KOM IN I GUDS VILA - Hebreerbrevet kap 4

Ett annat land?

Tänk dig att stå där vid kanten av målet, och inte komma in.

Tänk att ha vandrat i två generationer extra, bara för att folket var missnöjda med ledarskapet och att menyn i öknen var enahanda... och så blicka in i det förlovade landet.
Men inte komma in.

Inte för att gränserna var stängda eller tullen för hård.
Utan för att Guds vilja markerade att det gamla måste dö för att det nya skulle kunna växa sig friskt och starkt.

Välkomna till ännu ett bibelstudium i Carl Gustavs kyrka i Karlshamn.

Det gamla och det nya.

Vi läser Hebreerbrevets kapitel 4 - om att komma in i Guds vila.
Eller inte...

Bakgrunden är alltså Israels folks långa vandring genom öknen.

LÅT OSS ALLTSÅ SE TILL ATT INGEN AV ER TROR SIG VARA FÖR SENT UTE, MEDAN LÖFTET ATT FÅ KOMMA IN I HANS VILA ÄNNU STÅR KVAR.

OCKSÅ VI HAR FÅTT DEL AV DET GLADA BUDSKAPET
ALLDELES SOM DE, EN GÅNG.

Hur använder vi vår tid?

Vi förstår här att Guds ord varnar för att det finns en tidpunkt i livet då det är "för sent".
Om bitterhet, tjat och oförsonligt gnäll är det som tar plats i livet, får ju Guds glädje inget utrymme.

Leva i korsets skugga...

FÖR DEM SOM DÅ HÖRDE ORDET VAR DET TILL INGEN NYTTA, EFTERSOM DE INTE TOG EMOT DET, I TRO.

VI DÄREMOT, SOM HAR KOMMIT TILL TRO, FÅR GÅ IN I DEN VILA, OM VILKEN HAN HAR SAGT:

-och jag svor i min vrede: aldrig skall de komma in i min vila.

I förra bibelstudiet såg vi hur till och med Mose tappar tålamodet och förlorar hoppet och tron.
Psaltaren 95 tar upp denna händelse i form av en bönesång eller lovsång, där det står:

              Lyssna.

O, ATT NI IDAG VILLE HÖRA HANS RÖST!

FÖRHÄRDA INTE ERA HJÄRTAN SÅSOM I MERIBA, SÅSOM PÅ MASSAS DAG I ÖKNEN,
DÄR ERA FÄDER FRESTADE MIG,
DÄR DE PRÖVADE MIG,
FASTÄN DE HADE SETT MINA VERK.

I FYRTIO ÅR VAR DET SLÄKTET MIG TILL LEDA, OCH JAG SADE:

- DE ÄR ETT FOLK SOM FAR VILSE I SITT HJÄRTA
OCH DE VILL INTE VETA AV MINA VÄGAR.

SÅ SVOR JAG I MIN VREDE:
- DE SKALL INTE KOMMA IN I MIN VILA.
                                          Psaltaren 95:8-11.

                        Vi behöver vilan.

Och så blev det.
Inte heller Mose fick komma in i det efterlängtade landet.
Det kallas konsekvens...

Vi ska vara lite detektiver och slå upp 5 Mosebok kap 34 för att se vad som verkligen hände.

OCH HERRENS TJÄNARE MOSE DOG DÄR I MOABS LAND, SOM HERREN HADE SAGT.

OCH HAN BEGRAVDE HONOM I DALEN MITT EMOT BET-PEOR.

MEN ÄNNU TILL DENNA DAG HAR INGEN FÅTT VETA VAR HANS GRAV ÄR.
OCH MOSE VAR 120 ÅR GAMMAL NÄR HAN DOG, MEN HANS ÖGON VAR INTE SKUMMA OCH HANS LIVSKRAFT HADE INTE FÖRSVUNNIT.

OCH ISRAELS BARN BEGRÄT MOSE PÅ MOABS HEDAR I TRETTIO DAGAR.
5 Mos 34:5

Vänta nu - vem var det som begravde Mose? Vad läste vi?
Var det Herren själv som begravde Mose?!

Ja, enligt texten så var det så.
Om Moses död var en gudsdom, så gavs han likväl en gudomlig hedersbevisning genom att Gud själv begrov honom!
Kanske var det även så att Gud lät Moses döda kropp omedelbart förvandlas i en uppståndelsekropp!?

                        Uppståndelse-hopp!

Hebreerbrevets författare låter talet om VILA få flera dimensioner:

- fysisk vila under den mödosamma vandringen,
- vilan efter döden,
- som grundar sig på den stora vilodagen "på sjunde dagen" då Herren var klar med sitt skaparverk:

DETTA FAST HANS VERK VAR FÄRDIGT MED VÄRLDENS SKAPELSE.
GUD BESTÄMMER PÅ NYTT EN DAG, NÄR HAN LÅNGT EFTERÅT LÅTER DAVID SÄGA "IDAG".

DET SKER I DE REDAN ANFÖRDA ORDEN:
- OM NI HÖR HANS RÖST IDAG, FÖRHÄRDA INTE ERA HJÄRTAN.

Det var just det vi läste i Psaltaren 95.
För David låg ju ökenfärden långt tillbaka i tiden, precis som för de första kristna - och för oss!

Också en vila!

HADE JOSUA LÅTIT DEM KOMMA TILL VILA, SKULLE GUD INTE EFTERÅT HA TALAT OM EN ANNAN DAG.

Josua efterträdde Mose. Han blev den nya ledaren.
Hela tiden kan vi se kopplingar mellan Gamla och Nya Testamentet:

- Det är den nya generationen som får löftet att komma in i Kanaans land, ledda av Josua.
- Det är de första kristna som bär evangeliets glada budskap, ledda av Jesus.

Namnens likhet - Josua och Jesus - kommer ur samma språkliga rot och betyder Räddare.

                                    Jesus - Josua - Räddaren.

Det här med löftet påminner mig om en psalm i psalmboken... Någon som minns?
Nummer 254 - Lewi Petrus credo eller "signaturmelodi":

Vi tog ton och lät sången flöda under kyrkvalven:

     LÖFTENA KUNNA EJ SVIKA!
     NEJ, DE STÅR EVIGT KVAR.

     JESUS MED BLODET BESEGLAT
     ALLT VAD HAN LOVAT HAR.

     HIMMEL OCH JORD MÅ BRINNA
     HÖJDER OCH BERG FÖRSVINNA

    MEN DEN SOM TROR SKALL FINNA
    LÖFTENA DE STÅR KVAR!

                                                  Återuppväckt i Carl Gustavs kyrka.

Och här är löftet:

SÅ HAR GUDS FOLK ALLTJÄMT EN SABBAT ATT VÄNTA.

TY ATT GÅ IN I GUDS VILA ÄR ATT VILA UT FRÅN SITT VERK, SÅSOM GUD VILADE UT FRÅN SITT.

LÅT OSS DÄRFÖR GÖRA ALLT VI KAN FÖR ATT KOMMA IN I DEN VILAN, SÅ ATT INGEN BRINGAS PÅ FALL GENOM SAMMA SLAGS OHÖRSAMHET.

Vacker vila.

Detta är så vackra ord!
Vi, som är det nya Gudsfolket genom dopet, har också en "sabbatsvila" att vänta!

Varje vecka har sin vila, på söndagen, för att arbetet inte skall knäcka oss...
Men sedan har också varje mänskoliv sin vila.

Vågar vi tala om döden i de termerna? Som en vila...

Utan Gud,och utan någon mening i livet, blir döden lätt ett obarmhärtigt slut och kan upplevas som ett straff.
Men med Gud, som vår Skapare och Herre, kan döden få bli en tjänare till livet - och en vila.

Vi samtalade om Frälsarkranspärlorna och tittade lite extra på den svarta nattens pärla - dödens pärla som hjälper oss sörja och vara ärliga - och även ökenpärlan, som ger plats för det ofruktbara i livet.

                             Ökenpärlan.

Och varför läser vi alla dessa verser?
Jo, för att komma åt vår innersta kärna... sanningen om oss själva, sett med Guds kärleksfulla ögon:

TY GUDS ORD ÄR LEVANDE OCH VERKSAMT.

DET ÄR SKARPARE ÄN NÅGOT TVEEGGAT SVÄRD
OCH TRÄNGER SÅ DJUPT ATT DET SKILJER SJÄL OCH ANDE, LED OCH MÄRG OCH BLOTTLÄGGER HJÄRTATS UPPSÅT OCH TANKAR.

INGENTING KAN DÖLJAS FÖR HONOM,
ALLT SKAPAT LIGGER NAKET OCH BLOTTAT FÖR HANS ÖGA.

OCH INFÖR HONOM ÄR DET VI SKALL AVLÄGGA RÄKENSKAP.

                        Gud känner oss.

Att läsa Guds ord högt och tillsammans gör att vi hör mycket mer vad som står.
Betydelsen går fram bättre.
Och vi får ställa våra frågor och söka förståelsen genom att lyssna till varandra.

Så avslutade vi vårt studium som vi började, med bön och tack för Guds helige Andes ledning genom textraderna.

Löftesrika hälsningar från er bibelstudieledare

Helene F Sturefelt,

- som fotograferade på Hvilans kyrkogård i Karlshamn!

Livets höst - tid av mognad.

HILLARY CLINTON i TRUMPLAND

Michael Moore.

Spänningen är olidlig! Allvaret ännu större...

Denna tisdag den 8 november går hela Amerikas Förenta Stater till val.
Ska det bli en affärsman eller en politiskt skolad utrikesminister?
Ska det bli en som uttrycker folkets missnöje eller en som kan de politiska koderna?

Ska det bli en man? Eller en kvinna....

Jag har tittat på en amerikansk TV-show med Michael Moore "i Trump-land" - en begåvad komiker och satiriker, som med hjärta och känsla har talat till en storpublik.

Det var mycket bra och jag har behov av att skriva av mig och dela några tankar, allt medan rösterna räknas därborta i det Förlovade Landet.

Kriga inte.

Michael Moore är stor och tjock, ja, en riktigt fet amerikan som driver med sig själv.

- Ärligt talat grabbar, vi är en utdöende sort! Den vita, amerikanske mannen har haft sin storhetstid!
Men vaddå... vi fick 10.000 år! Det kanske räcker nu...?

Kvinnorna har gått förbi oss på alla fronter:
- de är mer välutbildade,
- de är självständiga,
- de behöver oss inte längre för sin försörjning.

Det är inte konstigt att det låter som det gör på Donald Trumps valmöten - och så härmade han en dinosauries dödsbrööööl....

Missnöjda, vita män håller sig till Trump i ett krampaktigt försök att rädda det som räddas kan av den vite mannen... Men det är förmodligen försent, sa Michael Moore.

Vad är ni rädda för?

- Ärligt talat; hur många kvinnor startar krig och går ut i fält och dödar?
Hur många tjejer har gått in på skolor och skjutit ihjäl folk?
Hur många kvinnor bär vapen för att döda om de blir arga?

Och vad är ni rädda för när ni går hem från krogen på natten? Att en tjej ska hoppa på dig och våldta dig??

Nej... Till och med Moder Jord har fått nog av oss. Kvinnor bildar familj utan oss - de behöver oss inte längre.

49% av mänskligheten är de som förstör.
Det är inte kvinnor som bygger skorstenar för giftig rök...

Frihetsgudinnan... När...?

Vi har gjort allt vi kan för att hindra dem:
- vi har skapat lagar som tystar dem och försvårar för dem att vara vittnesgilla och arvsberättigade.
Men det går inte längre.

De har gått förbi oss.

Och med Hillary Clinton kommer världen vändas mot ett mänskligare samhälle.

Sedan berättade han om allt det hån fått utstå under alla år som rikets första dam, men hur hon ändå fortsatte sitt politiska arbete bakom maken Clinton.

- Hur kan vi håna en kvinna som vill införa allmän sjukvård för oss alla?
Varje år dör 50.000 amerikanare p g a att de inte har råd att teckna dessa dyra sjukvårdsförsäkringar!
På 20 år blir det.... 1 miljon människor!
Som dör p g a vårt giriga försäkringssystem!

Folk hade tårar i ögonen, förstås.
Och jag kände mig mer än tacksam för vårt sjukvårdssystem.

- Obama-care har försökt vända på detta, Trump vill ta det tillbaka. Gynnar det oss?!

Rädd för Mannen.

Michael Moore fortsatte berätta om att många kvinnor dör i barnsäng i USA.
Hillary Clinton var tidigt på besök i Estland för att studera deras lyckosamma arbete med mödravården.

Hur möttes hon när hon kom tillbaka? Med hån, förstås. För att hon är kvinna.

Vi kan ändra på det nu.
- Många av er hatar Hillary, men varför? Är hon inte pålitlig? Eller har hon förmåga att ändra sig när hon ser att andra argument är bättre?

Ni kan fortsätta hata henne, men gör landet en tjänst - rösta på Hillary!

Storpublik i Ohio.

Han tog Storbritannien som exempel:

- Engelsmännen använde sin röstsedel för att uttrycka sitt missnöje med EU. Men det fick konsekvenser - nu måste de lämna EU!
När de vaknade upp och förstod vad som hänt, vill allt fler ha en ny folkomröstning, men det är försent.

Vi kan lära oss något av detta. Använd inte din röst bara som en missnöjesyttring. Tänk efter en gång till.
Ge detta land en allmän sjukvårdsreform, strängare vapenlagar och fredligare samexistens med omvärlden.

- Ska vi också vakna upp imorgon den 9 november och se att USA förvandlas till ett Trump-land?

Vilken kula är det som kommer i mål?

Denne sanningssägande komiker jämförde till och med Hillary med påven Franciskus!
De har båda bidat sin tid... väntat... och vill värna den lilla människan.

- Is it possible that Hillary can be our Franciskus?!

Om du kan se denna show i repris på SVT Play så gör det!

Jag tänker på vilken oerhörd skillnad det skulle kunna göra om vi fick en kvinnlig president i USA som styrde detta jätteland med kvinnliga principer.

För det första skulle lönerna rättas till omedelbart så att kvinnor tjänar lika mycket som män.
Som det är just nu så arbetar alla kvinnor gratis i november - december.
Egentligen skulle alla kvinnor gå hem... och komma tillbaka till jobbet  i januari!

För det andra skulle alla mänskovårdande yrken få högsta status.
Att vårda människan är den viktigaste investeringen vi har! Inte att rusta för krig.

För det tredje skulle den manliga principen om rädsla minska tänker jag - "anfall är bästa försvar" - och ersättas av en kärleksfull utgångspunkt där samarbete råder på alla plan.

Detta är inte Trump-land. Detta är min dröm, som jag hoppas Hillary ska kunna förverkliga, steg för steg, i Clinton-land, over there.

Vems land?

Må Guds vilja ske.
Må världen följas av orden i Freddie Wadlings sång, som Jill Johnsson tolkade så snyggt i "Så mycket bättre" i fredags:

- LOVE, PEACE, HAPPINESS, ETERNITY follow you on your walk...

En bön för oss alla.

De bästa hälsningar till hela världen.

Helene "Clintan" Trump-felt,

- som inväntar Amerikas första kvinnliga president,
- som väntar på klimatförbättringar,
- samt Jesu Kristi återkomst - det verkar enklare....

ÖKENVANDRINGEN och KLIPPAN - Hebreerbrevet kap 3

Guds-pärlan.

Så var vi samlade igen till bibelstudium i Carl Gustafs kyrka i Karlshamn.
Vi har kommit till kapitel 3 i Hebreerbrevet.

Det handlar om öknen och om knorrande... och en uppmuntran.

Vi läser tillsammans:

BRÖDER, NI HELIGA SOM HAR FÅTT KALLELSEN TILL HIMMELEN,
SE DÄRFÖR PÅ APOSTELN OCH ÖVERSTEPRÄSTEN SOM VI BEKÄNNER OSS TILL
JESUS, SOM VAR BETRODD AV DEN SOM HADE UTSETT HONOM, 
SÅSOM MOSES VAR BETRODD I HELA GUDS HUS.

Det börjar med en kallelse, både i styrelsesammanhang och i Guds rike.
Ordföranden, eller tillförordnad, skickar ut inbjudan.
I Guds rike är det helig Ande som i hjärtat kommer med inbjudan...

Kallelsen har gått ut till alla.

Vad är kärnan i vår verksamhet?
Vad är centrum i kyrkan?

Se er omkring här i kyrkorummet - är det altaret? Nattvarden? Själva byggnaden?

Ibland tänker jag på hur mycket tid vi måste lägga på allt demokratiskt kringarbete, och glömmer till vems ära kyrkan är byggd... och vilken herre vi tjänar med våra olika uppdrag.

Hebréerbrevets författare uppmanar oss till att se på JESUS.
Kyrkans centrum är en person, som vi har en relation till.

Relationen till Jesus.

Sedan följer en jämförelse mellan Mose och Jesus:

MEN JESUS HAR VISAT SIG VÄRDIG STÖRRE HÄRLIGHET ÄN MOSE,
LIKSOM EN BYGGMÄSTARE ÄRAS MER ÄN DET HUS HAN BYGGT. Hebr 3:3

Det är roligt att ha en Bibel med fotnoter, då kan vi leta upp parallellställen för att förstå texten bättre.
Därför slår vi nu upp 2 Korinterbrevet  3:7, där det står:

REDAN DÖDENS TJÄNST - SOM BYGGDE PÅ BOKSTÄVER INHUGGNA I STENTAVLOR - TILLKOM UNDER SÅDAN HÄRLIGHET ATT ISRAELITERNA MÅSTE VÄNDA BORT BLICKEN FRÅN MOSE ANSIKTE;

SÅ STARK VAR STRÅLGLANSEN FRÅN HANS ANSIKTE,
FAST DEN SNART FÖRSVANN.

Mose får lagtavlorna. 

Och om vi vill påminna oss om vad det är för en händelse detta syftar på, så hittar vi en fotnot även till detta stället. Vi läser baklänges.. och det är 2 Mosebok 34:29-35.

NÄR SEDAN MOSE STEG NED FRÅN SINAI BERG - OCH PÅ VÄGEN NED FRÅN BERGET HADE VITTNESBÖRDETS TVÅ TAVLOR MED SIG - VISSTE HAN INTE ATT HANS ANSIKTES HY HADE BLIVIT STRÅLANDE AV HAN HAN HADE TALAT MED HERREN...

Det kan vi se även idag att människor som lever nära Gud har en slags strålglans i sina ögon...

Moses är Gamla Testamentets i särklass störste ledare.
Hans liv är indelat i tre perioder om 40 år vardera:

1. Uppväxten och fostran till prins vid det egyptiska hovet, med den bästa tänkbara ledarutbildning.

2. Moses flydde till Midjan i Etiopien efter att ha slagit ihjäl en man.
Där levde han i öknen med en fåraherde som hette Jetro. Han gifte sig med hans dotter och de fick två barn. Denna långa tid i öknen  formade honom till att släppa sina stormaktstankar och Herren gjorde honom ödmjuk.

3. Kallelsen i den brinnande busken att bli Israels folks ledare. Flykten från Egypten genom Röda havet och den mödosamma vandringen i öken.

Genom öknen.

De stannade vid Sinai berg omkring 1 år.

Medan Israel låg i läger där, restes tabernaklet, invigdes prästerna och gudstjänsten fick sina fasta former. Gud befäste sin lag genom Mose.
Stridsfolket mönstrades och allt gjordes klart för tåget vidare fram genom öknen, mot löfteslandet.

Uppbrottet skedde genom att molnstoden lyfte sig från vittnesbördets tabernakel och drog framför dem.
De vandrade genom Parans öken, det stora ökenlandet som sträcker sig ända upp till Kanaans sydgräns.

Molnstoden kan vi inte se.

Psalmboken besjunger detta i psalm 298 - låt oss sjunga tillsammans!

GUD, DITT FOLK ÄR VANDRINGSFOLKET!
  SJÄLV DU MITT IBLAND OSS GÅR.
    DU OSS LEDER, DU OSS STÄRKER
      NÄR VÅR VÄG BLIR LÅNG OCH SVÅR.

BRÖD FRÅN HIMLEN, BRÖD FRÅN HIMLEN
UR DIN FADERSHAND VI FÅR... : //

Trots att Herren försåg dem med mat - manna och vaktlar - längtade de efter Egyptens köttgrytor och glömde det hårda slaveriet.
Miriam och Aron, Moses syskon, ifrågasatte hans ledarskap och Gudsrelationen vacklade.
De var trötta, de tappade modet, de var törstiga...

Varför läser vi detta? Håller vi inte på med Hebreerbrevet?
Jo, men om vi inte förstår bakgrunden blir texten obegriplig...

Vi slår upp 2 Mosebok kap 17, med rubriken "Vatten från klippan".
Folket knotar och knorrar och ifrågasätter varför Mose släpat dem bort från Egypten bara för att låta dem dö av törst i öknen...

Hetta i öknen.

DÅ ROPADE MOSE TILL HERREN OCH SADE:
- VAD SKALL JAG GÖRA MED DETTA FOLK? DET FATTAS INTE MYCKET I ATT DE STENAR MIG.
HERREN SVARADE MOSE:
- GÅ FRAMFÖR FOLKET OCH TA MED DIG NÅGRA AV DE ÄLDSTE I ISRAEL.
TA I DIN HAND STAVEN MED VILKEN DU SLOG NILFLODEN, OCH BEGE DIG IVÄG.

SE, JAG VILL STÅ DÄR FRAMFÖR DIG PÅ HOREBS KLIPPA, OCH DU SKALL SLÅ PÅ KLIPPAN OCH VATTEN SKALL KOMMA UT UR DEN, SÅ ATT FOLKET FÅR DRICKA.
OCH MOSE GJORDE SÅ, INFÖR DE ÄLDSTE I ISRAEL.

HAN GAV STÄLLET NAMNET MASSA OCH MERIBA, DÄRFÖR ATT ISRAELS BARN HADE TVISTAT OCH FRESTAT HERREN OCH SAGT:
- ÄR HERREN IBLAND OSS ELLER INTE?

Blå som klippans vatten.

Vi associerade igen till psalm 298 och sjöng:

LÅT KRISTALLKLAR KÄLLAN STRÖMMA,
  MED DET VATTEN SOM GER LIV.
    BLI VÅR ELDSTOD UNDER NATTEN
      OCH OM DAGEN MOLNSTOD BLI.

STARKA KLIPPA, STARKA KLIPPA!
VAR VÅR TILLFLYKT OCH VÅR FRID.. : //

Vi fortsätter vårt detektivarbete... Är det någon som kan se vad orden Massa och Meriba betyder?
Längst ned på bibelbladet hittade vi upplysning:

* Massa betyder "frestelse"
* Meriba betyder "tvist"

Bittert vatten?

Denna händelse finns återberättad och sjungen även i Psaltaren 106, med rubriken "Guds godhet mot sitt folk".
Vi låter skrift tolka skrift och jag citerar Psalt 106 vers 32:

DE FÖRTÖRNADE HONOM OCKSÅ VID MERIBAS VATTEN
OCH DET GICK MOSE ILLA FÖR DERAS SKULL.

TY DE VAR MOTSTRÄVIGA MOT HANS ANDE
OCH HAN TALADE OBETÄNKSAMT MED SINA LÄPPAR.

Slår på klippan.... Kristus.

Ja, det var faktiskt så att Mose till slut inte orkade mer...
Han brast i tålamod. Hans tro på Guds löften sviktade. Han missbrukade sitt ämbete och talade hårda ord till folket.

Ännu en gång är de vid Meribas vatten i Kades.
Han försummar att tala om Guds mäktiga gärningar utan ropar ut över hopen som om han själv var den som kunde skaffa vatten ur klippan. Dessutom slog han på klippan, denna gång skulle han bara tala till klippan.
4 Mosebok 20 återger denna händelse, då de alltså åter igen kom till Meribas vatten.

Allt som står i Gamla Testamentet pekar framåt mot löftets uppfyllelse.
Klippan i öknen är inte bara ett stycke berg.
Det har också en djupt symbolisk innebörd.

Vem är klippan....?

Vem är klippan? Inte vilken.

Jag började nynna på ännu en psalm... nr 230:

KLIPPA, DU SOM BRAST FÖR MIG
  LÅT MIG GÖMMA MIG I DIG.
    VATTNET, BLODET SOM GÅR FRAM
       FRÅN DITT HJÄRTA, O GUDS LAMM.

LÅT DET BLI EN DUBBEL BOT
FÖR MIN SYND OCH LAGENS HOT.

Här kombineras både när Jesus dör på korset och "blod och vatten" rann ur hans döda kropp - och - händelsen i öken 1200 år innan korsfästelsen.

Vatten kom fram.

Ännu ett bibelord pockade på uppmärksamhet. Johannes evangelium kap 6:30-35:

JESUS SVARADE:
- MOSE GAV ER INTE BRÖDET FRÅN HIMLEN, MEN MIN FADER GER ER DET SANNA BRÖDET FRÅN HIMLEN.

JAG ÄR LIVETS BRÖD. DEN SOM KOMMER TILL MIG SKALL ALDRIG HUNGRA
OCH DEN SOM TROR PÅ MIG SKALL ALDRIG NÅGONSIN TÖRSTA.

Livets bröd. Monstrans i St Nic.

Men det tar väl inte 40 år att gå den här sträckan genom öknen?
Nej, det gör det inte.
Men det var mycket klagande och knorrande...

Efter 2 år (jag kan minnas fel) var det stora folket framme vid Kades Barnea. Israel stod vid resans mål.
Tolv spejare sändes ut i fyrtio dagar och de såg att landet var gott, men att det var starkt befäst.
De sådde tvivel bland folket och gav upp.
Endast Josua och Kaleb höll fast vid Guds löfte och försökte ingjuta mod.

Deras otro ledde till att de blev angripna och fördrivna ända till Horma.

Men folkens synd och ledarnas synd gjorde att de fick ta konsekvenserna av det.
De skulle inte komma in i det förlovade landet.
Det är nu den långa ökentiden börjar. 38 år av tröstlös tillvaro utan annat syfte än att tiden skulle gå, och med döden som mål...
Den gamla generationen måste dö för att inte ta med sin synd in i det nya landet...

Israels folk upphörde att vara pilgrimsfolk nu. Istället blev de nomader.
Vad som hände sen tar vi vid ett annat tillfälle...

Dags att återvända till Hebreeerbrevet kap 3.

Sand, sand...

VARJE HUS HAR EN BYGGMÄSTARE,
MEN DEN SOM HAR BYGGT ALLT ÄR GUD.

VÄL VAR VÄL MOSE BETRODD I HELA HANS HUS,
MEN SOM TJÄNARE, FÖR ATT VITTNA OM DET SOM SENARE SKULLE FÖRKUNNAS;

KRISTUS  DÄREMOT VAR SOM SON BETRODD ATT RÅDA ÖVER HANS HUS.

OCH HANS HUS ÄR VI,
SÅ LÄNGE VI BEHÅLLER DEN FRIMODIGHET OCH STOLTHET SOM VÅRT HOPP GER OSS.

Vi är huset! St Nic.

Här är skillnaden - Mose var en tjänare, Jesus var själva sonen i huset.
Och vem är huset? Jo, vi!
Vi vanliga människor som Gud kallat genom dopet är hans HUS på jorden, här i Karlshamn.

Vi får uppmuntra varandra till att alltid höra hur Guds Ande manar oss att lita på Guds ledning.
Och så citerar författaren hela detta stycke ur Moseboken som vi nu gått igenom; att inte förhärda sitt hjärta:

OM NI HÖR HANS RÖST IDAG
FÖRHÄRDA INTE ERA HJÄRTAN
SOM UNDER UTMANINGENS DAG I ÖKNEN...

Öken-pärlan.

Själavården i denna text kan vi utläsa så här:

Varje människa har sin ökentid i livet.
Egentligen varar den bara en kort tid, men om vi låter vårt eget klagande ta över, då hör vi inte Guds röst.
Om gnäll och bitterhet skymmer Guds ledning, ja då "anfaller fienden" och vi drivs tillbaka till ökenlivet.

Både Mose och Jesus frestades i öknen av djävulen. Så även vi.
Men samtidigt är det där som Gud kan forma oss, göra oss ödmjuka och slipa av stormaktstankarna.

Därför får vi kanske tacka Gud för tiden i öknen. Ja, detta är andlig mognad.

Allvaret är ju konsekvensen när Herren säger:

ALDRIG SKALL DE KOMMA IN I MIN VILA.

Vi ska tala mer om det i nästa kapitel, om vilan.

Bekymmerslöshets-pärlan.

Är det någon som har Frälsarkransbandet på sig?
Där har ju Martin Lönnebo låtit den sandfärgade pärlan komma efter dopets pärla, och före bekymmerslösheten...

Så avrundas kapitel 3 med en uppmuntran:

UPPMUNTRA VARANDRA VARJE DAG
SÅ LÄNGE MAN KAN SÄGA IDAG
SÅ INGEN AV ER LÅTER SIG FÖRLEDAS AV SYNDEN OCH FÖRHÄRDAR SIG.

Förhärda - förhårdna...
Störst risk löper prästen och kantorn... som varje dag umgås med Guds ord och riskerar att hamna i slentrian och nonchalans...
Därför behöver vi er uppmuntran, från församlingen!

Förhärdade och lomhörda!

- Käre himmelske Far, tack för att du nu skriver ditt ord i våra hjärtan, och låter det där få fäste... Amen.

Knastertorra hälsningar från eder bibelstudieledare
Helene F Sturefelt,

- som fotograferade frälsarkranspärlorna i Kalmar Domkyrka, kyrkmålningar i St Nic i Sölvesborg och stranden vid Tredenborg.

PÅVEN ÄR INTE FADERN

Vem är Fadern?

Jag är ingen god kristen. Jag klarar nog inte att leva i försoningen.
Men jag var glad i flera timmar!

Som hela världen vet.. så har påve Franciskus I varit i Lund, på den 499:onde årsdagen av reformationen.

Lutherska världsförbundet stod som inbjudare att tillsammans fira denna dag.
Det var mäktigt, det var stort och det var mycket högtidligt.

Påven vinkar vid Domkyrkan.

Gudstjänsten i Lunds Domkyrka var utformad som en försoningshandling.

Det började med tacksamhet och glädje över vad vi tillsammans har i evangeliet.
Båda sidor erkände sedan att man tillfogat varandra skada genom de många åren.
Båda bad om förlåtelse.
Det avslutades med fem punkter där de båda kyrkorna nu vill gå vidare i gemenskap.

Musik och sång var lämpligt nog hämtat från Taizé, det verkliga fredscentrat i världen, där alla kyrkofamiljers ungdomar möts och lär av varandra.

Försoningsgudstjänsten i Lund.

Jag såg denna gudstjänst här hemma och satt med knäppta händer och glädjetårar i ögonen i flera timmar.
Det här var historiskt stort!
Även på ett personligt plan.

Det var nämligen så att hela påvedömet hade kunnat fälla både min tro och gärning...
När jag läste kyrkohistoria i Lund på 1980-talet var det just den medeltida maktkyrkan med påvarna i spetsen som fick mig att tveka inför all kyrklig överhet.

Hur kan man missbruka Guds ord och Jesu kärlek så totalt?

Det som räddade mig var just Taizémötet i Paris 1986 som hölls vid nyår.
Den lovsång och innerliga bönegemenskap som fanns där drog mig tillbaka till tron, och till kyrkan.

Vad är du glad åt?

Men exakt vad är påven glad för vad gäller Luthers reformation 31 oktober 1517?

Luthers stora kritik var ju de tunga bördorna på den vanliga människan att hon skulle prestera långa botgöringar inför Gud, köpa avlatsbrev och gärna gå pilgrimsvandring till Jerusalem.
Ju fler böner hon bad, desto bättre var det.
Och ju fler goda gärningar hon gjorde desto färre år i skärselden...

Vad är detta?

Ingenting av detta finns i Bibeln! Och det lyfte Luther fram med skarp skärpa!

Inför Gud kommer vi med två tomma händer. Endast av nåd är vi frälsta.
Det accepterar påven. Men ändå finns traditionen kvar med de goda gärningarna som kan förbättra läget.

Om traditionen har gått vilse, då får man släppa det.
Eller sluta läsa Bibeln.
Jag vet vad jag väljer.

Kardinalen ber. Jag också.

Vår egen lutherska kyrka kämpar med politisering och sekularisering.
Förslaget till ny handbok för gudstjänstlivet är så politiskt korrekt att det känns som om psykologin är mer i fokus än frälsningen.

Det jag gärna vill lyfta in från katolska kyrkan är just allvaret i gudstjänstfirandet.
Trons hängivenhet kan jag sakna i vår egen kyrka.

Men jag behöver inga helgon som mellanhänder att bedja till.
Och inga traditioner som lämnat Skriften.

Det var ju inga småsaker...

När påven åter satt på flygplanet mot Rom fick han några följdfrågor av media, gällande ämbetet och kvinnliga präster.

Utanför skrivet manus talade nu påven fritt och tvekade inte på att säga sitt Nej till oss.
Det har ju Johannes Paulus II fastställt och det kan inte ändras.
En påves ord gäller.
Påven är ofelbar.

Detta är helt bisarrt!

Dessutom var han upplyst om att i Sverige är kvinnorna starka, ja, så pass starka att det kanske är därför svenska män åker utomlands för att skaffa sig fruar... - - -

Det är bättre att påven håller sig till teologi än att kommentera den verklighet han inte känner till.
Nej, fel... Om påven inte känner till denna vår verklighet, då kan han inte göra teologi!

Bara detta med att förbjuda kondomer visar ju att denne "fader" - som inte har några biologiska barn - inte vet vad han talar om.

Förlåt, med jag är på krigsstigen.

Påven kände också till att vi en gång hade en kvinna som drottning - som var så stark att hon blev änka tre gånger...
Vad är detta? Vad menas? Vem var det?

Ibland tror jag att vissa åsikter är ren ovana.
Franciskus - du behöver umgås mer med starka kvinnor för att lära känna den andra halva av mänskligheten som Gud skapade!

Krama henne mer!

Nu ska jag ge några goda ord för att motivera mina åsikter.

Vad gäller ämbetet så är alla döpta människor PRÄSTER:

Den allra första "påven", Petrus själv, skriver i sitt första brev om Jesus som hörnstenen:

... DÅ BLIR OCKSÅ NI TILL LEVANDE STENAR I ETT ANDLIGT HUSBYGGE.

NI BLIR ETT HELIGT PRÄSTERSKAP 
OCH KAN FRAMBÄRA ANDLIGA OFFER
SOM GUD VILL TA EMOT, TACK VARE JESUS KRISTUS. 1 Petr 2:5

Så är det. Den Gud som inte har anseende till person kallar oss alla.
Svårare än så är det inte.
Sedan har vi byggt upp en ordning att utrusta den som kallas till präst, genom god utbildning.

Men det allmänna prästadömet gäller!

Luther var tydlig med detta, vilket vi har kvar i "dop i krissituation" där det står:

- Dop i krissituation får förrättas av någon som är döpt.

Domkyrkans dopfunt.

Påven är ingen fader.
Att själv låta sig kallas för "den helige Fadern" är en direkt hädelse.
Varför det då?

Jesus själv har en diskussion med de laglärda om att upphöja sig själv.
Det är Matteus som återger detta:

NI SKALL INTE LÅTA ER KALLS RABBI, TY EN ÄR EN LÄROMÄSTARE OCH NI ÄR ALLA BRÖDER.
NI SKALL INTE KALLA NÅGON HÄR PÅ JORDEN FÖR ER FADER, 
TY EN ÄR ER FADER, HAN SOM ÄR I HIMLEN.

INTE HELLER SKALL NI LÅTA ER KALLS LÄRARE, TY EN ÄR EN LÄRARE, KRISTUS.
Matteus kap 23:8-10

Jag vill höra alla katolska och ortodoxa präster förklara sig här utifrån detta Jesus-ord.
Ni upphöjer er själva.
Kom ned på den här jorden, och ta den titel som anstår er.

Jesus talar om konsekvensen om att upphöja sig själv på detta sätt:

DEN SOM ÄR STÖRST BLAND ER SKALL VARA DE ANDRAS TJÄNARE.

DEN SOM UPPHÖJER SIG SKALL BLI FÖRÖDMJUKAD
OCH DEN SOM ÖDMJUKAR SIG SKALL BLI UPPHÖJD. Matt 23:11-12

Nedsänkt. Upphöjd...

Påven Franciskus värnar om de fattiga. Han besöker dem och uppmuntrar dem.
Men åker sedan hem till rikedomen i Vatikanstaten.
Liv och lära stämmer inte.

Var det inte just det som Luther också påpekade?
Eller tvärtom...
Luther var så rädd för att gärningarna skulle skymma sikten för frälsningen att han nästan glömde bort att de var en konsekvens av det Jesus gjort för oss.

Eller som aposteln Jakob skriver:

VAD HJÄLPER DET  OM NÅGON SÄGER SIG HA TRO
MEN INTE HAR GÄRNINGAR?
INTE KAN VÄL TRON RÄDDA HONOM?

OM EN BRODER ELLER SYSTER ÄR UTAN KLÄDER OCH SAKNAR MAT FÖR DAGEN, VAD HJÄLPER DET DÅ OM NÅGON AV ER SÄGER:

- GÅ I FRID, HÅLLER ER VARMA OCH ÄT ER MÄTTA MEN INTE GER DEM VAD KROPPEN BEHÖVER?

SÅ ÄR DET OCKSÅ MED TRON I SIG SJÄLV.
UTAN GÄRNINGAR ÄR DEN DÖD. Jakobs brev 2:14-17

På vilken sida står påven här?
Denna "halm-epistel" borde kunna korrigera båda sidor.
Även mig, som gick förbi tiggaren idag...

Fortfarande fördömd. Vi också?

Men är det så mycket bättre att kalla sig själv för herde då?
Kyrkoherde... så fint!
Det är väl lika illa i så fall.

Nej. Inte om vi läser dialogen mellan Jesus och Johannes:

- SIMON, JOHANNES SON, ÄLSKAR DU MIG?
SIMON SVARADE:
- JA HERRE, DU VET ATT JAG HAR DIG KÄR.
JESUS SADE:
- VAR EN HERDE FÖR MINA FÅR.
Johannes evangelium kap 21:16

Herderollen är en uppgift, inte en fin titel.
Varje ledare i kyrkan skall ta hand om sin församling, skydda den och visa omsorg, leda till de gröna ängarna.

Är kungen en herde? Lands-fader?

En annan del av det katolska prästämbetet som gått över styr är celibatet.

Paulus skriver om församlingsledarens egenskaper till Timoteus och jämför med att ta hand om sin familj:

HAN SKALL KUNNA STYRA SITT HUS OCH FÅ SINA BARN ATT UNDERORDNA SIG, ALLT I VÄRDIGA FORMER.

FÖR HUR SKALL NÅGON SOM INTE KAN STYRA SITT EGET HUS KUNNA TA HAND OM GUDS FÖRSAMLING?
1 Tim 3:4

Var en herde för mitt hus.

Och att vara upptänd av begär är inget som rekommenderas:

TILL DE OGIFTA OCH ÄNKORNA SÄGER JAG ATT DET ÄR BÄST FÖR DEM OM DE FÖRBLIR VAD DE ÄR, LIKSOM JAG.
MEN OM DE INTE KAN BEHÄRSKA SIG BÖR DE GIFTA SIG,
DET ÄR BÄTTRE ATT GIFTA SIG ÄN ATT BRINNA AV ÅTRÅ.
1 Kor 7:8

Nåja, att vara gift och vara präst är ingen garanti för sexuella frestelser och felsteg.
Men att bygga in celibatet i det manliga prästämbetet har inget stöd i Skriften, på något sätt.

Detta upptäckte även Luther, som lämnade klostret och gifte sig med en nunna...!

Må kärleken segra - i alla dess varianter!

Mina finaste vänner från Vadstena!

Nu orkar jag inte skriva mer, och du har säkert fullt upp med att läsa alla artiklar på sociala medier om påvens besök.

Jag vill dock avsluta med att jag tar det på stort allvar, detta steg mot försoning mellan den katolska och protestantiska kyrkan.

Mitt eget bidrag är ynkligt, men dock:
Jag har flera gånger gått fram till nattvarden i katolska kyrkan, just för min längtans skull efter enhet i Kristus.

Mässan kunde påven inte fira med oss... Nattvarden var bara till för de rättroende katolikerna på Malmö stadion.
Tårar, tårar... Var modig nu! Bryt trenden! Låt helig Ande stå över alla de traditioner som ni byggt upp som murar mot oss!

Du har makt att riva muren!

Det här är inget relationsproblem. Vi har ömsesidigt vänner hos varandra.
Det är ett läro-problem, hur vi uppfattar kyrkans innehåll.
Vad är det då vi ska be om förlåtelse för?

Som evangeliskt kristen och lutheran kan jag inte be om förlåtelse för att Luther ville föra tillbaka katolska kyrkan till Guds ord.
De står i skuld till oss... och... eller...?

 "såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro..."... Förlåt då.

Gemenskap - ja!

Samma konflikt upprepades ju när statskyrkan på 1800-talet hade fastnat i andra diken och väckelserörelserna kom.
Den personliga kristendomen ville gjuta liv i en stelnad religiositet.

Så håller det på...

Jag skiljer mellan människor och lära.
Den mänskliga gemenskapen väger tyngre i vardagslivet.

Men såsom katolska kyrkans lära är utformad, med bland annat påvens ofelbarhet, där kvarstår stötestenen och kritiken.

Böner. Och nya reformer?

Böner, böner, böner... bönor, nej mera böner....

Helt ofelbara hälsningar från Fader Helene,

- en okristen syndare som kämpar mot maktfullkomlighet och obibliskt höga hästar.

P.S. Kungen kanske är en bättre landsfader än vi förstår - med valspråket "För Sverige i Tiden" visar han vägen även för kyrkan.
Kan inte påven hämta inspiration från kung Carl XVI Gustav?!
"Katolska kyrkan i Tiden" -det skulle underlättat för Jesus att verka då...