Gud, hjälp mig!
Kan en människa med hjälp av sina gärningar förtjäna sin frälsning inför Gud?
Är det våra gärningar som avgör om Gud är nöjd med oss eller inte?
Jag sitter i hammocken och läser tidningar och Bibel. Det är ingen lätt fråga, men bara för att semestermånaden juli har inträtt, tar inte de existentiella frågorna ledigt.
Halva sanningar är sämre än hela.
- Jesus har gjort allt för oss, sa de gamla predikanterna.
Jaha, men vad betyder det? Att vi inte ska göra någonting alls?
Vad ska jag göra? Ingenting... än!
Nej. Men före korset hjälper inte våra egna gärningar.
Frälsning är en kapitualtion där vi av nåd får ta emot det Jesus gjort för oss.
MEN!
Efter korset, då frälsningen är ett faktum, då flödar Guds kärlek ut genom oss och frambringar goda gärningar. De är ett resultat av Guds helige Ande, inte alls framkämpat av egen kraft.
Korset är grundligt rotat.
Den här skillnaden är helt avgörande!
Det är detta som skiljer kristendomen från all annan religion.
Detta är min upplevelse. Och glada erfarenhet! Jag tror minsann att hammocken gungar lite extra den också!
Några bibelord till den hungrande:
Galaterbrevet 2:16 och 6:1-10, Johannes evangelium 17:22-23, Johannes brev 3:18-24.
Guds kärlek driver ut rädslan.
Och här kommer Tamams upplevelse, en muslimsk kvinna som fick uppleva Guds kärlek.
Jag saxar ur tidningen Inblick nr 20/11. Hennes berättelse är djupt mänsklig och allmängiltig.
Ingrid Byström har skrivit ned hennes berättelse:
Tamam var rädd för Guds straff. Hon försökte förgäves komma nära honom genom goda gärningar.
Det var inte förrän hon mötte Jesu kärlek som hon förstod att Gud accepterar henne som hon är.
Tamam föddes i Libanon av palestinska föräldrar. När det blev krig fick familjen gömma sig. Hon blev vittne till hur hennes småbröder blev skjutna till döds.
Augerums griftegård, Lyckeby.
Jag ville göra allt som islam krävde av mig. Jag började bära slöja, jag tvättade mig och bad fem gånger om dagen, jag fastade och gick till moskén. På somrarna läste jag extrakurser om islam.
Tamam grät varje natt av rädsla för vad som skulle hända efter döden.
Hon bad att hon skulle dö på något av de tre sätt som enligt Muhammed befriade från Guds straff:
- som martyr,
- genom drunkning,
- eller direkt på vägen från Mekka.
Alla muslimer kämpar i egen kraft och får ingenting, säger Tamam, de kommer bara fram till en stängd vägg.
Hur slarvigt använder vi orden egentligen?!
Och det är detta som är så allmänmänskligt, menar jag, det är så lätt att hamna i de egna prestationernas återvändsgränd.
Det är inget typiskt muslimskt, det är typiskt mänskligt.
Tidningen Inblick fortsätter hennes historia:
Hon hade många frågor inom sig.
Varför får en kvinna inte fasta och be när hon har mens? Det var ju inte hennes fel att Gud skapat henne till kvinna!
Och varför hatade Gud henne?
- Man får inte ifrågasätta Gud inom islam, det anses som djävulens tankar. Man ska bara ta emot och vara tyst, säger hon.
Tamams pappa blev arbetslös och de beslöt att flytta till Sverige.
Efter några år i det nya landet beslöt hon att ta av slöjan.
- Det kändes oärligt mot Gud att ha den på sig.
Även om hon gjorde allt som Gud krävde, skulle hon inte kunna komma till paradiset...
Inte jag heller. Du?
Hur kommer man in?
En kristen granne från Irak blev vändpunkten.
Tamam tyckte synd om honom eftersom hon trodde att alla kristna kommer till helvetet.
Hon försökte förklara att han måste bli muslim.
Men han var påläst och de hade långa diskussioner. Tamam visste till slut inte vad hon skulle tro:
- Gud, visa mig vägen, visa mig sanningen!
Den kristne mannen gav henne en berättelse:
- Om du går i öknen med två män och den ene dör, stannar du hos den döde eller fortsätter du med den som lever, så att han kan visa vägen ut ur öknen?
Tamar svarade:
- Med honom som lever.
Men vem var de två männen? Den irakiske svarade:
- Muhammed har dött men Jesus lever.
Jag grät, berättar Tamam, den tro jag haft var som ett slott som rasat, utan grund.
Genom död till liv.
Hon följde med honom till en kyrka och tittade på korset:
- Vem är du Gud? Vem är Jesus? Vem är den Helige Ande?
Hon trodde Jesus var en profet och när hon läste i Bibeln att Jesus sa att han var Gud, blev hon arg.
Genombrottet kom under en predikan då hon brottades med hatet.
Plötsligt sa predikanten:
- Det finns en kvinna här som har frågat Gud varför han hatar henne och inte vill ha henne. Gud säger att han älskar dig! Jesus älskar dig, han hör dig och accepterar dig.
- Guds kärlek kom till mitt hjärta, berättar Taman, det var som elektricitet, som eld, och jag skakade, skrattade och grät. Jag förstod att jag är värd jättemycket för Jesus.
Mina ögon öppnades och mitt liv började blomma från den stunden.
Nu blommar rapsen...
Vad hade hänt?
Varje människa kan få en personlig relation till Gud.
Hon hade fått frid i hjärtat - oberoende av omständigheterna! Oberoende av gärningarna. Oberoende av känslan.
Bara genom att ge upp sitt ego och ta emot Guds kärlek.
Tack vare det Jesus gjort på korset.
Detta är alltså den ena halvan av sanningen. Nog så svår, men alldeles underbar!
Den andra halvan är:
- att ur denna förlossning och frälsningsglädje föds "goda gärningar" liksom av sig själv - inte för att blidka Gud eller behaga Gud - utan för att vara Guds ambassadör till alla människor som kommer i ens väg.
Goda gärningar är en frukt - inte ett villkor eller krav.
Så får tro och gärningar höra ihop i ett flöde som bara Guds kärlek kan åstadkomma.
Precis som sådd och skörd hör ihop, för oss alla.
Vetekornets lag. En bild av Kristus.
Hur gick det sen för Tamam?
Hm, hennes familj tog avstånd från henne...
- Jag vet att de gjorde det i kärlek till mig. Men jag älskar verkligen min familj och har bett med tårar att de skall få möta Jesus. Idag har vi kontakt igen.
Och så gifte hon sig med den irakiske mannen! : )
Tamam är nu med i en arabisk bönegrupp som vuxit från tre kvinnor till trettio.
- Jag kom till Sverige för att möta Gud. Han hade planerat tid och plats. Gud vill att vi lämnar våra hjärtan till Honom.
Och jag tänker att Gud vill väcka oss ur vår andliga slummer och andligt flummer genom invandrare med annan bakgrund.
Fler möten! Fler samtal!
Ut ur öknen och fram till själva Källan.
Källan, Augerums griftegård.
Helene Sturefelt,
- som studerade sådd och skörd mellan Lösen och Augerum.
Samt syster Pernillas jordnära korsbilder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar