Landvatten. Vattenland.
Vattnet i kranen, vattet i simhallen och vattnet i flaskan med Ramlösa.
Det är livgivande och omgivande, törstsläckande och värmesvalkande.
Men det är också smutsigt.
Vi har smutsat det med utsläpp, skit och andra synder.
Vad händer när Jesus rör vid vattnet?
Jesus blev också döpt, men varför?
Jag har lärt mig att dopet var nödvändigt för Jesus som en invigning i sin tjänande messiasgärning.
Han gick helt in under våra mänskliga villkor, men jag har inte riktigt förstått...
Förrän idag!
Återigen sitter jag vid min radio och lyssnar, nu till helgsmålsbönen med Lars Collmar. Jag har läst tidningen Dagen och en utmärkt reflexion av pastor Carin Dernulf, och nu faller allt på plats...
Allt medan vattenståndet i Karlskrona skärgård är nästan en halvmeter för högt och dränker kolonisstugorna, så sitter jag här och blir översköljd av Epifania... Gud uppenbarar sig för mig, och detta är vad jag upptäcker:
Det är för mycket väder nu för tiden.
Jesus döper vattnet!
Vårt smutsiga syndavatten renas när Jesus stiger ned i det!!
Jag tänker på Nilens vatten som färgades rött av blod när Farao inte ville släppa Guds folk...
Jag tänker på dagens Egypten varifrån många kristna kopter flyr undan islamisternas hårdnande krav... vatttnet saltas av tårar...
Jag tänker på floden Ganges i Indien som är en livsnerv, men så djupt smutsat av kremerat stoft och badande människor att det är en brun flytande sörja...
Jag tänker på våra egna vattendrag, sjöar och kusthav som vi aningslöst har använt som industriavlopp... och min egen tvättmaskin där jag låter fosfater orena det heliga vattnet...
Nu räcker det!
Just nu ser jag framför mig hur Jesus stiger ned i vattnet... ja han stiger ned i alla vattendrag, i alla tider, i alla länder.
Och med den kropp, som förenar Gud och Människa, omsluts Han nu av dödens kloakvatten...
Och med Lars Collmars ord:
- Jesus dör som en kloakråtta i detta smutsvatten!
Medan Jesus försvinner under ytan, håller Johannes Döparen sin hand runt hans nacke.
Det dröjer några sekunder, eller är det en evighet?
Nåväl, jag räknar till tre... i Faderns... och Sonens... och den Helige Andes namn...
Jesus dör för att hämta oss ut döden.
Han dog, för att vara hos de länge sedan döda.
Han är borta, i tre sekunders evighet - och nu krusar sig ytan! Upp kommer Jesus, hurra hurra!
Med barnpsalmen sjunger jag och jublar jag, att smutsvattnet inte behöll honom längre än så.
Ett Jona-tecken...
Men himlen speglas, trots allt.
Det är kristallklart!
Renat och helgat. - - - Lika klart som Vätterns vatten... ;)
Jesus har döpt vattnet och gjort det till ett medel som alla människor kan använda, till tecken för sin samhörighet med en Gud, som älskar.
Sök ditt ansikte i dopvattnet, och du ser ett Kristus-ansikte...
Och i blänket i hans ögon, anar jag min egen spegelbild.
Det sanna barnaskapet.
Vid detta ytterst märkvärdiga dop är hela Treeningheten närvarande:
- Faderns röst hörs från himlen,
- Anden manifesterar sig i en duvas gestalt...
- .. och Jesus Kristus, Sonen, ikläder sig andens kraft för att nu utföra sitt verk.
Han som var född av Anden, uppfylls nu av Anden.
Jesu dop förklarar inte bara vem Han är, utan också vilka vi är, skriver Carin Dernulf.
- Detta är min älskade son!
Matteus 3:13-17.
Orden uttalas också över dig, över mig, över de hinduer jag mötte på bussen och mannen med Tors hammare runt halsen:
- Du är mitt älskade barn! Jesus är min älskade son, lyssna till Honom.
Vattnet är döpt.
Jesus vänder upp och ned på hela tillvaron.
Ja, käre himmelske Far, tack att vi får lyssna till Dig!
Tack för att Din röst inte har tystnat, tack att vi ännu kan höra den.
Hjälp oss i kärlek förmedla den till varandra.
I Jesu namn, amen.
Helene Sturefelt,
- lycklig över dopet, glad över de dubbla spegelbilderna.
Nu ska jag gå och dricka ett glas... vatten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar