måndag 1 juni 2015
TREENIGHETENS LÄTTHET - Mama Mia!
- God morgon, godmiddag, go'kväll!
Dagens tredelade hälsningsfras.
Från pianot hörs sköna klanger: ett enda ackord, med tre toner i.
C - E - G.
Åh, nu regnar det igen! Blöta droppar.
Men hellre det än Indiens ångande värme som människor inte klarar.
Och ännu lite mer hellre: kall och hård skridsko-is!
Vattnets treenighet.
Bästa bloggläsare!
Har du tänkt på att ditt eget sätt att kommunicera också är en del av treeningheten?
- Du kan skicka ett elektroniskt meddelande via sms och mail, eller skriva ett personligt, handskrivet brev,
- du ringa och med din röst ge dig tillkänna,
- eller så kan du rent av komma och hälsa på, i egen hög person.
Det är tre olika uppenbarelser.
Fast du är bara en enda, eller hur?
Kan vi inte unna Gud att också få ingå i livets självklara tre-i-ett-system?
Det är så lätt!
Frukosten är snart framdukad. Det blir kokt ägg idag.
Ägg - med sitt skal, sin skyddande vita och den näringsrika gulan. Treenigt.
Och blomman i vasen vittnar om sitt bidrag:
- Rot, stjälk och blomma. Alla med olika funktioner och nödvändiga för överlevnaden.
Du själv är dotter eller son till dina föräldrar.
Kanske är du också syster eller bror.
Och rent av själv mor eller far.
Relationens tre ytor.
Som en triangel.
Denna veckan firar vi Heliga Trefaldighets Dag.
Många goda predikningar har klingat i landets alla kyrkor, och radions helgmålsbön har gett ord att reflektera över.
VID DEN TIDEN SA JESUS:
- JAG PRISAR DIG FADER, HIMMELENS OCH JORDENS HERRE,
FÖR ATT DU HAR DOLT DETTA FÖR DE LÄRDA OCH KLOKA
OCH UPPENBARAT DET FÖR DEM SOM ÄR SOM BARN.
JA, FADER, SÅ HAR DU BESTÄMT.
Matteus kap 11:25.
Predikanten i Listerkyrkan, Håkan Lindberg, förkunnade och sa igår:
- Vad hjälper det om du har all kunskap om Gud, men inte känner Honom...?!
Ett barn söker inte först kunskap om sina föräldrar för att sedan kunna älska dem.
Nej, det är omedelbara, i full tillit.
Poängen är inte att grubbla sig grå över teologiska spetsfundigheter.
Inte heller att slappt ge upp och tycka att ingenting är att säga.
Bibelns Gud har sannerligen gett sig tillkänna!
Inte för att kittla vår filosofiska och teologiska briljans, utan för att visa sitt hjärta...
Vad hjälper det om du skickar sms och mailar ifall mottagaren inte läser det?
Vad hjälper det om du skriver ett aldrig så vackert brev, om ingen kan tyda det?
Eller om du ringer och det inte hörs vad du säger?
Eller kommer och hälsar på, och ingen öppnar...
Så är fallet med många svenskars inställning till Gud.
1. Gud har uppenbarat sig i Bibeln, genom det skrivna ordet - men vi läser det inte.
2. Gud talar till oss genom Helig Andes ingivelse i hjärtat - men vi har glömt hur den rösten låter.
3. Ja, Gud kommer till oss genom en människa, Jesus Kristus - men vi går inte till nattvarden och tar emot honom.
Vi är sällan hemma... andligt sett.
Sändaren är det inget fel på, men mottagaren krånglar. Vi.
När det kunde vara så lätt!
Jesus sa:
- ALLT HAR MIN FADER ANFÖRTROTT ÅT MIG.
OCH INGEN KÄNNER SONEN UTOM FADERN,
OCH INGEN KÄNNER FADERN UTOM SONEN, OCH DEN SOM SONEN VILL UPPENBARA HONOM FÖR.
Jag funderar på varifrån vår förlorade känsla av Gudstillhörighet kommer.
Vi känner inte längre "Guds Fadershjärta".
Det är som om vi vore andligt adopterade. Eller befruktade i klinisk kärlek, med ett ständigt sökande efter vem vi egentligen är.
Som tur är kommer den möjligheten att öka nu, men det är inte biologi jag vill tala om.
Jag söker efter kontaktytor, tillbaka till gemenskapen med Fadern, Sonen och den helige Ande.
Vi får en uppmaning. Texten fortsätter i Matteus kapitel 11:
JESUS SA:
- KOM TILL MIG, ALLA NI SOM ÄR TYNGDA AV BÖRDOR,
JAG SKALL SKÄNKA ER VILA.
TA PÅ ER MITT OK OCH LÄR AV MIG, SOM HAR ETT MILT OCH ÖDMJUKT HJÄRTA,
SÅ SKALL NI FINNA VILA FÖR ER SJÄL.
Matt 11:28
Vardagsenkelt.
Håkan Lindberg fortsatte:
- Men att vara kristen är inte att välja mellan att vara intellektuellt hederlig och att vara barnslig.
Det finns många goda argument "för Gud", men för att det ska betyda något i vårt liv, behöver vi ta emot Gud precis så som barnet tar emot vilan i moderns famn.
Igår såg jag filmen "Mama Mia" - den påhittade historien utifrån ABBA's låtar - som utspelar sig på en grekisk ö.
Den tjusiga Meryl Strep spelade Donna, den starka och vackra kvinnan som förbereder sin dotters bröllop.
Problemet är att hon inte vet vem som är pappan...
Dottern läser mammans dagbok och inser att det finns tre möjliga män...
Så hon bjuder dit dessa tre eventuella pappor till festen, och filmen är mycket underhållande!
Abba. Fader, på arameiska...
Vem är du?
- God morgon, godmiddag, go'kväll!
Alla tre fick vara med på bröllopet. Men inte mellan dottern och hennes tilltänkta, nej de ville vänta.
En av papporna friade plötsligt till Donna, och så blev det ändå en bröllopsfest!
Det var också en treenighet... Oväntad.
Gud friar till oss!
Jag tänker säja ja.
Och leva i detta triangeldrama mellan Skaparen, Försonaren och Hjälparen.
Jag vill bejaka mina tre sidor såsom skapad, med behov att ständigt leva i försoningen över alla felsteg, och i glädje över att Hjälparen leder mig genom varje dag.
Mama Mia, krångligare än så var det inte.
Nu ska jag äta mitt treeniga ägg, dricka lite treenigt vatten och titta på den treeniga blomman, samt lyssna lite på treenig musik med ABBA.
Tack Gud för att Du fogar in oss i Din gemenskap!
Tack för att Du talar till oss!
Hjälp oss att på nytt läsa Ditt Ord, fira den heliga nattvarden och varsamt lyssna efter Andens röst, så att vi lär känna Dig.
Och oss själva.
Abba. Fader. Amen, menar jag. Också.
Trekantiga hälsningar från The Dancing Queen,
Helene Sture Miafelt,
- barnsligt lärd, eller klokt barnslig... med fotolinsen i fruktfatet och bland byggbråten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar