Guds-pärlan.Så var vi samlade igen till bibelstudium i Carl Gustafs kyrka i Karlshamn.
Vi har kommit till kapitel 3 i Hebreerbrevet.
Det handlar om öknen och om knorrande... och en uppmuntran.
Vi läser tillsammans:
BRÖDER, NI HELIGA SOM HAR FÅTT KALLELSEN TILL HIMMELEN,
SE DÄRFÖR PÅ APOSTELN OCH ÖVERSTEPRÄSTEN SOM VI BEKÄNNER OSS TILL
JESUS, SOM VAR BETRODD AV DEN SOM HADE UTSETT HONOM,
SÅSOM MOSES VAR BETRODD I HELA GUDS HUS.
Det börjar med en kallelse, både i styrelsesammanhang och i Guds rike.
Ordföranden, eller tillförordnad, skickar ut inbjudan.
I Guds rike är det helig Ande som i hjärtat kommer med inbjudan...
Kallelsen har gått ut till alla.Vad är kärnan i vår verksamhet?
Vad är centrum i kyrkan?
Se er omkring här i kyrkorummet - är det altaret? Nattvarden? Själva byggnaden?
Ibland tänker jag på hur mycket tid vi måste lägga på allt demokratiskt kringarbete, och glömmer till vems ära kyrkan är byggd... och vilken herre vi tjänar med våra olika uppdrag.
Hebréerbrevets författare uppmanar oss till att se på JESUS.
Kyrkans centrum är en person, som vi har en relation till.
Relationen till Jesus.Sedan följer en jämförelse mellan Mose och Jesus:
MEN JESUS HAR VISAT SIG VÄRDIG STÖRRE HÄRLIGHET ÄN MOSE,
LIKSOM EN BYGGMÄSTARE ÄRAS MER ÄN DET HUS HAN BYGGT. Hebr 3:3
Det är roligt att ha en Bibel med fotnoter, då kan vi leta upp parallellställen för att förstå texten bättre.
Därför slår vi nu upp 2 Korinterbrevet 3:7, där det står:
REDAN DÖDENS TJÄNST - SOM BYGGDE PÅ BOKSTÄVER INHUGGNA I STENTAVLOR - TILLKOM UNDER SÅDAN HÄRLIGHET ATT ISRAELITERNA MÅSTE VÄNDA BORT BLICKEN FRÅN MOSE ANSIKTE;
SÅ STARK VAR STRÅLGLANSEN FRÅN HANS ANSIKTE,
FAST DEN SNART FÖRSVANN.
Mose får lagtavlorna. Och om vi vill påminna oss om vad det är för en händelse detta syftar på, så hittar vi en fotnot även till detta stället. Vi läser baklänges.. och det är 2 Mosebok 34:29-35.
NÄR SEDAN MOSE STEG NED FRÅN SINAI BERG - OCH PÅ VÄGEN NED FRÅN BERGET HADE VITTNESBÖRDETS TVÅ TAVLOR MED SIG - VISSTE HAN INTE ATT HANS ANSIKTES HY HADE BLIVIT STRÅLANDE AV HAN HAN HADE TALAT MED HERREN...
Det kan vi se även idag att människor som lever nära Gud har en slags strålglans i sina ögon...
Moses är Gamla Testamentets i särklass störste ledare.
Hans liv är indelat i tre perioder om 40 år vardera:
1. Uppväxten och fostran till prins vid det egyptiska hovet, med den bästa tänkbara ledarutbildning.
2. Moses flydde till Midjan i Etiopien efter att ha slagit ihjäl en man.
Där levde han i öknen med en fåraherde som hette Jetro. Han gifte sig med hans dotter och de fick två barn. Denna långa tid i öknen formade honom till att släppa sina stormaktstankar och Herren gjorde honom ödmjuk.
3. Kallelsen i den brinnande busken att bli Israels folks ledare. Flykten från Egypten genom Röda havet och den mödosamma vandringen i öken.
Genom öknen.De stannade vid Sinai berg omkring 1 år.
Medan Israel låg i läger där, restes tabernaklet, invigdes prästerna och gudstjänsten fick sina fasta former. Gud befäste sin lag genom Mose.
Stridsfolket mönstrades och allt gjordes klart för tåget vidare fram genom öknen, mot löfteslandet.
Uppbrottet skedde genom att molnstoden lyfte sig från vittnesbördets tabernakel och drog framför dem.
De vandrade genom Parans öken, det stora ökenlandet som sträcker sig ända upp till Kanaans sydgräns.
Molnstoden kan vi inte se.Psalmboken besjunger detta i psalm 298 - låt oss sjunga tillsammans!
GUD, DITT FOLK ÄR VANDRINGSFOLKET!
SJÄLV DU MITT IBLAND OSS GÅR.
DU OSS LEDER, DU OSS STÄRKER
NÄR VÅR VÄG BLIR LÅNG OCH SVÅR.
BRÖD FRÅN HIMLEN, BRÖD FRÅN HIMLEN
UR DIN FADERSHAND VI FÅR... : //
Trots att Herren försåg dem med mat - manna och vaktlar - längtade de efter Egyptens köttgrytor och glömde det hårda slaveriet.
Miriam och Aron, Moses syskon, ifrågasatte hans ledarskap och Gudsrelationen vacklade.
De var trötta, de tappade modet, de var törstiga...
Varför läser vi detta? Håller vi inte på med Hebreerbrevet?
Jo, men om vi inte förstår bakgrunden blir texten obegriplig...
Vi slår upp 2 Mosebok kap 17, med rubriken "Vatten från klippan".
Folket knotar och knorrar och ifrågasätter varför Mose släpat dem bort från Egypten bara för att låta dem dö av törst i öknen...
Hetta i öknen.DÅ ROPADE MOSE TILL HERREN OCH SADE:
- VAD SKALL JAG GÖRA MED DETTA FOLK? DET FATTAS INTE MYCKET I ATT DE STENAR MIG.
HERREN SVARADE MOSE:
- GÅ FRAMFÖR FOLKET OCH TA MED DIG NÅGRA AV DE ÄLDSTE I ISRAEL.
TA I DIN HAND STAVEN MED VILKEN DU SLOG NILFLODEN, OCH BEGE DIG IVÄG.
SE, JAG VILL STÅ DÄR FRAMFÖR DIG PÅ HOREBS KLIPPA, OCH DU SKALL SLÅ PÅ KLIPPAN OCH VATTEN SKALL KOMMA UT UR DEN, SÅ ATT FOLKET FÅR DRICKA.
OCH MOSE GJORDE SÅ, INFÖR DE ÄLDSTE I ISRAEL.
HAN GAV STÄLLET NAMNET MASSA OCH MERIBA, DÄRFÖR ATT ISRAELS BARN HADE TVISTAT OCH FRESTAT HERREN OCH SAGT:
- ÄR HERREN IBLAND OSS ELLER INTE?
Blå som klippans vatten.Vi associerade igen till psalm 298 och sjöng:
LÅT KRISTALLKLAR KÄLLAN STRÖMMA,
MED DET VATTEN SOM GER LIV.
BLI VÅR ELDSTOD UNDER NATTEN
OCH OM DAGEN MOLNSTOD BLI.
STARKA KLIPPA, STARKA KLIPPA!
VAR VÅR TILLFLYKT OCH VÅR FRID.. : //
Vi fortsätter vårt detektivarbete... Är det någon som kan se vad orden Massa och Meriba betyder?
Längst ned på bibelbladet hittade vi upplysning:
* Massa betyder "frestelse"
* Meriba betyder "tvist"
Bittert vatten?Denna händelse finns återberättad och sjungen även i Psaltaren 106, med rubriken "Guds godhet mot sitt folk".
Vi låter skrift tolka skrift och jag citerar Psalt 106 vers 32:
DE FÖRTÖRNADE HONOM OCKSÅ VID MERIBAS VATTEN
OCH DET GICK MOSE ILLA FÖR DERAS SKULL.
TY DE VAR MOTSTRÄVIGA MOT HANS ANDE
OCH HAN TALADE OBETÄNKSAMT MED SINA LÄPPAR.
Slår på klippan.... Kristus.Ja, det var faktiskt så att Mose till slut inte orkade mer...
Han brast i tålamod. Hans tro på Guds löften sviktade. Han missbrukade sitt ämbete och talade hårda ord till folket.
Ännu en gång är de vid Meribas vatten i Kades.
Han försummar att tala om Guds mäktiga gärningar utan ropar ut över hopen som om han själv var den som kunde skaffa vatten ur klippan. Dessutom slog han på klippan, denna gång skulle han bara tala till klippan.
4 Mosebok 20 återger denna händelse, då de alltså åter igen kom till Meribas vatten.
Allt som står i Gamla Testamentet pekar framåt mot löftets uppfyllelse.
Klippan i öknen är inte bara ett stycke berg.
Det har också en djupt symbolisk innebörd.
Vem är klippan....?
Vem är klippan? Inte vilken.Jag började nynna på ännu en psalm... nr 230:
KLIPPA, DU SOM BRAST FÖR MIG
LÅT MIG GÖMMA MIG I DIG.
VATTNET, BLODET SOM GÅR FRAM
FRÅN DITT HJÄRTA, O GUDS LAMM.
LÅT DET BLI EN DUBBEL BOT
FÖR MIN SYND OCH LAGENS HOT.
Här kombineras både när Jesus dör på korset och "blod och vatten" rann ur hans döda kropp - och - händelsen i öken 1200 år innan korsfästelsen.
Vatten kom fram.Ännu ett bibelord pockade på uppmärksamhet. Johannes evangelium kap 6:30-35:
JESUS SVARADE:
- MOSE GAV ER INTE BRÖDET FRÅN HIMLEN, MEN MIN FADER GER ER DET SANNA BRÖDET FRÅN HIMLEN.
JAG ÄR LIVETS BRÖD. DEN SOM KOMMER TILL MIG SKALL ALDRIG HUNGRA
OCH DEN SOM TROR PÅ MIG SKALL ALDRIG NÅGONSIN TÖRSTA.
Livets bröd. Monstrans i St Nic.Men det tar väl inte 40 år att gå den här sträckan genom öknen?
Nej, det gör det inte.
Men det var mycket klagande och knorrande...
Tolv spejare sändes ut i fyrtio dagar och de såg att landet var gott, men att det var starkt befäst.
De sådde tvivel bland folket och gav upp.
Endast Josua och Kaleb höll fast vid Guds löfte och försökte ingjuta mod.
Deras otro ledde till att de blev angripna och fördrivna ända till Horma.
Men folkens synd och ledarnas synd gjorde att de fick ta konsekvenserna av det.
De skulle inte komma in i det förlovade landet.
Det är nu den långa ökentiden börjar. 38 år av tröstlös tillvaro utan annat syfte än att tiden skulle gå, och med döden som mål...
Den gamla generationen måste dö för att inte ta med sin synd in i det nya landet...
Israels folk upphörde att vara pilgrimsfolk nu. Istället blev de nomader.
Vad som hände sen tar vi vid ett annat tillfälle...
Dags att återvända till Hebreeerbrevet kap 3.
Sand, sand...VARJE HUS HAR EN BYGGMÄSTARE,
MEN DEN SOM HAR BYGGT ALLT ÄR GUD.
VÄL VAR VÄL MOSE BETRODD I HELA HANS HUS,
MEN SOM TJÄNARE, FÖR ATT VITTNA OM DET SOM SENARE SKULLE FÖRKUNNAS;
KRISTUS DÄREMOT VAR SOM SON BETRODD ATT RÅDA ÖVER HANS HUS.
OCH HANS HUS ÄR VI,
SÅ LÄNGE VI BEHÅLLER DEN FRIMODIGHET OCH STOLTHET SOM VÅRT HOPP GER OSS.
Vi är huset! St Nic.Här är skillnaden - Mose var en tjänare, Jesus var själva sonen i huset.
Och vem är huset? Jo, vi!
Vi vanliga människor som Gud kallat genom dopet är hans HUS på jorden, här i Karlshamn.
Vi får uppmuntra varandra till att alltid höra hur Guds Ande manar oss att lita på Guds ledning.
Och så citerar författaren hela detta stycke ur Moseboken som vi nu gått igenom; att inte förhärda sitt hjärta:
OM NI HÖR HANS RÖST IDAG
FÖRHÄRDA INTE ERA HJÄRTAN
SOM UNDER UTMANINGENS DAG I ÖKNEN...
Öken-pärlan.Själavården i denna text kan vi utläsa så här:
Varje människa har sin ökentid i livet.
Egentligen varar den bara en kort tid, men om vi låter vårt eget klagande ta över, då hör vi inte Guds röst.
Om gnäll och bitterhet skymmer Guds ledning, ja då "anfaller fienden" och vi drivs tillbaka till ökenlivet.
Både Mose och Jesus frestades i öknen av djävulen. Så även vi.
Men samtidigt är det där som Gud kan forma oss, göra oss ödmjuka och slipa av stormaktstankarna.
Därför får vi kanske tacka Gud för tiden i öknen. Ja, detta är andlig mognad.
Allvaret är ju konsekvensen när Herren säger:
ALDRIG SKALL DE KOMMA IN I MIN VILA.
Vi ska tala mer om det i nästa kapitel, om vilan.
Bekymmerslöshets-pärlan.Är det någon som har Frälsarkransbandet på sig?
Där har ju Martin Lönnebo låtit den sandfärgade pärlan komma efter dopets pärla, och före bekymmerslösheten...
Så avrundas kapitel 3 med en uppmuntran:
UPPMUNTRA VARANDRA VARJE DAG
SÅ LÄNGE MAN KAN SÄGA IDAG
SÅ INGEN AV ER LÅTER SIG FÖRLEDAS AV SYNDEN OCH FÖRHÄRDAR SIG.
Förhärda - förhårdna...
Störst risk löper prästen och kantorn... som varje dag umgås med Guds ord och riskerar att hamna i slentrian och nonchalans...
Därför behöver vi er uppmuntran, från församlingen!
Förhärdade och lomhörda!- Käre himmelske Far, tack för att du nu skriver ditt ord i våra hjärtan, och låter det där få fäste... Amen.
Knastertorra hälsningar från eder bibelstudieledare
Helene F Sturefelt,
- som fotograferade frälsarkranspärlorna i Kalmar Domkyrka, kyrkmålningar i St Nic i Sölvesborg och stranden vid Tredenborg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar