Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 24 juli 2012

DANSBANDSDAGAR i MALUNG

Dansbands-älskarnas Mekka.


"Kan man blanda böner med bugg, frälsning med foxtrot?".

Så poetiskt vackert skriver Thomas Deutgen i baksidestexten på min bok "Prästen tänker i tältet" - dansbandstexter som förvandlas till andaktstexter och böner.

"Vid en första anblick torde det vara svårt. Två världar som möts i en åskknall!"


Många signatörer i Malung.

Samtidigt bar jag med mig söndagens gudstjänst i hjärtat. Apostladagens bön blev min ledtråd:

O GUD, DU SOM SÄNDE APOSTLARNA ATT VITTNA OM JESUS KRISTUS,
GE OSS KRAFT ATT I DERAS EFTERFÖLJD FÖRKUNNA DITT EVANGELIUM...

Jaha, vad innebär det, rent konkret?
Jo, semesterresan styrdes norrut, till Dalarna. Alla som är dansanta vet att "vecka 29" är liksom helig... Då samlas Sveriges bästa dansband till den stora dansbandsfestivalen i MALUNG!

Granskogen står tät runt stängslet kring ORRSKOGENS inhängnade dansområde.
För 200 kr per kväll kan man dansa på fem olika dansbanor, där två olika orkestrar turas om.

Skulle vi våga gå in?
Och vad betyder "gnussa"... ?

Kör-schema.

Alla generationer fanns på dansbanorna.
65+ var i majoritet, snyggt klädda, brunbränt russinskinn och blonderat hår. Vilket tempo, vilken fart!
Bäst var att se mannen som dansade med sin rullstolssittande kvinna... då finns det hopp!

Men - Aj!
Knuffas inte!
FaluKuriren skrev dagen efter att det är mycket knuff på dansbanorna... Tror jag det, med över 7000 personer fördelade på detta lilla område.

Trångt...

I denna trängsel kan man komma varandra väldigt nära... gnugga pannorna mot varann = gnussa... vilket har lett till flera underbara kärleksagor, som blivit bestående förhållanden.
Naturligtvis fanns Svenska kyrkan på plats, beredda att välsigna i vigselns form - men då måste papprena vara klara och Hindersprövingen med i väskan.

"Men vid en närmare titt så hör faktiskt världarna ihop. Att dansa är ju glädje, och att bejaka livet. "

Ta kärleken på allvar.

Att det bullrar på Sweden Rock är helt som det ska.
Men dansmusik som bullrar blir fel... Jag orkade inte med fem sorters dansbanemusik - samtidigt - det gick runt i huvudet.

Vi drog oss ned till Malungs bokhandel i stället.

Deutgen till vänster, Björn Hellberg till höger.


Juli månad har varit ovanligt blöt och regnig denna sommar.
Det har gynnat bokhandeln.

När solen tittade fram mellan regnskurarna passade vi på att signera böcker.
Prövning... Arbetsprövning.


Vilka fina samtal man får när man utsätter sig för att våga vara i folkvimlet!

"I den här boken bejakas livet, dansen och Guds budskap."

Ett sådant möte vågar jag berätta om, han skrev själv om det på sin facebook, nämlingen bygdens egen son ERIK LIHM, f d keyboardist i Vikingarna.

Han har varit med flera år på Ulvsmålafestivalen - som vilar i år - därför var det extra roligt att få träffa honom på hemmaplan.

Nu är han egen företagare och är ute och spelar på bl a äldreboende. Erik tar sig tid att prata med de gamla innan han sjunger, och jag blev alldeles varm om hjärtat...

Han skulle kunna vara en "dansbands-diakon"!
Precis som jag har råkat bli en "dansbands-präst"!
Herrens vägar äro outgrundliga.

Ego. För Guds skull.

Det blev flera samtal om tron utifrån dansbandsvärlden. Jag gillar att argumentera...
Jesus är den som tåler alla existentiella brottningsmatcher bäst.
Och när Abbe, Maria och Sture hade gått, sa Bente, som också satt där och signerade sin bok:
- Du är ju en "säljare i Tro" !

Tack! Vilket fint uttryck. Våra kyrkiska ord måste översättas ibland.
Säljare i tro... ja, så är det att vara evangelist idag.

Men när tant Gun kom förbi, 80 år med rak rygg, så fick jag nåt att bita i när hon frågade:
- Nå, vad händer efter döden? Vart kommer man först?

Gun har varit en driftig Frälsningssoldat och jag anade en kuggfråga... Hon gick in på apoteket medan jag tänkte, men vi bad henne svara själv:
- Först kommer man till vår Herre.... sedan bestämmer han....

Jag lyfte blicken och såg hur solregnet tecknade en regnbåge över hela Malung...


Färghandeln fyller på med färg från ovan.


"Och det blir varken konstigt eller tveksamt. Utan helt självklart!
Så istället för en dundrande åskknall blir det som den bästa av sommardagar, en fin dans i skymningen, med kloka ord på vägen hem..."

Ja så skrev Thomas Deutgen, programledare Sveriges Radio och hängiven dansör. Nu med tillägget  författare - han har på Bonniers uppdrag skrivit boken om Lasse Stefanz "Gammal kärlek rostar aldrig".
Undrar om han var en av de 8971 dansande på onsdagen, då Lasse Stefanz gjorde en bejublad entré.


Turnébussar. Med Z.

Men ibland är frälsningen långt bort... Den oförargliga dansglädjen kan övergå till något annat.
Omoralen trivs också i Orrskogen... när "gnussandet" övergår till Dirty Dancing...
Det vågar jag inte tänka på...

Nej, det är inte alltid man kan blanda böner med bugg och frälsning med foxtrot - ty när volymen är för hög, hör man inte Guds viskning att kärleken skall vara trofast...

"LÅT DE SISTA LJUVA ÅREN BLI DE BÄSTA I DITT LIV..."

Käre gode Gud, tack för att Din kärlek aldrig ger upp. Du är Trofast, helt och hållet.
Förlåt oss när vi sviker varandra. Hjälp oss att ta emot tro, hopp och kärlek ur Din hand.
I Jesu namn, amen.

Glada men kylslagna hälsningar från Helene Sturefelt,
som dansade i röda gummistövlar.

Dansskor sommaren 2012.

söndag 15 juli 2012

SÖNDAGSMIDDAG och VILA


Flytande lövskugga.

Det är söndag - då ska det vara middag med Sås.

Jag orkar inte bläddra igenom ICA Kurirens alla tips, jag hittar på nåt själv.
I väntan på att "Halv åtta hos mig" från Karlskrona skall sändas i repris, delar jag gärna med mig av tre enkla påhitt:

1. Hur ska man göra köttfärssåsen roligare?

Jo, jag smyger i ett lagerblad och kryddar med rosmarin.
Om du gör en köttgryta, blir den sås du reder av skyn mycket god!

I Västergötland finns Högtorps Gård där de producerar en egen grovmalen korv, med smak av mejram och fänkål. Köp den.
Stek tillsammans med lök, vitkål och blomkål i småbitar. Gott.

Nej, inte ketchup! Förbjuden frukt!


2. Till detta dricker vi fläderblomsdricka, inte så söt.

Citronerna, som legat i denna blomstermarinad, är en delikatess!
Använd dem nedhackad i sockerkakan.
Eller ät dem direkt till efterrätt!

Sommardricka.


3. Jag gillar inte glass. Det är för kallt och för sött och för många E-filurer i.

Därför är det vispgrädde som gäller, men inte vilken grädde som helst:
- det skall vara några skedar O´boy i!

Wow! Vips har du gjort en chokladmousse som man äter dirket ur bunken när ingen ser...
Serveras till citronkakan.

Stanna inte här! Kör vidare.

Men ingen söndagsmiddag utan gudstjänstbesök.
Tack gode Gud för radion, för oss som inte tar oss ut så långt... eller gamla postillor.
Här kommer några spridda tankar, i Efterföljelsens anda:

När kristendomen förvandlas, iställer för förvandlar, då har den inte mer värde än något annat.
Färglös och smaklös utan sin Frälsare.

Kristendom reducerad till glättiga samkväm, eller dystra anklagelser över tidsandan, eller bara ekonomi och organisation - utan sin Frälsare - behövs inte.

Flyta med eller mot strömmen?

När konflikter sker i kristendomens namn då har dess bärare, vi,  inte vandrat i Mästarens fotspår.

Kyrkans historia är både vit och svart - såsom vi alla är - och det svarta tyder inte på att kristendomen är falsk, skriver Gertmar, utan just detta att de som påstår sig vara kristna, inte själva har trott och praktiserat det som Jesus undervisar om.

Levande kristendom innebär en personlig relation med Jesus Kristus. Han är den som förvandlar!

En man berättade hur Jesus förvandlat hans oförsonliga sinne och dragit honom upp ur den fallgrop som skapar konflikter: prestige, stolthet och oförsonlighet.
Han blev frälst och befriad tack vare den kärlek han mötte hos Gud.

Befriad! Buren av Guds kärlek.

Lars Björklund ställde en fråga på radiogudstjänsten:
- Vem vill du vara?

Bibeltexten lästes om Guds helighet: "Var heliga, liksom jag är helig". 1 Petr 1:13-16.

Det är skillnad på att vara god contra helig.
Den som försöker vara god, blir ofta ond... Varför?
Jo, den mörka sidan blir inte erkänd, utan bortträngd... och ställer till problem...

Kristendomens poäng blir då:
- Inte att vara god, eftersom det är omöljigt, utan att vara hel!
Både mörker och ljus, ont och gott måste få plats i ens personlighet.
Det klarar vi inte själva...

Det är bara Gud som kan foga ihop mörker och ljus till en helhet...
I skuggan av korset hör jag Luthers credo: Simul justus et peccator:
- Samtidigt rättfärdig OCH syndare.

Försonad, i Jesu namn, Han den Ende som bar allt detta i sin kropp och gjorde oss hela... helade genom hans sår... gjorda heliga... i hans namn.

Livets bröd.

Det doftar gott från köket.
- Nu är potatisen klar! Och såsen. Kom och ät!

I mötet med varandra visar sig vårt djupaste uppdrag:
- att spegla kärleken från Gud.

Nu är det vila som gäller, söndagsvila och ännu mer vila.

De bästa hälsningar från kökspredikanten
Helene Sturefelt

Slut.

lördag 14 juli 2012

STATUS QUO på HASSLÖ

Parfitt och Rossi röjer med riff.

"Även gamla gubbar kan röja". Så är rubriken då Sydöstran recenserar gårdagens härliga konsert med Status Quo på Hasslöfestivalen.

Ja, det är väl de som kan det?!
Jag menar, dagens ungdomar är alldeles för slöa för att kunna orka rocka, år ut och år in.
Då måste de ju släppa taget om mobilen, I-phodden eller vilken teknisk sak de nu har i handen, och använda alla fingrarna - - -

Flitig! Heja Green Teens.

Solen lyste sitt snällaste sommarsken och värmde oss alla som hittat ut på ön.
Man blir lite orolig när bussen passerar skylten "Här slutar allmän väg..."  Hur har de stora festivallastbilarna kunnat ta sig hela vägen ut?

Om man inte vill supa för att slippa se den tråkiga grusplanen som utgjorde festivalområdet, ja, vad gör man då? Hasslöfestivalen är känd för att inte ha alltför hög nivå på utbudet...


Grus överallt... När kommer de?

Ja, man sitter lite på en bänk... pratar med folk... köper en tröja av det brittiska teamet... och tar upp munspelet och drar ett solo från Status Quo "Everybody has to sometimes break the rules".

Men be mig inte spela mer, för på repertoaren finns endast "Nu grönskar det" och "Johan på snippen"!


Utanför Konsum på Hasslö.

Francis Rossi, Rich Parfitt och de övriga i Status Quo gav järnet i en och en halvtimma.
Det är effektiv rock´n´roll som inte tvekar en sekund!
Rytmen, riffen och samspelet är en njutning, som alla vi 6-7000 (?) i publiken gärna spelade luftgitarr till!

Glödande trumsolo!

Låtarna var valda från fyra decenniers boogierock-skapande. Alla blev nöjda.
Det är ingen idé att tvinga på låtar från enbart det senaste albumet.
Nu fick vi höra Caroline, Rain (nej!) och What ever you want, med en gång.

Det är precis så vi jobbar i kyrkan!
Några gamla välkända psalmer, så att alla ska känna igen sig, men också några nya, för skapandet står inte stilla i kyrkan heller - - -

Levande kristendom i tvåtusen år.
Hasslö kyrka.

Bara tre ackord?

Varför är det en anklagelse mot Status Quo när hela blues- och rockmusiken bygger på tre ackord, utan att vara ett skällsord?

Om man dessutom försöker spela låtsasgitarr på riktigt där hemma, upptäcker man snart att Status Quo inte använder de vanliga tre ackorden, utan ofta parallelltonarten och ackordet ett tonsteg ned.

Alltså.
Om de spelar i D-dur, så följer ofta ett C - inte ett G - och sedan ett A-dur. Det blir mycket intressantare!
Eller en annan variant: E - G - A. Snyggt! Inte E - A - H. Nåväl, slut på undervisningen.
Och i rifffen kan man ana den keltiska folkmusiken i botten.

Sida vid sida.

Mitt emot stora scenen, på lilla scenen, spelade sen ett lokalt band irländsk folkmusik.
Britter och irländare... fred och försoning på jorden.

Spotlightsen lyste röda när SQ spelade You´re in the army now.
Här tog jag en paus i skrålandet. Alla texter passar inte mig.

You´re in the army now.
Musikens fredsbevarande styrka.

Lustigt nog träffade jag folk som hade anknytning till just begravning... en tacksam familj och en av de fina begravningsentreprenörerna. Då kommer livet nära igen och rockkonserten blir bara underhållning...

Ändå är det en dag "på jobbet" för dessa flitiga engelsmän.
Trots att de fryser hela sommaren i Sverige, tillbringar de väldigt mycket tid hos oss.

Ska man följa med upp till Dalarna kanske?

July 17 Leksand...

Som offentlig person är man mer synlig än man tror...
- Är Du är??
- Ja, varför inte?
- Men du jobbar ju i kyrkan... och ska liksom tycka om klassisk musik... och inte sånt här...

När skall fördomarna ta slut?
Jesus var inte heller där folk förväntade sig, men där folk behövde honom! Så ska det väl vara med oss också?

Om syftet med musiken är glädje och att träffas över gränserna, då är det helt i linje med vad Gud vill med oss.
Att skratta och rocka, eller sitta fint och stilla på operan, spelar ingen roll, så länge man kan le mot sin medmänniska och låna ut en tjuga till kaffet. För Guds skull.

Detta är lugnande medicin.
Utan recept, bara på biljett.


Och när skymningen föll över Karlskrona skärgård, ekade vi tillsammans med Status Quo över Hasslö: Rockin´ All Over The World.

Avslutar med Psalm 210 "Jag lyfter ögat mot himlen", vers 3:

TACK FÖR ALLT GOTT DU MIG STÄNDIGT GER
ATT KÄNNA, ÄLSKA OCH ÄGA.
TACK, GODE FADER, FÖR MYCKET MER
ÄN JAG KAN NÄMNA OCH SÄGA.

Eller:
Att dansa, älska och rocka... Fast hur ska man rimma sen då?
... Än jag kan nämna och skrocka..?

Eller:
Att känna, äta och bada.
... Du gör oss alla så glada...?

Nej, vi lämnar poesin till dem som är mer utvilade!
Länge leve skrattet och musiken!

Helene Statusfelt StureQuo - i oförändrat tillstånd...

I love all my friends.

KREATIONIST, JAVISST


Var kommer du ifrån?

De keltiskt kristna läste naturen som en Helig Bok. Naturen var Guds eget uppslagsverk!

I den keltiska traditionen finns många texter och böner som vänder sig till den Skapare alla kan ana.

Man kan säga att förr var "religionen vetenskap".
Men idag är det tvärtom, "vetenskapen är religion" vilket jag tycker är värre, eftersom det reducerar livet till ett enda stort HUR.
Den vetenskapliga fåra som jag tillhör - humaniora, med litteratur och religion i centrum - lyfter fram livets livsnödvändiga existentiella frågor, nämligen VEM och VARFÖR livet finns till.

Här kommer ett riktigt brödstycke att bita tag i!
Med skribentens tillåtelse publicerar jag Teddy Donobauers text om Kreationistiska irrläror.

Fotovalet är dock helt mitt eget, samt mina egna bilder.

Och du, låt dig inte luras av att du inte hittar bagaren i bullen...
Bagaren är någon annanstans.

Läs nu. Långsamt.

Född att vara billig.. nej, fårskalle!

KREATIONISTISKA IRRLÄROR
av Teddy Donobauer

 
När så många så ofta sparkar på en död hund måste man fråga sig: varför?
Ideligen omtalas i svensk press vilken fara de så kallade ’kreationisterna’ lär vara.
Men ingen redovisar någonsin ärligt vad det är dessa förkättrade människor tror.
Eller varför det är så många som trots den totala hegemonin för den evolutionistiska världsbilden inte är övertygade.

Den mänskliga rasen i sin nuvarande observerande författning har existerat i något tiotusental år.
Homo sapiens innehåller visserligen inte enbart människor som både ser och observerar vad de ser men ett överväldigande antal människor är både sapiens och observans.

Hur många människor som hittills levt känner jag inte till men några miljarder är det. Och dessa miljarder människor har under minst tiotusen år levt mitt i en oändligt fertil värld och upplevt millioner och åter millioner födslar. Utan ett enda undantag har de observerat en enda verklighet.: ur en art kommer bara en artfrände.

Aldrig någonsin har en ny art, genetiskt väsenskild från sitt upphov, fötts eller på annat sätt frambringats.

Jag är den jag är.


Evolution från en art till en annan har aldrig observerats. Det som ingen någonsin har sett, det som ingen lyckats visa kunna ske, vare sig i naturen eller i ett laboratorium eller planerad avsiktlig experimentell avel på annat sätt, har heller inte skett.

Forskares favorit är Drosophila, den lilla snabbavlade bananflugan. Den har utsatts för experiment och mutationer på millioner sätt under ett stort antal ’brain hours’ och vad har experimenten visat? Att art föder art. Att mutationer till 99.99% är negativa, och att slumrande egenskaper kan lockas fram under kontrollerade omständigheter.

Men ingenting av allt detta har lett fram ens till rudimentet för nya arter.
Var är djurrättsaktivisterna när kusin Drosophila offras på ’vetenskapens’ bord?

Död humla. Fick ingen begravning.


Sålunda baseras kreationisters skepsis om arternas uppkomst på sund observation och sunt förnuft. Och i inte ringa mån på det faktiska förhållandet att de verktyg som evolutionen skall ha till sitt förfogande inte producerar vad de förväntas göra.

Mutationer förekommer. Men vad åstadkommer de?
I virusvärlden åstadkommer de att dessa organismer blir oåtkomliga för alla vapen emot dem, det medför att de dödar de organismer i vilka de har sitt liv och de förstör därmed basen för sin egen existens.
Är det utveckling?
Det kan lika gärna vara bevis för avveckling och sönderfall.

Terminologin bestäms av det på förhand valda tolkningsparadigmet.
Anser man att evolutionen är bevisad så kallar man det utveckling, anser man inte det är man i sin fulla rätt att kalla det bevis på sönderfall.

Men tyvärr kallas man då för bakåtsträvare, fundamentalistisk idiot eller rent av villolärare.

Bakåtsträvare? Inte jag.


Om evolutionen reagerar på förändringar i miljön varför har då älgar inga airbags? Igelkottar inga pansarnaglar som punkterar bildäck?
Svaret är lika fantastiskt som oåtkomligt för rationellt ifrågasättande: förändringar anses ske så långsamt att de inte kan inrymmas i ’tiotusentals år’ utan måste ses över ’årmiljoners’ förlopp.

Aha, den förklarande dynamiken är Tiden.
Om vi bara låter älgar utsättas för bilar tillräckligt länge kommer det med tiden att utvecklas älgar som inte skadas av bilar.

(Airbags är tveklöst en god egenskap att förvärva under miljötryck! Och biologin har gott om airbags i redan existerande system.)


Älgen är väl en människa..?

Så varje ifrågasättande av metoden Miljöurval möts med hänvisning till något annat icke observerbart: Tid. Icke mätbar för den Homo Observans som nu finns.

Nåväl: när teologen anför Gud som orsak till något är det ett ’trossteg’, men när biologen anför en annan storhet som icke låter sig kontrolleras, är det varken mer eller mindre än tro det heller.

En del seriösa forskare medger det, men de kommer sällan till medias uppmärksamhet.

Så mycket bättre - att tro på Gud.


Så två icke i laboratorium observerbara storheter anses vara evolutionens motorer. Tiden och det Naturliga urvalet. ( I labb sker kontrollerade processer.. inte slumpartade i naturlig mening.)

I den observerbara tiden och rummet sker ingen evolution från art till art. Väl sker viss utveckling av latenta egenskaper inom arterna.

Men från art till ny art går denna utveckling aldrig annat än i tolkarnas uppsatser.


Det måste gå!
In i mina teorier, nu!


Vad är då utdöda hominider om de inte är bevis på människans utveckling från art till ny art?

De representerar sannolikt icke livsdugliga, icke reproduktiva och icke miljöanpassade återvändsgränder av befintliga mångfalder. Antalet arter ökar inte på jorden utan minskar. Det skapas inte fler, fler försvinner. Jorden går mot sin termiska död, inte mot alltmer liv.

Dyker du upp nu igen?
Ja, snart finns jag bara kvar på affischen.


Kreationister tror att naturens ordningar är resultatet av en större intelligens arbete.
Märk väl de tror detta.

Men de som företräder den populärvetenskapliga myten om evolutionen hävdar att de ’vet’ hur det som ingen sett hända händer.
De förra medger att de tror.. de senare hävdar att deras ståndpunkt är vetenskaplig och därför absolut sann.
De förra är betydligt ärligare än de senare.

Men nu kan vi ju bevisa att liv kan skapas genom att kombinera egenskaper ur olika DNA i nya befruktningar? Javisst kan vi. Men det är ju för att vi har lärt oss den oerhörda komplexiteten som redan finns. Och när vi har gjort detta har vi bara kopierat processer som redan finns.
Kopierat märk väl!

Att vi sedan berömmer dem som duktigt kan kopiera vad någon annan redan gjort före dem, är lika märkvärdigt som att en del gillar att ölstinnt skråla på karaokebaren.
Världen faller i beundran för en kopiator och ger den nobelpris, men skakar på huvudet åt den självklara insikten att det skulle kunna finnas en skapare som hittade på alltihop först.

Jag skapade mig själv!


Att vi kan så mycket om världen beror ju på de gåvor av förstånd och insikt som kommer av att vi är skapade till Guds avbild.
Och den intelligens vi fått är oerhört imponerande, till och med Gud fruktar den. Den används nämligen så ofta så påtagligt illa.


Vad är då en irrlära?

Att försäkra människor att det som ingen under tiotusentals års observation har sett hända ändå händer kallas idag oblygt för ’vetenskap’.
Det enda som behövs för att gå från krabba till (musikgruppen) Abba är Tid plus Energi Plus Miljö.?

Men den tron förutsätter en godtrogenhet visavi vetenskapens teoribilding och okunnighet om hur naturen är funtad av ett slag som inte i något stycke står dem efter, som envisas med att hävda att jorden är platt.

Evolutionisterna plattar till jorden.


DNA är levande information. Biologiska informationssystem finns inte någonstans utanför de organismer som bär dem.
Informationen skapar inte liv, den finns alltid och enbart i redan skapat liv.
Information skapar sig inte själv i vår värld. Den skrivs av någon som har tänkt.

Minsta slumpmässiga användning av information förvandlar allt till nonsens eller till blå datorskärm med försmädlig information om systemkrasch. Det vet varenda informerad människa.

Men evolutionsbiologin påtvingar oss som absolut sanning: ’informationsbärande system uppstår ur slump plus tid plus otyglad energi plus oorganisk materia’.
Men ingen har sett det hända.
Det som inte synes ske kan med normalt språkbruk inte heller vara vetenskap. Att kalla evolutionsteorin för vetenskap är ’nyspråk’.

Ett beprövat ord har fått helt ny innebörd.

Det blir rena cirkusen.


Alla vet att bröd inte bakar sig självt.
Alla vet att det enda som kommer ur tid plus materia plus slump och naturliga processer är plåtskrot i skogen, inte nya bilar på gården.

Sen vet de flesta en sak till: de flesta människor vi mött är inte tillräckligt intelligenta för att tänka sig en högre intelligens än sin egen.
Det är därför som de inte skulle upptäcka en eventuell skapares närvaro i skapelsen, lika lite som man väntar sig att finna bagaren i sitt bröd.
Men den som vet att bröd inte bakar sig själv av någon i mjölet inneboende benägenhet att vilja bli fralla, tror heller inte att den millionfalt informationsbärande naturen är en produkt av tanklös materia.


Vad är det för irrlära i den skepsisen?

Det är närmast sunt förnuft att inte tro på evolutionsläran som svar på frågan om hur livet och dess mångfald blivit till.
Att det sedan finns galenpannor som vill upphöja sin version av kreationstro till vetenskap är en helt annan problematik. Men de må vara förlåtna.
Prejudikatet att göra vetenskap av en obevisad tro har redan skapats av evolutionslärans förespråkare.
Och de har statsanslagen för all forskning och informationsspridning på sin sida.

Vi "går bort"... Vi också.


Men varför sparkar de på den döda hunden?

Den är kanske inte död nog, eller den har kanske ännu levande loppor i pälsen som livnär sig på liket, och dessutom har många ’döda’ hundar tiotusentals anhängare som i sund skepsis anser att de som sparkar har en större bevisbörda än de som företräder den uppfattning som det så ofta sparkas på.

Teddy Donobauer
Oförskämt skeptisk Homo Observans

Publicerat av Helene Sturefelt, med tillstånd.

torsdag 12 juli 2012

AMEN!


Självklart.

Yes!
Så är det. Sannerligen! Amen, amen, amen!

Nej, det är inte slut. Det har just börjat.
Glädjen över att ha hittat Sanningen.

Det finns ett ordspråk som säger: "Så säkert som Amen i kyrkan".
Vad betyder det?

Om man inte alls går i kyrkan så vet man kanske inte om, att detta lilla fina ord är församlingens respons på det prästen har sagt.
- Ja! Just så är det. Sannerligen.

Det är väl ingen kyrkbänk?  Sölvesborg.

Ordet AMEN går tillbaka till evangelierna där Jesus förstärker ett uttryck med största eftertryck.
Det han ska säga går tillbaka till profeterna, vars ord nu går i uppfyllelse, och folket drar efter andan när de hör honom inleda med:

SANNERLIGEN, SANNERLIGEN JAG SÄGER ER.... och så kommer ett exempel, som här i Markus 10:15:

... DEN SOM INTE TAR EMOT GUDS RIKE SOM ETT BARN
KOMMER ALDRIG DIT IN.

Barnen tillhör Guds rike.

Jesus talar med en auktoritet som gör att ordet "jag" blir synonymt med att det är Gud själv som talar... och det är det ju...!
Amen!

Jesus har täckning för det han säger. Det är inte bara brösttoner eller förtäckt hot, nej tvärtom är det ett stort kärleksfullt allvar när han levererar budskapet om frid och försoning.

Detta tog den kristna kyrkan tidigt vara på. I gudstjänsten lyftes hans ord in och formades så småningom till den fasta liturig, som vi kan känna igen.

Ja, om man går i kyrkan, vill säga... ; )

Vänta! Vi kommer!

Det är nästan som en lek. Först säger du så... och sen säger jag så...
Som i de skönaste orden som finns när prästen förmedlar syndernas förlåtelse, å Guds vägnar:

På Jesu Kristi uppdrag säger jag dig:
Dina synder är dig förlåtna.
I Faderns och Sonens och Den helige Andes namn.

Sedan svarar församlingen:

Amen!

Se Guds lamm som borttager världens synder.

Vi hade ett intressant samtal i hammocken till kaffet idag.
- Kan man inte lika gärna säga Tack, istället för Amen?
Hm, låt oss fundera...

Jo, visst, man tar emot i tacksamhet och säger tack. Vet man inget annat, är Tack jättebra!
Men nu ska vi vara teologer, och då tänker jag så här:

Tack... Det känns inte lika bra. Varför får jag den känslan?

Ordet tack innehåller en obalans:
- Du ger och jag tar emot.
Det blir en känsla av tacksamhetsskuld till prästen eller Gud eller...

I kyrkan är vi alla mottagare av Guds nåd, och den delar vi lika! Amen! Inte tack.

Även prästen - som är en förlåten syndare lika mycket som alla andra -  tar emot Guds nåd och kan i sitt hjärta tänka:
- Yes! Amen! Så stor är Guds kärlek att den räcker till för alla!
Så stor är Guds nåd att den kan göra blodröda synder snövita och upprätta den fallna människan till nytt liv.

Rentvättad själ trots nässlorna.

Och vid Nattvarden, när man får den lilla oblaten i handen, är det så fint att få viska:
- Amen.
Jesus dog på korset för våra synders skull, ja så är det sannerligen.

Oblaten doppas i vinet: "För dig utgjutet".
- Amen.
Fantastiskt att Gud besegrat döden på detta sätt, att våldets spiral är bruten och försoningen är upprättat, från människa till människa.
Ja sannerligen är jag djupt tacksam över detta.

Känns det för fromt?
Visst, säg tack. Det är aldrig fel! Eller - våga växa, och ta detta from-ord i din mun.

Altarringen i Listerby kyrka.
Målning Gunnar Torhamn.

Men alla situationer har sitt språk.
På Sweden Rock eller Hasslöfestivalen kommer jag nog inte ropa Amen, snarare Yeh, yaeh, yeh!

Om det är så att Status Quo imorgon kommer att spela "Leave a little light on" från skivan Quid Pro Quo, då kan det hända att jag ändå ropar ett litet Amen... för ty texten går så här:

When I get old and it´s time to go
to where Buddy Holly and Elvis still plays shows
I´ll be safe and sound för eternety
som Mr God, when you´re ready for me:

Leave a little light on, a little light on
leave a little light on for me.

Amen, säger jag.

Ljuset från Andra Sidan.

LÅT OSS GÅ I FRID.
AMEN.

Här skulle passat bra med en riktigt gungande halleluja-gospel!

Förväntansfulla hälsningar,
Helene Sturefelt
- som fotograferade vid pilgrimsvandringen mellan Listerby och Hjortsberga i Blekinge.

onsdag 11 juli 2012

REGN och GIRIGHET


Sluka mer.

Ser med förskräckelse på väderleksrapporterna om skyfallen.

Småland är hårt drabbat - vad skulle Emil i Lönneberga gjort om han sett hur Silverån nästan tagit byn med sig i flodfåran? Använt flaggstången?
Räcker sandsäckarna till i Mariannelund?
Och hur går det med vägarna i Dalarna?

För att inte tala om översvämningskatastrofen i Ryssland, där borgmästaren i Krymsk får skulden för otillräckligt varnande och bristande räddningsinsatser.
Minst 171 personer har omkommit. Landssorg. Och familjetragedier.

I Karlstad finns landets enda riskbedömare vad gäller bygglov nära vatten.

Högvattnet åt upp hamnkanten.

Hur samspelar vi med naturen?
Inte alls.
Vi är teknologiskt duktiga men räknar ofta bort naturens krafter. Hur vågar vi?
Eller är det girigheten som ställer till det?

Visst är det girigheten som beviljar bygglov nära vatten, för att penningen styr.
När nya vägar skall dras, bryr man sig inte alltid om att sträckningen går över sank mark - vägen skall fram.

Varje människa har ett eget ansvar.
Både enskilt och i maktposition. Vi är i händerna på varandras förmåga att fatta kloka beslut.

Jag kommer inte över!

En gammal barnvisa kommer för mig:

- En vis man byggde sitt hus på hälleberg... :// och vattnet det strömmade ned.
Och slagregnet föll, och vattenströmmar kom... Men huset det stod kvar.

Originaltexten är i Bergspredikan, där Jesus fortsätter:

DEN SOM HÖR DESSA MINA ORD, MEN INTE HANDLAR EFTER DEM, ÄR SOM EN DÅRE SOM BYGGDE SITT HUS PÅ SAND.

Och slagregnet föll, och vattenströmmar kom... :// Och huset det spolades bort.

Det här känns som ett gnälligt inlägg, men det jag vill komma till är:

Vad innebär det att bygga sitt liv på "hälleberget"?
Vad gör det för skillnad om jag bygger mitt liv i "lös sand" istället för på den fasta berggrunden?


Hälleberget på Tjurkö.

Nu lämnar vi hus och vägar - med en bön om kloka räddningsinsatser, upptorkande vindar och solsken - och koncentrerar oss på vårt eget liv och salighet.

Jesus talar i Matteus kap 7 om att vara trovärdig.

INTE ALLA SOM SÄGER "HERRE HERRE" TILL MIG SKALL KOMMA IN I HIMMELRIKET, UTAN BARA DE SOM GÖR MIN HIMMELSKE FADERS VILJA.
Matt 7:21.

Girigheten snackar. Fjäskar och lobbar. Snobbar som jobbar. Med övertalning och små fingertryck på börsmarknaden.
Maktlystnaden finns överallt.
Lös sand och grus i skorna, med lömskt leende på läpparna.

Det märkliga är att i katastrofens kölvatten (förlåt) ser man också de största hjälteinsatserna.
Människan kan visa sin godaste sida när faran hotar.

Samtidigt som några andra låter dammarna öppnas för att spara sina egna marker...

Vad ska hålla emot trycket?

Det är dessa villkor Gud har gett oss att leva under.

Att visa varandra kärlek. Godhet. När det är som värst.
Fast mark.
Hälleberg och berggrund som håller.
Och då hinner man kanske inte ner på knä och be... utan är den som spottar och svär, men räddar den utsatte.

AV FRUKTEN SKALL TRÄDET KÄNNAS.

Livbåt. Men var är kapten?


Vi kan lura oss själva. Vi kan lura varandra. Men inte Gud.
Det är min tröst att Gud en gång ska skipa rättvisa.

Under tiden gäller det att ta simborgarmärket en gång till och se till att man inte köper hus nära vattnet...

Det gäller att som kommunpolitiker i nämnder inte ge bygglov i sankmarken - fast ibland undrar jag om de tänker:
- Nu har vi sagt tre nej, det är snart dags för ett ja... Oj, hamnade det på att bevilja bygglov nära vattnet... som det kan gå!

Vattenplaning. Plana ut vattnet.

Nä nu får jag sluta gnälla.

Mer hårdrock till folket. Eller åtminstone lite boogierock.
De brittiska rockarna Status Quo kommer till lilla Hasslö på fredag!
Jag lovar att de kommer att rocka så denna lilla ö sjunker i havet - ty det blir festival Mycket Nära Vattnet!

Vem har beviljat det??... ; )

Solskensrock om regn.

RAIN
How can I see what I´m leaving for
How can I give what I gave before
How can you tell me that you want me to stay
How can I stay when I´m trying to say:

That I can´t live without the RAIN
Yes I can´t live without the RAIN.

http://www.youtube.com/watch?v=Z_mHSGlyRa0

Uppehåll. Från stress.

Metreologerna utgår från att regn är normalläget. Varför säger de annars:
- Nu blir det uppehållsväder i Götaland.
Inte uppehåll från sol, utan från - regn... I Afrika är det kanske tvärtom.

Visst, vattnet är normalläget.
Men vi ber Gud om hjälp att hjälpa varandra avslöja girigheten, och samtidigt sträcka ut handen till den nödställde.

Helene Regnfelt.