KELTISK ANDLIGHET - Emmaus Center JOHN BELL

Morgon-röden...

Ljuset rodnar.
Solen går ifrån sin natt, över horisonten och bländar sig själv i havet.

Mörkret kunde inte behålla ljuset.
Och hur än jordklotet rullar och vrider sig, måste natten ge sig av när hon kommer.

Det blir alltid en ny dag, även de stunder då vi tror att mörkret övervunnit ljuset.

Av denna naturbeskrivning kan vi förstå något om oss själva - och om Gud.
Herren skriver sig själv i naturen.
Och Herren låter sig nedtecknas i aningar, i Guds ord.

Undrar vad som händer om man låter ljuset föras samman i en tre-knut - 1 Mosebok med Psaltaren 139 och Johannesprologen...

Haslev kirke, Roskilde stift i Danmark.

Jag har varit i Danmark några dagar, på Emmaus kurscenter i Haslev, 6 mil söder om Köbenhavn.
Det var tre dagar av inspiration från Iona, med gästande sångskrivare och präst John Bell.

Den keltiska andligheten har inga dogmer att vakta.
Tvärtom, här finns en friskhet i kristendomen som är urgammal och som nu återupptäcks tack vare kommuniteten på Iona, Skottland.

Jag hoppas kunna ge dig några smakbitar från denna upplevelse, som på nytt tände mitt hopp och födde min tro.

Unskuld om jeg skriver fel... Jag har blandat danska, svenska och engelska i mina anteckningar så det liknar en enda röd-vit-gul-blå röra... en slags keltisk svangilska, dansiska... eller svanska...

John Bell, Iona community, Scotland.

- I didn't know anything about this spirituality or something called "celtic", inledde John Bell.

Katolikerna har sin helgedom - sanctuary - och vi upptäckte den keltiska traditionen med naturen som Guds bok.

Och så ritade han en karta över västerhavet där vikingarna dominerade runt 500-talet, från Trondheim i norr till Skottland (Southland) i söder och småöarna i väster.

Storbritannien "Brexit".

John Bell sammanfattade det keltiska temat "the celtic theme" i fyra punkter:

1. Inkarnationen - att Gud blir en av oss.
2. Psaltar-psalmernas djup.
3. Naturen är the Big Book".
4. Bibeln är "the Small Book...."

När de första kristna munkarna kom roende över havet i sin enkla båtar, mötte de ett folk som kämpade för sin överlevnad, med oro och med sjukdomar och död, som människan gjort i alla tider.

När de fick höra om Kristus - att Gud beslutat att komma mänskorna nära och bli såsom en av oss - ja då lyssnade de!

Denne utstrålning av Gud - Jesus Kristus - kunde tysta stormen och få vattnet att stilla sig.
Han var själv förtrogen med sjukdom och hade makt att bota - som en identitetsmarkör för varifrån han kom.
Kristus var nära i sorg och smärta när hans vän dog, och själv besegrade han döden med sitt liv.

En sådan Gud ville de lyssna till!
Så smälte den förkristna andliga längtan ihop med evangeliets berättelse.

Jesus Kristus är Gud, född i en kropp som vi, in i "köttet" och bliven till människa.

Kristus - Gud nära oss. Räddaren.

Vi nöjer oss med att tänka på inkarnationen vid juletid, sa John Bell, då vi firar det lilla gulliga Jesusbarnets födelsedagsfest med gran och glitter.

Men den keltiska kristendomen nöjer sig inte med att fira detta bara vid jul.
Guds mänskoblivande är närvarande varje dag, i varje bön och sång. Glädjen är påtaglig!

OCH ORDET BLEV MÄNNISKA OCH BODDE IBLAND OSS
OCH VI SÅG HANS HÄRLIGHET,

EN HÄRLIGHET SOM DEN ENDE SONEN FÅR AV SIN FADER,
OCH HAN VAR FYLLD AV NÅD OCH SANNING. Joh 1:14

Gud tar sin boning,,

Brittiska öarna blev tidigt kristnade innan romersk-katolska kyrkan offentligt hunnit dit.
Redan på 210-talet skrev kyrkofadern Tertullianus att Kristus var där före dem...

John Bell berättade hur Psaltar-psalmerna var grunden i den tidens gudstjänstfirande. Det var ju Jesu egen bönbok och hade högsta status.

När reformationen kom dit så var det Calvin som präglade kristenheten där.

Strängheten var stor, berättade John Bell.
Det fick inte låta i kyrkan som det lät utanför på krogarna, medan Luther gjorde tvärtom - han lyfte in folkmelodierna och satte bibliska texter till. Genialt! Lättsjunget.

Sjung!

Så var det ända fram till nutid, berättade Ionas föreståndare. Inga texter av mänskohand fick sjungas.

Men någon gång runt 1980 ändrades det då kommuniteten på ön Iona tog fart.
Det stod ju inget om Betlehem i Psaltarpsalmerna... kunde man inte försiktigt skriva nya texter, utifrån Psaltaren, och med nya musikaliska klanger?

Det var förskräckligt tyckte den allmänna kristenheten att John Bell lyfte in den skotska folkmusiken i kyrkan. Han log.
För det vände... Detta var den andra viktiga punkten.

Låt folkmusiken flöda i kyrkan!

Den tredje viktiga delen i den keltiska andligheten är Naturen.
Men först några ord om själva språket.

Gaeliska var det gamla språket som bevarade kulturen och poesin, berättelserna och sångerna.
Detta språk raderades sakta ut och skulle ersättas av engelskan. Men då gick stora andliga erfarenheter och skatter förlorade.

Gaeliska var hjärtats språk med stor minnesbank. Inte mycket fanns nedskrivet. Allt traderades från generation till generation.

Man har funnit gamla texter på gaeliska och lyckats översätta dem.
De innehåller en friskhet och ett djup som vår tid behöver.

Jag tänker med glädje och stolthet över den morgonbön jag utarbetade i Karlskrona stadsförsamling för tio år sedan, där keltiska texter låg till grund för vår bön.

Kristus OCH naturen.

I lördags bad vi morgonbön i Haslevs kyrka, där Emmaus kurscenter ligger, urgamla ord bevarade av det gaelisktalande folk:


I WILL LIGHT A LIGHT
IN THE NAME OF THE MAKER
WHO LIT THE WORLD
AND BREATHED THE BREATH OF LIFE FOR ME.

GLORIA, GLORIA, GLORIA!

I WILL LIGHT A LIGHT
IN THE NAME OF THE SON
WHO SAVED THE WORLD
AND STRETCHED OUT HIS HAND TO MED.

GLORIA, GLORIA, GLORIA!

I WILL LIGHT A LIGHT
IN THE NAME OF THE SPIRIT
WHO ENCIRCLES THE WORLD
AND BLESSES MY SOUL WITH YEARNING.

GLORIA, GLORIA, GLORIA!

Ljuset gryr i Haslev kirke.

Varde ljus!

Ja, jag tänder ett ljus i Skaparens namn, som tände världen och andades livsanden in i mig.

Jag tänder ett ljus i Sonens namn, som räddade världen och sträckte ut sin hand till mig.

Ja, jag tänder ljus i Andens namn, som omcirklar världen och välsignar min själ med längtansfull ömhet.

Tänder ljus. Många ljus.

Familjen är viktig för den keltiska sammanhållningen.

De första kristna på brittiska öarna förstod detta med Treenigheten som den gudomliga familjen.
Sånger och böner innehåller alltid Fadern - Sonen - och den helige Ande.

John Bell tog sin egen familj som exempel:

- I asked my father about money... my mother when life was about romantic and my grandmother about school.
And all of them spoke with each other, of course! As the Trinity...

- Jag var inte så duktig i skolan. Om pappa var sträng mot mig, påminde farmor honom om att han själv inte var så bra...
Och när det gällde romantik påminde pappa min mamma om hur de haft det, och så vidare.
Som Treenigheten.

Stor familj på Emmaus center.

Naturen är Guds stora bok. Där har Gud lagt ner sin skönhet, intelligens och sina lagar.
Hela Skapelsen vittnar om "the Big Maker". Det är klang och jubel.
Men också mörker...


Du känner säkert igen orden ur Psaltaren 139 där David låter morgonrodnaden tala:

OM JAG TOG MORGONRODNADENS VINGAR,
GJORDE JAG MIG EN BONING YTTERST I HAVET
SÅ SKULLE OCKSÅ DÄR DIN HAND LEDA MIG 
OCH DIN HÖGRA HAND FATTA MIG. Psalt 139:9

Morgon-röden..

Det kan ju vara så illa att när man väl genomlidit natten, och vaknar osövd till en dag man inte bett om, då vill man dra nattens mörker över sig igen.

Det går varken att leva, eller dö.

OCH OM JAG SADE:
- MÖRKER MÅ ÖVERTÄCKA MIG OCH LJUSET BLI NATT OMKRING MIG,

SÅ SKULLE SJÄLVA MÖRKRET INTE VAR MÖRKT FÖR DIG
NATTEN SKULLE LYSA SOM DAGEN

JA, MÖRKRET SKULLE VARA SOM LJUSET. Psaltaren 139:11

Ett liv i skuggan.

Den begåvade musikern på Emmaus kurscenter Arne Andreasen, har skrivit en underbar sång utifrån denna erfarenhet.
Jag återger texten växelvis på danska och engelska:

Tar jeg morgenrödens vinger
slår mig ned hvor havet ender
så kender Du mig.

If I ride the wings of morning
taking shelter from the storming
would You still be there?

Arne Andreasen.

Eller på svangelska, denska...

Om jag red på morgonrödens vingar og tog skydd mot stormen där havet slutar,
så känner du mig, men jag undrar - är Du där?

Og ber jeg mörket om at kalde
ber jeg natten om at falde
så sender Du mig
et glimt fra lysets kilde

And should I ask for darkness cover
beg the night to be my lover
would You find me here
and pass on glimpse of heaven.

Darkness be my lover...

Om jag ber mörkret falla över mig, om jag ber natten bli min älskare, så sänder Du mig en glimt av ljusets källa, från himmelen.

.. fuld af kaerlighedens milde skin
og vender mig
og kender mig
Må alle mine dage vaere skrevet i Din hånd.

... showing me to be forgiven
Your grace redrawn
on wings of dawn
May all my living days and nights be written in your hand.

.. fyllt av kärlekens milda sken, förlåten. För din nåd dagas åter igen på morgonrodnadens vingar.
Må alla mina levande dagar och nätter vara skrina i Din hand.

All my living days.

Hela atmosfären på Emmaus kurscenter i Haslev andas enhet och omtanke.
Jag kunde se i ögonen att Kristus bodde i dem... en sådan blick glömmer man aldrig!

Denna Kristusfullhet hos dessa människor skapade ett sådant lugn, att tvivel och oro var tvungna att gråta ut sig...
Det gick inte att stå emot.

När själen plötsligt får ett alternativ till sitt mörker, då kan man släppa det som håller en fast.

This day is ment to be.

 Här ber man inte om ursäkt för en "kort andakt" som stör den andra mycket viktiga verksamheten.
Nej! På Emmaus-mötet delar alla glädjen i Kristus så det var ett ständigt flöde av sång, samtal, böner på morgonen, middagen och kvällen, i största värme och kärlek.

Emmaus kurscenter.

- Det är typiskt det keltiska traditionen, sa John Bell och lyfte fram den fjärde punkten, att Bibeln är i centrum.

Men den ska läsas och återberättas högt. Inte läsas privat... Precis som judarna vill höra Ordet högt i synagogorna, ville kelterna höra munkarna läsa bibelordet offentligt och med hög röst.

De älskade sina klanhistorier, fortsatte han, och nu blev de inneslutna i en ännu  större familj, den bibliska familjen.

Bibeln har stora djup, liksom Gud. Vi kan inte förstå detta helt, det är omöjligt! Låt det vara ett mysterium.

Låt både Bibel och Gud behålla sina bråddjup, så simmar vi där vi kan.

Böcker om Guds helighet.

Och på tal om naturen - i den keltiska traditionen finner vi en självklar grund för dagens ekologiska tänkande och klimatarbete.

Det är inte naturen som ska serva oss, utan människan som ska skydda naturen!

Så relaterar den keltiska kristendomen till skapelsen, vars tjänare vi är.
Inte utsugare.

Eller hur, Martinez, gäst hos Skavlan i fredags!

Klimatprisvinnare.

John Bell berättade om ett naturområde i Skottland där regeringen tillåtit ett företag att börja exploatera stenmassor ut ett bergsområde.

Ovetande om varandra protesterade en professor och en indianhövding från Canada:
- Förstör inte detta berg! Naturens första uppgift är att visa Guds ära! Inte att utnyttjas av oss.

Andlighet är politik

Regeringen beslöt att skydda berget. Och därmed också skydda Guds ära. Men det visste de inte...

Skavlan och miljörörelsen.

Låt morgonrodnadens vingar gå upp över bergen, över dina trösklar och ta med dig på en ny dag.
Varde ljus efter natt, hopp efter förtvivlan och skratt efter gråten.

Låt oss rodna av glädje över Guds generositet över oss!

När jag reste hem igen från Danmark och fastnade i passkontrollen i Köbenhavn, fick jag ett fantastiskt samtal med en man i trängseln på Öresundståget:

- Man blir förundrad över hur onödigt vackert och överdådigt allt är i naturen, sa han, man kan nästa misstänka att det är nån bakom...

Skönhet.

Jag hoppas kunna dela mer av det goda flödet från Iona, via Danmark.

Sök mer på www.galleri-emmaus.dk och info@galleri-emmaus.dk

Rödaste rödvita hälsningar från eder
Helene F Sturefelt,

- som älskar den danska maten och prisar Gud även för det dignande bordet!

Nygräddad leverpastej...