SWEDEN ROCK - Dag 2

Sweden Rock, dag 2.

Vilket ljuvligt buller från Festival Stage på Sweden Rock!

Detta enorma metall-plast-tempel hade många hårdrocks-tillbedjare denna torsdag, den 2:a festivaldagen.

Folk från 53 olika länder samsas fredligt på de torra gräsängarna i lilla Norje, i Blekinge.
Vi ska under dessa dagar frossa i 90 högklassiga hårdrocksband från hela världen.

Men först ska det städas...

Göran Lang instruerar.

Det är mycket roligt att få vara en del av Sölvesborgs Ishockeyklubb, SIK, och hjälpa till att hålla festivalen ren och snygg.

Som ett riktigt hockeylag drar vi fram efter varje konsert och får plast-öl-flaskorna att fara runt likt puckar i hockeyrinken...

Efter tio minuter är det ingen som ser nåt skräp längre... och jag hade glädjen att få ett antal spontana kramar av tacksamma festivalbesökare!

SIK, inte en fisk.

Två personer utmärkte sig i vimlet. De hade klätt ut sig till munkar... med medeltida rakad hårkrans!

- Pax Vobiscum! hälsade jag.
- Får jag lov? svarade en ena munken, buggar du?

Plötsligt uppstod en lustiger dans på 1 kvadratmeter, med en jutevävssäcksklädd munk och en rödkepsad städare med räfsa...

Han skulle bara veta vem han dansade med....

... till tonerna av suveräna finska bandet STEVE 'N' SEAGULL.

Ragg-munkar! Ha ha ha ha!

Min gamla Nokia kan inte zoooma in bättre än så här... men dessa finnar bidrog med det mest oväntade hårdrockskoncept man kan tänka sig.

Riff på mandolin, solo på banjo, komp på ståbas, gitarr och trummor...!!

Mandolinmannen hade dessutom en urgröpt räv på sig... med huvudet på huvudet, och ryggen på ryggen. Liksom...

Jag offrade min lunchrast för att få uppleva detta!

Finsk countryhårdrock.

Hårdrock är en företeelse mestadels för vita, västerländska, medelålders och lite lönnfeta män.

Därför är det mycket välgörande att få se unga kvinnor spela.

Från Stockholm kom MAIDA VALE och spelade på Rock Klassiker Stage.

Jag blir lika arg på mig själv varje gång jag tänker:

- Oj, det är ju tjejer... kan de verkligen spela...?! Urk!
Böter Helene.

Fördomar, fördomar... och var är förebilderna som tar bort våra gråa fördomar??

Maida Vale.

Sångerskan i bandet DELAIN är en sådan förebild.
Vilken röst!

Stark och vackert skolad försökte hon inte härma manlig hårdrocksstil, utan hade sin integritet, klädd i svart spetskjol, bara ben och snygga kängor.

Gilla!

Delain.

I förbifarten hörde jag CHILDREN OF BODOM - de som har Liemannen som "maskot"... där namnet lär vara hämtat från en plats i Finland där otäcka saker lär ha hänt.

Kraften i musiken antydde det.

FISH missade jag helt i år, men SLASH fick jag njuta av när städpasset var klart.

Med en extra-allt-donuts-mjukglass... Kalorierna var redan förbrukade.

Slash. Slush, nej glass. Mjuk/

Solen gav oss årets varmaste dag, och många lät sin vinterbleka kropp brännas till grisrosa kulör.

Själv vågade jag djärvt vifta lite med fötterna... de arma, trötta.
Med kompeeed under fotsulorna för att spara skinnet.

Så vet du.

Hej!

Plötsligt såg jag en välbekänt person komma gående, klädd i plastpåsar...

Det var Karlskronas Green Live-general Louise Lindén!
Hon kollar om vi har koll på miljön...

- Återvinner ni skräpet?
- Ja, det gör vi!

Men vi har inte lyckats sy några kjolar av pet-flaskorna...

Live Green Louise.

Ofta ställer man frågan till varann:
- Vilket band ser du mest fram emot att se (inte höra...).

Och ofta blir det inte som man tänkt sig.

TOTO var fantastiskt bra! Förstås.
Med en oväntad hårdrocksväxel i sina latin-funk-sköna låtar.

Och de har en musikalisk besättning med folk från andra världsdelar... vilket är välbehövligt att se här i Skandinavien Land.

Toto.

När deras sista låt "Africa" klingade över nejden var den mångtusen-hövdade publiken som en enda jättestor kör.

Ibland stannar tiden - och detta var ett sådant ögonblick.

Solen gick ned bakom träddungen och livet var så där alldeles underbart att leva.

Toto nitade oss.

Kvällens huvudattraktion för min del var HAMMERFALL från Göteborg.

Men Rock Stage levererade ett så överstyrt basljud att det blev olidligt att lyssna till.
Det var likadant för AIRBORNE från Australien.
Ljudet skallrade och kroppen vibrerade.

Nej, er njuter jag heller hemma i soffan på en gammaldags CD.

Hammerfall.

För att klara en dag på Sweden Rock måste man äta mycket.
Kött.

Och dricka vatten. I mängder!

Samt begränsa intrycken, vilket är nästan omöjligt när det är två- tre konserter som är igång samtidigt.

Fläskytterfilet. Så gott!

Bara så du vet det, offrade jag Def Leppard för din skull... för att istället sitta här och berätta... alltmedan blåtimmen sänker sig över Ryssberget, och jag ser fullmånen vandra över Sölvesborgsviken.

Nybadad.

Det är långt bättre än vad de flesta 33.000 hårdrockarna kan skryta med!

Se De.

Till sist.

Mötena med alla människor tillhör det roligaste på en festival.
Jag hade lyckan att stöta på ett av mina många brudpar, som i år firar 10 års jubileum.

Dag 2 avslutades med att jag fick önska dem Guds välsignelse till nästa tio år...!

Och det gör jag till dig också, bästa bloggläsare.

Blå timmen kl 22.30.

HERREN VÄLSIGNE DIG OCH BEVARE DIG.

HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER DIG
 OCH VARE DIG NÅDIG.

HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL DIG
OCH GIVE DIG FRID.

I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN, AMEN.

Kärlek.

Rockhälsningar från Helene Sture Städfelt,
- glad göteborgs-sölvesborgare.

SWEDEN ROCK - HELL

Sweden Rock - äntligen!

Äntligen!
33.000 hårdrockare har väntat i 1 år på att Sweden Rock ska dundra igång.

Och det gjorde det, med besked.

Helvetet brakade lös - inte bara i form av kastvindar på 20 meter i sekunden - utan också med vrål från Hell, från United Kingdom.

- Hello Sweden! skrek David Bower. Welcome to the church of Hell!

Helvetes kyrka. Kyrk-helvete. Eller Helvetets kyrka...

Det var fullt av "tillbedjande församlingsmedlemmar" framför Sweden Stage.
Skådespelet kunde börja.
Den mörka teatern starta.

Jag stod i en uppförsbacke...

Dra ned mössan, längre!

Om jag hade kommit några timmar tidigare denna start-onsdag, hade jag fått uppleva coverbandet Hazy/ Dizzy från Emmaboda.

Deras AC/ DC imitationer är nästan lika bra som originalet.

Men nu stod jag här, i skuggan av avgrunden.

Kiss-fan diggar Hell. Suck...

Jag gick närmare scenen och såg en Kristus-figur stå där...

Sångaren hade en metall-törnekrona runt huvudet, och bar överkropp med rödrandiga blodstrimmor.
I handen en piska, som han låtsades piska sig själv med.

Texten hörde jag inte, men attityden var tillräcklig för att ge mig en mycket dålig smak i sinnet.

Min avsky för att driva med Kristus är lika stor som deras avsky för organiserad religion...
Vi har inget att säga varann.

Redo med piskan.

Jo, kanske lite ändå.

De gör en indirekt reklam för Jesus Kristus, som tog våra slag på sig.
Det finns ofta en underton av biblisk historia inom hårdrocken.

Utan Bibeln skulle många band sakna något att vända upp och ned på...

Jag lämnade årets första konsert med en bön om deras frälsning.
Till den levande Guden, bortom dogmer och förakt.

Driv inte med den som gett sitt liv för dig.

Jag var hungrig, till både kropp och själ.

Det fanns mycket att välja på. Pulled pork. Vildsvinskebab och Franssons Fisk.

Matutbudet hade utvecklats. Eller totalt brutit samman:

Langosburgare... ??

Marknadsståndens presenningar var fastsurrade ordentligt för att inte flyga iväg.

Thai Wok, Kycklingspett, ekologisk Morotssoppa och Strutsburgare... Va' ?

- Kan jag få bara en kopp kaffe, tack... Hårdrocksrostat.

Flyg iväg.

En nyhet var det stora tältet där scenen Rockklassiker Stage rymdes.
Skönt med tak över huvudet, både mot vind, regn och sol.
Allt på en gång.

Göteborgsbandet The Order of Israfel trummade igång publiken, som såg ut att trivas.

Trummisen hade långa, gråa flätor och såg ut som en bror till druiden i Asterix.

Men basgången var ointressant och det hjälpte inte att gitarristerna slängde med det pudelkrulliga långhåret.

Banderollen såg handtextad ut, utan finess, och det jag trodde var en felstavning - Israfel - visade sig vara korrekt.

Inte heller här tändes glöden.
Men jag gav dem ingen chans.

The Order of Israfel.

Bäst var att stanna till vid marknadsståndet hos Henrik och Johannes vid White Metal.

Där fanns kärlek och välsignelse - och kristna hårdrockplattor med respektfulla texter.

Uppförsbacken planade ut.

Solen lyste nådigt över festivalområdet i den lilla byn Norje i Blekinge.
Även om starten var svag för min del, kan det bara bli bättre!

Vi har ju klarat av helvetet... och de vitsminkade engelsmännen kan dra sig tillbaka till sin destruktiva kyrka.
Det blev inget Hardrock-halleluja där inte!

Mat, halleluja.

Jag lyfter blicken mot morgondagens "running order" och ser fram emot finska Steve 'N' Seagulls, Fish, Slash, Toto och Hammerfall!

Och många, många fler.

Frågan är om mössan och långkalsongerna ska stanna hemma, vågar man lita på att sol och värme kommer över oss?

Jo, vi måste tro på värmen!

Värme-klädsel?

Tack Gud för att Du är med alla som vandrar i dödsskuggans dal.
Det finns ingen plats, eller något tillstånd, som Du inte kan nå.
Din kärlekshand släpper oss aldrig!

Hjälp oss att ständig vara vända mot Dig, även i motgångar och uppförsbackar.
Amen.

Hell-ene Sture Swedefelt,

- som försöker återkomma med fler ögonblicksbilder från världens bästa festival, SRF!

STOLT ÖVER PRIDE

Karlskrona 30 maj 2015.

På många platser har den regnbågsfärgade flaggan vajat stolt.
Parader, för de sexuella minoriteternas rättighet att finnas, synliggör det som tidigare varit osynligt.

Och förbjudet.

Men vad är det man är stolt över?
Kan vi med "normkritiska ögon" se nya infallsvinklar både på människa och Gud?

Karlskronas parad möttes av kraftiga regnskurar... Men mot en mörkt dov himmel bröt solen fram och formade en regnbåge över hela Fredrikskyrkan!

Som ett tecken från ovan... (Tyvärr har jag inte tillgång till bilden).

Det får bli Ljungaviksbron istället.

Det är mycket fjäderbo'or och schlagerdängor... Måste man gilla det?
Några röster:

- Allt detta glittrande jippo gör det hela bara löjligt...
- Men det kanske behövs för att väcka uppmärksamhet?

- Jag vill inte att min sexualitet ska associeras till glammig schlager.
- Alla är ju fredliga här och är inte "emot" något, bara "för"!

Inga motdemonstrationer.
De som eventuellt tycker kritiskt annorlunda muttrar det anonymt i mörkret, inte klart i dagsljuset.

Också en fjäderboa.

Vår tid erbjuder nya möjligheter att leva tillsammans.
Homosexualitet blir allt mindre hotfullt ju mer vi pratar om det.

Men hur är det med bi- och transsexualitet?
Och alla "Queer" som inte vill definiera sig i det tvådelade könsbegreppet?

Är det vanan - eller ovanan - och okunskapen, som är den största motståndaren?

Färgglad fest.

Kan Treenigheten hjälpa oss något?

Denna vecka lever vi i kyrkoåret med begreppet att "Gud är EN, i TRE" (se föregående inlägg).

Vågar vi då vara så djärva att vi vågar tänka på genus även i tre former?

- Han. Hon. Och Hen.
Obestämd person singularis. Fast de är ganska många...

Jag har inte så mycket erfarenhet om allt detta, så jag kommer att skriva med mycket små bokstäver... men ändå ge min infallsvinkel.

Det går inte så fort...

Karlskrona Stadsförsamling bidrog med mycket positiv närvaro i Pridefestivalen förra veckan.

Det var banderoller med "Alla människors lika värde", Pride-Gospel i kyrkan och föreläsning om att läsa Bibeln med normkritiska ögon, för att komma bortom tradition och upptäcka nytt.


Min infallsvinkel är ordet STOLTHET.

DEN STOLTE SKALL HA SIN STOLTHET I HERREN.

Eller som det står i 1917 års översättning:

DEN SOM VILL BERÖMMA SIG, HAN BERÖMME SIG AV HERREN.
                                                      2 Korinterbrevet kap 10:17.

Normkritisk.

Det finns två olika perspektiv.

Om stoltheten kommer underifrån, då betyder det att man är upprättad och glad över den man är.
Borta är förtryck och ifrågasättande.

Men om stoltheten kommer ovanifrån, då luktar det egen berömmelse, högfärd, övermod, skryt och förhävelse. Jag är bättre än du...

Ingen vill vara kompis med den sistnämnde. Men gärna med den första!

Vem vill va´ med mig?

Profeten Jeremia skriver:

DEN SOM VILL BERÖMMA SIG, HAN MÅ BERÖMMA SIG AV ATT HAN HAR FÖRSTÅND TILL ATT KÄNNA MIG,

ATT JAG ÄR HERREN, SOM GÖR NÅD, RÄTT OCH RÄTTFÄRDIGHET PÅ JORDEN.

TY TILL SÅDANA HAR JAG BEHAG, SÄGER HERREN.
                                                                     Jeremia kap 9:24.

Hur kan vi lära känna Herren?
Kan även vår sexualitet vara en väg till upplevelse av gemenskap med Gud?

Visserligen är man och kvinna den heterosexualla normen, där kropparnas förening också är en upplevelse av att vara Ett med livet, Ett med Gud.

Men jag vill gärna tro att den som har en annan läggning också kan uppleva det.

Förutsättningen är kärlek och respekt till den man lever med.
Jag förordar varken lössläppthet eller promiskuitet, utan just Trohet.

I Pride-festivalens acceptans av alla blir det möjligt att även våga erkänna sin kristna tro OCH sin sexuella läggning.
Att inte förneka sig själv längre, varken inför människor eller Gud.

Att vara "stolt underifrån".

Stolt underifrån.

Men Bibelns ärende är egentligen ett annat än att kontrollera vår sexualitet.

Hela tiden ligger fokus på att inte sätta sig själv över Gud... och tro att "jag är felfri och jag därför behöver jag inte omvända mig".

- Jag är inte girig, jag är inte arg, jag är inte någon lögnare... Inget hindrar mig från att vara jämställd med Gud...

Detta är högmodig stolthet "ovanifrån".
Och det är det som är problemet!

Gud är helig.
Ingen enda av oss kan närma oss Gud med egna förtjänster.

Och profeten Jeremia förtydligar:

SÅ SÄGER HERREN:

DEN VISE MÅ INTE BERÖMMA SIG AV SIN VISHET,
DEN STARKE MÅ INTE BERÖMMA SIG AV SIN STYRKA,
DEN RIKE MÅ INTE BERÖMMA SIG AV SIN RIKEDOM.
                                                                 Jeremia kap 9:23

Båt, Bostadsrätt och Boxer.

Det går inte att bygga sig en egen väg till Gud via vishet, styrka eller rikedom.
Inte heller genom att ha ett religiöst sinnelag, kunskap i matlag eller samlag...
Eller hur var det nu?

Du får lita på mig när jag plockar ut Bibelord som handlar om stolthet i mitt försök att hitta en annan infallsvinkel...

Läs själv hela sammanhanget i 1 Korinterbrevet kap 1, där svaghet och styrka diskuteras:

Byt ut fjäderboan!

TÄNK PÅ NÄR NI BLEV KALLADE!

INTE MÅNGA VAR VISA I VÄRLDSLIG MENING, INTE MÅNGA VAR MÄKTIGA, INTE MÅNGA FÖRNÄMA.

MEN DET SOM ÄR DÅRAKTIGT FÖR VÄRLDEN UTVALDE GUD
FÖR ATT LÅTA DE VISA STÅ DÄR MED SKAM,

OCH DET SOM ÄR SVAGT I VÄRLDEN UTVALDE GUD
FÖR ATT LÅTA DET STARKA STÅ DÄR MED SKAM,

OCH DET SOM VÄRLDEN SER NED PÅ, DET SOM RINGAKTAS, JA SOM INTE FINNS TILL, JUST DET UTVALDE GUD FÖR ATT GÖRA SLUT PÅ DET SOM FINNS TILL,

SÅ ATT INGEN MÄNNISKA SKULLE KUNNA VARA STOLT INFÖR GUD.
                                                                    1 Kor 1:26-29.

Stolt inför...

Många som lever med en avvikelse från samhällets normer, vet vad skam och skuld är.
Man blir försvagad och hånad.

Men om vi nu vågar läsa dessa rader med en queer, homo-, bi-, transsexuell persons ögon, så kan detta utanförskap ställa alla de visa förståsigpåarna åtsidan.

Kan det vara så att själva utanförskapet visar hur stor Guds kärlek är?!

Kan rädslan för avvikelsen vara ett hinder för oss att se hur stor Guds nåd är?

Det gäller ju alla!
Gränlöst. Eller?
Jesus har dött och uppstått för alla människor. Försoningen räcks åt alla.

Och vi får en ny sorts vishet, som är djupare än all vår kunskap:

GENOM GUD FINNS NI I JESUS KRISTUS,
HAN SOM HAR BLIVIT VÅR VISHET FRÅN GUD,

VÅR RÄTTFÄRDIGHET, VÅR HELIGHET OCH VÅR FRIHET.

SOM DET STÅR SKRIVET:
- DEN STOLTE SKALL HA SIN STOLTHET I HERREN.


Försoningens vishet.

Att använda alla våra talanger - och vår sexuella läggning - till att visa respektfull kärlek.
Inte utnyttjande.
Samförstånd.

Sofia Ahlin, Pride-general.

Nu ska jag ta ned min fjäderboa och stoppa undan alla schlager-CD-skivor.
Jag laddar om inför Sweden Rock nu!

Undrar om Gud gillar hårdrockare... Bara de är hetero-sexuella, så går det nog bra...
Nej, Paulus är kritisk, och säger:

NI SER BARA TILL DET YTTRE...
                                                        2 Korinterbrevet 10:7

Världen behöver mer kärlek. Inte mindre.
Och den som fortfarande har behov av att fördöma, får fundera på vad det kommer ifrån...

I ödmjukhet. Lär känna Herren. Med hjärtat.

Fjäderlätta hälsningar från
Helene Sture Stoltfelt,

- som väntar på en parad för alla bokstavsbarn; ADHD, autistiska, Asperger, schizofrena, psykotiska, bipolära och allmän nervösa AC/DC-rockare...

Guds maskrosbarn.

TREENIGHETENS LÄTTHET - Mama Mia!

Frukten vet.

- God morgon, godmiddag, go'kväll!
Dagens tredelade hälsningsfras.

Från pianot hörs sköna klanger: ett enda ackord, med tre toner i.
C - E - G.

Åh, nu regnar det igen! Blöta droppar.
Men hellre det än Indiens ångande värme som människor inte klarar.
Och ännu lite mer hellre: kall och hård skridsko-is!

Vattnets treenighet.

Vattnet vet.

Bästa bloggläsare!
Har du tänkt på att ditt eget sätt att kommunicera också är en del av treeningheten?

- Du kan skicka ett elektroniskt meddelande via sms och mail, eller skriva ett personligt, handskrivet brev,
- du ringa och med din röst ge dig tillkänna,
- eller så kan du rent av komma och hälsa på, i egen hög person.

Det är tre olika uppenbarelser.

Fast du är bara en enda, eller hur?

Soffan vet. Älska, sova, sitta.

Kan vi inte unna Gud att också få ingå i livets självklara tre-i-ett-system?

Det är så lätt!

Frukosten är snart framdukad. Det blir kokt ägg idag.
Ägg - med sitt skal, sin skyddande vita och den näringsrika gulan. Treenigt.

Och blomman i vasen vittnar om sitt bidrag:

- Rot, stjälk och blomma. Alla med olika funktioner och nödvändiga för överlevnaden.

Blomman vet.

Du själv är dotter eller son till dina föräldrar.
Kanske är du också syster eller bror.
Och rent av själv mor eller far.

Relationens tre ytor.

Som en triangel.

Denna veckan firar vi Heliga Trefaldighets Dag.
Många goda predikningar har klingat i landets alla kyrkor, och radions helgmålsbön har gett ord att reflektera över.

Kyrkan vet.

VID DEN TIDEN SA JESUS:

- JAG PRISAR DIG FADER, HIMMELENS OCH JORDENS HERRE, 
FÖR ATT DU HAR DOLT DETTA FÖR DE LÄRDA OCH KLOKA
OCH UPPENBARAT DET FÖR DEM SOM ÄR SOM BARN.

JA, FADER, SÅ HAR DU BESTÄMT.
                                                              Matteus kap 11:25.


Predikanten i Listerkyrkan, Håkan Lindberg, förkunnade och sa igår:

- Vad hjälper det om du har all kunskap om Gud, men inte känner Honom...?!

Ett barn söker inte först kunskap om sina föräldrar för att sedan kunna älska dem.
Nej, det är omedelbara, i full tillit.

Poängen är inte att grubbla sig grå över teologiska spetsfundigheter.
Inte heller att slappt ge upp och tycka att ingenting är att säga.

Bibelns Gud har sannerligen gett sig tillkänna!
Inte för att kittla vår filosofiska och teologiska briljans, utan för att visa sitt hjärta...

Byggherren vet.

Vad hjälper det om du skickar sms och mailar ifall mottagaren inte läser det?

Vad hjälper det om du skriver ett aldrig så vackert brev, om ingen kan tyda det?

Eller om du ringer och det inte hörs vad du säger?

Eller kommer och hälsar på, och ingen öppnar...

Så är fallet med många svenskars inställning till Gud.

1. Gud har uppenbarat sig i Bibeln, genom det skrivna ordet - men vi läser det inte.

2. Gud talar till oss genom Helig Andes ingivelse i hjärtat - men vi har glömt hur den rösten låter.

3. Ja, Gud kommer till oss genom en människa, Jesus Kristus - men vi går inte till nattvarden och tar emot honom.

Vi är sällan hemma... andligt sett.
Sändaren är det inget fel på, men mottagaren krånglar. Vi.

När det kunde vara så lätt!

Kärleken vet.

Jesus sa:

- ALLT HAR MIN FADER ANFÖRTROTT ÅT MIG.

OCH INGEN KÄNNER SONEN UTOM FADERN,
OCH INGEN KÄNNER FADERN UTOM SONEN, OCH DEN SOM SONEN VILL UPPENBARA HONOM FÖR.


Jag funderar på varifrån vår förlorade känsla av Gudstillhörighet kommer.

Vi känner inte längre "Guds Fadershjärta".
Det är som om vi vore andligt adopterade. Eller befruktade i klinisk kärlek, med ett ständigt sökande efter vem vi egentligen är.

Som tur är kommer den möjligheten att öka nu, men det är inte biologi jag vill tala om.
Jag söker efter kontaktytor, tillbaka till gemenskapen med Fadern, Sonen och den helige Ande.

Kontaktytor. Apelsinerna vet.

Vi får en uppmaning. Texten fortsätter i Matteus kapitel 11:

JESUS SA:

- KOM TILL MIG, ALLA NI SOM ÄR TYNGDA AV BÖRDOR,
JAG SKALL SKÄNKA ER VILA.

TA PÅ ER MITT OK OCH LÄR AV MIG, SOM HAR ETT MILT OCH ÖDMJUKT HJÄRTA,
SÅ SKALL NI FINNA VILA FÖR ER SJÄL.
                                                              Matt 11:28

Vardagsenkelt.

Håkan Lindberg fortsatte:

- Men att vara kristen är inte att välja mellan att vara intellektuellt hederlig och att vara barnslig.

Det finns många goda argument "för Gud", men för att det ska betyda något i vårt liv, behöver vi ta emot Gud precis så som barnet tar emot vilan i moderns famn.

Händerna vet.

Igår såg jag filmen "Mama Mia" - den påhittade historien utifrån ABBA's låtar - som utspelar sig på en grekisk ö.

Den tjusiga Meryl Strep spelade Donna, den starka och vackra kvinnan som förbereder sin dotters bröllop.
Problemet är att hon inte vet vem som är pappan...

Dottern läser mammans dagbok och inser att det finns tre möjliga män...
Så hon bjuder dit dessa tre eventuella pappor till festen, och filmen är mycket underhållande!

Abba. Fader, på arameiska...

Vem är du?

- God morgon, godmiddag, go'kväll!

Alla tre fick vara med på bröllopet. Men inte mellan dottern och hennes tilltänkta, nej de ville vänta.
En av papporna friade plötsligt till Donna, och så blev det ändå en bröllopsfest!

Det var också en treenighet... Oväntad.

Rören vet.

Gud friar till oss!
Jag tänker säja ja.
Och leva i detta triangeldrama mellan Skaparen, Försonaren och Hjälparen.

Jag vill bejaka mina tre sidor såsom skapad, med behov att ständigt leva i försoningen över alla felsteg, och i glädje över att Hjälparen leder mig genom varje dag.

Mama Mia, krångligare än så var det inte.


Nu ska jag äta mitt treeniga ägg, dricka lite treenigt vatten och titta på den treeniga blomman, samt lyssna lite på treenig musik med ABBA.

Tack Gud för att Du fogar in oss i Din gemenskap!
Tack för att Du talar till oss!
Hjälp oss att på nytt läsa Ditt Ord, fira den heliga nattvarden och varsamt lyssna efter Andens röst, så att vi lär känna Dig.
Och oss själva.

Abba. Fader. Amen, menar jag. Också.

Trappan vet.

Trekantiga hälsningar från The Dancing Queen,
Helene Sture Miafelt,

 - barnsligt lärd, eller klokt barnslig... med fotolinsen i fruktfatet och bland byggbråten.