SVÅRA VÄGEN VALDE OSS - om PRINSENS BRÖLLOP

Prinsessan Sofia och prins Carl-Philip.

Man behöver inte vara rojalist för att bli berörd av två människors kärlek.

Lördagen den 13 juni gifte sig vår prins Carl-Philip med Sofia Hellqvist i Slottskyrkan.

Prinsens tal till sin brud möttes av stående ovationer!

- Sofia, vi valde aldrig den svåra vägen, den valde oss.
Varje gång vi försökte välja bort den, förde kärleken oss samman igen.

Varje gång vi försökte vara ifrån varandra, så blev mitt hjärta tomt.
Och till sist, till sist Sofia, valde vi rätt - ett beslut som gör mig till världens lyckligaste man.

Sofia, du fyller mitt liv med kärlek och glädje.
Idag bevisar vi att kärleken över vinner allt. Sade prinsen.

Högtidsdag.

Vilken dröm att få så innerligt vackra ord sagda till sig, och med en sådan närvarande värme!
Vi var många som satt med näsduken i hand...

Alla människor har sin väg att gå, men för prinsar och prinsessor är valmöjligheterna inte lika många.

De borde ju vara fler, kan man tycka, men när någon av "börd" (vilket ord!) väljer en livskamrat "utan börd" (ännu värre ord) så ifrågasätts valet.

Kan en vanlig människa lära sig leva hovlivet med all den offentlighet som det innebär?
Övervinner kärleken olika uppväxt och olika referensramar?

Kärleken övervinner allt.

För kronprinsessan Viktoria och Daniel har det gått mycket bra.

Och det tror vi att det skall göra även för Sofia och Carl-Philip - även om hon varit bikini-brud i en utvikningstidning...

... van vid en annan sorts offentlighet. Är det detta som antyds har varit deras svårighet?

Det finns väl värre saker.

Och jag tänker i mitt stilla sinne, nej i mitt upprörda sinne, att det vi gör i vår ungdom måste få vara tillåtet!
Likaså att lämna det och gå vidare.
Med erfarenheter som gör en klok.

Och det tror jag vår nya prinsessa är.

Blåsväder i varma vindar.

Prinsens fantastiska tal anspelade på Dag Hammarskjölds ord ur hans "Vägmärken".

ANDRAS VÄG HAR RASTPLATSER I SOLEN
DÄR DE MÖTAS.

MEN DETTA ÄR DIN VÄG,
OCH DET ÄR NU, NU DU INTE FÅR SVIKA.

GRÅT, OM DU KAN, GRÅT,
MEN KLAGA INTE.

VÄGEN VALDE DIG - OCH DU SKALL TACKA.

Östgötablåklint.

Pilgrimscentrum i Vadstena hade för några år sedan dessa ord av Dag Hammarskjöld uppsatta runt Tycklinge, till eftertanke och meditation.

De fick en avgörande betydelse för mig, då gammalt liv byttes mot nytt, och kärleken åter fick blomma.

Det jag trodde var omöjligt, visade Gud var helt enligt hans plan!
Även kärlek i motvind och uppförsbacke är möjlig.

- Vägen valde dig - och du skall tacka.

Ja, åh som jag tackade!

Saxtorp längs Tycklingerundan.

I samma veva såg jag prins Carl-Philip i Vadstena.
Han hade kört några tävlingsrace på motorbanan i Mantorp.
Ett stort gäng var samlat på bakgården mellan Klostermuséet och heliga Birgittas Klosterkyrkan.

- Så kort han är, tänkte jag, där han leende stod och pratade med sina motorvänner.

- Så stor han är, tänker jag idag, då jag lärt känna en liten bit av honom genom bröllopstalet.

Klosterkyrkan, utan motormän.

- Alla som lärt känna dig, Sofia, vet att det enda som slår din yttre skönhet är din inre.

Det kanske bara är en prins som kan säga så...! Jag smälter helt och hållet.

Och barnbarnet funderar på vad det innebär att verkligen bli en prinsessa - på riktigt, inte bara som i filmen Frozen...

Historien uppvisar många omöjliga kärlekssagor.
Eller, om jag vågar jämföra med dam-fotbollen igen:

- Nu  vinner damerna svenska hjärtan också, och går om herrfotbollens popularitet.

Det är ett erövringståg som bara kommer att fortsatta.
Den största kärleken, det är den du måste lida för, kämpa för. Fråga Pia Sundhage, förbundskapten!

Så skriver Jennifer Wegerup i Aftonbladet.

Skönhet.

Prinsen lyfte upp sin nyblivna hustrus starka engagemang Project Playground i Sydafrika, där barn och ungdomar får hopp om en bättre framtid.

- En värld byggd på empati, engagemang och kärlek. Du står upp för starka värden med passion och mod.

Det viktigaste av dem alla, sa prinsen, är kanske att våga vara sig själv, att våga stå upp för sig själv.
Och framför allt att kärleken inte känner några gränser, oavsett religion, kön eller bakgrund.

Full närvaro.

När man är av börd är det inte så lätt att vara sig själv, mot allas förväntningar.
Inte heller när man kommer "från andra hållet"...
Här blir klyschan sann - att kärleken inte känner några gränser.

Och så kommer det säkert att bli med alla de flyktingar som kommer till vårt land.

Den svåra vägen har redan valt dem alla, och kommer att göra så ännu mer, i takt med att familjer återförenas, eller inte förenas...

Hur ska livet levas då?
Vem utgör den nya familjen, den nya kärleken?

Flyktingströmmen från Balkan på 90-talet visar att det är kärleken som är den bästa integrationsmodellen.
Men den kan man inte lagstifta fram...

Blågul kärlek.

Kämpa. Gå emot. Våga tro att det man känner är rätt.

Vi gör alltför snabbt små lådor som vi stoppar in livet i.
I den här boxen kan livet levas!

Särskilt i kyrkan har vi varit måna om att skapa goda skyddsnät runt det som är vårt känsligaste uppdrag - att leva tillsammans.

Men.

Ibland leder vägen ut ur lådan igen... Det blev för trångt, man kvävde varandra med krav och sura miner.

Plötsligt kan Dag Hammarskjölds ord bli ett bakvänt tack:

Gråt, om du kan, gråt, men klaga inte. Skilsmässans väg valde dig.
Kan man tacka för det?

Ja, om det innebär befrielse.

Den äktenskapliga vägen får inte leda till förtvinande och själslig död! Då är den allt för svår, och har förlorat sitt uppdrag.

Motorhaveri på grund av minskat intresse för den andre...
Punktering orsakat av vassa föremål, såsom anklagelser eller utebliven uppmuntran.

Kyss mig!

Hur är det i våra församlingar?
Hur många håller fast vid sitt döda äktenskap bara för att man måste? Inte vågar göra en förändring?

Prinsens inledande ord kan användas även åt andra hållet:

- Ibland kommer man till ett avgörande val, ett val som avgör hela ens framtid och som handlar om vem man är, och framför allt vem man vill vara.

Jag vet ett äldre par som har plågat livet ur varann under alla år, och nu kommer ålderskrämporna ifatt dem.
Allt medan de fortfarande positionskrigar.

Är ett sådant förhållande värt att kallas äktenskap?
Man vill vara "gift" och ha giftermålets fördelar, inte skild, men vet inte hur man ska handskas med den där som sitter på andra sidan köksbordet...

Ibland lossnar ljuddämparen tidigt.

Styrk varann.

Jag är stolt över vår prins som vågar välja den kvinna han älskar!

- Ofta kräver det mod. Mod att inte välja den lätta vägen bara för att den är lätt, utan mod att stanna på den svåra vägen, för att den är rätt.

Prinsens tal är en av de bästa "predikningar" jag hört på länge!

Och mina tankar går osökt till Jesus när han talar om den smala och den breda vägen.
Den väg som leder till livet är ofta både smal och svår.

Carl-Philip har ett djupt evangeliskt sätt att se på tillvaron.

Blommor till dig!

Även överhovpredikanten höll ett utmärkt tal, med anknytning till motorintresset:

- Låt ert äktenskap var som en depå, där ni kör in och vilar.

Men inte bara några sekunder i väntan på att ge er ut på racerbanan igen, nej utan stanna där lite längre, hämta kraft hos varann...

Så fint!

Depå-präst.

Ja, så försöker vi var och en styra vårt liv genom de JA och NEJ som vi säger, till livets olika händelser.

Vi kan aldrig riktigt veta om vi gör rätt.
Men låt oss i så fall ha den evangeliska hållningen till varann, att vi tillåter felen att få finnas när de uppkommer!

Förlåtelse och Försoning heter ju det altare som varje äktenskap ingås inför, i kyrkan.
Och då har vi ingenting att vara rädda för.

Endast Guds kärlek är fullkomlig.

Den vackra vigseln avslutades med Beethovens mäktiga musik, omgjord till gospel = det glada budskapet, med Samuel Ljungblad.

- Joyful, joyful!

Europas bördiga folk fanns sig själva klappandes händer - som om det vore en melodifestival i Slottskyrkan...

Nu förstår vi varför Sverige hela tiden toppar Eurovision Song Contest, skrev en tysk tidning.

Vi satsar Allt!
Oavsett om det är ett kungligt bröllop eller en tävling. I musik eller i racerbilars snabbhet.

Livet går som en dans. Ibland.

Du är utvald, att vandra och acceptera den livsväg som ligger framför dig, hur svår och omöjlig den än tycks vara.

Kan prinsen och Sofia, så kan du och jag.

Guds rika välsignelse tillönskar vi varandra.

Helene Sture Vägfelt,

- som övar sig i att tacka för alla de Vägar som Gud låter mig gå, och som gladdes åt de fem vigslar som förrättades på Sweden Rock!

Hårdrocksbröllop!