OPETH, MÖTLEY CRUE och djävulens ackord

Sweden Rock Festival.

Vad tycker OPETH om festivalpubliken på Sweden Rock?
Vad har undertecknad gemensamt med basisten i Mötley Crue?
Och kan man verkligen spela luftgitarr på en hårdrocks-räfsa?

Frågorna är många, men säckarna med ölflaskor och skräp är oändligt många fler...

... liksom tårarna som nu rullar av ensamhet, då 33.000 rockare dragit sig hemåt till sina trista lägenheter och hus.
Isolerade från den go'a svettiga trängseln med andra likasinnade.

Hatebreed.

Här kommer några ögonblicksbilder från dag 3 på Sweden Rock Festival i pyttelilla Blekinge.

Det är inte lätt att få igång hårdrockskänslorna mitt på dagen, men de brittiska rockarna ALESTORM hade inga problem med det!

Iklädd kilt och pirathatt fångade de publiken med pubstinn ölrock.

Sångaren hade en lite medhjälpare i skepnad av en apa, som handdocka...
Den kunde sjunga dryckesvisor... i ett rasande tempo.

Alla var fortfarande talföra - enligt devisen "varannan vatten" - och sjöng med, allt medan vi drog oss vidare mot dagens väntande uppgifter.

Alestorm.

Vi passerade det nyuppbyggda jättetältet som rymmer Rock Klassiker Stage.
På scen hamrade EVERGREY inför en mindre, dock hängiven skara.

För att en så här stor festival ska fungera är organisationen bakom extremt viktig.
Mat, toaletter, säkerhet och renhållning är de fyra hörnpelarna.

Och jag är stolt över att få vara en del i en av hörnorna...

När vi städare kommer åkande i våra oranga västar händer det att vi får både tummen upp och applåder!
Hur ofta sker det på vanliga gråa kontor?

Evergrey.

Applåderar era städare!

Annars fungerar ingenting.
Jag vill inte tänka på hur festivalområdet hade sett ut om inte vi snabbt hade varit där efter varenda spelning och sopat rent...

Ja, vi blev till och med fotograferade av en Hårdrockssight... undrar vad den hette? Någon som vet?

Och här kommer svaret på första frågan, som var nr 3:

- Absolut kan man luftgitarr-rocka på Sölvesborgs Ishockeyklubbs utmärkta räfsor!!

Bäst!

Dock bör man undvika att luft-räfsa...

Bakom oss dundrade DOKKEN från USA, och framför oss hördes sköna toner från MANFRED MANN'S EARTHBAND!

Finns de fortfarande?
Dem hörde jag ju när jag var ett stort barn...

Hur gammal är jag egentligen?

Hm, här kommer svaret på nästa fråga, som var nr 2:
- Jag är lika gammal som Nikki Sixx...

Festivalhjältar.

Av de 90 inbjudna banden är 35 från Sverige.
Och av dessa trettiofem kom flertalet från Göteborg... Heja!
Och några från Stockholm...

Jag hade mycket att se fram emot, och nu var det riggat för OPETH på Festival Stage.

Deras experimentella hårdrock har en lite annorlunda karaktär.

De använder en oregelbunden rytmisering, som åtminstone för mig verkar helt omöjligt att följa - och upprepa nästföljande dag...

Men det filosofiska felsteget att tro att allt man inte begriper bara är en "slump" får vi inte göra med Opeths musik!
Därtill är den alltför intelligent.

Opeth på Sweden Rock.

Och nu till svaret på den tredje frågan, som var nr 1.
- Vad tyckte göteborgsrockarna Opeth om publiken på Sweden Rock?

Ja, inte skrek de en massa stämningsuppviglande "Heelloooo Sweeeeeden" eller anglikanska svärord typ  "motherfucccccker" (finns det ett fulare ord??), nej gör tvärtom:

- Ni är snälla.

Avsäckar.

Det är klart att vi är!
- Vi är snälla.

Vi höll just på att "avsäcka tunnorna" och sätta i nya svarta plastsäckar.
Lyft upp, bind ihop, hoppsan där rann det ut lite sur öl på skorna... Ja ja. Så luktar en festival.


Känner du till "djävulens ackord"?

Det är en dissonans som låter väldigt speciell om du tar tonen C och Fiss.

Tri-tonus.

Detta musikaliska intervall ligger mitt emellan tonikan och subdominanten och klingar lätt obehagligt.

Opeth använder ofta detta skräckfilmsackord i sina låtar.
Vet de själva om att denna "överstigande kvart" på medeltiden var förbjudet i kyrkan?!

När den polyfona musiken kom, gick det inte att göra harmonier med typ C och Fiss...

Trots att jag gillar deras musik kan jag uppleva en märklig trötthet efteråt...

Opeth growlar snällt.

Vi gick vidare i den ljumma sommarkvällen.
En vithårig festivalbesökare hejdade mig och tackade för allt arbete vi lägger ned.

Han lade handen på min axel, men hajade till.
Någonting hände.
Det är bara jag som vet att jag tyst går runt och välsignar alla jag möter... men han upplevde det direkt.

- Vad är det här för energi? sa han handfallen. Han tappade sin öl på marken....

Vi stod så en liten stund... tills hans kompis sa att de måste dra vidare, och min chef sa sammaledes.

- Vänta! Vem är du egentligen?
Jag vill ogärna tala om det, men nu berättade jag kort.
- Och jag går med Gud.

Hans öl låg utspilld, men själen var påfylld.

Plastflaskor. Med procent.

Det finns ett spännande graffittiplank som alla ser när de kommer till festivalområdet.

Även i år hade Erikshjälpen anlitat en sprayburkskonstnär som gjorde ett politiskt budskap av sin konst.

Ett gäng miljonärsrockare står med en burk i handen och tigger...

Allt medan romerna smög runt och olagligt plockade pant ur de tunnor som tillhörde SRF...

"Begging for hope..."

Ni behöver inte mer pengar! Men hopp.

- Halleluja.
Min städkompanjon kallar mig inte vid förnamn utan just detta, "Halleluja", för det var i kyrkan vi möttes.

Vi skrattade och skojade och ropade detta laddade ord såpass, att en kvinna hejdade oss och sa:

- Det är väl lite opassande här på Sweden Rock och säga Halleluja?
- Nej det tycker jag inte! svarade jag, vi är så glada över Guds kärlek. Dessutom är jag kristen.
- Hm, sa hon, jag brukar faktiskt läsa "dagens bibelord"...

Och så fick vi plötsligt läst över oss Psaltaren 23...

HERREN ÄR MIN HERDE
MIG SKALL INTET FATTAS.

HAN LÅTER MIG VILA PÅ GRÖNA ÄNGAR,
HAN FÖR MIG TILL VATTEN DÄR JAG FINNER RO...

Gröna ängar...

... snart är de gröna igen när vi räfsat upp och gjort fint!
Tack okända vän för goda ord till oss.

Vi kastades mellan ytterligheter.

HATEBREED, DOKKEN OCH LUCIFER'S FRIEND tog plats i öronens luftrum.

Kvällens höjdpunkt närmade sig; MÖTLEY CRUE.

Spelar de djävulens musik?
- Nej det är rock. Underhållning. Säger de i en intervju i tidningen Hårdrock.

Men man kan nog med fog påstå att deras skandalomsusade karriär har haft djävulen som förtecken, med överdoser, badande i sprit och ständiga avgiftningar, sex och porrstjärnor, slagsmål och rattfylla...

Vince Neil, MC.

Det vi fick uppleva på Sweden Rock var kanske ett av bandets sista spelningar?

Och Nikki Sixx säger:

- Jag kommer aldrig att spela en Mötley Crue-låt igen så länge jag lever. Så respektlös mot mitt band skulle jag aldrig vara.
Allt enligt Aftonbladets Hårdsrocksmagasin.

Jag tillhör inte de nördiga som håller reda på alla bandmedlemmar, vem som varit med var, och hur de nya konstellationerna fungerar.

Men "risken" är stor att man hör gamla fina låtar i nya tappningar, allt eftersom band splittras och man tar med sig sina låtar till sin nya band-familj.

Mer eld kommer.

Sommarnatten sänkte sig över alla hårdrocksdiggare.
Vi njöt av en bra konsert, utan skandaler, och de varma pyrotekniska effekterna värmde skönt en tröttstädad rygg.

Den guldpyntade sångaren lämnade det hårda bakom sig, och lät den sentimentala "Sweet Home" avsluta, som de brukar.
Allsång, lysande mobiler och en och annan tändare glimmade i kapp med stjärnorna.

Ännu en fredlig dag på underbara Sweden Rock Festival.

Sweet Home.

Ogrymma hälsningar från världens snällaste festival,
Helene Sture Hallelujafelt,

- hängiven hårdrocksräfsare.