Storklockan i Fredrikskyrkan.
JAG SER UPP MOT BERGEN, VARIFRÅN SKALL HJÄLPEN KOMMA?
Det regnade.
Årets sista dag kom med strålande väder och minusgrader, men den första dagen, Nyårsdagen 2012, kom med grått dis och regn.
Vi var på väg hem från högmässan då vi mötte bussen.
- Men den kör ju fel väg! sa en av grabbarna. Och där borta står folk och väntar i busskuren...
Chauffören var tydligen lite "dagen efter" och visste inte vilken linje han/hon körde.
Så vi tog en sväng in på området och stannade till vid busskuren.
- Jasså... jaha det är därför vi fått stå och vänta här i över en halvtimme!
- Hoppa in! sa jag och fyllde bilen med en barnfamilj samt en BTH-student.
Rutorna immade snabbt igen, men den inre sikten var klar.
Stortorget i Karlskrona, genom dammigt tornfönster.
Sända. I regnet.
Jag hoppas att så här små enkla gester skall bli vägledande under det svåra året 2012.
MIN HJÄLP KOMMER FRÅN HERREN
SOM HAR SKAPAT HIMMEL OCH JORD.
Raketbränsle. Bussbränsle?
Det smällde och klang, det fräste och klingade.
I grannskapet fyrades det av sådana nyårsbomber att jag trodde jag var förflyttad till Syrien...
Det skakade i väggarna och skallrade i rutorna.
Jag tycker inte det är roligt. Jag kramar katten och vrider upp volymen på radions P1, där landets domkyrkoklockor ringer in det nya året.
Skön klang.
Tack för din värme, ditt inkännande med dem som är ensamma eller tänker mörka tankar.
Tack, du har räddat livet på många, med din närhet och medkänsla. Gud välsigne dig!.
Leksak... för Big Boys?...
Varför är det män som sitter i stridsvagnar och har vapen i hand?
Vad är det för fel på mannen? Varifrån kommer denna våldsamhet? Vad är den tänkt till?
Mod och styrka måste kunna användas på annat sätt! Som radiomannen t ex.
Jag ska läsa Walter Trobisch bok "Den missförstådde mannen".
Återkommer till den i annat inlägg.
Är nyårssmällandet en socialt accepterad utlösningsfaktor där han kan släppa sina spänningar?
Är det nödvändigt att ett land, som levt i fred i så lång tid, ändå måste ha krutröken levande i näsan för att förstå vad vi har freden till?
Nåväl, flyktingfamiljen som bodde hos oss för några år sedan, tyckte inte om nyårsafton.... särskilt inte barnen... Och jag grät tyst med dem.
HERREN SOVER ALDRIG,
HAN VAKAR STÄNDIGT, HAN SOM BESKYDDAR ISRAEL.
Håll för öronen! Guds beskydd över dig.
När Quirinius var ståthållare i Syrien, då utfärdade kejsar Augustus en förordning... och när familjen Assad - tvåtusen år senare - i fyrtio år hade hållit Syrien i järngrepp, då kom en kvinna dit för att berätta om den arabiska våren...
Men Hanin Shakiah hamnade kvickt i häkte, i Damaskus...
Ni blinda ledare!
Jag ber att ni, likt Saul som en gång förföljde de kristna, skall bländas av det Stora Ljuset, Gud själv!
Jag ber att era fysiska ögon skall bli blinda så att er andliga blindhet kan botas.
Jag ber att varje makthavare skall tänka med hjärtat.
Eller, är det det offer en makthavare måste göra - offra sitt hjärta, för att hålla hela apparaten igång?
Nödvändigt?
Där talas om välsignelse. Det talas om att bekänna sin tro för att bli räddad, det talas om Jesusnamnet och det talas om Psaltarpsalmen 121: om Hjälpen som kommer från Herren.
HERREN BEVARAR DIG,
I HANS SKUGGA FÅR DU VANDRA.
Nej, varför skulle jag få hjälp från Herren, kanske du tänker?
Jo, varför skulle du inte få hjälp? - - -
Ställ dig inte utanför livet.
Ställ dig hellre i en busskur i regnet, så får du se.... !
Eller sätt dig i bilen och låt Herren styra din färd.
Helene Sturefelt,
- som gör sina reflexioner på tomtebloss-nivå...
Är detta ett tomtebloss..?.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar