Sluka mer.
Ser med förskräckelse på väderleksrapporterna om skyfallen.
Småland är hårt drabbat - vad skulle Emil i Lönneberga gjort om han sett hur Silverån nästan tagit byn med sig i flodfåran? Använt flaggstången?
Räcker sandsäckarna till i Mariannelund?
Och hur går det med vägarna i Dalarna?
För att inte tala om översvämningskatastrofen i Ryssland, där borgmästaren i Krymsk får skulden för otillräckligt varnande och bristande räddningsinsatser.
Minst 171 personer har omkommit. Landssorg. Och familjetragedier.
I Karlstad finns landets enda riskbedömare vad gäller bygglov nära vatten.
Högvattnet åt upp hamnkanten.
Inte alls.
Vi är teknologiskt duktiga men räknar ofta bort naturens krafter. Hur vågar vi?
Eller är det girigheten som ställer till det?
Visst är det girigheten som beviljar bygglov nära vatten, för att penningen styr.
När nya vägar skall dras, bryr man sig inte alltid om att sträckningen går över sank mark - vägen skall fram.
Varje människa har ett eget ansvar.
Både enskilt och i maktposition. Vi är i händerna på varandras förmåga att fatta kloka beslut.
Jag kommer inte över!
En gammal barnvisa kommer för mig:
- En vis man byggde sitt hus på hälleberg... :// och vattnet det strömmade ned.
Och slagregnet föll, och vattenströmmar kom... Men huset det stod kvar.
Originaltexten är i Bergspredikan, där Jesus fortsätter:
DEN SOM HÖR DESSA MINA ORD, MEN INTE HANDLAR EFTER DEM, ÄR SOM EN DÅRE SOM BYGGDE SITT HUS PÅ SAND.
Och slagregnet föll, och vattenströmmar kom... :// Och huset det spolades bort.
Det här känns som ett gnälligt inlägg, men det jag vill komma till är:
Vad innebär det att bygga sitt liv på "hälleberget"?
Vad gör det för skillnad om jag bygger mitt liv i "lös sand" istället för på den fasta berggrunden?
Hälleberget på Tjurkö.
Nu lämnar vi hus och vägar - med en bön om kloka räddningsinsatser, upptorkande vindar och solsken - och koncentrerar oss på vårt eget liv och salighet.
Jesus talar i Matteus kap 7 om att vara trovärdig.
INTE ALLA SOM SÄGER "HERRE HERRE" TILL MIG SKALL KOMMA IN I HIMMELRIKET, UTAN BARA DE SOM GÖR MIN HIMMELSKE FADERS VILJA.
Matt 7:21.
Girigheten snackar. Fjäskar och lobbar. Snobbar som jobbar. Med övertalning och små fingertryck på börsmarknaden.
Maktlystnaden finns överallt.
Lös sand och grus i skorna, med lömskt leende på läpparna.
Det märkliga är att i katastrofens kölvatten (förlåt) ser man också de största hjälteinsatserna.
Människan kan visa sin godaste sida när faran hotar.
Samtidigt som några andra låter dammarna öppnas för att spara sina egna marker...
Vad ska hålla emot trycket?
Att visa varandra kärlek. Godhet. När det är som värst.
Fast mark.
Hälleberg och berggrund som håller.
Och då hinner man kanske inte ner på knä och be... utan är den som spottar och svär, men räddar den utsatte.
AV FRUKTEN SKALL TRÄDET KÄNNAS.
Livbåt. Men var är kapten?
Vi kan lura oss själva. Vi kan lura varandra. Men inte Gud.
Det är min tröst att Gud en gång ska skipa rättvisa.
Under tiden gäller det att ta simborgarmärket en gång till och se till att man inte köper hus nära vattnet...
Det gäller att som kommunpolitiker i nämnder inte ge bygglov i sankmarken - fast ibland undrar jag om de tänker:
- Nu har vi sagt tre nej, det är snart dags för ett ja... Oj, hamnade det på att bevilja bygglov nära vattnet... som det kan gå!
Vattenplaning. Plana ut vattnet.
Mer hårdrock till folket. Eller åtminstone lite boogierock.
De brittiska rockarna Status Quo kommer till lilla Hasslö på fredag!
Jag lovar att de kommer att rocka så denna lilla ö sjunker i havet - ty det blir festival Mycket Nära Vattnet!
Vem har beviljat det??... ; )
Solskensrock om regn.
RAIN
How can I see what I´m leaving for
How can I give what I gave before
How can you tell me that you want me to stay
How can I stay when I´m trying to say:
That I can´t live without the RAIN
Yes I can´t live without the RAIN.
http://www.youtube.com/watch?v=Z_mHSGlyRa0
Uppehåll. Från stress.
Metreologerna utgår från att regn är normalläget. Varför säger de annars:
- Nu blir det uppehållsväder i Götaland.
Inte uppehåll från sol, utan från - regn... I Afrika är det kanske tvärtom.
Visst, vattnet är normalläget.
Men vi ber Gud om hjälp att hjälpa varandra avslöja girigheten, och samtidigt sträcka ut handen till den nödställde.
Helene Regnfelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar