Välkommen 2012!
För vissa kommer DU med nystart och nytt hopp, där det gamla är glömt och förlåtet.
För andra innebär detta år en test att visa sin kapacitet att hantera otrevligheter.
Sånt är livet, vitt OCH svart, melerat och randigt.
Varde Ljus!
Januari månads vinjettbild är tagen högt uppe på takåsarna vid Karlskrona skärgård.
Som vanligt agerar Herren när jag fotograferar....
Här kommer Han med ljus - Gud, som är LJUS - rakt in i ditt nystartade liv, eller in i det som kommer att pröva dig.
Här följer en bildkavalkad med mina bästa bilder från det gågna året.
12 foton.
Samtidigt min böne-önskelista. Ty, året 2012 kommer att bli svårt.
Ett kallt hjärta i Guds hand... tinar upp.
Förra vinterns stränga grepp släpper här.
Jag ber för oss alla att vi inte skall släppa vår förankring i det som är vår tro, våra traditioner och vårt land.
Jag ber om öppenhet och ärliga samtal.
Värme, inte iskyla. Stolthet, inte förakt. Ömsesidig respekt.
Jordbävning?
Här spricker asfalten.
Brustna förhoppningar, grusade illusioner. Gropar i låren och celluliter i skinnet. I-landsproblem och riktiga probelm.
För höga temperatusväxlingar hemma, på jobbet, i Europas ekonomi, diktaturernas galenskap.
Släpp in mig.
En skock får. Ett gäng med vi och oss.
Jag ber att våra olikheter ska vara välsignade i en och samma kropp - i Kristus fogas vi samman, utan att vi hotar varann, varken med våra svagheter eller starkheter.
Jag gläder mig åt närmandet i kyrkofamiljerna, och ber för kontakten med de polska katolikerna, EFS plats i Svenska kyrkan och kristenhetens närvaro i samhället.
Där som rosor aldrig dör.
Vintern hängde i länge förra året, och jag dök ned i rabatten... alltid underifrån.
Är det därifrån man ser sanningen bäst?
Ber om upptinade insikter bland världens makthavare att man inser, vem som egentligen har makten - folket. Och Gud.
Skuggan vittnar om originalet.
Trefaldighetskyrkan speglas i glasborden på restaurant Kulenovic Collection.
En liten barnahand ger perspektivet.
Och min bön går till alla de små skolor runt om i vår bygd, som inte är "lönsamma"...
Politiker som är beredda att lägga ned hela samhällen för att pengarna inte räcker! Protest.
Det är inte välfärd att fösa ihop lika gamla människor i stora kunskapsfabriker - där grupptrycket tar över sunt förnuft.
Jag vill starta en bönegrupp: Mammor som ber för sina barn:
http://www.mammorikontakt.se/
Just det! Där som rosor aldrig dör!
Samma ros som var infrusen.
Juni månads rosbild.
Jag ber om att vi under 2012 på allvar lägger om vår energi till grön, hållbar el.
Det finns inget att vänta på.
Vem vill se fler spruckna kärnkraftverk?
Och den som har gläntat på "maya-kalendern" anar jordens undergång, men också att vår planet räddas, trots alla hot.
Var god skölj. Svälj.
Vilka skyfall det kom i somras! Här rinner syndafloden ner i en avloppsbrunn i Vadstena.
Jag ber om större andlig medvetenhet. Jag tror att våra invandrare kan öka vår medvetenhet om var vi själva står.
De är sända till oss. Liksom tvärtom, att vi har något väsentligt att lära dem som kommer, vad gäller demokrati, kvinno- och barnsyn, samt den försoning som Jesus ger.
Jag ber att vår religionsfobi ska ge vika så vi vågar samtala om dessa frågor.
Hörde en mycket bra radioteater om "Den arabiska våren".
Jag ber också att vår kristna kyrka skall bli mer biblisk i sin predikan och mer frimodig i sin personliga förbön.
Glädje i tältet.
Ulvsmålafestivalen. Här blandas dansband och kristen tro!
Jag ber om välsignelse över dessa eldsjälar, att festivalen får fortsätta, att Gud blir ärad, både genom musiken, boken och kaffet!
Jag drömmer och ber om att få komma upp till den stora dansbandsfestivalen i Malung, med Thomas Deutgen och Lasse Stefanz... och ta med mig dansbandsvärldens första andaktsbok "Prästen Tänker i Tältet."
Ut bland folket! Med en glad piruett.
PAX-vandringen.
Pilgrimsvandringar är ett sätt för många att komma tillbaka till tron.
Här är Ölmstad kyrkan inringad... i sig själv... omsluten av Gud.
Svaren på alla frågor finns någonstans inom oss själva. När vi vandrar och kommer in i lunken, då öppnas "valven inom en".
Jag hittar min egen längtan, mina egna drömmar...
... och jag ber att vi inte i första hand ska sträva efter att bli "kändisar", utan kända - av Gud - och erkända - av varandra, för de gåvor vi fått.
Jesus sa ju att Guds rike finns inom oss - men inte i vårt ego, utan i vårt frälsta jag!
Tre dimensioner. Ser du?
En glass i augusti - men inte vilken som helst.
Det handlar om att vara en God Älskare... att mannen ser sitt underläge och blir mer en Givare, att kvinnan tar sin plats i solen och blir mer en Mottagare...
Jag ber om goda relationer där paradisets grönska får återspeglas i våra familjer.
Fallen ängel?
Det är mycket väder...
Vintern har inte kommit metereologiskt, än, det är fortfarande höst och här ramlar träden...
Stormarna bär kvinnonamn, denna gången blev det en Dagmar...
Det märkliga är, när Herren och jag är ute på fotospaning, så visar sig de mest fantastiska budskap i bilderna när jag kommer hem.
Jag ber att vi inte ska fälla änglarna, inte fälla träden och regnskogarna.
Jag ber att vi inte skall såra varandra - varken med sanna sanningar eller aningslösa snällheter.
Jag erkänner mitt eget behov av att leva i förlåtelsen.
Tack Herre.
Gud - tre-enig.
Bildkavalkaden avslutas med den märkliga bilden från sakristian.
Krucifixet och lilla krubb-Jesus möttes... och i magen skymtar vi ännu ett ansikte...
Gud - en magkänsla...
Gud - styr mina begär, led dem rätt så att kraften kommer andra till godo. Hjälp oss att se ditt ansikte, i vår medmänniska.
Till sist, denna Nyårsdag 2012:
Jag har utvärderat varför jag bloggar.
För att det är roligt! Av mitt överflöd, för min egen skull, men också i en glädje att dela med mig.
Kanske som en slags "virtuell församling?".
Men jag är rädd för att bli missförstådd.
Är kommunikation möjlig, när man inte ser varann?
De bästa avsikter kan komma fel.
Mina åsikter är bara mina, men jag talar "in lakesh" - Jag är en annan Du.
Och med den känslan hoppas jag vi kan mötas.
I Jesu namn,
Helene Sturefelt, fotopredikant.
