FLYKTINGAR på HANÖHUS

Listerkyrkan i Hällevik.

Vilken dag det blev!
Först Bibelstudie-gudstjänst i kyrkan, sedan direkt tillämpning på flyktingförläggningen...

Så mycket värme. Så mycket kärlek!
Det gör nästan ont. Fast på ett skönt sätt.

Och tänk att Martin Lönnesbos Frälsarkrans kunde bli ett språkrör mellan araber och svenskar...
Gud är stor.

Redskap i religionsdialogen.

Följ med till Hanöhus i Hällevik.
Jag ska dela med mig av möten från Aleppo och muslimer som vill bli kristna.

Men av integritetsskäl publicerar jag inga foton därifrån, även om de ville att vi skulle ta ett gruppfoto.

Flera av dem hade varit med i kyrkan, och de bjöd oss att komma och hälsa på efteråt.
Då gör vi det!

Stranden vid flyktingförläggningen.

Länge har jag haft ett Nya Testamente på arabiska och undrat när jag skulle kunna få ge den vidare.
Nu var stunden kommen...

Mannen, en lång snygg syrier, berättade att hans föräldrar fostrat honom att visa alla människor respekt, och inte utgå ifrån om de var shiamuslimer eller sunni.
Så småning om gifte han sig med en kristen kvinna, och gav sina barn kristna namn:

- It was chocking for my family!

Men han såg till det inre, inte det yttre.
Denne man har nu i sin hand The Gospel på arabiska, och tacksamheten flödade oss emellan.

Tack också Svenska Bibelsällskapet som gör detta möjligt!

Bibeln på arabiska.

Vi blev inbjuda i Hanöhus matsal, där det var fullt av beslöjade kvinnor och små barn, samt alla dessa män, sammantaget ca 300 personer.

Maten serverades på enkla papptallrikar - köttgryta, humus och oliver - och vatten i plastmuggar.
Gott och smakligt.
Men ingen hotellstandard, om nu någon trodde det...


En man berättade att de hade betalat 5000 dollar var för att kunna fly undan kriget i Syrien.

En annan att det hade tagit honom 10 månader att lämna Aleppo, och rädda sitt liv.

Ytterligare en man sa på bruten engelska:
- Yes, we are rich.. but what should we do? Stay with our money and die? Or leave and live?

Det var ett indirekt svar på SD´s kritik att flyktingar bär märkeskläder och bara vill ha mer...

Här bakom bor JÅ.

- We know that we do wrong sometimes, like the garbish and so on.. But now it´s better.

Hur ska de veta vad som gäller, t ex angående sopor och skräp, om inte vi talar om det?
Ansvaret är gemensamt.
Vi måste våga berätta utan att det skall uppfattas som pekpinnar. De vill veta!

De berömde det svenska systemet att alla måste gå till språkundervisning i svenska för att få tillgång till bidrag.
Och de längtar efter att få arbeta och leva ett normalt liv.

SD´s valaffischer sönderrivna i Sölvesborg.

Men så får man inte heller göra...

Det var en varm dag, denna septembersöndag, säkert runt 24 grader!
De skrattade och sa:
- When you speak, it´s like music!

Vår språkmelodi är som en böljande notbild, upp och ned. Har du lagt märke till det?
- Beautiful!

- You´ve got a warm heart.
Vi övade att säga det på svenska:
- Du haaaar ett vaaaarmt hjärtaaa...

- Jättebraaa... Is it the same word? "Jättebra" and "hjärta"?
- Hm... it sounds similiar, but... no.

Eller?

Jättebra Järta....

Hjättebra Hjärta...

En man med syrisk-ortodox bakgrund fick syn på mina armband; det ena är Frälsarkransarmbandet och det andra är små ikon-bilder, i vars blick jag vilar, köpt på Pilgrimscentrum i Vadstena.

Med leende ansikte berättade han om Maria-rosenkransbönen.

Och jag berättade tillbaka vad pärlorna i Frälsarkransbandet betyder, och sedan berättade han det vidare för både kristna och muslimska bröder...

Vilket integrations-hjälpmedel!
Så skimrande var aldrig havet vid Hanöbukten - och Gudspärlan - denna välsignade dag!

Välsignade pärlor!

En man sa:
- This is a land of Peace. Here we are free!

Och fortsatte, med en djup längtan i blicken:
- I want to be a christian...

För ett ögonblick stannade tiden.

Hjärtat värkte...
I ögonen flödade det samförstånd som bara själarna kan förmedla.
Ordlöst.
Bortom alla religiösa och nationella gränser.

Vi gjorde upp en plan med Bibelläsning, samtal och stundande dop.

Allvaret var stort.

Skimrande.

Vi lämnade Hanöhus flyktingförläggning med nya vänner i mobilnummer-listan och på Facebook...

Barnen sparkade boll och kvinnorna tittade på oss, på avstånd.
Nästa gång vill jag lära känna dem...

Jag inväntar rätta tillfället och ber Herren att få gå i förberedda gärningar, tillsammans med mina vänner i kyrkan.

Kanske kan vi komma med Cirkeldanser, sång och musik?

Cirklarna sluter sig.

Nästa inlägg handlar om Ismael, muslimernas stamfar från Abraham.
Läs det också.

Guds välsignelser till er alla, i överflödande mått!

Helene F Sturefelt,
- pärl-missionär.

Goda utsikter.