VIGSELTALET i MÖRRUM

Siri, lilla Wilma, Anna, Thomas och Mathilda.

Vilket bröllop!
Thomas och Anna Deutgens bröllop i Mörrum den 6 augusti var verkligen festlig!

Alla bröllop är festliga, oavsett hur många man är.
Själva äktenskapets ingående är ett stort och heligt ögonblick i varje människas liv.

Jag vill dela med mig av den glädje vi fick dela tillsammans.
Här kommer VIGSELTALET till ANNA OCH THOMAS DEUTGEN:

"Så mycket bättre"! Klang och jubel i kyrkan.

Vilken fantastisk dag! En vigselkonsert, en konservigsel i både tretakt och fyrtakt.

På kyrkporten här i Mörrums kyrka står två bokstäver. Man kan se dem även framme till höger och vänster om altaret.
Det är ett A och ett O - man skulle kunna tro att det var begynnelsebokstäverna för A-nna och Th-O-mas...
Men det är det inte!

Alfa och Omega.

Det är det grekiska alfabetets första och sista bokstav: alfa och omega.
I mitten ser vi Guds kärlek, i form av Jesus som samlar alla barnen och tar de svagaste i sitt försvar.

Kära Brudpar, Thoma och Anna.
Kärleken är livets början. Kärleken är ert äktenskaps Alfa - er början, och den skall få bära er genom hela livet.

Hur är det möjligt?
Hur ska det gå när musiken har tystnat och festen är över?
Kan kärleken verkligen bära genom hela livet?
Ja, det kan den.
När vår kärlek får vara rotad i Guds egen kärlek, då finns det en djupare källa att ösa ur.

Den kärleken som är tålmodig och stark, är just den vi ser på altartavlan hos Jesus.
Han brusade inte upp, han var inte skrytsam.
Tvärtom, han var mildheten själv mot den som var utsatt:
- Kom till mig, alla ni som arbetar och är betungade, jag skall skänka er vila.

Jesus, alltid i centrum.

Jag har fått glädjen att lära känna er lite grann.
Och jag ser den spännande kombinationen av två mycket olika människor, med olika bakgrund och olika musiksmak... och som just i denna olikhet är varandras motsatta och passande pusselbit!
Tillsammans är ni mycket starka.

Eller som du själv skrev, Thomas, i dansbandsvärldens första andaktsbok:
- Kan man blanda bön med bugg, frälsning med foxtrot?
Ja!

Norr möter söder... här i kyrkan möter dansband kammarkör!

Thomas, du gör Anna hel.
Hon behöver att du kramar om henne och håller henne länge i dina armar.
Anna, du gör Thomas hel.
Han behöver ditt varma leende som får allt annat att smälta bort.

Rollfördelningen är redan klar där hemma i Gustavstorps gamla skola där ni bor:
Anna snickrar och Thomas står i köket!

Håll er bröllopsdag levande. Ge varandra löftet varje år.
Och det vill jag uppmuntra er alla att göra, ni som är samlade här idag.
Löftena är färskvara...

Och när livet närmar sig Omega - livets slut - kan vi ta lärdom av den gamle kyrkofadern Augustinus, som sa:
- Människa, lär dig dansa, annars vet änglarna i himlen inte vad de skall göra med dig!

/Här trodde alla att vigseltalet var slut. Jag vände mig om för att ta vigselbeviset, men jag hade en överraskning på gång.../

Altaret i Mörrums kyrka. Ett bröd-bord.

Till dig, bestman Daniel Boo, har jag ett intyg på vem du är idag; du är nämligen upphöjd till "Vigselfadder"!
Det är nu din uppgift att stötta brudparet, finnas till hands i bakgrunden, måna gott för dem och be för dem.
Lycka till.

/Jag vände mig om igen mot altaret:/

- Nämen åh! Här ligger ju ett paket knäckebröd!

/Till Thomas och Anna:/

Jesus sa:
- Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra.
Thomas, du kommer ju från Norrbotten - och Falun ligger nästan där... Och det är ruter i dig... Alltså får du ett paket Falu Rågrut!
Anna, du är så skönsjungande och vacker... Alltså får du ett paket Delikatess-Knäcke!

/Jubel och applåder!/

Det är inte alltid man är ett smarrigt wienerbröd för varann... Minns då detta att vardagens knäckebröd är det som håller i längden!

Familjen Deutgens vigselpräst,
Helene Sturefelt

Anna och Thomas Deutgen.

BRÖLLOPSGLÄDJE - Deutgen & Olsson

Kyrk-svaj. Glad nervositet.

Första helgen i augusti har blivit årets största bröllopshelg.
Då är alla tillbaka från sina semesterresor och bruden är brun och grann...

Prins och prinsessa för en dag.
Det är fantastiskt att ha allt strålkastarljus på sig vid denna kärlekens fest.
Knäna skakar av nervositet, men hjärtat skuttar av glädje.

"Blir det du och jag?"

Imorgon ska kyrkklockorna ringa för Anna och Thomas.
Deutgen och Olsson ska bli Ett.
Kärlek och juridik omfamnar varandra.
Liksom dansband och kammarkörmusik. Norrbotten och Blekinge.
Sång och musik samsas med bibeltexter och böner.
Så spännande det ska bli!

Eller som Thomas själv formulerade det:

"KAN MAN BLANDA BÖNER MED BUGG,
FRÄLSNING MED FOXTROT?

TVÅ VÄRLDAR SOM MÖTS I EN ÅSKKNALL!
MEN VID EN NÄRMARE TITT SÅ HÖR FAKTISKT VÄRLDARNA IHOP.

I DEN HÄR BOKEN BEJAKAS LIVET, DANSEN OCH GUDS BUDSKAP.
OCH DET BLIR ALLDELES SJÄLVKLART!"

Detta är några rader ur baksidestexten på min andra bok "Prästen Tänker i Tältet" - dansbandstexter och evangelium från Ulvsmåla-festivalen.

Lisa Magnusson sjöng "Movie Star".

Ta till exempel "Movie Star" som handlar om en filmstjärna.
Vad händer när applåderna har tystnat?
Hur känns det när strålkastarljuset slocknat och alla gått hem?
Tomt...
Den tomheten har fått många artister att söka tröst på fel ställe.
Som präst kan man uppleva samma tomhet efter stora gudstjänster.

Jag citerar mig själv (ja förlåt att jag tar plats!):

"Vi är en avbild av Gud.
Inte till den yttre formen, utan till den inre.
Gud är Ande.
I vårt inre finns ett inre rum där Guds Ande bor.

Den samhörigheten kan viska i oss att vi är så oändligt älskade av Gud.
Långt mer än av alla filmstjärnor i hela världen.
Och när vi förstår att vi är uppmärksammade från Högsta Ort, då bleknar alla filmkontrakt.
När applåderna tystnat, då finns Guds kärlek kvar...."

Guds stjärn-himmel!

Det kristna äktenskapet är två förbund på samma gång.
Dels förbundet mellan människor, där guldringen är det synliga tecknet.
Dels mellan Gud och människa, där dopet är tecknet på tillhörigheten.

Jag önskar så att alla äktenskap kunde få vara en vila.
En glad vila.
- Hej älskling!

Varför låter vi det gå slentrian i våra förhållanden? Vem ska vi skylla på?
Vem har ansvaret?
- Du och jag...
Och vi väljer varandra! Varje dag. Ja!

Ja! Thomas och Anna!

Vår kärlek är inte prestation. Den vilar i Guds kärlek.
Där finns en källa att ösa ur när den egna förmågan sviktar.

Bröllopsglädje är att ha blick för varandra - och att även fästa blicken på Jesus, som beskyddar oss.

Tack Gud för att Din kärlek följer oss alla dagar.
Du låter mig ta ansvar, Du låter mig misslyckas.
Ja, Du är den som reser mig upp igen.
Tack himmelske Far. Amen.

Vigselprästen
Helene Sturefelt

Jesus i Mörrum.

BLI PRÄST?

Vem kallar Gud?

Ogräs, jordärtskockor och vinbärsbuskar trivs sida vid sida.
Jag dyker ned och rensar, tar bort det som jag inte vill ha i min trädgård.

Det gäller att veta vem man är och vilken uppgift man har även i hjärtats trädgård.
När man funderar på sin kallelse, tänker jag så här:

När man slås av Guds stora närvaro i livet är det lätt att utropa:
- Jag ska bli präst!
Det är inte alls säkert.

Först och främst är vi kallade att vara kristna.
- Jag vill bli kristen! En Kristus-vän!
Och så dyker man ned i bön och bibelläsning...

Jorda dig. Grundligt.

Ibland händer det att någon blir bländad av själva ämbetet och de fina kläderna...
Gud är helt okej, men...
Det är rysligt att möta någon som har klätt ut sig till präst... där tron inte vilar i hjärtats djup eller är integrerad med personligheten.
... där nattvarden kan kvitta och där dopet bara är en tradition...

När jag sitter i kyrkbänken förväntar jag mig av prästen att han/hon ska vara helgjuten i sin kristna identitet.
Även tviveln ska vara kommunicerande med Gud och församlingen.
Det ska finnas en lust att berätta om Jesus.
Det ska finnas en självklarhet i bönen.

Jag förväntar mig att man kan den bibliska historien och hela försoningsläran.
Jag förväntar mig att man kan ge förbön med handpåläggning - men man behöver inte kunna spela gitarr eller sjunga!

Vi får hjälpa varandra att växa mot Kristus.
Att vara präst är att agera med Kristus i ryggen! Vi talar å hans vägnar, vi lyssnar å hans vägnar.

Ståtlig.

Jag förväntar mig att prästen inte är rädd för synden, utan vågar konfrontera den och avslöja den.
Jag förväntar mig att han/hon kan lyssna in själens knutar och räcka frälsningens befrielse.
Ja, jag vill möta en präst som kan trösta, inte släta över, utan på allvar trösta med ord från den Gud som själv varit i avgrunden...

En korsmärkt präst.
Präglad av död åt egot och uppstånden i hjärtat.

Kläder, kläder, kläder...

SSB´s procession i Vadstena.

Heliga Birgittas bön är en riktig präst-prövnings-bön:

"O Jesus, Guds son, du som stod tyst inför dem som dömde dig,
håll tillbaka min tunga till dess jag fått besinna vad och hur jag skall tala..."

Detta är varje kristen människas bön.
Det allmänna prästadömet är alla kallade till!

Tack gode Gud för alla kyrkvärdar, konfirmandledare och frivilliga i sinnesromässan.
Tack för alla torggubbar, goda grannar och leende sjuksköterskor.
Hjälp oss alla att samverka och se vår plats i din trädgård.
Amen.

P.S. Blev du inte präst som du drömde om?
Var inte ledsen, det viktigaste är att du är Jesu vän, där du står!
Mitt i din vardag sänder Gud människor till dig som Han vill att du skall berätta för och be för...

Helene Sturefelt,
- som hade turen att möta sådana trofasta kristna.

Susanne Demånes granprinsessor.

VAD DÅ "FÖLJA JESUS"?

Lärjungar i Nikkaloukta.

Att vara kristen är att följa Jesus.
Är det samma sak nu som det var för tvåtusen år sedan?
Det finns många sorters lärjungar.
Vilket träffar dig mest?
- lydig, snarstucken, svärmisk eller tveksam?

Det var inga roliga alternativ...
Jag vill vara som Heliga Birgitta: ivrig, varm och frimodig!

Men i Lukas text talas det om tolv yngre män... och då blir det så här!
Följ med in i kapitel 9 vers 51-62.

Återspeglar Guds skönhet.

1. De lydiga lärjungarna förberedde Jesu ankomst i en samarisk by.
De tog ansvar. De marknadsförde, annonserade och kommunicerade.
Men det hjälpte inte.
Samarierna var sura för att Jesus hade vänt sina steg mot Jerusalem.

Men vi kan inte ta ansvar för hur andra ska ta emot tron.
Vi kan bara se till att vi själva gör det vi ska.
Resten får vi lämna.

Lämna. Gå vidare.

2. De snarstuckna lärjungarna blev upprörda å Jesu vägnar.
Sicket folk som inte vill ta emot Guds son!
- Herre, ska vi kalla ned eld från himlen som förgör dem? frågade åskans söner Jakob och Johannes.

Jag kan riktigt höra Jesus sucka... Lämna era TV-spel och kom till verkligheten!
- Nej. Mänskosonen har inte kommit för att förgöra människors liv utan för att rädda dem.
- Tänkte inte på det...

Inget oväder, tack! Alesjaure.

3. De fortsatte sin vandring och mötte en man som gav ett perfekt svar:
- Jag skall följa dig vart du än går!
Tro det.

Denna smått orealistiska inställning kallas för det svärmiska lärjungaskapet.
Petrus var också en sådan.
Och vi får gärna vara ivriga! Bara vi inte glömmer att vi är mänskliga, med fel och brister, såsom feghet och rädsla...

Jesus svarar:
- Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Mänskosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.
Jesus, de hemlösas vän.

Räven hann inte hem...

4. Den fjärde typen är de tveksamma lärjungarna, som ställer villkor.
- Följ mig!
Här kommer ett antal bortförklaringar. Du kan lägga till dina, och jag mina.

- Låt mig först begrava min far.
Det var väl rimligt, särskilt med tanke på hur varmt det är i Israel. Där ska en död komma i jord inom ett dygn.
Jesus svarar nästan snorkigt:
- Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike.

Jag vet inte om jag förstår detta...
Troligen ska sista versen ge tolkningen, nämligen att inte blicka tillbaka, inte älta det förgågna, inte sörja bittert, inte plåga sig med de döda över huvud taget!
Det kan omöjligen betyda att de döda ska ruttna ovan jord - begrav anständigt och värdigt.

Men som vanligt går Jesus djupare.
Släpp.
Gå vidare.
Låt Gud ta hand om dem som gått över på andra sidan!

Andra sidan, den dolda världen.

Gå du och förkunna Guds rike! Vad betyder det?

Hm... jag mötte en man som inför en begravning sa:
- Jag är inte religiös, men jag fick ett "bud" för en tid sedan, en uppmaning att släppa allt jag hade för händer och manades : "Åk hem!". Jag gjorde så, och hann precis innanför dörren då telefonen ringde:
- Din svärmor ligger på sitt yttersta.
Jag hann precis...

En tid senare upprepades detta - och jag är inte religiös! sa mannen - att jag fick denna ingivelse "Åk hem!".
Nu var det min egen mormor som låg för döden... jag hann precis säga farväl...

Efter begravningen sa jag till honom:
- Jag tror Gud söker dig...
Han tittade med inåtvänd blick och jag förstod att han tänkte tusen tankar...
En kallelse kan mycket väl börja med döden som väckarklocka.

Uppvaknande.

Nästa bortförklaring:
- Jag skall följa dig Herre, men låt mig först ta farväl av dem där hemma.
Inte heller det är orimligt.
Men med en stor familj på den tiden så kunde de ta längre tid än ett sms eller en kram... och risken att bli övertalad att stanna hemma, överhängande.
Alltså:
- Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.

... ty då plöjer man snett, tappar fokus och riktning och blir inte till glädje.

Jag tror inte att Jesus säger att man ska strunta i sin familj.
Vi ska visa varandra omsorg.
Men man ska inte låta sig styras av den!
Som kristen är det Kristus som är första prioritet.

Sammanfattningsvis kan detta bibelstycke påminna oss om:
1. ta gärna ansvar men ta inte över,
2. låt dig inte såras över andras dumhet eller ovilja,
3. var realistisk i din kapacitet att följa Jesus och räkna in din egen oförmåga... samtidigt som blicken är fäst på Honom som ger oss kraft,
4. det är inte du eller jag som ställer villkoren för efterföljelse!
Låt din tveksamhet bli till frimodighet.

Och det viktigaste:
- Blicken framåt! Inte bakåt.

Helene Sturefelt

Åt vilket håll tittar du?

MONA G - INGENTING ATT HÄMTA

Ingenting att titta på.

"HÄR FINNS INGENTING ATT HÄMTA!
INGENTING FÖR MIG!"

Försökte härma den gamla schlagern som Mona G brukar sjunga.

Jag stod framför publiken och låtsades kämpa med fjärrkontrollen, för att få igång TV´n.
- Det finns ändå ingenting att titta på! Och klockan är över Halv Åtta och jag är inte Hemma hos mig...
Jag är ju här i Ulvsmålatältet på dansbandsfestival, och ikväll kommer Mona G!

Mona Gustavsson i Ulvsmåla.

Uppe på scen läste jag ur min bok "Prästen tänker i tältet":

"Mona G gillar rosa. Hon är så snygg i sin vita jacka med puffärmar och dinglande örhängen.
Hon sjöng förra året när hon var här:
- Här finns ingenting att hämta, ingenting för dig!
Åh jo, din sångarglädje och värme!
Det här är den starka kvinnans sång, tänkte jag, hon som vet sitt värde och sina gränser.
- Jag har varit både blind och döv förut, men nu får det äntligen va´ slut, nu blir det Nej!
Vilken bra låt! En riktig feministpsalm!"

Jag tittade upp mot de 250 personerna i publiken och såg en man gå precis framför scenen med en bricka full av korv med bröd...
- Åh, här finns visst mycket att hämta!

Ung programledare.

Nellie presenterade Monas entré med liten flickröst... Alla skrattade och blev varma i hjärtat.
Monas berättade när hon kom upp:
- Förra året sa du, Helene, en sak som jag aldrig glömmer och som jag ofta berättar för andra.
Du sa att "Slumpen är Guds sätt att vara anonym" och det tycker jag är så bra!

Tack för responsen Mona.
Du är ett gott exempel på hur vi knyter ihop dansband med evangelium.

Glad och tjusig.

I kvällens reflexion lyfte jag fram oviljan att låta någon annan ta kontrollen i ens liv.
Att bli kristen är ju att låta Gud ta över, och det är inte säkert att man vill det...
Det är en god vaksamhet.
Vi måste vara noga med vad som styr över oss.
Å andra sidan låter vi lättvindigt pengar och ekonomi styra på ett sätt som krossar all mänsklig värdighet...

Om det är Guds kärlek som kallar, då behöver jag inte vara rädd.
Jag skriver i en av bönerna i min bok:

- Gud, jag vill inte bli förändrad.
Jag vill inte bli någon annan.
Men hjälp mig att bli mer mig själv!
Jag vill bli såsom Du har tänkt att jag skall vara.
Amen.

Vem vill vara halva sig själv, eller rent av en parodi?
Det är min egen erfarenhet att Gud lockat fram mycket mer av mig än någon människa skulle kunna göra.
Eller pengar...
Pengar är bara ett medel, inte ett mål.
Målet är himlen. Och jag sjöng:

HÄR FINNS MYCKET MER ATT HÄMTA!
HIMMELEN FÖR MIG!
JAG HAR VARIT BÅDE BLIND OCH DÖV FÖRUT
MEN NU FÅR DET ÄNTLIGEN BLI SLUT
HÄR FINNS HIMMELEN ATT HÄMTA!
ÄVEN TILL FÖR DIG!

Oj, där låg ett paket knäckebröd.
Någon som vill ha en bit av Livets Bröd?

Förvandlade ingenting-hälsningar,
Helene Sturefelt

GUDS TUMAVTRYCK

Guds tumavtryck i trädgården.

Det ser ut som ett hjärta med runda knoppar och ett spjut med stjärnkristaller, som upprepar sig i det oändliga...
Guds Tumavtryck.
Jag blev "nästan religiös" där jag satt framför TV´n och såg "Vetenskapens värld".

Jag är mycket fascinerad över hur matematisk naturvetenskap närmar sig teologin.

Newtons teori - universum är ett regelbundet urverk - är krossat.
Inte av kyrkan, nej, utan av vetenskapen själv. Det visade sig vara en tro som inte höll...

Universum som ett regelbundet mönster?

Turing skrev 1952 i England en artikel om hur naturens mönster kan beskrivas med matematiska termer.
Detta utvecklades ännu mer av ryssen Beluosov, som upptäckte att naturen har en egendomlig oförutsägbarhet, som inte stämmer med de etablerade terorierna.
Det gäller inte minst väderprognoserna...

Han utvecklade "kaos-teorin", som inte alls var välkommen bland andra forskare.
Allt måste omprövas...
Och det är mycket lättare att hålla fast vid det man vet, även om det är fel.

Kärn-fysik.

Beluosov såg att ordning och kaos är förbundna med varann i en återkopplande kedja.
Om man ser en bild i en spegel, så går den igen i oändlighet. Men om man fokuserar på en detalj, så kan man se att den förändras när den vrids i en slinga.

Man kallar det för "fjärilseffekten" (= Kan en fjärlils vingeslag i Canada påverka så att det blir storm i Mexiko?).

Forskarna menar att det finns en självorganisation i alla celler.
De är helt lika från början, men sedan delar de upp sig och blir olika delar i kroppen.
Hur vet cellerna vad de ska göra?

Jag sitter och ler nästan hela tiden.
Så kämpigt det är att beskriva tavlan utan att nämna konstnären...
För mig är det så självklart att vi skådar Guds intelligens på ryggen.
Gud har programmerat naturlagarna in i minsta molekyl.

Det intressanta är att det poetiska uttrycket "Gud är granne med kaos" plöstligt har blivit matematisk naturvetenskap - och det är ju redan teologi!

Färg-matematik.

Ännu en forskare, Mandelbrot, var mer intresserad av det oregelbundna mönstrena i naturen än de jämna och väl definierade.
Det måste finnas en formel även för det, tänkte han.

Och jag tänkte på när jag som sexåring satt och ritade av mosaikplattor som pappa hade tagit hem från golvläggarfirman.
Jag ritade av mönster efter mönster med mina kulspetspennor... och lade banor i hjärnan, som senare skulle vara till hjälp att som vuxen se och organisera det liv jag skulle leva.

"Smartest floors" 1965.

Mandelbrot såg en "självlikhet", ett enkelt mönster upprepades om och om igen, tills ett komplicerat mönster vuxit fram, till synes oregelbundet.
Exempel är trädets grenar, floderna genom landskapet och blodkärlen i kroppen.
Mandelbrot kallade detta för "fraktaler".

Varifrån kommer det komplicerade?
Svar: från det enkla.
Som upprepas.

När programmet kom mot sitt slut var jag alldeles glad - tills jag hörde den egendomliga slutsatsen:
- Denna själv-organiserande struktur är en inneboende del av universum - och kräver ingen aktiv designer!".

Det skulle låta som en triumf mot Gud - av den svenska speaker-rösten - men så var det inte när den engelska programledaren förklarade att vi just nu sett "Guds tumavtryck".
- - -
Tro inte att det finns någon mening!...
Evolutionen är fortfarande omedveten och utan tanke...
Stackars förledda mänska.
Så rädda är vi i Sverige.... Politiskt korrekta och religiösa analfabeter.

Omedveten utveckling från bär till sylt.

Livet är en helhet.
Det är inte intressant att stycka sönder naturen från det liv vi lever.
Naturen är poesi, matematik, musik och bön.

Tack Gud för dem som forskar.
Men jag ber att de skall ställa sina kunskaper i relation till Dig,
Du som är universums upphovsman och älskare.
Din Ande bor i oss, hjälp oss att inte förneka det.
Amen.

Helene Sturefelt
- tummen upp!

BARFOTA UTAN STRUMPOR - men med MATS PAULSSON!

Att jorda sig.

Så skyddslösa vi är! Sårbara in på bara skinnet.
"Barfota utan strumpor och skor..." sjunger Mats Paulsson.

Denne underbare poet och vissångare besökte tältet i Ulvsmåla i fredags.
Vi hade ett fint samtal innan på gräsparkeringen, om hur kyrkan - när den fungerar - är det bästa och starkaste som finns.
Men när kyrkan inte fungerar - då är det det sämsta man kan råka ut för...
Så antingen eller.
Det gäller att vara Antingen. Och barfota.

Utan strumpor och solglasögon.

Mats Paulsson har gjort en spännande musikproduktion tillsammans med ALEXANDER RYBAK.
En ung, norsk eurovisionsongcontest-vinnare möter trygg, äldre Taube-liknande östgöte och gör en underbar skiva musik.
Just nu snurrar "Jag föddes ur havet" på min CD-spelare.

De konstaterar ödets ironi - eller är det en "högre timing"?  - att deras samarbete är till tröst och hjälp i Norge, nu när bearbetningsfasen har kommit igång efter dödsskjutningarna.
Vilka ord man än använder, så känns de för små.
Men man måste våga vara sårbar även när man tröstar...

Förberedelse. Publiken börjar komma.

Mats Paulssons dikt "Innesluten":

"INNESLUTEN I JORDENS FAMN
SKALL DU ALLTID VARA
VEM DU ÄR
- OCH VAD DU ÄR
DET BEHÖVER INGEN FÖRKLARA
TIDEN GÅR, OCH TIDEN STÅR STILL
ALLTING FINNS OCH HÖR DIG TILL".

Jag hade en begravning en gång av en konstnärlig kvinna.
I min hand höll jag en enkel keramikskål som hon format.
Den blev en sinnebild av hennes liv och den fick stå på kistan, som en symbol.

När vi kom till orden:
- Av jord är du kommen...
... så fyllde jag skålen med mull...
- Jesus Kristus skall uppväcka dig på den yttersta dagen.
Ett ljus tändes och fick sedan lysa i keramikskålen.

Så bär jorden hoppet.

Mats Paulsson och Caroline Broström.

I Ulvsmålatältet sjöng Mats Paulsson med värme, mjukhet och lång erfarenhet av det som livet kan utsätta oss för.
Det var både leenden och eftertanke.
Kvällen avslutades som alltid med Herrens välsignelse.
Jag tog av mig mina röda gummistövlar och ställde mig barfota på scenen...

Utlämnade till livets hårda villkor, vill vi ändå öppna vårt hjärta och nederkalla Guds frid över oss alla.
- Herren välsigne er och bevare er... Herren vände sitt ansikte till er och give er Frid.

Sakta körde jag hem på skogsvägarna, genom de dimbeslöjade sommarängarna.
Jag kryssade mellan grävlingar och nattspringande rävar...

Skolycka.

Lyckligt hemma möttes jag av en hall full av skor.
Jag klev över barnbarnens allra näpnaste tygskor och hjärtat blev ännu varmare.
Det ligger barfotabarn och sover i sängarna...

Godnatt.
Helene Sturefelt
- festivalpräst och Mats Paulssondiggare.

Någon är barfota.