BUDDHA i Spa´t i VARBERG

Är du vaken?

Det här var lyckat!
Jag har varit på dopkonferens i Varberg, på Stadshotellet.

Konferensvärdinnan bjöd in oss till den fräscha spa-avdelningen - Asian Spa - där vi kunde koppla av och "glömma konferensarbetet"...
Glömma?
Snarare fördjupa - i bassängen, ha ha!

Fantastiskt fin miljö! Lyxigt.

Kan man ha en konferens kring Dopet? Det låter som en kulturkrock, men till er som inte är kyrkvana kan jag berätta att kyrkan arbetar helt "i tiden" med de möjligheter som finns.

Vi har samtalat kring vad dopet betyder för oss själva, vi har analyserat dopstatistik och tagit riktning framåt.
Hur använder massmedia ordet "dop" och varför är det så många som väljer att bära fram sina barn till detta heliga sakrament?

Tvättas ren från synden!

Det var skönt att få dra badrocken om sig och smyga uppför trapporna till spa-avdelningen.
Det japanska tecknet på rocken betydde "Stillhet" fick vi veta.
Och det sades med en röst så att vi skulle förstå vikten av det, och att det var lite exotiskt...

Värdinnan visste inte att hon hade kyrkans folk framför sig, som har "stillhet" som ett arbetsredskap, liksom...
Det var verkligen en kulturkrock!
Men vi sa inget...

Rökelse, dämpad belysning och gott om Buddha-statyer i nischerna blev lite för mycket för mig...
Bäst att göra ett korstecken i korridoren...

Blunda! Nu byter jag om.

Kyrkan trygg i bakgrunden.

Delar här mina högst egna tankar kring denna upplevelse.
Betonar att detta inte är kyrkans hållning till buddhismen, utan bara Helenes tankar (såsom hela denna blogg, som är ett uttryck för min enskilda hållning)
Nåväl.

Jag släppte provokationen. Lät mig sköljas över av mjukt turkosvatten och musik, som ingenting ville.
Buddha är bara en inredingsdetalj, sa någon.
Jaha...
Det tror jag inte på.
Jag går alltid bortom och bakom för att hitta det djupare uttrycket.

Han blundar. Buddha kräver ingenting. "Du slipper".
Hans slutna ögon signalerar Bry dig inte, Tänk inte, Se inte - varken de sjuka, gamla, hungriga eller döende...
Skönt ansvarslöst flöt jag omkring, på toppen av det högsta kastet...

Med sänkt blick vakade det stora buddhahuvudet över oss i bassängen - fjärran från det blodiga lidandeskorset... fjärran från missionsbefallningen:
- Gå ut och gör alla folk till lärjungar, döp dem...

Kan korset vara en inredningsdetalj?
Jesus, med armarna chict utsträckta... Nej, jag klarar inte av alla dessa trender som tömmer saker och ting på sitt innehåll!

Högt under hotellets takåsar försökte jag koppla av.
Ut genom fönstret såg jag Varbergs Fästning... ett monument över kontroll, rädsla och kungamakt.
Flöt runt och vände mig om. Där såg jag kyrktornet... som för mig är befrielse, kärlek och Gudsmakt.

Och rakt upp genom takfönstret, raklångt flytande i det sköna vattnet, såg jag himmelens fåglar flyga. Eller var det jag som flög?
Tyngdlös, gränslös och med en önskan att alltid få vara så tyngdlös och fri... bara flyta med...

Tömd. Tom?

I vilorummet inbjöds vi till vila på dynor på golvet, bland kuddar, rislampor och buddhabilder.
Ja, jag tömmer mig på allt mitt eget... tömmer och tömmer.
Nu är jag tom.
Vad gör jag nu? Välkomnar Nirvana?

Jag har som student deltagit i kristen djupmeditation enligt zenbuddhistisk metod.
Buddhismen är ett medel - inte ett mål.

Jag fann inte Gud, bara mig själv och mitt ego, som jag är ganska trött på...
Ska man vara sin egen gud?
Bevare mig väl så jobbigt! Det blir ingen höjdare... ett riktigt lågvattenmärke.

Buddhismen är en icke-religion för icke-religiösa.

För den materiella människan blir buddhismen en väg in i andlighet, över huvud taget.
Som dörröppnare är det säkert bra.
Bra som pulssänkare och stresshanterare.
Formen är vilsam.
Men jag finner inget innehåll...

Bara snyggt. Eller?

När jag spa-at färdigt tuggade jag i mig några apelsinhalvor och tänkte att:
- när människan blivit tömd just på allt sitt eget, det är då Kristus blir intressant.
Jesus bryr sig, han ser lidandet, han mättar de hungriga och uppväcker de döda!

Buddha släcker livstörsten. Jesus mättar livstörsten.

Ser du ljuspricken vid statyn?

Några kollegor gjorde en "installation" på torget och ställde ut några dopljusstakar i en tom bassäng.
Det var en vindstilla kväll. Vi trodde knappt våra ögon när vi såg att ljusen fortfarande lyste på morgonen, efter tolv timmar!
Bara det var ett under!

Dopljusets låga släcktes inte. Jesusflamman lyste genom mörkret.
För mig blev detta ett starkt vittnesbörd om det Jesus sa:
- Den som följer mig, skall inte vandra i mörker, utan ha livets ljus...

Ljusstake vid foten.

Amen!
Samtidigt tackar jag Gud att jag fått bada i lite fredlig buddhism, i skön reträtt-miljö.
Var sak på sin plats.

Så har jag dessa dagar själv fått leva i mitt dop - genom att dö från de tankar som inte är fruktbara, och genom att uppstå till nya insikter.
Tack.

Helene Sturefelt

Går i dopets tecken.