ISMAELS BARN, OMSKÄRLSEN

Med lätta slag.

Detta är ett långt inlägg.
Läs det inte om du inte har tid, eller orkar tänka... gör då nåt annat istället : )

Ni som gick i kyrkan i söndags hörde förmodligen den knepiga texten från Galaterbrevet läsas, där det står om att vi är barn till den fria kvinnan, inte slavinnan:

VI ÄR INTE BARN TILL EN SLAVINNA, UTAN TILL DEN FRIA KVINNAN.

TILL DEN FRIHETEN HAR KRISTUS BEFRIAT OSS.

STÅ DÄRFÖR FASTA, OCH LÅT INGEN LÄGGA PÅ ER SLAVOKET IGEN.
Gal. kap 4:31.

Vad betyder det?

Med färg, eller utan?

Detta inlägg är ett Bibelstudium där slavinnans barn, alltså Ismael, ska få ta plats.

För att du själv ska få ett sammanhang, kan du hämta din Bibel och slå upp 1 Mosebok.
Sätt på en kopp te, och läs igenom kaptiel 16, 17, 25.

Jag skall kommentera detta, med hjälp av en artikel ur Illustrerat Bibellexikon.
Även Psaltaren 83 är intressant... men det sparar vi.

Det är alltid vanskligt att göra tolkningar in i vår nutid, men en viss antydan i ödmjukhet blir det.

Många på samma gren.

Judar, kristna och muslimer är alla "Abrahams barn".
Vi har gemensamt ursprung, men lever i olika förbund som Herren har upprättat.
Vi har utvecklats olika och har olika frälsningsvägar och olika frälsningsvisshet.... någon ingen alls.

Anledningen till varför jag vill skriva om detta, är:

Jag tror nämligen att Gud sänder muslimerna till oss i Sverige för att vi åter skall hitta tillbaka till våra bibliska källor.
Deras hängivenhet kan hjälpa oss att söka kunskap.
Många av oss har tappat förståelsen för den historia som format oss.

Men jag tror också, på andra hållet, att Gud sänder muslimerna till oss, för att vi skall visa dem hela vägen fram till Kristus.

I Koranen berättas om Jesus, Isa, fast på ett vinklat sätt som inte alltid stämmer med evangeliet, som är 600 år äldre än deras texter.

Jag har mött många muslimer som längtar efter att få komma fram till hjärtats tro och övertygelse, och slippa vara rädda för Allahs straff, allt enligt deras egna berättelser.

Så, här kommer nu bakgrunden till det som är den stora muslimska folkskaran:
ISMAELS BARN.

Följ med genom tunneln.

Abram (ja, han hette så innan förbundet upprättades) fick inga barn med sin hustru Sarai (inte felstavat).
Hon var ofruktsam.
Därför uppmanade hon sin man att gå in till den egyptiska tjänstekvinnan Hagar:

KANHÄNDA SKALL JAG FÅ AVKOMMA GENOM HENNE.
1 Mos 16:2.

Observera att det är kvinnans perspektiv.
Hon räknade denna slavinna som sin egen kropp. Ett kvinnligt systraskap. Kan inte jag, så kan du... : )

Så långt är allting väl.
Och Abram fick nu en arvinge, 86 år gammal.

Arvinge. Arv-Vinge...

Men högmodet for över Hagar och hon ringaktade nu sin husfru.
Sarai stod inte ut utan tog henne i upptuktelse, men då flydde Hagar ut i öknen.

HERRENS ÄNGEL KOM EMOT HENNE VID EN VATTENKÄLLA I ÖKNEN, OCH SA:

- HAGAR, SARAIS TJÄNSTEKVINNA, VARIFRÅN KOMMER DU, OCH VART GÅR DU?

HON SVARADE:
- JAG ÄR PÅ FLYKT FRÅN MIN FRU SARAI.

DÅ SADE HERRENS ÄNGEL TILL HENNE:

- VÄND TILLBAKA TILL DIN FRU OCH ÖDMJUKA DIG UNDER HENNE.
JAG SKALL GÖRA DIN SÄD MYCKET TALRIK, SÅ ATT MAN INTE SKALL KUNNA RÄKNA DEN..

Änglabesök.

YTTERLIGARE SADE HERRENS ÄNGEL TILL HENNE:

- SE, DU ÄR HAVANDE OCH DU SKALL FÖDA EN SON.
HONOM SKALL DU GE NAMNET ISMAEL, DÄRFÖR ATT HERREN HAR HÖRT DITT LIDANDE.

OCH HAN SKALL BLI LIK EN VILDÅSNA.

HANS HAND SKALL VARA EMOT VAR MAN, OCH VAR MANS HAND EMOT HONOM; OCH HAN SKALL LIGGA I STRID MED ALLA SINA BRÖDER.
1 Mos kap 16:7-11.

Änglar finns.

Nu är det någorlunda lugnt i den abramitiska familjen.
Ismael har nu blivit tonåring, 13 år och i kap 17 läser vi hur han blir omskuren tillsammans med sin fader Abram.

Det är nu Herren Gud upprättar det stora förbundet, där omskärelsen är ett förbundstecken:

NÄR ABRAM VAR 99 ÅR GAMMAL, UPPENBARADE SIG HERREN FÖR HONOM OCH SADE TILL HONOM:

- JAG ÄR GUD DEN ALLSMÄKTIGE. VANDRA INFÖR MIG OCH VAR OSTRAFFLIG.

JAG VILL GÖRA ETT FÖRBUND MELLAN MIG OCH DIG, OCH JAG SKALL FÖRÖKA DIG MYCKET.  - - -

DÄRFÖR SKALL DU INTE LÄNGRE HETA ABRAM, UTAN ABRAHAM, TY JAG SKALL LÅTA DIG BLI FADER TILL MÅNGA FOLK...

... OCH KUNGAR SKALL UTGÅ IFRÅN DIG.
1 Mos 17:1-6

Fader till kungar.

Även Sarais namn ändras nu, till SARA:

OCH JAG SKALL VÄLSIGNA HENNE OCH OCKSÅ MED HENNE GE DIG EN SON...

... OCH FOLKSLAG SKALL KOMMA AV HENNE , OCH KUNGAR ÖVER FOLK SKALL HÄRSTAMMA AV HENNE.
1 Mos 17:15.

Sedan nämns inte Ismael förrän i skildringen av hur han väckte Saras missnöje vid ett gästabud.
Man firade att sonen Isak nu var avvand.

Ismael är 14 år - en typisk tonåring och "fjortis" - och han skämtar, hånar och driver gäck:

DÅ FICK SARA SE HAGARS, DEN EGYPTISKA TJÄNSTEKVINNANS SON, LEKA OCH SKÄMTA.

HON SA TILL ABRAHAM:

- DRIV UT DENNA TJÄNSTEKVINNA OCH HENNES SON! HAN SKALL INTE ÄRVA MED MIN SON ISAK.
1 Mos 21:9.

Hu...

Abraham ogillade Saras reaktion, Ismael var också en "äkta son" för honom.
Men Gud talar till honom och ber honom släppa sitt misshag.
Herren tar parti för kvinnans känslor:

- LYSSNA TILL SARA I ALLT VAD HON SÄGER DIG.
TY GENOM ISAK ÄR DET SOM SÄD SKALL UPPKALLS EFTER DIG.

MEN OCKSÅ TJÄNSTEKVINNANS SON SKALL JAG GÖRA TILL ETT FOLK, DÄRFÖR ATT HAN ÄR DIN SÄD.
1 Mos 21:12.

Många fåglar på grenen..

Förbundet är alltså upprättat med det judiska folket, medan det muslimska folket "går brevid" - utan förbundsgemenskap - men ändå under Guds hand.

Det som nu händer är att Sara, som har ansvaret över familjen och dess barn (lägg märke till  det!) driver ut Hagar och Ismael, så att Isak skulle bli ensam arvinge.

Dessa båda höll på att duka under av törst i öknen, men blir räddade genom ett Guds ingripande.
1 Mos 21:14-19.

Ismael växer upp och blev en bågskytt.
Han bodde i öknen Paran och hans moder Hagar skaffade honom en hustru från sitt hemland, Egypten.

Ismael fick 12 söner, 1 Mos  25:12-17, och även en dotter - Mahalat - är omtalad som hustru till Esau (1 mos 28:9).

Tolv hängen.

Så småning om dog Abraham i en ålder av 127 år:

... MÄTT PÅ LIVET OCH SAMLAD TILL SINA FÄDER.
1 Mos 25:7.

Åren går och när Ismael är 137 år dör även han, och samlas till sina fäder.
1 Mos 25:17-18.
Han var en äkta ökenson, precis som det blev förutspått i kap 16:12.

För Abrahams skull gjorde alltså Gud Ismael också till ett stort folk.
Han blev stamfader till en rad beduinstammar.

Från hans tolv söner kommer flera folkstammar i nordvästra Arabien och Sinai öken (1 Mos 25:12), t ex Kedar och Midjan.

Många söner.

Ismaeliterna var ett krigiskt folk.
På flera ställen står det hur de strider:

HAN KOM I STRID MED ALLA SINA BRÖDER.
1 Mos 25:18.

Men det står också att de bedrev handel, bland annat med slavar, 1 Mos 37:25, 39:1 (detta är när Josef blir såld som slav till Egypten! Intressant).

Jag tappade fattningen.

Nu kopplar jag ihop detta med Muhammed.

När han trädde fram på den världshistoriska scenen i början av 600-talet efter Kristus, var hans mission att samla alla beduinstammar till ett enda folk.
Muhammed ville ena ökenfolkens splittring.

Så långt är allt gott.

Muhammed inspirerades av de kristna kloster som fanns där (fem tideböner!), samt även judiska bosättningar.
Koranen bär spår av hur han uppfattade sin samtid.

Koranen. Månpocket.

I början höll sig Muhammed väl med omgivningen och sökte samförstånd.
"Ni har er religion och vi har vår."

Halva Koranen består av dessa fredliga, något äldre texter.

Andra halvan är formade efter en hårdnande situation:

När Muhammed möter motstånd, börjar stridigheterna.
Han visar vilken stridsherre han är, och har blod på sina händer.

Det är nu de svåra texterna kommer, om att "döda de otrogna."

Dagens muslimer, sentida ättlingar av Ismael, är ingen homogen grupp.

De flesta vill leva efter de fredliga Koranversarna, men de våldsamma fundamentalisterna i dagens ISIS, Islamiska Staten, följer de senare texterna med krigiska uppmaningar.

Klättra inte upp.

Och uttrycket "skriande åsna", som tyvärr gjorts till ett skällsord, kommer alltså från 1 Mosebok.

Men hur var det nu? Fick inte alla djur plats i Noas ark?
Även den skriande åsnan är föremål för Guds kärlek, genom Jesus Kristus!

Och den skall vi visa genom den nödvändiga religionsdialogen, här och nu.

Visa varann omsorg.

Nu orkar du säkert inte läsa mer.
Ta en paus.
Men jag är inte klar än.

Galaterbrevet hade mer att säga.

Hur vågar vi läsa om Omskärelse i våra kristna gudstjänster?
Är inte det vulgärt!
Ett politiskt inlägg i vårddebatten om huruvida detta skall finansieras med skattemedel, eller inte.

Eller?

Vilken väg?

Bakgrunden var ju det förbund Gud upprättade med Abraham.

- OCH DETTA ÄR DET FÖRBUND MELLAN MIG OCH ER:

ALLT MANKÖN SKALL OMSKÄRAS, PÅ ER FÖRHUD SKALL NI OMSKÄRAS OCH DETTA SKALL VARA TECKNET.
1 Mos 17:11.

Den manliga omskärelsen lever kvar även bland muslimer, dock utan att det är ett förbundstecken.

Hur kommer jag in på banan?

Hör nu hur Paulus undervisar, fortsättning från Galaterbrevet kap 4:31 - 5:6:
Nej, det handlar inte om sjukvård.
Det handlar om Guds förbund.

Och om vi kan förtjäna Guds kärlek, eller inte...

- OM NI LÅTER OMSKÄRA ER, HAR NI INGEN NYTTA ALLS AV KRISTUS.

JAG FÖRSÄKRAR ER IGEN:
- VAR OCH EN SOM LÅTER OMSKÄRA SIG, ÄR SKYLDIG ATT HÅLLA HELA LAGEN!

NI ÄR UTESTÄNGDA FRÅN KRISTUS, NI SOM SÖKER ER RÄTTFÄRDIGHET I LAGEN; NI HAR HAMNAT UTANFÖR NÅDEN.

TY VI VÄNTAR OSS, I VÅR ANDE, ATT GENOM TRON VINNA DEN RÄTTFÄRDIGHET, SOM ÄR VÅRT HOPP.

I ETT LIV MED KRISTUS KOMMER DET INTE AN PÅ OMSKÄRLESE, ELLER FÖRHUD, UTAN PÅ TRON, SOM FÅR SITT UTTRYCK I KÄRLEK.

Jag har fångat en ängel...

Paulus talar alltså till andra folk som vill konvertera och bli "Messias-troende".
Måste de då gå via judendomen först?
Är det först omskärelse, och sedan det kristna dopet?
Nej!

Allt är av nåd!

Inga egna rättfärdiga gärningar. Inga offer.
Inget som kan "blidka Gud", för Guds kärlek går långt förbi vårt mänskliga tänkande.

Synden är förlåten genom Jesu försoningsdöd på korset.

Och vi är alltså inte barn till tjänstekvinnan, utan till den fria kvinnan, Sara.

Dopfunten i Kållered.

Nu avrundar vi:

Det kristna dopet är det Nya Förbundets tecken.
Dopet är givet till alla - både män, kvinnor och barn - och till alla folk.

Därför är det stort när flyktingar vill bli kristna, nu när de äntligen lever i ett fritt land, och vill finna den frid som finns hos Jesus.

Kristus lyser.

"Här Boor Gudh".

Till sist, innan du storknar, kommer ett intressant förslag om ett annat nytt förbund:
- Förenade Religioner, FR:

FN kan inte hantera religiösa konflikter.
Läs vad tidningen Dagen skriver om Simon Peres förslag om en ny världsordning... och ett FR = Förenta Religioner, där påven är president...

http://m.dagen.se/nyheter/peres-vill-se-religiost-fn-med-paven-som-ledare/

Hanteras varsamt.

De allra varmaste hälsningar till er alla.

Helene F Sturefelt,
- som fotograferade fjärilar i Valjevikens bokskog

Duktig!

.

FLYKTINGAR på HANÖHUS

Listerkyrkan i Hällevik.

Vilken dag det blev!
Först Bibelstudie-gudstjänst i kyrkan, sedan direkt tillämpning på flyktingförläggningen...

Så mycket värme. Så mycket kärlek!
Det gör nästan ont. Fast på ett skönt sätt.

Och tänk att Martin Lönnesbos Frälsarkrans kunde bli ett språkrör mellan araber och svenskar...
Gud är stor.

Redskap i religionsdialogen.

Följ med till Hanöhus i Hällevik.
Jag ska dela med mig av möten från Aleppo och muslimer som vill bli kristna.

Men av integritetsskäl publicerar jag inga foton därifrån, även om de ville att vi skulle ta ett gruppfoto.

Flera av dem hade varit med i kyrkan, och de bjöd oss att komma och hälsa på efteråt.
Då gör vi det!

Stranden vid flyktingförläggningen.

Länge har jag haft ett Nya Testamente på arabiska och undrat när jag skulle kunna få ge den vidare.
Nu var stunden kommen...

Mannen, en lång snygg syrier, berättade att hans föräldrar fostrat honom att visa alla människor respekt, och inte utgå ifrån om de var shiamuslimer eller sunni.
Så småning om gifte han sig med en kristen kvinna, och gav sina barn kristna namn:

- It was chocking for my family!

Men han såg till det inre, inte det yttre.
Denne man har nu i sin hand The Gospel på arabiska, och tacksamheten flödade oss emellan.

Tack också Svenska Bibelsällskapet som gör detta möjligt!

Bibeln på arabiska.

Vi blev inbjuda i Hanöhus matsal, där det var fullt av beslöjade kvinnor och små barn, samt alla dessa män, sammantaget ca 300 personer.

Maten serverades på enkla papptallrikar - köttgryta, humus och oliver - och vatten i plastmuggar.
Gott och smakligt.
Men ingen hotellstandard, om nu någon trodde det...


En man berättade att de hade betalat 5000 dollar var för att kunna fly undan kriget i Syrien.

En annan att det hade tagit honom 10 månader att lämna Aleppo, och rädda sitt liv.

Ytterligare en man sa på bruten engelska:
- Yes, we are rich.. but what should we do? Stay with our money and die? Or leave and live?

Det var ett indirekt svar på SD´s kritik att flyktingar bär märkeskläder och bara vill ha mer...

Här bakom bor JÅ.

- We know that we do wrong sometimes, like the garbish and so on.. But now it´s better.

Hur ska de veta vad som gäller, t ex angående sopor och skräp, om inte vi talar om det?
Ansvaret är gemensamt.
Vi måste våga berätta utan att det skall uppfattas som pekpinnar. De vill veta!

De berömde det svenska systemet att alla måste gå till språkundervisning i svenska för att få tillgång till bidrag.
Och de längtar efter att få arbeta och leva ett normalt liv.

SD´s valaffischer sönderrivna i Sölvesborg.

Men så får man inte heller göra...

Det var en varm dag, denna septembersöndag, säkert runt 24 grader!
De skrattade och sa:
- When you speak, it´s like music!

Vår språkmelodi är som en böljande notbild, upp och ned. Har du lagt märke till det?
- Beautiful!

- You´ve got a warm heart.
Vi övade att säga det på svenska:
- Du haaaar ett vaaaarmt hjärtaaa...

- Jättebraaa... Is it the same word? "Jättebra" and "hjärta"?
- Hm... it sounds similiar, but... no.

Eller?

Jättebra Järta....

Hjättebra Hjärta...

En man med syrisk-ortodox bakgrund fick syn på mina armband; det ena är Frälsarkransarmbandet och det andra är små ikon-bilder, i vars blick jag vilar, köpt på Pilgrimscentrum i Vadstena.

Med leende ansikte berättade han om Maria-rosenkransbönen.

Och jag berättade tillbaka vad pärlorna i Frälsarkransbandet betyder, och sedan berättade han det vidare för både kristna och muslimska bröder...

Vilket integrations-hjälpmedel!
Så skimrande var aldrig havet vid Hanöbukten - och Gudspärlan - denna välsignade dag!

Välsignade pärlor!

En man sa:
- This is a land of Peace. Here we are free!

Och fortsatte, med en djup längtan i blicken:
- I want to be a christian...

För ett ögonblick stannade tiden.

Hjärtat värkte...
I ögonen flödade det samförstånd som bara själarna kan förmedla.
Ordlöst.
Bortom alla religiösa och nationella gränser.

Vi gjorde upp en plan med Bibelläsning, samtal och stundande dop.

Allvaret var stort.

Skimrande.

Vi lämnade Hanöhus flyktingförläggning med nya vänner i mobilnummer-listan och på Facebook...

Barnen sparkade boll och kvinnorna tittade på oss, på avstånd.
Nästa gång vill jag lära känna dem...

Jag inväntar rätta tillfället och ber Herren att få gå i förberedda gärningar, tillsammans med mina vänner i kyrkan.

Kanske kan vi komma med Cirkeldanser, sång och musik?

Cirklarna sluter sig.

Nästa inlägg handlar om Ismael, muslimernas stamfar från Abraham.
Läs det också.

Guds välsignelser till er alla, i överflödande mått!

Helene F Sturefelt,
- pärl-missionär.

Goda utsikter.

TRONS ÅNGER-RÄTT

Karlskronitiska vindruvor.

Hur ska man säkert kunna veta vad man tycker?
Hur ska man alltid orka veta vad man vill? Vad som är rätt...

Det är visserligen valtider men jag tänker inte göra något politiskt inlägg, utan snarare fundera på det där med Ja och Nej inom den kristna trons värld.

Jag utgår från en Jesus-berättelse ur Matteus kap 21:28-31.

Följ med ut i vingården!
Inlägget är bildsatt med min egen vindruvsodling på Bärvägen (!), nu överlämnad i nästa husägares händer.

Vinet klättrar.

JESUS FRÅGADE:
- VAD SÄGER NI OM DET HÄR:

EN MAN HADE TVÅ SÖNER. HAN VÄNDE SIG TILL DEN ENE OCH SA:
- MIN SON, GÅ UT OCH ARBETA I VINGÅRDEN IDAG.

HAN SVARADE:
- NEJ, DET VILL JAG INTE.
MEN SEDAN ÅNGRADE HAN SIG OCH GICK.

Ska jag? Eller ska jag inte?

MANNEN VÄNDE SIG TILL DEN ANDRE SONEN OCH SA SAMMA  SAK.
HAN SVARADE:
- JAG SKALL GÅ HERRE.

MEN HAN GICK INTE.


VILKEN AV DE BÅDA GJORDE SOM FADERN VILLE?

DE SVARADE:
- DEN FÖRSTE.

DÅ SA JESUS TILL DEM:
- SANNERLIGEN, TULLINDRIVARE OCH HOROR SKALL KOMMA FÖRE ER TILL GUDS RIKE.

Nej, inte platsblommorna! Fusk.

Här sätter man vindruvorna i halsen... och får spotta kärnor på tvären!
Vad menar Jesus?

Först till det som faller mig gott i smaken; ångerrätten.

Den här liknelsen kan vilken barnfamilj som helst känna igen sig i:

- Kan du städa ditt rum?
- Nej jag vill inte.
Men efter en stund är strumporna upplockade och sängen bäddad.

Jämför med motsatsen, den skenhelige, eller bara splittrade, eller tonårshormontrött, eller den med "svag impulskontroll" och lockad av något roligare...
Eller bara glömsk... eller allmänt nonchalant:

- Kan du plocka i diskmaskinen?
- Javisst.
Men på kvällen står fortfarande alla kladdiga tallrikar kvar på diskbänken och alla blir förargade.

Men du sa ju...!

Det är inte orden som räknas.
Utan det vi gör. Själva handlingen.

Det skulle finnas ett positivt motsatsord till "skenhelig", alltså den som säger nej men ändå gör det.

- Smyg-helig?
- Trots-allt-from?
- Hemlig-kristen?

Här är vi alla i rankan.

För min inre blick kan jag se en skara trötta kristna församlingsmedarbetare, kyrkbänksnötare och goda förtroendevalda, som i alla tider gjort gott och fattat kloka beslut.
Men glädjen har uteblivit och verksamheten har lossnat från sitt centrum.

Kristus är inte längre levande i bön och tillbedjan.

Man säjer "ja" till alla uppdrag och förrättningar - för det brukar man ju göra - men orkar innerst inne inte längre...

Man kommer inte.
Vill inte.
Drar.

Åt skogen. Eller till sjöss.
Men det räcker nu. Känner sig utnyttjad. Sur.

- Ni kan ha era gamla vindruvor för er själva!

Man trampar på de goda bären. Sätter kärnorna i halsen.

Ångrar sig.
Man säger "ja" men orkar inte mena det längre. För strukturen och grupptrycket tillåter inget annat svar.
Därför handlar man i tysthet och följer sitt trötta, ångerfulla hjärta.

Vill inte mer.

Vad gör Jesus?
Jag konstaterar att han fördömer inte.

Inga hårda ord riktas mot dessa håglösa ja-sägare. Varken hugg eller slag.
Ingen förbannelse.

Kanske är Jesus lika trött han?
Innerst inne förstår han dem och säger underförstått i liknelsen att de skall också komma in i Guds rike - men de kommer sist... precis innan det är försent...

"Min Fader är vinodlaren".

Sten i Steninge.

Det handlar inte om vindruvor. Inte heller om trädgårdsodling.
Det är Guds rike som är berättelsens poäng.

Och många av de där goda kyrk-krist-fromma människorna, som hela livet kämpat med att följa Tio Guds bud och vara ordentliga, de kan bli smått galna över att Jesus är så generös och bjuder in de sämsta i samhället till sitt rike.

Moralisterna protesterar.

- Då kunde ju vi lika gärna också ha syndat och förlustat oss och burit oss illa åt.. ifall Jesus ändå tycker att de är välkomna....

Tanken haltar och halkar till.

Uuahhh..

Nej, det är inte det Jesus menar.

Han är ute efter att hjärtat och munnen skall samarbeta. Vilja och säga samma sak.
Inte strida mot varann.
De bor ju i samma kropp...


Här om veckan såg jag en gammal svensk svart-vit långfilm från 1940-talet.
Rospiggar, hette den.

Missionshusets föreståndare var absolutist, men var så begiven på vin att han smögsöp i hemlighet.
Men på söndagarna höll han brinnande apeller om nykterhet och helvetsstraff.

Medan byns hedning, som arbetade och slet och tog sig ett järn ibland, han visade sig ha det varmaste hjärtat när krisen drabbade byn.

På sin dödsbädd var det han som såg himlen öppen...

Öppen! För oss.

Gud vill så innerligt väl att vi alla skall vara hans barn!
Herren Gud vill inte att någon enda av oss skall vända Honom ryggen, utan av hjärtat svara an på hans kallelse till Guds rike.

Vänta inte med att uppfylla din egen kravlista på vad du tror du måste göra innan du blir kristen.

Du behöver inte bli "bättre" på något sätt.
Det orkar du ändå inte.
Och inte jag heller!!

Det är bättre att vara moraliskt kantstött men ändå vilja göra Guds vilja och höra till hans barnaskara - trots att man sa Nej från början.
Än.
Att tro sig vara oklanderlig, men själv ställa sig utanför Gudsgemenskapen genom sitt falska ja...

Nej, jag är en zucchini.

Den kristna ånger-rätten.

Jag ville inte. Men jag kommer ändå.
Går till gudstjänsten. Ber till Gud. Hjälper min medmänniska. Älskar mig själv.

Än.

Jag sa ja. Men struntade i det. Hela livet blev ett enda stort Nej till Gud och allt var medmänsklighet heter.

Det vill till att rätt svar vilar på läpparna när den sista timmen är slagen...

Käre himmelske Far,
Tack för att Du känner mitt hjärta, när jag tvekar eller är oförståndig.
Herre hjälp mig att våga vara ärlig.
Förlåt alla falska ja och nej som bytt plats och lurat mig.

Helig Ande, hjälp min tunga tiga tills det äkta svaret bubblar upp från hjärtat.
Du vet ju allt. Att vi ångrar oss ibland...
Jag älskar dig. Amen.

Fest i Guds rike!

- Säj, kan man få ett glas vin? tack.
- Rött eller vitt?
- Spelar ingen roll, bara det är trampat av villiga fötter, i glädje och tacksamhet, för Guds skull.


Kärnfulla hälsningar till er alla i vingården,
Helene Sture Druvfelt.

Skål!

LIVET GÅR INTE IHOP

Det fattas en bit..

Nej, livet är inget pussel.
Det går inte ihop! Alltid fattas det någon bit...

Detta inlägg lyfter fram en 2000 år gammal text, som kunde varit skriven igår, om hur vi gör det vi inte vill.
Och det vi vill, det gör vi inte...

Barnbarnens leksaker ligger brevid mitt Nya Testamente.
Här blandas Romarbrevet med pusselbitar. Janne Långben och Paulus. Fräsiga bilar och kaptitel 7:14-25.

Långben och Paulus.

Och jag fortsätter leva i livets paradox.

Jag är ingen anarkist. Lagen är vår vän som hjälper oss leva tillsammans.
Och Lagen i biblisk mening är även en biktspegel, som visar oss våra brister... och som driver oss till Kristus.

Prästens "elva" är symbolen för "Lag & Evangelium".

Lagen och Evangeliet.

Paulus skriver:

VI VET ATT LAGEN HÖR TILL DET ANDLIGA.

MEN SJÄLV ÄR JAG AV KÖTTSLIG NATUR, SÅLD TILL SLAV UNDER SYNDEN.
JAG FÖRSTÅR INTE MITT SÄTT ATT HANDLA.

DET JAG VILL, DET GÖR JAG INTE.
MEN DET JAG AVSKYR, DET GÖR JAG.

Rätt. Fast fel.

En lag utan andligt djup, blir bara bokstäver och hård fundamentalism.

Och en andlighet utan lag, blir bara drivande känslor och flummighet utan riktning.

Så är det för mig.


Varför är världen inte god?
Den borde ju kunna vara perfekt! Alla vill väl det goda?
Eller?

Nej, alla vill inte det goda. Du och jag vill inte det goda alltid.
Det är nåt illa som ligger där och skaver, längst in. Något som min bästa vilja inte rår på...

Det är nåt skit i systemet som ibland lockar fram de sämsta sidorna hos oss.

Fel. Fast rätt.

MEN OM JAG GÖR DET JAG INTE VILL, DÅ MEDGER JAG ATT LAGEN ÄR NÅGOT GOTT.

DÅ ÄR DET INTE LÄNGRE JAG SOM HANDLAR, UTAN SYNDEN SOM BOR I MIG.


Hm, där kom det där lilla ordet igen.
Synd.
Gruset i dojjan. Smolket i bägaren. Lusten att skada och slå...

Men det tillhör inte människan från början!
Det var inte så Gud hade tänkt.

En pervertion har smugit sig in i vår själ. En motsatsdjävul.

En trädblottare...

JAG VET ATT DET INTE BOR NÅGOT GOTT I MIG - DET VILL SÄGA I MIN KÖTTSLIGA NATUR.

VILJAN FINNS HOS MIG.
MEN INTE FÖRMÅGAN ATT GÖRA DET SOM ÄR GOTT.


- Jag skall hålla diet, men tar en kaka till.

- Jag skall vara miljövänlig, men kör bakom bussen med bilen, igen.

- Jag skall handla ekologiskt, men de besprutade bananerna är ju så billiga.

Giftigt billiga.

Nej, livet är inget pussel. Det går inte ihop!

DET GODA SOM JAG VILL, DET GÖR JAG INTE.

MEN DET ONDA, SOM JAG INTE VILL, DET GÖR JAG!


- Vi skall vara vänliga mot våra grannar, men tänker fördomsfulla tankar.

- Vi kan inte ta emot fler flyktingar, men jag hjälper invandrarfamiljen att gå till posten.

- Vi skall gå och rösta, men blir så förvirrade av all information att vi stannar hemma.

Förvirrande.

MEN OM JAG GÖR DET JAG INTE VILL, DÅ ÄR DET INTE LÄNGRE JAG SOM HANDLAR, UTAN SYNDEN SOM BOR I MIG.

Usch.
Jag vill inte att den där Synden ska bo i mig!

Men, hela nyhetsvärlden i massmedia bygger ju på att synden finns.
De tjänar pengar på den...

.. och fortsätter rapportera om alla hemskheter och brutaliteter, medan vi äter jordnötter och förfasar oss över hur grymma alla andra kan vara.

Framsidans baksida.

Paulus fortsätter sitt resonemang i Romarbrevet, skriver ca 50 e. Kr.

JAG HAR ALLTSÅ UPPTÄCKT ATT EFTERSOM DET ONDA FINNS HOS MIG, SÅ ÄR LAGEN NÅGOT GOTT FÖR MIG - SOM VILL GÖRA DET GODA - I MITT INRE BEJAKAR JAG JU GUDS LAG.


- Vi skall hedra far och mor, men anklagar dem för deras bristande stöd och närvaro i barndomen.

-  Vi skall inte döda, men slänger sårande kommentarer som knäcker den andres självkänsla.

- Vi lovar att älska varann i nöd och lust, men skiljer oss ändå.

Lås upp igen!

- Vi skall inte stjäla, men tar hem papper och pennor från kontoret i smyg.

- Vi skall inte framföra falska omdömen om vår nästa, men måste prata lite nyttigt skvaller ändå.

- Vi skall inte ha begär, men råkar stoppa på oss en tröja från REA-korgen utanför klädbutiken.

- Vi skall inte ha några andra gudar jämte Dig, Herre, men plockar gärna från det religiösa smörgåsbordet - och bär amuletter för säkerhets skull.

Ja, vi mediterar yoga eftersom kyrkan inte alltid vågar vara andlig och bjuda in till bönestunder.
Och Buddha-statyn i vardagsrummet är ju bara en snygg inredningsdetalj.

Aningslös inredningsdetalj?

JAG SER EN ANNAN LAG I MINA LEMMAR.
DEN LIGGER I STRID MED LAGEN I MITT FÖRNUFT, OCH GÖR MIG TILL FÅNGE HOS SYNDENS LAG, I MINA LEMMAR.

JAG ARMA MÄNNISKA, VEM SKALL BEFRIA MIG FRÅN DENNA DÖDENS KROPP?

 - - -

JAG TACKAR GUD, GENOM JESUS KRISTUS, VÅR HERRE.

Torkar syndens smuts.

- Käre, himmelske Far,
Jag ber för oss alla som lever livets paradox.
Du vet, Herre, att det inte går ihop... och vi plågas ofta av våra tillkortakommanden.

Tack för att Du har skapat oss så övermåttan underbart!
Men jag ber Dig nu, tag bort det onda som driver oss att gå emot både Din och vår egen vilja.

Förlåt oss den girighet som skadar världen. Ta bort skiten i mitt eget maskineri.

Herre, jag anar hur denna min "syndanöd" driver mig till Kristus...

Och den hemlösa, "gudlösa" andligheten längtar hem, till Dig.
Hjälp oss. Amen.

Com Hem.

Jo, nu kanske livet ändå kan börja gå ihop till en helhet.
När jag umgås med Jesus Kristus, omfamnar han min brustenhet och ger mig del av sin helhet.

Hel och helig.

Inte i kraft av egen prestation eller långa meditationer.
Bara i kraft av att våga vara omsluten av den Guds kärlek, som försonar allt.

Nu fick jag ihop det!

Kristus, du är min felande pusslebit!
Tack.

De varmaste hälsnngar från livspusslaren
Helene F Sturefelt,

- lekfull teolog med vuxen barnatro.