen rena och läker själens smärta?

Låt oss blomma, tillsammans.

Solrosen vägleder.

Tack alla fina, goda, kända och okända vänner, inklusive min älskade make, som gav min själ näring.

Tack Anders Sjöberg, tack Ave Norrhava och Mikael Billemar. Bibelordet har låsts upp med hjälp av flera nycklar.

Isen har smält i havsviken och tången ligger fortfarande som ett skydd mot mitt känsliga strandhjärta.

Hjärtligt flödande hälsningar,

Helene Sture Hjärtenflöde... 

- som säkert visst umgås med stora ting, med ting som är mig för svåra... Eller på engelska; "proufound" alltför djupsinniga så att de når avgrunden. Det är bara det är det är där mitt hjärta är...

Nära djupet.

ANDLIGA SÅNGER - Gospelkören KÄRNAN - Född på nytt

Körsång.

Välkommen till Andliga sånger, radio Sölvesborg, 92,0, med ordinarie sändningstider kl 07 på måndagar, onsdagar och fredagar, samt kl 10 och 22 på tisdagar, torsdagar och söndagar.

Detta avsnitt bjuder på körsång med 70-talsvibbar och kristna sånger ur Roland Utbults produktion.

Med hjälp av MD5-teknik har min ljudtekniker lyckats överföra musik från mina gamla LP-skivor till digital form, in i radiostudions sladdar...

När jag var ung (puh!) sjöng jag i gospelkören Kärnan - Helsingborg Youth Choir - där jag fick min musikaliska skolning och där omtänksamma människor öppnade mitt hjärta för Guds kärlek.

Jag är så tacksam!

Här kommer 59 minuters varm musik som fyller själen med Guds närvaro. 

Temat är "Född på nytt". Vad det betyder kan du läsa i länken längst ned. Tryck nu på den blå noten, så startar programmet.

  

                           MUSIKLISTA

Gospelkören KÄRNAN - Helsingborg Youth Choir, under ledning av Jarl Marklund, Sundsgårdens folkhögskola, inspelad 1978.

"Sjung till Herrens ära" - Psaltaren 96 - av Hans Nyberg.

"Jag vill leva nära" - av Ingemar Olsson, i arr av Jarl Marklund.

"Because" - av Edwin Hawkins, i arr av Arnold Börud.

"Lord, help me make it" - av Tina English, i arr av Jarl Marklund.

"Tryggare kan ingen vara" med "Jag vilar innesluten".

"Prepare Ye The Way" av John Burch, i arr av Jarl Marklund.

Vilka härliga 70-talsvibbar, med wawa-pedal och glissando!

Gospelkören "Kärnan" i Helsingborg.

ROLAND UTBULT

"Det faller stenar", "Gud har omsorg om mig", "Du behöver bli född på nytt", "Den första kärleken", "Vid dina fötter", "Gå framåt med sång" samt till sist "Då skall glädjen bryta fram".

Alla dessa sånger finns samlade på CD'n "Milstolpar", inspelade på 80-talet.

Här är länken till att förstå uttrycket FÖDD PÅ NYTT:

Sturellas fotoblogg: FÖDD PÅ NYTT (helenesturefelt.blogspot.com)

Varma hälsningar från Helene Fransson Sturefelt, 

- programkreatör, körsångare och teolog vid mikrofonen.

Jörgen Hjärtenflo Sturefelt,

- ljudtekniker, snöskottare och inspiratör.

Radiostudion i snö, februari 2021.

Mini-Disc (MD) är ett mellanting mellan kassettband och CD-skiva. På denna lilla diskett kan man alltså överföra vinylmusik till digital form. 

FÖDD PÅ NYTT

Född på nytt.

När vintern är över, föds livet på nytt i vårens knoppning. När människans kamp mot Gud är över, då föds ett annat liv - inuti.

Detta inlägg är en kommentar till det jag berättar om i Andliga sånger nr 46, där flera sånger av Roland Utbult handlar om att bli född på nytt. Vad handlar det om?

Du kan lyssna på programmet i länken längst ned.

Det var en man som ville komma till tro, men han visste inte hur han skulle göra. Därför gick han till Jesus i skydd av nattens mörker, och frågade honom. Ett mycket intressant samtal utspelar sig, vilket går att läsa i Johannes evangelium kapitel 3.

Jag smyger i mörkret.

Denne kloke och laglärde man bland fariséerna säger till Jesus:

- RABBI, VI VET ATT DET ÄR FRÅN GUD DU HAR KOMMIT SOM LÄRARE. INGEN KAN GÖRA SÅDANA TECKEN SOM DU , UTAN ATT GUD ÄR MED HONOM.

JESUS SVARADE:

- SANNERLIGEN, JAG SÄGER DIG: DEN SOM INTE BLIR FÖDD PÅ NYTT KAN INTE SE GUDS RIKE. 

Johannes 3:1-3.

Det räcker inte att ha god kunskap, rätt inställning och fina åsikter för att leva i Guds gemenskap. 

Det räcker inte ens att erkänna att Jesus är en "god lärare", inte ens den djärva tron att erkänna att Jesus faktiskt är sänd av Gud...

Något väsentligt fattas.

Jesus, vem ÄR du??

Som det var då, är det fortfarande nu.

Dagens svenskar kan mycket väl erkänna att Jesus är en god lärare, ja, en av de bästa. Man kan till och med våga säga att "Jesus har funnits"... utan att följdfrågorna blir för svåra.

Men kristendomen är ingen åsiktskorridor. Inte heller någon filosofi och INTE en religion - utan en RELATION.

- Den som inte blir född av vatten och ande kan inte se Guds rike.

Det handlar om dopet OCH att få Guds helige Ande som gåva. Och det är en omtumlande händelse!

Hinder för Guds rike.

Nikodemus är modig som tar sitt sökande på allvar. Han trotsar sina åsiktsbröder och vill veta mer om Jesus, av Jesus, innan han avfärdar honom.

Gör vi det?

Gör du det? Har du brottats med honom riktigt nära för att lära känna honom?

Det som fajtas i oss är våra tvivel ("var var du när jag behövde dig som bäst?"), vår vrede ("varför gör du inget, Gud?") och vår egensinnighet ("du ska inte förändra mig!").

Samtidigt är det mörkret i oss som dras mot Guds ljus. Det är en obändig längtan efter att livet skall ha en mening, trots att vi (inte Gud) orsakar så förbannat mycket elände här.

Kampen med Gud är själens utkrävande av ett svar, att Gud skall träda fram och beröra, på riktigt.

Men man vet egentligen inte vad man ger sig in i... En ny födelse är på gång.

Något nytt är på gång!

Nikodemus är konkret och förstår ingenting. Han frågar:

- HUR KAN NÅGON FÖDAS NÄR HAN ÄR GAMMAL? HAN KAN VÄL INTE KOMMA IN I MODERLIVET OCH FÖDAS EN GÅNG TILL?

Joh 3:4.

Han är nästan indignerad. Är Jesus dum, eller? Vad är det för orimliga krav?

Det är ungefär som när mina muslimska vänner blir arga över att "Gud har en son - har han alltså legat med en kvinna då?" - - - 

Nej, så är det inte! Livet är större än det kroppsliga.

Hur ska jag komma in där??

När Jesus med sitt gudomliga ljus lyser upp vår bortvändhet, då drabbas vi av kärlek - inte av fördömande! När vi förstår att Gud älskar oss så oändligt mycket att han vill att vi skall vända oss bort från synden som drar ned oss, då kommer förvandlingen.

Ett beslut börjar ta form i hjärtat. Ett "ja" börjar höras inifrån - oavsett vad vi har varit med om. Nu kommer insikten att Gud har varit med oss hela tiden, även i dödsskuggans dal, där ont har skett emot oss.

Guds kärlek har inte hindrat oss från att fatta våra beslut - även de felaktiga - i vårt liv, som vi har ansvar för.

- Att ta emot den kristna tron, skriver Tom Wright, kan vara en väldig, tumultartade händelse med dramatisk utveckling; ett smärtsamt ögonblick  då beslutet fattades och allt det gamla lämnades bakom. Sedan kommer en våg av lättnad, glädje, upprymdhet och ett flöde av förlåtelse och kärlek. 

Detta är att bli "född på nytt" av Anden.

Vatten och Ande. Genesarets sjö.

Oavsett om man är döpt som barn eller väljer att låta döpa sig som vuxen, så är vattnet ett viktigt tecken på att Gud renar oss från allt mörker som har hindrat oss att leva tillsammans med Honom.

Dopet sker alltid i "vatten och ande".

- Jag döper dig i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen!

Och så flödar vattnet, eller kommer som små glittrande stänk ur dopkannan. Oavsett vilket, så är det Gud som agerar - inte vi.

Vatten och Ande.

Samtalet med Nikodemus slutar med att Jesus sammanfattar deras konversation med de världsberömda orden som sammanfattar hela Bibeln:

- TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN, ATT HAN GAV DEN SIN ENDE SON, FÖR ATT DE SOM TROR PÅ HONM INTE SKALL GÅ UNDER, UTAN HA EVIGT LIV.

Joh 3:16.

Kan du fortsättningen?

Hämta din Bibel och läs de underbara orden:

- Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen, utan för att världen skulle räddas genom honom.

De som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd...

Och detta är domen; att när ljuset kom in i världen, så älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda...

Tydligare än så kan brottningskampen inte beskrivas.

Gud dömer inte. Men människan dömer sig själv när man väljer att stå utanför ljuset, som skulle kunna rädda en, och leda till att man blir Född På Nytt.

Ljuset möter mig.

I radioprogrammet i Sölvesborgs närradio 92,0 MHz tog jag ett nutida exempel på att bli "född på nytt" från MedieMissionens arbete. 

Varje dag sänder de kristna program via satellitkanalen SAT-7.

Där berättar en arabisk kvinna från Mellanöstern att hon vill veta mer om "denna fantastiska person Jesus. Jag har aldrig hört hela historien om honom förut".

Det stämmer. Koranen har bara vissa delar med. Detta blev ett oerhört intressant samtal för henne med de nyvunna vännerna på MedieMission.

Den unge Josef ville ha klarhet om vem Jesus var, och bad honom visa sig på något sätt. Samma missionsorganisation berättar hur Josef såg Jesus i en dröm, omgiven av alla profeter, vilket är viktigt för en muslim, där Jesus gav honom all den kärlek han saknat.

Denne arabiske Josef vaknade upp med en glädje som han aldrig tidigare hade upplevt. Han var född på nytt.

Vittnesbörd från MedieMission.

Jag ber:

Käre himmelske Fader,

Tack för att Du vill dra till dig varje liten människa! Tack för att Du tåler vår brottningskamp med Dig. 

Kom, här och nu, till den som längtar och läser detta, och föd honom eller henne på nytt.

- Helige Ande, jag tar emot Dig. Lys upp mitt mörker och förlåt mig. Jag är din. Amen.

Jaa!

Varma hälsningar från Helene Fransson Sturefelt,

- teolog, programkreatör och född på nytt! 

- och som fotograferade i Haslev kirke i Danmark samt vid Petrus strandkyrka, Israel.

Här kan du lyssna på radioprogrammet, med sånger bland annat om att bli "född på nytt":

Sturellas fotoblogg: ANDLIGA SÅNGER nr 46 - Född på Nytt (helenesturefelt.blogspot.com)

Men, det handlar alltså inte om återfödelse - "re-inkarnation" - men det hoppas jag att du förstod. 

Annars får vi reda upp det. Hör av dig i så fall på mailadress helene.f.sturefelt@live.se

Hela kyrkan full! Haslev kirke, Danmark.

SNÖVIT ASKONSDAG

Snövit Askonsdag.

Det skulle varit svart, men det var vitt. Det skulle varit aska, men det blev snö.

Snö över hela Blekinge!

Vilken underbara dag att vakna upp till. Snöplogen väckte mig och ett vitt ljus tog sig igenom rullgardinen. Det är Askonsdagen.

Den här tiden på året har betytt mycket för mig i mitt kristenliv, alltifrån Lutherhjälpens pappersbössor till de violetta dukarna och enkelheten i maten.

Att kunna avstå har varit en viktig egenskap att odla fram. Även när barnen var små så fick de vara med, på sina villkor.

Bakom min rullgardin. Eller framför.

Utan att jag märkt det, har fastetidens disciplinerade återhållsamhet präglat mitt sätt att vara hela året. Jag är ingen större vän av frosserier och överdrifter i vanliga fall, så jag har låtit denna uppmärksamhet vara med mig året runt.

Kyrkoåret är sannerligen en mycket god ordning som strukturerar upp livet - inte bara i kyrkan utan också här hemma!

Jag hade tänkt gå ut och elda några pinnar i en bunke, men det går liksom inte alls. Flera decimeter snö täcker hela tillvaron utanför dörren just nu.

Hur ska jag nu förbereda korstecknandet i pannan?

Helst ska det ju vara förra årets videkvistar från Palmsöndagen som skall eldas upp, nu får jag väl nöja mej med en avbränd tändsticka...

Aska. Tändsticksonsdagen.

Egentligen oroar jag mig mest för alla som lever med "positiv-religionen":

- Tänk positivt! Och klarar du det inte ändå, tänk lite mer positivt och låt allt negativt rinna bort!

Hm, det gick bra med Alla Hjärtans Dag. Det gick fint även med Fettisdagen igår med mumsande av fastlagsbullar (nej, jag säger inte "semla"). Men hur gör ni idag? 

Askonsdagen sätter ju tvärstopp för allt positivt tänkande!

40 dagar av plågsamt fastande utmanar verkligen dagens lättsamma livsåskådningar!

Det går säkert jättebra att cykla.

I söndags var det en fin TV-gudstjänst från slottet Bjärka Säby utanför Linköping. Det förvaltas av Pingströrelsen, som denna dag hade bjudit in katolska kyrkans biskop i Stockholm - Anders Arborelius - till ett samtal om fastetidens bibeltexter.

Jag har hört honom flera gånger på Pilgrimsteologidagarna i Vadstena, och uppskattar denne munk och talare mycket.

Numer är han dessutom kardinal hos påven.

Anders Arborelius sammanfattar fastetidens mål med ett enda ord:

Befrielse.

Anders Arborelius och Marcus Sönnerbrandt.

Pastor Marcus Sönnerbrandt samtalade med honom och sa:

- Vi pingstvänner har en annan ingång vad gäller fasta, ofta i samband med bön. Fastan är  inte kopplat till någon speciell tid, det är snarare individens och församlingens behov, att gå intensivare in i bön och söka Gud vid vissa tillfällen.

Katolska kyrkan har en annan ingång.

Anders Arborelius svarade: 

- Fastetiden är en liturgisk tid, en förberedelse inför påsken, att möta vår uppståndne herre. Vi går med Jesus under 40 dagar för att befria oss synder och onödigheter. 

Det innehåller tre delar: fasta, bön och allmosa,  på det enskilda planet.

I stora städer i katolska länder kan man se folk ute på stan med askkorset tecknat i pannan!

Vi närmar oss varann allt mer.

Vad var det då som hände ute i öknen?

I de sammanhang där du är helt utestängd från kontakt och yttre stimulans, då går du in i en "ökentid".

Utan ljud och synlig skönhet, börjar de undantryckta tankarna komma fram.

Utan radio, TV, filmer och mobil uppkoppling, tar plötsligt de oputsade känslorna plats.

Utlämnad till dig själv, kan demonerna börja träda fram...

Och det var precis det som hände Jesus.

Efter dopet i Jordanfloden var han helt uppfylld av Helig Ande. Och det var Anden som ledde honom ut i öknen, för att han skulle prövas.

LEDD AV ANDEN VAR HAN FYRTIO DAGAR UTE I ÖKNEN DÄR HAN SATTES PÅ PROV AV DJÄVULEN. 

Lukas kapitel 4.

Jesus testas vad gäller mat, makt och ödestro vad gäller livet.

* När man är riktigt hungrig, kan man frestas att förvandla stenar till bröd... 

* Lockelsen till makt över folk och länder har ofta en djävulsk underton, då risken är att tillbedjan går till den Giriga Kraften, och inte till Gud.

* Den som missbrukar Guds makt kan frestas att leka med ödet och gå rakt ut i gatan - "dör jag så dör jag, lever jag så lever jag". "Änglarna räddar mig." Sådana dumheter är att utmana Gud!

Hoppa! Änglarna fångar dig!

När biskopen och karmelitermunken Anders Arborelius talar om befrielse så handlar det bland annat om dessa tre tunga saker; mat, makt och liv.

Vilka känslor är kopplade till mat? Vad svarar du?

- Tröst, tristess, social samvaro eller kroppens sunda behov?

Vilka känslor är kopplade till makt?

- Komma ur maktlöshet, bli uppburen och sedd, högre status eller ett medel till att förbättra världen?

Vilka känslor är kopplade till lek med liv och död?

- Jag orkar inte tänka själv, jag klarar inte av att ta ansvar för mig själv, jag måste ha en adrenalinkick varje dag?

Vill ha?

Efter varje plåga ger Jesus djävulen ett svar. Den fule är bibelkunnig och utmanar Jesus så att det nästan låter rimligt det han säger. Men Jesus är inte bara bibelkunnig - han ÄR själva Ordet! 

Och svarar:

* Människan skall inte leva bara av bröd.

* Herren din Gud skall du tillbe, och endast Honom skall du dyrka.

* Du skall inte sätta Herren din Gud på prov.

Låt oss nu rannsaka våra sinnen:

- Äter vi sten? Mättar vi kroppens behov med skräpmat som blir som stenar i magen?

Och vad gör vi med själen? Får den någon näring över huvud taget?!

Det är ju därför Jesus talar om att vi inte lever bara av bröd.

SANNINGENS ANDE, RÖJ DEN NÖD

SOM VI I HEMLIGHET BÄRA

MÄNSKAN EJ LEVER BLOTT AV BRÖD

HENNE GUDS ORD MÅSTE NÄRA!

SÄND OSS EN HUNGER RUNT KRING JORD

EFTER ATT HÖRA HERRENS ORD.

SANNINGENS ANDE, VÄCK OSS.

Sv Ps 161:2

Henne Guds Ord måste nära... Denna psalm sjunger ofta i mig!

Därför, kära läsare, när vi nu i fastetid kanske väljer att avstå från en del mat, då är det alldeles nödvändigt att vi tillför mycket mer själslig näring!

Istället för en bulle - ett tänt ljus och min Bibel vid tekoppen.

Istället för bulle.

Rannsakan nr 2.

- Är vi maktgalna? Är makten ett medel eller mål? Är vi beredda att sälja vår själ för att vinna hela världen? Vad kostar rampljuset? Vad kostar de högsta politiska nivåerna?

Jesus svarar konstigt. Han talar om att tillbe Gud, medan vi talar om makt.

Eller, hör det ihop?

Att vara kristen, troende, och tillbe Gud i bön och lovsång, då har vi ju tillgång till den absolut högsta makten! Att leva med Gud Fader är ju att leva med Makternas Makt!!

Det är en inifrån-makt!

Inte utifrån-makt, med strålkastare och röstsedlar.

Kan denna fasteperiod hjälpa oss se att vår egen vanmakt eller maktlöshet får vila i Guds makt-rika händer?!

Gud är ju makt-fullkomlig... om man tänker efter... fullkomlig på makt. Eller hur!!

Välj livet. Fresta inte Gud.

Rannsakan nr 3.

- Leker vi med livet? Leker vi med döden? Utmanar vi gränserna?

Är det livsleda och meningslöshet? Är det vrede och hopplöshet, med hämndbegär och hat?

Eller tänjer vi på gränserna för pengarnas skull, för överlevandens skull? Eller är vi bara bekväma?

Och så ropar vi på Gud om hjälp när vi ställt till det för oss.

Änglarna får komma och rätta till det här. Tänk positivt.

Nej, detta är en tid av omvändelse.

Om vi skall kunna bli befriade från det som tynger oss, då behöver vi våga nämna vid namn vad det faktiskt är. 

Just när det blir så där jobbigt, skall vi inte sätta på en film, inte lyssna på musik. Vi ska inte scrolla, chatta, zappa eller skrälla hit och dit.

Vi ska sitta still.

Och lyssna. 

Och gå med det till Jesus.

I öknen. I en öken av snö. 

Denna snövita Askonsdag.

Var välsignad.

Avstå bilkörning.

Käre himmelske Fader, hjälp oss att lösgöra oss från tyngder så att själen blir fri, fri som en fågel som lyfter högt över marken.

Förlåt oss alla triviala småsynder som får oss att fastna i dåliga vanor.

Hjälp oss med de riktigt svåra sakerna, som vi knappt vågar erkänna...

Tack för att Du känner oss så helt och fullt, inifrån och ut.

Älska oss tillbaka till livet! Amen.

Helene Sture Frifelt,

- insnöad,

- i pandemi, isolering och vinterväder.

Nu saktar vi ned.

ALLA HJÄRTANS FASTLAG

Firningskaka.

Vilket fint sammanträffande!

Alla Hjärtans Dag möter Fastlagssöndagen, denna dag den 14 februari anno 2021.

Båda dagarna har kärleken i centrum.

Det kristna helgonet Valentin led martyrdöden den 14/2 år 270 e Kr under kejsar Claudius i Rom.

Sedan medeltiden har den 14 februari i England, Skottland och Frankrike varit den ogifta ungdomens dag. Då kunde de paras ihop genom lottning, så att de blev varandras "Valentin" och "Valentine", med fest och gille.

Dessutom inföll Valentindagen på den första vårdagen, läser jag, men det stämmer ju inte alls, särskilt inte i år! Vintern ligger vackrare och kallare än någonsin!

Alla Hjärtans vinterdag. Alla vinterdagars hjärtan.

Vinterhjärtan

I takt med att svenska folket tappar taget om den kristna tro, växlas fokus över till andra dagar att fira. 

När jag var ung (puh!) fanns inte Valentindagen, mer än som en namnsdag. Det var Fastlagssöndagen som var viktig.

I år kommer den i kläm. Inte många vet längre vad den står för.

Fastlagssöndagen i kyrkoåret överlever dock tack vare ett bakverk - fastlagsbullen, som inleder kyrkans fastetid.

Jag kan inte hjälpa att jag tycket det är jobbigt med denna förskjutning. Från Guds kärlek till människans kärlek, från allvar till mumsande, från seriös rannsakelse till bantning. Eller bara blommor och kakor.

Jag vill inte sätta det ena mot det andra. Livet är ett Både-ock, inte ett Antingen-eller.

Först Guds kärlek. Sedan ger vi det vidare till varandra.

Fastlagsdagens hjärta.

Fett fullt med fest.

Min mänskliga kärlek räcker inte till. Jag orkar inte vara snäll och kärleksfull och skicka digitala blommor till alla på sociala medier, ringa och bry mig om alla som behöver bli ombrydda. 

Jag erkänner min brist, med en gång!

För jag själv ligger på minus...

Jag behöver själv få ta emot. Mycket!

Kyrkoåret är min puls och min livsrytm. När jag tagit mig genom novembermörkret med adventsljusstakarnas hjälp och firat jul i december, tar jag mig igenom januari bara genom att invänta februari månads ljus, där Fastlagssöndagen vänder på allt.

Från röda dukar till violetta. Ljus och servetter har också den liturgiska färgen som fastetiden anger.

Temat i evangelieboken denna söndag är "Kärlekens väg".

Inte min kärleksväg, utan Guds kärleks väg.

Det är stor skillnad!

Guds hjärta till människan.

Jag får fylla på, ösa ur evangeliets källor, och sitta likt den bortknuffade blinde mannen vid vägkanten och ropa:

- Davids son, förbarma dig över mig!

- Tyst, tyst med dig!

Minns du honom?

Ropa inte såg högt. Tala inte om dina behov. Skrik inte. Du är väl inget barn heller?

Men, vem var det som knuffade ut honom? Vem stötte ut mig ur gemenskapen?

NÄR JESUS NÄRMADE SIG JERIKO SATT DÄR EN BLIND VID VÄGKANTEN OCH TIGGDE.

HAN HÖRDE EN FOLKHOP KOMMA PÅ VÄGEN OCH FRÅGADE VAD SOM STOD PÅ.

MAN TALADE OM FÖR HONOM ATT JESUS FRÅN NASARET GICK FÖRBI.

DÅ ROPADE HAN...

Lukas 18:37.

Hör mig!

Kärleksbrist. Förnekade behov. En blind kropp. Men ett seende hjärta. Ett rop.

Alla hjärtans rop.

- DAVID SON, FÖRBARMA DIG ÖVER MIG!

DE SOM GICK FRÄMST SADE ÅT HONOM ATT VARA TYST, MEN HAN ROPADE ÄNNU HÖGRE...

JESUS STANNADE OCH SADE TILL DEM ATT LEDA FRAM HONOM, OCH DÅ MANNEN KOM NÄRMARE FRÅGADE JESUS:

- VAD VILL DU ATT JAG SKALL GÖRA FÖR DIG?

Lukas 18:41.

Är inte det kärlekens största mod att våga fråga så!?

- Vad vill du att jag skall göra för dig?

Brustet hjärta.

Risken är uppenbar att den som får frågan önskar sig de mest orimliga saker, som man inte kan uppfylla. Och så blir hela situationen pinsam.

Jag skulle aldrig ha frågat... 

Men Jesus frågar. Han tar risken, som inte är någon risk för honom, eftersom han vet vem Han Är...

Den blinde hade bara ett enda svar.

Den som är arbetslös har bara ett enda svar.

Den som är sjuk har också bara ett enda svar.

HAN SVARADE:

- GÖR SÅ ATT JAG KAN SE IGEN.

JESUS SVARADE:

- DU KAN SE IGEN. DIN TRO HAR HJÄLPT DIG.

Lukas 18:42.

Tack Jesus.

Vår sekulariserade tid vill inte se att tron har fokus på Jesus Kristus. Jag har hört många dumheter som att "man kan tro på vad som helst, bara man tror. På en sten till exempel..."

På min motfråga om personen själv tror på en sten - och att det skulle hjälpa - har jag aldrig fått något tydligt svar...

Fastlagssöndagens hjärta.

Att se den andres behov. Och våga fråga och utsätta sig själv för att vara ett bönesvar...

Jesus, du är min kärleks väg. Jag är så trött, så tom och ledsen djupt där inne.

- Herre, förbarma dig över mig! Förbarma dig över din kyrka. Förbarma dig över vårt svenska folk som vänder sig bort från dig.

I egen-religionen.

Det är ett annat hjärta.

Hur länge håller du?

Men vilket uppvaknande det kan bli när ögonen öppnas, när tankens blick klarnar och känslornas seende blir ärliga.

Det är som om själva relationen till Jesus är läkedomen.

Vi kan be om hjälp, men glömma tacka.

Vi kan be om hälsa och nytt arbete, men strunta i Honom som hjälpte oss. Trolösa.

Då är vi ju bara halvvägs... Jag vill att vi skall vara hel-vägs!

Hela vägen på Kärlekens väg.

Hela vägen.

De vackraste ord om kärlek läses denna vecka i våra kyrkor - Kärlekens Lov från 1 Korinthierbrevet 13.

OM JAG TALAR BÅDE MÄNNISKORS OCH ÄNGLARS SPRÅK, MEN SAKNAR KÄRLEK, ÄR JAG BARA EKANDE BRONS, EN SKRÄLLANDE CYMBAL.

OCH OM JAG HAR PROFETISK GÅVA OCH KÄNNER ALLA HEMLIGHETERNA OCH HAR HELA KUNSKAPEN, OCH OM JAG HAR ALL TRO SÅ ATT JAG KAN FÖRFLYTTA BERG, MEN SAKNAR KÄRLEK, ÄR JAG INGENTING...

1 Kor 13:1-3

Radiogudstjänsten på P1 innehöll många fina reflektioner i söndags, bland annat från prästen Liza L Lundkvist, Umeå.

Tack för fin radiogudstjänst.

Jag citerar:

- Så flyktig den verkar, kärleken. Ingen älskar dig när du är nere och ute, skrev John Lennon.

Där i ensamheten, på skolgården, på sociala plattformar, i relationerna, när telefonen tyst...  

Ingen tänker på mig på Alla Hjärtans Dag, när jag förlorat arbetet, är i depression och pengarna är slut...

När jag inte kan leverera mig själv - finns kärleken då?

Om inte, varför skall jag lita på den, när det går bra och jag är synlig och inne?

Undrade Liza L Lundkvist, och fortsatte: 

"Kärleken är det trotsiga livets kraft, inte belöning för god prestation.

Villkorslös? Eller en belöning?

När jag inte kan leverera mig själv... Just det. Hur går det då?

Hur många sitter inte hemma och undrar om intresse och vänskap består när man inte längre kan "leverera sig själv", sitt kunnande och sin sin omtanke.

Då skramlar allt tal om kärlek ganska illa.

Jag skräller och skramlar... Jag är en brummande brons och en skorrande cymbal, arg på allt och alla, besviken och sviken och trött. Som ett osett barn.

Men det sa jag visst innan.

Prästen Liza L Lundkvist kommenterar Kärlekens Höga visa så här, 1 Kor 13:

Kärlek är en fästpunkt för mig när jag är fladdrig och tvivlande. Kärleken är en fast punkt där jag är hållen. En närvaro, en generositet mot mig. Kärleken behöver bli kroppslig, i enkla handlingar.

Lys över mig med din kärlek!

Och så citerade Liza L Lundkvist sin egen dikt, så fin:

"JAG glömde bort att det inte var jag som var kärleken. 

Jag övade mitt tålamod. Jag gav och andra sa att jag var god.

Jag svalde ilska, kvävde avund, höll mig själv tillbaka.

Jag ropade från höjder för rättvisa och frihet.

Jag höll så hårt om världen vår som om det hängde på mig om världen faller eller står. 

Jag bar, jag trodde hoppades och lärde mig stå ut.

Så hände det en dag att jag såg mig själv som i en upplyst spegel, en blek imitatör av andra kärlekshjältar i världen utanför. 

Jag såg otåligheten, egennyttigheten, att jag tagit tagit platser som aldrig varit mina, att jag krävt av andra samma ambitionsnivå, och såg mina egna prestationer sakta sina.

Mitt livs sång tycktes skramla som skrällande cymbaler och eka tom som grytorna jag spelat på som barn.

JAG ville vinna livet, men själens stora trötthet - och min ensamhet - var det enda som blev kvar.

Och jag såg en människa smyga in i bilden. Han viskade tätt bakom mig:

- "Jag ser dig" och lade armar om min själ.

Jag hörde honom säga:

- "Det du gjort är gott och väl. Men du, allting har sin tid du får vila nu, jag ser dig sträva här. Glöm aldrig vem du är: en människa. Du orkar inte alltid, du gör fel, du kan aldrig ensam göra denna världen hel.

Han sade:

- "Du är en del av den, av dem som gått före, som kommer efter dig, men viktigast av allt, allt liv kommer från mig!

- "Det är inte du som är kärleken, men du behöver den, och alltid  finns den där för dig att ta mot, du min älskade, och du är alltid, alltid nog."

Slut citat, Liza L Lundkvist, Umeå.

Jordiska hjärtan med gudomlig fyllning...

Så sammanfaller Alla Hjärtans Dag med Fastlagssöndagen. Guds kärlek är förutsättningen för vår kärlek.

Frågan är nu vilken kaka vi skall äta... Blir det vaniljhjärtan? Eller en fastlagsbulle med mandelmassa och vispgrädde?

Eller helt enkelt ett par snövita maränger, för att fira att vintern är så vit och vacker, med hårda isar till glädje för alla skridskoskrinnare?

Fastlagsmaränger.

Alla hjärtans bullar.

Valentinkakor.

Toppen.

Tack du okända Liza för din dikt. Du talade om mig. Om många av oss.

Herre, låt Din goda vilja bli synlig för oss, vi som blivit andligt blinda i vårt land.

Ge oss kraft att gå Din kärleks väg, och att inte vara så förtvivlat fokuserade på oss själva.

Förlåt.

Tack för att Du har gett oss hela Ditt hjärta i Jesus Kristus.

Hjälp oss att svara an på din kärlek.

Håll mitt hjärta! Det är Ditt.

Amen.

Skrällande hälsningar från Helene Sture Cymbalfelt,

- bagare på hal is.