Självklart.
Yes!
Så är det. Sannerligen! Amen, amen, amen!
Nej, det är inte slut. Det har just börjat.
Glädjen över att ha hittat Sanningen.
Det finns ett ordspråk som säger: "Så säkert som Amen i kyrkan".
Vad betyder det?
Om man inte alls går i kyrkan så vet man kanske inte om, att detta lilla fina ord är församlingens respons på det prästen har sagt.
- Ja! Just så är det. Sannerligen.
Det är väl ingen kyrkbänk? Sölvesborg.
Ordet AMEN går tillbaka till evangelierna där Jesus förstärker ett uttryck med största eftertryck.
Det han ska säga går tillbaka till profeterna, vars ord nu går i uppfyllelse, och folket drar efter andan när de hör honom inleda med:
SANNERLIGEN, SANNERLIGEN JAG SÄGER ER.... och så kommer ett exempel, som här i Markus 10:15:
... DEN SOM INTE TAR EMOT GUDS RIKE SOM ETT BARN
KOMMER ALDRIG DIT IN.
Barnen tillhör Guds rike.
Jesus talar med en auktoritet som gör att ordet "jag" blir synonymt med att det är Gud själv som talar... och det är det ju...!
Amen!
Jesus har täckning för det han säger. Det är inte bara brösttoner eller förtäckt hot, nej tvärtom är det ett stort kärleksfullt allvar när han levererar budskapet om frid och försoning.
Detta tog den kristna kyrkan tidigt vara på. I gudstjänsten lyftes hans ord in och formades så småningom till den fasta liturig, som vi kan känna igen.
Ja, om man går i kyrkan, vill säga... ; )
Vänta! Vi kommer!
Det är nästan som en lek. Först säger du så... och sen säger jag så...
Som i de skönaste orden som finns när prästen förmedlar syndernas förlåtelse, å Guds vägnar:
På Jesu Kristi uppdrag säger jag dig:
Dina synder är dig förlåtna.
I Faderns och Sonens och Den helige Andes namn.
Sedan svarar församlingen:
Amen!
Se Guds lamm som borttager världens synder.
- Kan man inte lika gärna säga Tack, istället för Amen?
Hm, låt oss fundera...
Jo, visst, man tar emot i tacksamhet och säger tack. Vet man inget annat, är Tack jättebra!
Men nu ska vi vara teologer, och då tänker jag så här:
Tack... Det känns inte lika bra. Varför får jag den känslan?
Ordet tack innehåller en obalans:
- Du ger och jag tar emot.
Det blir en känsla av tacksamhetsskuld till prästen eller Gud eller...
I kyrkan är vi alla mottagare av Guds nåd, och den delar vi lika! Amen! Inte tack.
Även prästen - som är en förlåten syndare lika mycket som alla andra - tar emot Guds nåd och kan i sitt hjärta tänka:
- Yes! Amen! Så stor är Guds kärlek att den räcker till för alla!
Så stor är Guds nåd att den kan göra blodröda synder snövita och upprätta den fallna människan till nytt liv.
Rentvättad själ trots nässlorna.
Och vid Nattvarden, när man får den lilla oblaten i handen, är det så fint att få viska:
- Amen.
Jesus dog på korset för våra synders skull, ja så är det sannerligen.
Oblaten doppas i vinet: "För dig utgjutet".
- Amen.
Fantastiskt att Gud besegrat döden på detta sätt, att våldets spiral är bruten och försoningen är upprättat, från människa till människa.
Ja sannerligen är jag djupt tacksam över detta.
Känns det för fromt?
Visst, säg tack. Det är aldrig fel! Eller - våga växa, och ta detta from-ord i din mun.
Altarringen i Listerby kyrka.
Målning Gunnar Torhamn.
Men alla situationer har sitt språk.
På Sweden Rock eller Hasslöfestivalen kommer jag nog inte ropa Amen, snarare Yeh, yaeh, yeh!
Om det är så att Status Quo imorgon kommer att spela "Leave a little light on" från skivan Quid Pro Quo, då kan det hända att jag ändå ropar ett litet Amen... för ty texten går så här:
When I get old and it´s time to go
to where Buddy Holly and Elvis still plays shows
I´ll be safe and sound för eternety
som Mr God, when you´re ready for me:
Leave a little light on, a little light on
leave a little light on for me.
Amen, säger jag.
Ljuset från Andra Sidan.
LÅT OSS GÅ I FRID.
AMEN.
Här skulle passat bra med en riktigt gungande halleluja-gospel!
Förväntansfulla hälsningar,
Helene Sturefelt
- som fotograferade vid pilgrimsvandringen mellan Listerby och Hjortsberga i Blekinge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar