LIBYEN och LIBANON

Libanesiskt café i kvarteret Haga.

Det är inte lätt med geografi.
Vi måste ju vara uppdaterade när världsnyheterna flödar över oss.
Man försöker hänga med, men ibland blir det fel.

Som i helgen då vi var i Göteborg.
I Hagakvarteren finns det gott om cafeér och mysiga ställen.

- Libanesiska specialiteter, det blir fint! Här går vi in.

Vi förflyttades till 50-talet och ner till Nordafrika - eller är det Mellanöstern?
Libanon eller Libyen...

Gamla radioapparater.

Jag var hungrig och blandade ihop begreppen.
Men för att visa min trevliga artighet sa jag ändå:
- Det är ju roligt att få visa sitt stöd till ert folk på detta sätt.
- ?
- Vi önskar ju att det ska bli en fredlig upplösning av revolutionen, försökte jag.

Caféägaren log och fattade ingenting.
Inte jag heller, men sa:
- Hur mår ert folk?
- Lite upp och lite ned...

Dubblett i Goddag Yxskaft!
Så pinsamt.
Men pajerna var utmärkt goda och vi fick en trevlig stund tillsammans.

Mangopaj med libanesisk snötopp!

När jag kom hem tänkte jag efter.
Libanesisk är inte detsamma som libysk...
Aha, de var alltså inte landsmän från Libyen, som just nu kämpar mot Gadaffi, de var libaneser från Libanon, norr om Israel.

Det borde jag ju veta, så många gånger som vi läser om Libanons cedrar i Gamla Testamentet!

Du är säkert inte lika okunnig som jag, men visste du att Libanon betyder "den vita" på hebreiska?
En 160 km lång bergskedja, 2050 m hög, dominerar dettta lilla land, som ofta har vita snötoppar - ungefär som skidbacken i Hestra när vi satt på tåget hem från Göteborg i måndags...

Skärp dig, nog ser du skidbacken vid lyktstolpen?

Jag läser att vid foten av denna bergskedja fanns förr i tiden stora vingårdar och längs bergssluttningarna låg täta skogar i terrasser.
Libanons cedrar var välkända och omtalade. Detta land var öknens motsats.

"Ymnigt må säden växa i landet, ända till bergens topp.
Dess frukt må susa likt Libanons skog..."
Psaltaren 72:16

Cedrar - kan man känna en talldoft då?

"Den rättfärdige grönskar som ett palmträd,
som en ceder på Libanon växer han till".
Psaltaren 92:13

Jag vill gärna vara som en ceder!
Den är motsatsen till vår tids hysteriska ungdomsideal, då man inte bör vara äldre än 17.
Fy sjutton!
Tänk att aldrig få mogna, att alltid vara ung och dum...

"Ännu när de blir gamla, skjuter de nya skott, de frodas och grönskar,
för att de skall förkunna att Herren är rättfärdig, min klippa,
Han i vilken orätt inte finns."
Psaltaren 92:15-16.

Inte ceder. Vad är det då?

Det låter ju precis som min vän Birre Grefbäck i Vadstena.
Har hon fyllt 80 år?

Birre har använt Martin Lönnebos frälsarkrans och under flera år utarbetat meditativa frälsarkrans-andakter i Heliga Birgittas Klosterkyrka.
Fastän skinnet är skrynkligt likt barken på ett cederträ, är livskraften till goda idéer flödande.
Hon är ett hoppfyllt föredöme för mig.

Finns Libyen omnämnt i Bibeln?

Jag söker och finner i Apostlagärningarnas kap 2:10 berättelsen om när Helig Ande utgjöts över lärjungarna den allra första pingstdagen.
I Jerusalem bodde fromma judar, som kom från hela den då kända världen.

"När dånet ljöd samlades hela skaran och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas.
Vi är parter, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen.
Vi har kommit hit från Rom, både judar och proselyter, vi är kretensare och araber - ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar."

Med tanke på dagens situation i denna del av världen, är det stort att tänka på hur Guds omsorg ville nå perserna i nuvarande Iran, liksom turkarna och araberna...
Det är som om Lukas, som skrivit Apostlagärningarna, ville visa hur kristendomen nu skulle spridas vidare.

Jag skulle, i min religionsdialog på bussen, vilja påminna de iranier och araber jag möter om Guds kärlek till alla folk.
Ty så älskade Gud hela världen..

Lärjungarna, som alltså "talade i tungor" - inte som ett sludder utan som fullt begripliga språk, bortom sin egen förmåga - väckte många frågor:

"I sin häpnad visste ingen vad han skulle tro och de frågade varandra:
- Vad betyder detta?
Men andra gjorde sig lustiga och sa:
- De har druckit sig fulla på halvjäst vin."
Apg 2:12.

Drucken på vattenpipa?

Men jag har aldrig hört någon drucken prata begripligt, varken på svenska, göteborgska eller skånska...
Ständigt dessa bortförklaringar när Gud är verksam... fastän det är just det vi längtar efter!
Gud, kom och berör oss!

Så sitter vi där i vår egen kyrka, och vi kommer från Blekinge, Östergötland och Danmark, och var och en får höra hur Gud löste Jesus Kristus ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp.
Apg 2.24.

Hur ska jag bota min dåliga geografiska känsla?
Måste nog åka dit...
Vågar man åka till Turkiet?
Om Helig Ande skyddar oss och leder oss så...

Guds frid till alla folk.
Eder cedertorra Helene Cederfelt.

TULLSKOLAN PÅSKVANDRAR

Fredrikskyrkan.

Det är lika roligt varje gång!
Att träffa skolbarn och prata om bibelns stora berättelser.
Välkomna till Fredrikskyrkan!

Idag fick vi fint besök från Tullskolan.
Åk 4 fick göra en påskvandring och se sju olika scener, uppbyggda över kyrkbänkarna med lerfigurer och små palmer.

Följ med!
Nu berättar vi världshistoriens största drama, som har fått hela vår tidsräkning att rätta sig efter en enda person... Jesus Kristus.

Detta blogginlägg vänder sig till er i skolåldern. Ni kommer nog att känna igen en del...
Det är sexton bilder.

1. Jesus rider in i Jerusalem

PALMSÖNDAGEN

Jesus vet att det är hans sista vecka i livet. När de närmade sig Jerusalem bad han två lärjungar hämta en åsna som han kunde rida in på i staden.
Det var för att profetordet skulle uppfyllas:
- Se din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna.
Fullt med folk var samlade till påskhögtid i Jerusalem. Många kände till löftet om hur Messias skulle komma. Nu började de ropa:
- Hosianna Davids son!
De bröt kvistar från träden och la sina mantlar på marken - det är det som är vår tids "röda matta"!

Vill du läsa mer?
Slå upp Matteus kapitel 21 vers 1-11.

Jesus förklarade för sina lärjungar att han skulle bli utlämnad för att bli korsfäst.
Men de förstod inte vad han menade.
Under tiden samlades översteprästerna, som var avundsjuka på Jesus, i Kajafas palats för att smida planer. De ville röja undan Jesus, men hur?
Det måste ske med list...

Matteus kapitel 26:2-5

2. Judas tänker ut sin list...

JUDAS

En av lärjungarna, han som hette Judas Iskariot, gick till översteprästerna och frågade:
- Vad vill ni ge mig om jag utlämnar Jesus till er?
De räknade upp trettio silvermynt (ungefär en dagslön).
Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att peka ut honom.
Matteus 26:14-16.

Det märkliga är att Jesus hade ju valt ut de tolv lärjungarna själv.
Han hade alltså valt ut någon som skulle förråda honom... för Jesus visste att allt detta måste hända, hur svårt det än var.
Varför?
Jo, för att bryta människans ondska som leder till död, måste Jesus liksom döda döden inifrån... genom att själv dö.
Hur då?
Inte på ett våldsamt sätt som skadar andra, nej utan på ett stillsamt sätt, så att alla skulle förstå att Jesus är fridens man och Guds son.

3. Jesus instiftar den första nattvarden.

SKÄRTORSDAGEN

- Varför heter det Skär-torsdagen?
Ordet "skär/ skära" betyder ren/rena. När man är smutsig och tvättar sig blir man ju "ren och skär"!
Denna påsktorsdag handlar om att mänskligheten nu skulle renas från sin synd och skuld.

- Det går väl inte?
Jo. Men först lite bakgrundskunskap. Vi backar till ca år 1200 före Kristus.

Har ni sett filmen "Prinsen från Egypten"? Den handlar om Mose när han ber Farao släppa folket fritt från slaveri.
Farao är stenhård. Inget hjälper.
Gud tvingas sända den ena plågan efter den andra.
Till slut hotas alla egyptiska pojkars liv, men israels folk ska räddas undan från dödens ängel, genom att slakta ett lamm och stryka dess blod på dörrkarmen. Då ska dödens ängel gå förbi och ingen dö där inne.

Att gå förbi heter "pesach" på hebreiska och det har blivit vårt ord för "påsk".

4. Dödens ängel gick förbi.

Det var bråttom för Israels folk att fly från Egypten. De hann inte baka bröd som jäste, bara snabba tunnbröd.
Denna befrielse från slaveriet firade israels folk varje år.

Nu ska påskmåltiden förberedas. Jesus och hans lärjungar hade inget eget rum eller "församlingshem" att vara i, så de fick låna ett rum i stan.

Judas var med vid sista måltiden. Undrar vad han tänkte....
Vad tror ni?

- En av er ska förråda mig, sa Jesus.
De blev alldeles bestörta och sa:
- Det är väl inte jag, Herre? - - -
- Den av er som doppade handen tillsammans med min i skålen är det...

Och ni vet ju vem det var, eller hur?
Judas Iskariot...
Läs mer i Matteus kap 26:20-25.

Vad hände med Judas sen?

Han orkade inte leva med det han hade gjort. Han sa:
- Jag har förrått oskyldigt blod.
Judas gick och hängde sig, olycklig... Han begravdes på en plats som de sedan kallade Blodsåkern.

Läs mer i Matteus kap 27:3-10.
Efter det valde de in en man som hette Mattias till ny lärjunge, så var de tolv igen.

5. Jesus tog ett bröd...

NATTVARDEN

Jesus tog en bröd och tackade Gud och sa:
- Detta bröd är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse.
Sedan tog han vinbägaren och sa:
- Tag och drick. Denna bägare är mitt blod som blir utgjutet för er till syndernas förlåtelse.

Är vi kannibaler? Nej!
Vi äter ju inte hans kropp utan vi äter brödet som påminner om hans kropp.
Vi dricker inte hans blod utan vinet som påminner om hans blod.

- Usch... varför ska vi göra det?
För att få del av hans kraft och "smaka livets seger över döden".

6. Petrus är en stark ledartyp.

Där står Petrus. Han säger att han aldrig ska svika Jesus!
Stämmer det?
Nej. Innan tuppen gal på morgonen ska Petrus tre gånger ha förnekat att han känner Jesus...
Inte bra. Vilket svek!
Nu går vi vidare.

GETSEMANE

Jesus behöver be för att orka gå in i döden. De går till en trädgård med gamla olivträd.
Jag har varit i Getsemane själv och sett de urgamla knotiga olivträden. En del tror att de är över tusen år, ja kanske till och med tvåtusen år, från den tid Jesus levde på jorden.

Han ber tre av sina lärjungar att vaka och be med honom.
Men de är så nervösa och trötta att de somnar...
Känner ni igen er?

7. De somnade...

Hur ber Jesus?
Han ber att få slippa... om det är möjligt... men ändå är han så nära Guds vilja att han ber de fantastiska orden:
- Ske Din vilja Gud, inte min...

Läs mer: Matteus kap 26:36-46

Arga steg hörs. Nu kommer soldaterna!

JESUS FÄNGSLAS

Det fanns ju ingen TV, radio eller tidningar på den här tiden. Hur visste man då hur Jesus såg ut? Vem av alla var det? Bara de som hade träffat honom kände igen honom.
Nu går Judas fram och kysser Jesus på kinden... Det var tecknet "han är det".

8. Judas ska förråda Jesus med en kyss.

Jesus var lugn när de grep honom.
Men inte de andra! Petrus blev så arg att han högg örat av översteprästens tjänare.
- Sluta! Stick tillbaka ditt svärd! sa Jesus och läkte mannens öra.
Han var fridens man.

Men de hade fortfarande ingenting att anklaga Jesus för.
Han hade ju inte gjort något ont, bara varit snäll och god - mättat de hungriga, läkt de sjuka och förlåtit människorna deras synder.

De bad falska vittnen anklaga Jesus falskt för onda saker han inte gjort.
Men ingenting stämde.
Till slut frågade de:
- Är du Guds son?
- Du själv säger det.

Man fick absolut inte säga att man var "Guds son" - det var att häda mot Gud och göra sig själv alldeles för stor, i högfärd och övermod.
Både judar, kristna och muslimer är överens om att det finns bara EN Gud.
Jesus är som ett "utflöde" av Gud. De är ETT och hör ihop.

9. Hos den romerske ståthållaren.

PONTUS PILATUS

Men judarna var jättearga nu och gick till romarnas ståthållare, som kunde bestämma dödsstraff.
Pontus Pilatus visste att Jesus inte hade gjort något ont.
För att rädda Jesus lät han folket välja om han skulle frige rövaren Barabbas eller Jesus.
Pilatus var övertygad om att folket skulle välja Jesus.

Tvärtom ropar de:
- Korsfäst! Korsfäst!

Pilatus blev förtvivlad när han såg att det bara blev värre.
- Jag är oskyldig till denna mannens blod, sa han och tvättade sina händer.

Läs mer Matteus kap 27:15-26.

10. Barabbas i bakgrunden.

KORSFÄSTELSEN

Soldaterna hånade Jesus och pryglade honom. Sedan fick han själv bära tvärbjälken över sina axlar.
De gick utanför staden till en plats som hette Golgata, det betyder "Skallen".
Där var tre stolpar resta i marken.
Händerna och fötterna spikades fast och så lyfte de upp tvärbjälken på stolpen, så att det bildade ett kors.

11. Rövarna pratar med varandra.

Förbrytaren till vänster hånade Jesus och sa:
- Andra har han hjälpt, men sig själv kan han inte hjälpa... Hoppa ned från korset, om du kan...
Rövaren till höger om Jesus, sa:
- Tyst! Vi får vad vi förtjänar, men Jesus har inte gjort något ont!

Och så frågade han:
- Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.
Jesus svarade:
- Sannerligen, redan idag skall du vara med mig i paradiset.

Denna dialogen är det bara Lukas som har skrivit ned, i kap 23:39-43.

12. Maria och Johannes.

KVINNORNA

Vid korset stod de kvinnor som också hade följt Jesus. Det var bland annat Maria från Magdala.
När Jesus såg sin mor Maria stå bredvid Johannes, sa han:
- Mor, där är din son.
Och eftersom Josef var död, sa han till Johannes:
- Där är din mor.
Med det menade han att Johannes nu fick ta hand om Maria.

Nu var allt fullbordat.
- Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör, sa Jesus.
In i det sista var han en fridens man.
- Fader, i dina händer lägger jag nu min ande.

Jesus gav upp andan. Jesus var död.
Det blev mörkt, en solförmörkelse som var olycksbådande.

Skulle ljuset någonsin komma tillbaka igen?

13. Den döda kroppen läggs i klippgraven.

GRAVLÄGGNINGEN

Eftersom det var en stor högtid i Jerusalem fick inga döda kroppar hänga kvar. De skulle tas ned inför sabbaten.
Soldaterna gick runt och krossade benpiporna på de som ännu levde.

Men när de kom fram till Jesus såg de att han inte andades. För säkerhets skull stack de ett svärd genom hjärtat. Ut rann "blod och vatten".
Blodet hade koagulerat och det är ett tecken på att man är död.

Johannes berättar själv om detta i sitt evangelium, kap 19:25-37.

En man som hette Josef från Arimateia fick ta ned Jesu döda kropp. Den virades in i linnebindlar och blev lagd i en klippgrav.
Både romerska och judiska vakter stod utanför. De var fiender och kollade att ingen av de andra skulle stjäla kroppen...

14. Ljusets ängel!

UPPSTÅNDELSEN

På tredje dagens morgon kom kvinnorna till graven för att lägga kryddor vid hans döda kropp.
Men en ängel satt på stenen och vakterna hade svimmat...
Ängeln sa:
- Varför söker ni den levande bland de döda?! Jesus är inte här! Han har uppstått, som han sa att han skulle göra!

Maria frågade en som hon trodde var trädgårdsmästaren:
- Vet du var de har lagt vår Herre?
Men det var Jesus... och han såg på henne och sa:
- Maria!
Då kände hon igen honom... och sprang bort och berättade det för de andra lärjungarna, för att de också skulle få se - och tro att allt verkligen var sant.

De såg linnebindlarna ligga kvar, ihopsjunkna, som om Jesus hade dunstat ur dem!

En  del tror att man har funnit de gömda och bevarade tygstyckena i Italien på 1800-talet.
När det fotograferades för första gången, såg man avtryck från blod och svett bilda en kropp med märken av en törnekrona och spikhål.

15. Jesus har uppstått!

VAD HÄNDE SEN?

Alla, utom Tomas Tvivlaren, fick möta Jesus.
- Jag tror inte på det om jag inte själv får känna på hans sår!

Då kom Jesus genom stängda dörrar och höll fram sina händer till Tomas.
- Var så god, stick din hand i mina sår!
Tomas föll ned på knä och sa.
- Du är min herre och Gud!
- Saliga ni som inte ser men ändå tror!
De orden var riktade till alla oss som lever nu.

40 dagar senare lämnade Jesus jorden i sin himmelsfärd och lärjungarna startade kristna församlingar.
Där var mycket kraft och glädje.

Guds Ande kom över dem och tog bort all deras rädsla. De blev starka och frimodiga.
Vet ni hur Guds ande avbildas?
Titta under taket på predikstolen, där sitter en duva. Den är tecken på att Guds Ande är här.
Alla som är döpta har fått del av Guds Ande.

När jag upptäckte det, blev jag enormt glad. Det betyder ju att även vi kan få del av Guds kraft och bli starka och glada!
Då är det inte "highway to hell" - alltså den breda motorvägen till helvetet med mobbing och grupptryck - utan "the small path to heaven" - den smala vägen till himmelen när man visar varandra hjälpsamhet och kärlek!

16. Duvan i taket. Och en skugga...

TILL SIST

Det här blev ett jättelångt inlägg, med många bilder.
När "Stilla veckan" kommer, då kan du själv göra påsk hemma.
Varför inte bygga upp ett eget landskap?

Här kommer flera tips, men läs dem en annan dag.
Nu är ni nog jättetrötta och behövde rast alltihop!

Er tillgivna "knäckebrödspräst"
Helene Sturefelt.

Bygg din egen kyrka!

Klicka här och se hur man kan "leka kyrka" på ett fint sätt:
http://helenesturefelt.blogspot.com/2010_03_01_archive.html

I vintras mötte jag några skolklasser inför firandet av advent.
Om ni vill läsa om vårt möte, klicka här:
http://helenesturefelt.blogspot.com/2010/11/skolbarnen-tanker-infor-advent.html

Hur blev mötet i Fredrikskyrkan? Jo, så här:
http://helenesturefelt.blogspot.com/2010/11/barnen-i-kyrkan.html

GÄST I VERKLIGHETEN

Verklig gäst.

En del lever sitt liv genom musik och film.
Några lever sitt liv genom tro och hopp, hoppet om en himmel.
Båda sorterna känner sig som främlingar i världen.

De förstnämnda är eviga turister.
De andra är pilgrimer.

Jag läser ett resetips om de bästa utsikterna i Paris.
- Hotel du Notre Dame de Paris erbjuder boende med en känsla från Oscar Wildes dagar.
- Vackra Sacre-Coeur lockar mängder av folk. Köp med dig en kaffe eller en påse finare godis och njut av våren.
Skriver Magnus Falkehed i Metro den 4 april 2011.

Jag får en stark känsla av overklighet.

Overkligt.

Detta är filmgenerationen som ständigt söker snygga kulisser till sitt eget fattiga liv.

En plats för bön och tillbedjan blir turistbakgrund till "en kaffe och finare godis" - gud, jag tror jag dör så ytligt!
Du har väl din MP3 i örat så att du har lämplig musik - mysik, mysig musik - till din kuliss, gärna gregorianskt hörredu, det passar fint till Guds Heliga Hjärtas kyrka...
Bah!

Har du tänkt på att när någon tycker att en verklig händelse är riktigt bra, då säger man:
- Det här är nästan lika bra som på film!
Lika hemskt också, kan man väl tillägga.

Den konstgjorda världen är den enda (?) verklighet man kan referera till.
Stackars.

Livet har stannat.

Jag tänker på motsatsen;
- alla de som upplevt livets smärta och utsatthet, men mitt i det funnit Gudstron.
Guds närvaro har berört i det djupaste mörker.
Just där.

När alla försvar och förklaringar tynat bort - då är allt så avskalat att Gud kan anas, bortom begrepp och föreställningar.
Som Närvaron.
När musiken tystnat och ridån gått ned - och bara tomheten återstår - då kan turisten växla identitet och bli pilgrim.
Ställ ned din kaffe kopp! Spotta ut det fina godiset och Gå In I Kyrkan!

Låt verkligheten bli verklig!
Inte på låtsasfilm, inte med ljudeffekter, utan på riktigt.

Förankrad på jorden och i himlen.

Att vara kristen är för mig att se livet som det är - på gott och ont.
Men inte bara det.
Bibeln ger mig nya ord som massmedia inte har... och som naturvetenskapen saknar...

Jag har fått ord för en himmel som är på riktigt.
Inte ett önsketänkande, inte med p(s)almer från Bahamas eller med möbler från Oscar Wildes tid, utan en himmel som mitt hjärta redan vet finns - bortom.
Och inuti.

Palmvalven i Vadstena.

Circus Cirkör kommer till Vadstena klosterkyrka i sommar - 2-4 juni - och uppför Tomas Tranströmers dikt Valven.
De vill med sina trapetskonster visa en annan dimension, en andlig dimension, som orden inte kommer åt.

Budskapet är att den ytliga turisten plötsligt kan byta fokus och drabbas av Guds närhet, i rummet och i katedralen och bli - en pilgrim.
Du kommer väl dit och tittar?

Nej, inte titta som en dum betraktare, utan som om du verkligen fick syn på din egen själ!

Jag är en modern pilgrim och en främlig i världen. Jag lever visserligen här och nu, men hämtar inte näring av världens puls. Den tillfredsställer mig inte.
Tvärtom suger den musten ur mig.

Men himmelens funktion är att jag får större och djupare förståelse för tillvarons mysterium.
Detta livet är inte allt.
Gud låter mig smaka den Stora Verkligheten - där våld och ondska ska förintas och Guds kärlek bli allt i alla.

Då behöver jag inte sitta med "en kaffe" bakom nån berömd byggnad och låtsas vara någon jag inte är.
Nej, som kristen i världen har jag en "bättre plats" och lever med ett annat "tillstånd".

Jag lever inifrån och ut.
Inte utifrån och in.

Men när jag har varit i kyrkan i bön och lovsång - då är inte inte fel med en kopp kaffe!

Jag lyfter ögat mot himmelen...

Ger dig en gammal psalm som avslutning, Johan Ludvig Runebergs ord i psalm 141:

Jordisk vän kan lindra nöden, för en vän som hjälp begär,
Jordisk kärlek går i döden, blott om den besvarad är.
Men var ser vi här en man, som så tåligt älska kan
att han allt för mänskor lider, som i hat mot honom strider.

En vers till!

Han på korset, han allena, annan är ej funnen än,
Han, Guds Lamm, det fromma, rena, dör för ovän som för vän.
Ingen skillnad Jesus gör, lämnar ingen utanför.
Aldrig tröttnar han att kalla: Kom! Min frid jag er er alla.

Det är lite mer än vad resebyrån kan utlova...

Verkliga hälsningar,
Helene Sturefelt - som fotograferade Göteborgshjulet igår.

GÖTEBORGSOPERAN - Sunset Boulevard

På väg till operan.

Vill du se en stjärna?
Gå på Sunset Boulevard på operan i Göteborg!
Är inte det en film från 50-talet? På operan? Konstigt.

Det var med nyfiken spänning vi närmade oss detta äventyr.
Vi gick genom en glastunnel ner till hamnen, men nu måste vi väl ha gått fel?
Där borta är ett nybyggt hamnmagasin - nej det är det som är Operan!
Så häftigt, vilken arkitektur.

Som en för.

Och aldrig trodde jag man kunde mixa en gammal film med sång och dans i rafflande tempo, dessutom med en långsmal bassäng med vatten strax ovanför orkesterdiket!
Där skulle huvudpersonen drunkna...

Handlingen i Sunset Boulevard är egentligen både ytlig och ointressant:
- Stumfilmsstjärnan Norma Desmond falnar när ljudfilmen tar över.
Hon är divig och bortskämd och försöker köpa tillbaka framgång och kärlekslycka.
Skulle det lyckas?

Hur skulle jag stå ut med att sitta här i tre timmar - inklusieve paus?

Kontrasterna är stora.

Vasakyrkans altare. Starkt intryck.

På förmiddagen, innan vi åkte till operan, var vi i Vasakyrkan och deltog i en levande liturgi, där "Livets bröd"-texten förkunnades och delades ut vid nattvardsgången.
Eviga ord blir levande när de tas emot i tro.
- För dig utgiven, för dig utgjutet.
Underbart att få vara del i ett stort sammanhang, med de båda sönerna på var sin sida...

Låt nu nattvarden bli en tro i handling. Räck ut handen till den som behöver dig.

Vid järntorget inväntade vi spårvagen. En darrig kvinna med taskig balans bad att få hjälp över spåren.
Visst.
Hon hade varit hos tandläkaren. Jag hade varit i kyrkan.
- En tand utslagen...
- För dig utgiven... en arm...

Vi gick så sakta att jag hann se två kärleks-initialer inlödda i spårvagnsspåret... ha ha!
Typiskt göteborgare.

Tidningsläsare.

På spårvagnen läste vi Metro:
- Rensa ut dina shoppingsynder, vårstäda din garderob och bli stilsmart.

Rensa ut ditt överflöd... Stil-smart...?
Jag kan inte hjälpa det, men jag föraktar det ytliga.
Det är en sådan aningslöshet mot majoriteten människor som går i trasiga kläder - utan att ha klippt sönder dem själva...

Tillbaka till Sunset Boulevard.

Förväntan.

- Våra kyssar kan förstöra för såååå mångaaaa, sjöng den unge Joe Gillis som förälskade sig i Betty på operan.
Han skulle hjälpa den gamla stumfilmsstjärnan att göra come back, men känslorna drog i väg åt annat håll...

Livets scenbyte och opernas scenbyte gick i samma tempo.
Allt samtidigt. Allt nu.

Var är jag? I Hollywood som ligger i Göteborg? Eller i Jerusalem?
När är jag? 1950, år 30 eller 2011?
Allt på en gång.

Scenografi, koreografi och regi var utmärkt i högmässan - nej jag menar på operan!
Den ytliga handlingen bleknade bort i fantastisk teknik med bildduk, snurrande scen och - bassägen...

Pang! Där dog Jesus på korset - ja, kanske om han levt i vår tid.
Men nu var det den unge Joe som blev skjuten av den desperata Norma, som inte levde med sin tid utan hade hakat upp sig i dåtiden.

Druknad... tidning...

Snubblande på scen stapplade han fram till orkesterdiket, d v s där den smala bassängen med vatten var och - drunknade.
På låtsas.
Men det som hände i kyrkan på förmiddagen var väl på riktigt?
Ja, fast för länge sen.
Norma Desmond sjöng Andrew Lloyd Webbers "As if we never said goodbye", bländad av sig själv...

Jo, jag stod ut i tre timmar.
Det var en konstnärlig upplevelse av stora mått.

Inget att haka upp sig på.

Vi gick ut från Göteborgsoperan, förbi fullriggaren och "läppstiftet", passerade en bro över ett vattendrag i folkvimlet.
Diset gav vika för kvällssolen.
Och plötsligt kändes det som om det var vi som gick på Sunset Boulevard!
Men det var bara Avenyn, på väg upp till Götaplatsen.

Det gäller att veta om man är en stjärna på väg upp, i dalande eller redan slocknad.

Lysande.

En del tror att Jesus Kristus har slocknat.
Men han lyser som aldrig förr!
Hans ljus lyser genom alla som bär honom i sitt hjärta; i Nordstans shoppingcenter, på Sahlgrenskas akutintag och hos dem som serverar kyrkkaffe nere vid Vasakyrkans fikabord.

Och till skillnad från den skjutne och druknade manusskrivaren Joe Gillis, uppstod Jesus igen.
Det kan man uppleva varje söndag.
Utan abonnemang på operan.

De allra bästa västkusthälsningar
Helene Sturefelt

Ridå. Applåder.

ENERGI FRÅN OVAN

Biskops-energi.

Biskop Antje är på visitation i Listers och Bräkne kontrakt, med temat Energi.
Jag uppskattar hennes förmåga och vilja att bygga broar mellan tro och liv.

Hon har mött näringslivsfolk och talat kraftkällor med Karlshamns Energi.
I Olofström besökte hon Nordenbergsskolan där eleverna studerat ämnet Livsenergi.

Varifrån hämtar vi vår kraft?
- Musik, träning, kompisar och familjen.
En elev berättar om hur viktig tystnaden är för att hämta energi.

Jag tänker på tystnaden i dödens närhet.
Den tystnad som talar, som ger plats för det andliga skeendet.

Kraft från ovan.

Jag har haft en begravning idag. Stämningen i kapellet var en speciell blandning mellan sorg och saknad och livsnära tacksamhet.
Jag har fått lov att dela några tankar.

Den familjemedlem som inte längre är kvar i det jordiska livet, lämnade många spår efter sig.
Särskilt detta uttryck:
- Var är du nu?
- Jag har mina ställen...
... och mitt i tårarna kom skrattet, för han blev så levande igen.

Av jord är du kommen. Treenig kant !?

Men i dödens närhet fick hans ord nu en djupare dimension. Människan har sina ställen, även bortom tid och rum.
Den som är död har gått ur tiden, in i Guds evighet.
Det är det tillstånd som inte är åtkomligt för våra sinnen, bara för vårt hopp.

Jesus visade själv med sitt liv att döden inte är slutet.
Efter bitter långfredag kommer det en påskdagsmorgon.

Eftersom flera av kapellets gäster kände igen mig på nåt sätt... från TV 4 "Halv åtta".. var jag ju tvungen att knyta an till knäckebrödet!
Eller rättare sagt: eftersom den avlidne varit duktig på att baka och alltid haft färskt bröd till hands, läste jag ur Johannesevangeliet om Livets bröd:

- Jag är livets bröd, den som kommer till mig skall aldrig hungra, sa Jesus.
Joh kap 6:35.

Så viktigt det är att vi är bröd för varandra, särskilt när sorgen kommer.
Vi behöver ge varandra själslig energi och tröst från ovan.

Solenergi. Skaparen hälsar.

Plöstligt bröt solen igenom kapellfönstret och träffade familjen rakt i ansiktet.
Det gick ett sus genom alla, och åter igen ett skratt!
Det var en klockren hälsning från Tajmingens Mästare, Gud själv...

- Herren låte sitt ansikte lysa över er...

Jag tappade andan själv för en sekund.
Det var liksom för bra...
Men jag har upplevt det många gånger förr och jag tror inte ett dugg på slumpen.
Skinnet knottrade sig under prästskjortan och jag drog ett djupt andetag, och log.

"Bröd från himlen" genom fönstret.

Herre, fyll tomrummet...

Det var ljummet ute och jag tog en långpromenad hem. Jag klev över stock och sten, snår och ris, och tänkte med tacksamhet hur fin en begravning kan bli, när man har den öppenhet som familjen hade.

I tomrummet efter en älskad familjemedlem vill man klamra sig fast länge...

Gå inte.

Det känns som om självaste barken lossnar och livsenergin vill rinna iväg...

Kraftlös.

På skogsstigen kom två kvinnor gående. Jag hade blicken i fjärran.
- Är det inte... ? ... du som var med på TV?
- Va?
Jag tittade upp och mötte två glada ansikten.
- Jo.

Otroligt. Igenkänd mitt i en skogsbacke med mössan på sned.
Vi bytte några glada ord.
Vilken energi det ger att vara spontan och våga tilltala varandra!

Jag har fått mycket andligt bröd idag.
Tack alla.
Guds ansikte lyser mot oss.

Helene Sturefelt
- brödpräst (nej! Nu blev det fel!).
Bäst att pausa några dagar... Återkommer 4/4.

APRIL APRIL - EN IMAM?

Vad lurar under isen?

Kommer ni ihåg barnramsan:
- April april din dumma sill jag kan lura dig vart jag vill!
Så sa man ialla fall i Göteborg när jag var liten.

Jag trodde det var ett tidigt aprilskämt när jag läste att Sofia församling i Stockholm tänkte anställa en imam.
Ska en muslimsk företrädare avlönas av kyrkoskattens medlemspengar?

Tanken var att imam Othman Al-Tawalbeh skulle arbeta med ett integrationprojekt "Tillsammans för Sverige" i Fryshuset. Stockholms stora moské och Sofia församling skulle vara samarbetspartners.

Jag har har vänt och vridit på detta.
Och tänker så här:

Helig Ande förmedlar frid.

Å ena sidan:
- är det mycket bra att Svenska kyrkan tar religionsdialogen på allvar!
I den linjen står även jag.

- om det är väl förankrat i kyrkoråd och kommunicerat med församlingsmedlemmarna så kan det ge stora fördelar:
- nämligen att skapa vänskaplig förståelse OCH att tydliggöra likheter och skillnader... de skillnader som stavas Jesus Kristus och hans försonande kärlek.

Det skulle ju kunna komma muslimer till del, på ett kontrollerat sätt (eftersom vi inte får missionera... återkommer till det).

Å andra sidan:
- är detta ett tecken på kyrkans brist på identitet?

Jag citerar prästen Annika Borg:
- Om kyrkan inom sig kan tillåta andra religioners ledare förkunna sin tro, är detta en stor förändring i Svenska kyrkans lära, som behöver genomlysas av läronämnd, biskopsmöte och kyrkomöte.
- kan Svenska kyrkan även anställa ledare som är buddhister, ateister och andra Kristusförnekare?

Att vi behöver dialog är det ingen tvekan om!
Om vi saknar egen kristen förankring, då blir detta livsfarligt och undergräver vår tro.
Men så länge vi har varma, kloka Kristusförkunnare kan vi mycket väl ha andra trosföreträdare i vår närhet.

Jag är dock tveksam om vi ska använda våra skattepengar till det.
Hellre en diakon extra än en imam...

Men har församlingen gott om pengar... jo, då kan jag tänka mig ta ställning för Sofia församlings agerande, med tillägget att det skall vara förankrat.

Vad är andligt avfall? - -

Sofia betyder ju vishet. Religionsdialog är vishet.

Men en sak förstår jag inte:
I ett kommande biskopsbrev går biskoparna gemensamt ut med att avråda dop av asylsökande.
Om den asylsökande får avslag och skickas tillbaka till sitt hemland, riskerar hon/han att bli förföljd och dödad om hon har lämnat islam och konverterat till kristendomen.

Det är ju god omsorg, kan man tycka.
Men ska inte personen själv avgöra detta?
Om jag har mött Jesus, vill jag ta emot honom och markera min tillhörighet.
Ska kyrkans överhuvud hindra det?

Dopet ökar inte möjligheterna till att få asyl.
Det är inte det det handlar om. Dopet är ingen biljett till att få uppehållstillstånd.

Magisk dag på isen vid Saltö.

Det handlar om detta du ser på fotot som min syster Pernilla har tagit:
Guds hand har blivit uppenbar genom den kärlek Jesus visade.
Eller som iranska Anna sa:
- Jag döpte mig för att Jesus gav sitt liv med mod, därför måste jag också vara modig.

Har biskoparna glömt sin första kärlek??

Att älska Jesus är ju att ge hela sitt liv till honom, som ett vittnesbörd om att han har löst oss från prestationens ångest, våldets förbannelse och dragit oss in i den himmelska gemenskapen... med försmak redan här och nu.

Vill biskoparna förhindra det?
Är inte det ett andligt förmyndarskap som sätter sig över både missionsbefallning och frälsningsglädje?

- Om man kommer till tro tänker man inte på riskerna, säger Anna, som fått undervisning om kristen tro och lever i församlingens gemenskap i Spånga-Kista.

Och jag tänker på vår vän ökenaraben från Irak som sa:
- Jag var muslim som en regel, men jag är kristen i hjärtat!
Och så gjorde han slängkyssar till triumfkrucifixet på altaret i kyrkan.

Det finns många aprilskämt.
- April, april din dumma sill... Vem är den dumma sillen?

Ingen dum sill!

Det är inte klokt egentligen, man ansäller en imam men samtidigt avråds präster från att döpa konvertiter in i den kristna gemenskapen!!
Någonting är fel.

Man driver inte med Guds kallelse.

Jesus Kristus, hjälp oss att leva nära Ditt hjärta.
Amen.

Helene Sturefelt