SALT- eller SOCKER-KRISTEN

Var är saltet?

"NI ÄR JORDENS SALT.
MEN OM SALTET MISTER SIN KRAFT,
HUR SKALL MAN FÅ DET SALT IGEN?"

Jesus säger att vi kristna ska vara som ett salt.
Är vi det?

Tänk om man går in i kyrkan med sin nöd och sitt sökande - utan bekännelse - då tror de, som ser en komma ut en stund senare, att man är en sån där "kristen". Och så måste man leva upp till andras förväntningar... fast man bara gick in och tände ett ljus i sin nöd...

Det tar tid för bekännelsen att växa.
Det tar tid att våga erkänna "Jesus är min vän den bäste".
Ett ljus i mitt mörker. Ett salt som smakar.

Om man lägger potatisen i kokande vatten utan salt, då lakar man ur alla mineralerna.
Potatisen blir näringsfattig.

Det blir samhället också, om inte vi som kristna finns där med vår sälta.
Livet blir näringsfattigt.

Urgröpt kristendom

Det talas allt mer om att den kristna kyrkan både ska och måste ta politisk ställning i frågor som rör mänskovärde och skapelse. Just nu gäller det de kristna i Irak.
Lokalt i Karlskrona gäller det att bevara grönområdena mot exploatering.

Religionsblindheten gör att den sekulariserade svensken tror att vi har kyrkan som en hobby.
Men vi tillhör inte en hobbykyrka!
En kyrka utan ryggrad, hu!
Fast ibland undrar man ju... särskilt när jag lyssnar till predikningar utan Kristus, där allt är medhårs.
Socker-kristendom.
Lika illa, som när allt var mothårs.

Saltet svider i såren.
Ju fler sår, desto ondare.
Ju mer synd, desto argare blir man på den som påstår att man behöver en läkare...
... tills man hamnar nere på den mentala bottnen att inget annat återstår.
- Jesus, hjälp mig!

Då gäller det att vi kristna inte förväxlar vår roll med Gallans funktion.
Allt för många kristna har beska kommentarer fulla av förakt och galla över dem som misslyckas.
En del förväxlar sin roll som "salt" med att vara sura moralister.

Och för mycket salt dödar!
I Kategatt är det 3 %, det känns. Här i Östersjön är det bara 0,5 %, det räcker.
Att bada i Döda Havet är en mycket egendomlig upplevelse av att flyta ovanpå... som en död fisk... fast levande.

Jag lyssnar

Jag mötte för ett tag sen en underbar människa som utstrålade värme och förståelse, rakhet och sanning, kärlek och hopp. Hon var för mig ett salt.
Hennes ord värmde, hon förmanade och det sved. Hon gav hopp och jag anade Kristus.
Inte sockerkristen. Inte besk galla, inte förbittrad syrlighet, inte förgrämd som en saltstod.
Nej, kärleksfull och förmanande.
Det var en lisa för själen.
Du vet, man kan ju känna sig helt utpumpad som människa.
Även i kyrkan, när man prioriterat fel.
Eller upp-pumpad av felaktiga förväntningar.
Luften går ur.

Locket av!

Vad gör man?
Jo, bakar en god pumpa-paj! Varsågod:

Gröp ur en pumpa. Koka bitarna i lättsockrat vatten ca 15 min.
Häll av spadet och kyl det till måltidsdricka.

Blanda det mjuka pumpafruktbitarna med 3 tsk kanel, 3 tsk kardemumma, en knivsudd kryddnejlika (börjar lukta pepparkaka!), ett stänk salt (jodå!) och 1 dl råsocker.
Tillsätt 3 dl creme Fraiche och 2 ägg.
Inget mjöl behövs.

Häll fyllningen i en pajform som du klätt med en pajdeg (200 g smör, ca 4 dl mjöl, 3 msk vaniljsocker).

Grädda pumpakakan i ca 50-60 min i 200 grader.
Servera med vipsgrädde.
Vips!

 Helene Sturefelt
- inte utpumpad, men lite salt i kanten.

BLODBAD I BAGDAD

Jag visste inte. Visste du?
Varför rapporterar inte massmedia mer om blodbadet i Bagdad?

Tidningen Dagen är en av de få som skriver:
- Stoppa avvisningarna av kristna irakier.
- Kristna ledare ställer sig gemensamt bakom uppropet till Migrationsverket: Anders Arborelius, Anders Wejryd, Ulf Ekman, Gudrun Bodström m fl.

Massakern i den katolska katedralen i Bagdad i söndags klarnar allt mer sedan ögonvittnens berättelser länkas ut.

Elisabeth Sandlund, Dagens chefredaktör, skriver:

- Blodbadet är ingen engångsföreteelse. Tidigare attacker har ägt rum. Risken är överhängande att de blir fler  sedan terrornätverket al-Qaidas irakiska gren proklamerade att "samtliga kristna centra, organisationer och institutioner, ledare och troende utgör legitima mål".

Varför?

Jag citerar vidare:
- Behandlingen av de kristna irakierna är inte det enda exemplet, men kanske det värsta, på den religionsblindhet som kännetecknar svensk migrationspolitik.
Det finns en skriande inkompetens som yttrar sig i förslag till dem som skickas tillbaka att de inte ´ska skylta med sin tro´.
Det pekar på såväl total okunnighet om den kristna trons väsen som ett förakt för den religionsfrihet, som är stadfäst i FN´s deklaration om mänskliga rättigheter, skriver Elisabeth Sandlund.

Dagen saxar ur Expressen:
- Migrationsverkets råd och Sveriges hantering av kristna irakier bygger på en djup okunskap om vad religion innebär för många. Det är inte ett fritidsintresse i klass med innebandy... utan ett fundament i ens egen person.

Fader ADRIS HANNA är präst och rektor för syrisk-katolska kyrkan i Sveirge.
Han har haft täta kontakter med vänner i Bagdad.
De har beskrivit hur mördarna tog sig in i domkyrkan och sköt människor på nära håll, som om det vore en lek... blodet sprutade, flöt och rann...
De som sökte skydd i sakristian blev uppletade och avrättade.

Fader Adris fortsätter:
- När attentatsmännen förstod att säkerhetsstyrkorna försökte ta sig in i kyrkan, valde de att spränga sig själva och för att skada så många så möjligt i kyrkan.

Fader Myassar i Bagdad vädjar till Sverige:
- Skicka inte tillbaka kristna irakier! De möts av våld och fattigdom. Det finns inget skydd här.

Trots blodbadets grymhet, hälsar han:
Oavsett vad de gör mot oss så kommer vi fortsätta att älska dem. Vi litar på vår Gud att Han kommer att hjälpa de här människorna. Vi förlåter dem, säger fader Myassar.

Nuri Kino, en av Europas mest prisbelönta undersökande journalister, har skrivit om situationen i Irak i sin bok "Gränsen är dragen".
Det finns ett uttrryck på arameiska, Jesu modersmål, att "kniven har nått benet":
- I skino matyo lu garmo.

Nuri Kino säger:
- De kristna irakierna jagas av polis i Sverige för att utvisas, och i Irak står de på alla islamistiska fundamentlisters listor.
Vad har de gjort?
- De kommer att dödas för att de är just kristna, eller för att de har varit frisörer, alkoholbutiksinnehavare eller för att de har jobbat åt amerikanarna.

Jo, jag vet. Vi har dem på nära håll här i Karlskrona.

Dagen försökte nå migrationsminister Tobias Billström men utan resultat.
Hans pressekreterare hälsade att:
- Det här är en fråga som regeringen inte förfogar över, vem som får stanna och på vilka grunder. Återkom när det gäller frågor kring lagstiftning.

Jaha. Tack...

Nuri Kino säger:
- I skino matyo lu garmo Billström! Sluta göm dig bakom floskler om rättssäkert asylsystem eller att den irakiska staten kan skydda tvångsutvisade. Du vet att du ljuger i båda fallen. Vi tillåter inte att en till skickas tillbaka till döden.

Skriv ditt namn på Dagens namnlista:
SKICKA INTE KRISTNA TILL IRAK!
Gå in på Dagen.se
Läs också http://katolskmamma.blogspot.com/

Jag menar att vi upplever en kraftig KRISTO-FOBI just nu.
Islam ska vi stryka medhårs, men kristnas öde tiger vi ihjäl.
Vad har hänt med oss?
Ynkedom!!

Jag har hört deras berättelser.
Vi kämpar för dem. Vi ber... och gråter...

Helene Sturefelt

BÄDD-FRÄSEN

Bädd-fräs?

Har du varit med om att radiokanalerna hoppar när man kör bil mellan två sändare?
Det händer ganska ofta där vi bor.
Karlskronasändaren är vid havet medan Radio Kalmar är minst 100 m ö h.

Så här knasigt kan det bli när radion hoppar mellan två kanaler.
Den ena sände att tekniskt program om en maskinoperatör som investerat i en ny bäddfräs (vet du vad det är?).
Den andra kanalen sände ett relationsprogram.
En liten radiofräckis:

Verkstads-fräckis

"Nu är det full fräs i Bernes verkstad.
I dagarna investerade han södra Sveriges största bäddfräs."

"Mannen skrattade och letade upp sin hustru mellan kuddarna."

"Det är väl bara tokiga smålänningar som gör sådant" sa han."

"- Jag älskar dig! sa han och kysste henne passionerat.
-  Din kärlek är värd mer än guld, viskade hon, och sparkade av sig täcket."

"Det handlar om överlevnad. Den nya maskinen kostar över 4 miljoner kronor."

- "Jag vill leva hela mitt liv med dig!
-  Tänk om vi skulle förlova oss..!?"

"Om inte vi gör den här satsningen så är det någon annan som gör det, säger den ansvarige maskinoperatören."

"De rumlade runt så lakanen snodde sig.
- Du är underbar! sa hon och kramade honom hårt."

"Det är en mycket avancerad maskin, den här bäddfräsen, och kräver duktigt utbildad personal".

" - Lämna mig aldrig!"

"Det är ett sätt att nischa företaget och få nya kunder".

" - Det ringer på dörren!
- Vem kan det vara? - - -"

Fräsigt

Det är underbart att vara två!
Och det är gott att ha ett jobb att gå till.
Med fräs.

Äktenskapet är en fantastisk "uppfinning".
För att fortsätta på föregående inlägg om Luther, så säger denne Martin från 1500-talet om äktenskapet:
- Det är till för alla. Munklöftena kan inte upphäva Guds ordning och befallning.

Vad är Guds ordning?

- För att undgå otuktssynder må var man ha sin egen hustru. Guds skapelse och ordning nödgar till äktenskap.

Det betyder att samlivet sätts högt! Sexualiteten erkänns som en god och viktig kraft och glädje.
Visste du att Luther hävdade det?
Han var ju munken som lämnade klostret och gifte sig med en nunna... och fick många barn!

Det är bara ett fåtal människor som själva vet att de inte är ämnade för sexuell gemenskap.
Men det bestämmer ingen annan, det vet man själv.
Märkligt nog är det allt fler i vår tid som väljer att leva a-sexuellt.
Det är varken bättre eller sämre inför Gud.

Det betyder också att påven har fel när han hävdar att celibatet är nödvändigt för den som ska prästvigas.
Åter igen: var står det i Skriften?

Snarare står det ju i Paulus brev att församlingsföreståndarna var gifta.
Kunde de inte hållar rätt på sin familj, hur skulle de då kunna sköta om en församling?
Äktenskapet hålls högt som en god gemenskap, vila och glädje.

Väl-slipad...

Jo, det var ju det där med fräsen...
Vet du vad det är?
Det är liksom en maskin som slipar och jämnar till det...
... ungefär som ett äktenskap... som slipar och jämnar till ens vassa kanter...

Helene "fräs" Sturefelt
- lyckligt gift.

GÅ I KLOSTER

Birgittasystrarnas Gästhem, Vadstena

Dragningen åt klosterlivet har fått en renässans.
Retreater och tidegärdsböner är en form för andlig fördjupning som många söker.

Så här i allhelgonatid vill jag dela med mig av min uppfattning av klosterlivet.
Det är dels egna erfarenheter, dels vad Luther säger om klosterlivet såsom en felaktig väg till syndernas förlåtelse...

I en tid av överdriven individualisering och översexualisering är det skönt att finna en plats som är annorlunda.
När jag första gången steg in i heliga Birgittas Klosterkyrka i Vadstena, slogs jag av en stark andlig "energi" och närvaro som drev mig till tårar.
- Äntligen hemma.

Byggd av bönestenar

I den miljön, som Pilgrimscentrum förvaltar med bön 3-5 gånger om dagen, fick mitt jag omslutas av ett urgammalt kollektiv, som först och främst gav näring åt min själ, men som också såg till kroppens helhet.

Den bild vår tid ger av mig som människa är:
- Gör dina val! Lev oberoende! Var attraktiv!
Och jag blir så trött av denna falskhet.

Att få leva klosterliv några dagar är att bli hel igen.
- Rutiner som bär, gemenskap som bär, ett inre som får lysa.

Heliga Hjärtats Kloster, Omberg.

Vid flera tillfällen har jag fått förmånen att besöka Mariadöttrarna på Heliga Hjärtats Kloster på Omberg.
Såsom jag har hört Syster Gertrud berätta, så drivs dessa kvinnor till klosterlivet av en glädje att få tjäna Gud genom bön och de egna händernas arbete.

Det finns inget tal om att det är ett frommare eller finare sätt att leva.
Det finns inget förakt för oss andra som kämpar på här ute i världen...
De utstrålar värme och tillit.

Nu vågar jag mig på ett tillbakablickande:

När kristendomen blev statsreligion smög sig makt och korrumption sakta in.
De kloster som då uppstod, var ett salt och ljus för kyrkan, där Guds ord var i centrum.

Klostren blev stora lärosäten, ja som ett sorts universitet för Skriftstudier och andra vetenskaper, som skolade både präster och biskopar.

Så småning om blev klostret också en plats där rika familjer placerade sina unga flickor och pojkar för att få dem försörjda... och spara in på deras arv.

När vi kommer till 1500-talet så har klosterväsendet spårat ur, så till den milda grad att de förvanskade hela evangeliets budskap.
Luther skriver - jag citerar ur Augsburska bekännelseskrifterna, sid 78:

"På Augustinus tid var klostren fria brödrasällskap.
Men löftena och tukten gjorde klostren till fängelser.
Många unga har av misstag lurats in i detta stånd utan att veta vad det innebär.

De lärde att munklöftena hade samma värde som dopet och att syndernas förlåtelse och rättfärdiggörelse inför Gud kunde förtjänas genom detta levnadssätt."

Hur kan en kristen någonsin säga att Guds nåd kan förtjänas?!
Hela Nya Testamentet görs om intet! Jesus på korset hädas.

Kristus har gjort Allt för oss.

Luther forsätter, sid 81:

"Guds bud fördunklas liksom den rätta gudsdyrkan då människorna får höra att endast munkarna befinner sig i fullkomlighetens stånd.

Nej, häri består den sanna fullkomligheten och den sanna dyrkan av Gud:
- icke i celibat eller tiggeri eller i ovårdade kläder!"

Jag är fostrad i Luthers anda att alltid söka stöd i Skriften för mitt sätt att tänka och leva.
Ingenstans står det om klosterlivet.

"Det är högst skamlöst att säga  att munklivet förtjänar det eviga livet!
Dessutom tillfogar de Kristus smälek genom detta."
(sid 294)

Men det står "Bed oavlåtligen".
Och det kan man ju göra även när man dammsuger eller åker buss...

Det felaktiga är att frälsningen blir villkorad.
Nåden är inte längre gratis.
- Du måste göra...
Då blir kristendomen som vilken religion som helst där man kämpar med att blidka Gud...
Nej. Protest. Tillbaka till källorna.

En berättelse:

ANTONIUS Eremiten bad att Gud skulle visa honom hur långt han hade framskridit i sitt levndassätt.
Gud talade i en dröm och visade honom en skomakare i Alexandria, med vilken han skulle jämföra sig.
Följande dag begav sig Antonius till staden och frågade skomakaren vilka andliga övningar han ägnade sig åt.
- Varje morgon ber jag en kort bön för hela staden, svarade han, sedan tar jag itu med dagens arbete.

Härav förstod Antonius att rättfärdiggörelsen icke vanns genom det levnadssätt han valt, som eremit.
(sid 295).

Birgittasystrarnas nybyggda kyrka

GÅ I KLOSTER?

1) som en tidig utbildningsplats
2) för att slippa äktenskapet eller spara in på arvet
3) för att förtjäna Guds nåd genom att leva bättre än andra..
4) idag: för att söka Guds frid i en överstressad tillvaro.

Motivet har växlat. Stora insikter vunnits men också liv som förspillts.
Luther själv trodde ju att han kunde finna en nådig Gud om han gick i kloster.
Men det var inte så.
I den stora översättningen av Galaterbrevet blir befrielsen tydlig.

Först:
"Ni är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen, ni har hamnat utanför nåden."
Gal 5:4

Sedan:
"Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse.
Vi blir rättfärdiga genom tron på Kristus"
Gal 3:13 och 2:16.

Alltså:
Jag går gärna i kloster en tid för att helt ägna mig åt bön och tillbedjan.
Men jag är inte bättre för det! Inte ett dugg.
Bara mer samlad.
Sedan återvänder jag till vardagen och fortsätter leva med bönen, i varje andetag.
Tills individualismens överkonsumtionskrav utarmar mig... då är det dags igen att åka till Vadstena!

Min gemenskap med Kristus vilar helt i vad han har gjort för oss på korset, med sin uppståndelse och himmelsefärd.
Jag har med öppna händer tagit emot hans försoning och vill leva i den, varje dag.

Vi går ut ur klostret...

Lunds stifts biskop Antje får avsluta med goda ord:
- Dopet utgör grunden för livet som kristen. Här ges oss allt gratis, av nåd.
På dopet vilar vår kallelse att leva modigt, i tillit och i kärlek, med Jesus som förebild.

Helene Sturefelt
- en vanlig människa, som har det otroligt bra,
i Kristus!

LUTHER OCH HELGONEN

Mån-gloria

Det är snart Allhelgonahelg.
Ljusen ska glimma på kyrkogårdarna och våra tankar går till dem som inte längre är kvar i detta livet.
Men hur är det med helgonen?
Vilket förhållande har vi till dem i vår lutherska kyrka?

Dessa höstlovsdagar har huset varit fullt av folk - mostrar och kusiner - och de stora grytorna har puttrat.
Nu har alla åkt och då tar jag fram en spännnade bok: SVENSKA KYRKANS BEKÄNNELSESKRIFTER.
- Är den spännande?!
Ja!
Här ska du får höra några friska ord från Martin Luther och vad han sa om helgonen för 500 år sedan.

Luther talar än idag

Bakgrunden är att kyrkan (den katolska) missbrukade både mässan och helgonen på så sätt att man kunde sälja syndernas förlåtelse genom att "läsa mässan" för privatpersoner, mot betalning... och man bad till helgonen för det var lättare... och kunde också ge inkomster.

Jag citerar (men skriver om till lättare svenska):

"Skriften lär inte att vi skall åkalla helgonen eller begära hjälp av dem.
Skriften ställer Kristus framför oss såsom den ende som kan försona och medla."
(sid 66, XXI Om dyrkan av helgonen)

Luther älskade den kyrka han tillhörde.
Han såg folkets förtryck och kyrkans utnyttjande av deras rädsla. Han ville föra kyrkan tillbaka in på det spår som Skriften själv visar.
Många egendomliga religiösa missbruk hade smugit sig in i kyrkans liv.
Präster och lärare undervisade inte om "tron allena", utan påbjöd både vallfärder och mässläsningar för att man skulle finna nåd inför Gud.

Luther protesterade.
Och citeraade i sin tur ännu äldre skrifter av kyrkofäder, här Hieronymus:

"Han talar icke om att åkalla helgonen utan om att ära dem."

Hur gör man det?
Luther förklarar på sid 242:

"Vi ger helgonen tredubbel ära:
1) Vi tackar Gud för dem. Gud har gett oss helgonen som goda lärare och visar genom dem att han vill alla människors barmhärtighet.

2) Att ära helgonen stärker vår egen tro.
Exempel: Petrus fick förlåtelse för sin förnekelse, då kan också vi få det.

3)  Efterföljelse. Kunde dessa helgon leva hängivet efter Kristi sinne, så kan vi.

Men det står ingenstans i Bibeln att vi skall be till helgonen, inte heller bygga några altaren eller ens namnge våra kyrkor efter dem!

Ett altare till Svarta Madonnans ära, Gdansk.

Luther frågar:
- Kan ni visa med något skriftställe att vi har ett löfte från Gud att helgonen (som bara är vanliga människor, dock mycket genomlysta av Guds kärlek) hör våra böner?
Nej, det kan ni inte.
Varför fortsätter ni då? resonerar Luhter, jo, för att ni vill inte bli av med den inkomstbringande helgondyrkan...
(sid 243).

Det är tuffa ord. Och sanna.

På 1500-talet hävdade man att dessa goda människors förtjänster kunde komma andra till del...
Det här är ren avgudadyrkan, säger Luther:

"Motståndarna kräver vid helgondyrkan icke blott åkallandet av dem utan också att deras förtjänster kommer andra till del.
De gör alltså helgonen inte bara till förebedjare utan också även försonare!
Den äran tillkommer Kristus allena!

De ställer Kristi verk i skuggan och överflyttar på helgonen den förtröstan om Guds barmhärtighet som bara tillkommer Kristus.
De inbillar sig nämligen att Kristus är strängare och helgonen mildare..."
(sid 244).

Kristus allena, Gdansk.

Hur är det idag?
Du vet nog att vi varje fredag får besök i vår kyrka av polska turister, som är katoliker.
Jag välkomnar dem med glädje och berättar att vi har bara 1 altare...
De ser sig omkring och tycker vår kyrka är mycket konstig, ofullbordad i sin avsaknad av helgonaltaren.

Samtidigt förstår de vad jag menar att kristendomen har bara 1 väg till Gud, och det är genom Kristus.

Hör vilka underbara löften han själv har lämnat efter sig:

"VADHELST NI BER FADERN OM I MITT NAMN
SKALL HA GIVA ER" (Joh 16:23)

"KOM TILL MIG, ALLA NI SOM ARBETAR OCH ÄR BETUNGADE,
JAG SKALL SKÄNKA ER VILA" (Matt 11:28)

"PÅ DEN DAGEN SKALL TELNINGEN FRÅN JESSE ROT STÅ SOM TECKEN FÖR FOLKEN,
OCH HEDNINGARNA SKALL I BÖN VÄNDA SIG TILL HONOM." (Jesaja 11:10).

När vi var i Polen senast, besökte vi flera fantastiska kyrkor, bland annat med detta privata altarrum:

Privatkapell, Gdansk

Det väckte många starka känslor inom mig...
Det här är inte rätt...
Ingen kan "äga" Kristus.
Ingen kan "äga" nattvarden som sin egen, utan att andra får deltaga... och att denna läsning skulle rädda de redan döda ur "skärselden..."

Vad säger ni som är katoliker och läser detta?
Hur är det idag?
1500-talets problem finns inte på 2000-talet, men vissa bruk lever kvar, som hindrar vägen.
Varför gå en omväg när vi kan gå till Kristus direkt?
Är helgonen mer intressanta än Han är?

Dialogen fortsätter.
Ära vare Fadern och Sonen och Den helige Ande. Punkt.

Helene Sturefelt
- utan gloria.

DANSA TILL HELGONENS ÄRA?

Danscentrum

Kan man göra det?
Dansa till helgonens ära?

Jag ska berätta om ett helgon och en märklig dröm jag hade i natt.

De första kristna samlades på graven när en kristen broder eller syster hade avlidit.
De dansade till Guds ära, i tacksamhet över Kristi seger över döden.
De dansade för att hålla de onda krafterna borta och de dansade i glädje.

Våra helgon är ofta martyrer. De har hellre gett sitt liv än avsagt sig sin gemenskap med Kristus.
Därför säger man att den kristna tron växte med blodets hjälp...
Vad är det som är så starkt i kristendomen att de är beredda att själva dö för den?

Observera att det handlar inte att "döda andra"!
En sådan inställning vittnar bara om att man har fel, men inte vill erkänna det. Då är det bättre att döda sina kritiker...

Ljus i mörkret

Igår var jag på stiftsgården Åkersberg i Höör. En tisdag i månaden är det Helig Dans, öppen för vem som helst.
Denna kväll dansade vi i tacksamhet över de helgon som är våra förebilder.

Gisela Döhler berättade om:
- Lucia, Fransiscus, Katarina av Siena, Teresa av Jesusbarnet i Lisieux, Maximilian Kolbe i koncnetrationslägret och Moder Teresa.
Varje helgon fick en dans:
- cocek, valle, sta dhia, nebesko kolo... eller en enkel tripudium.

Rena grekiskan, säger du och slutar läsa.
Vänta!

KATARINA av SIENA är Italiens främsta kvinnliga mystiker.
Hon levde 1347 - 1380 och var samtida med vår heliga Birgitta.
Katarina ville inte gifta sig... en sådan protest var då mycket provocerande.
Välja bort Mannen?
Det är inte möjligt!

Jo, det kan finnas bättre alternativ... gemenskapen med Kristus.
Det tog tid innan hon fick träda in i dominikanerordern, där hennes uppgift var att visa de fattiga kärlek och omsorg. De var hennes familj.

Hon skrev:
"I kärleken till nästan finner de Gud,
men i sin egen förnöjelse förlorar de Gud alldeles".

I en vision ser hon hur Kristus trolovar sig med henne ("den mystika trolovningen").
Kristus säger till henne att hon ska följa alla försynens kallelser, vilket leder henne in i det kyrkopolitiska livet.
Även hon tillrättavisar påvarna för deras världsliga tendenser och manar dem att lämna franska Avignon och återgå till Rom.

Undrar om de träffade varann, Birgitta och Katarina?
Två starka kvinnor.

Den extatiska Birgitta, Vadstena

Katarina av Siena tillrättavisade även prästerskapet...
Jag hade gärna velat läsa de brev hon skrev, som lär finnas kvar i Italien.
Katolska forskare sätter hennes språkliga konstnärlighet lika högt som Dante och Petrarca.

På golvet stod ett enkelt ljus. Musik från en CD-spelare strömmade ut och vi fattade varandras händer.
Ett steg av tvekan... tre steg av tillit!
Så är livet.
Ibland är det tvärtom - det mesta är tvekan... och tilliten liten.
Men inte idag!

Vi dansade inte i tillbedjan till helgonen, nej, vi dansade deras liv, där Kristusljuset lyste i mitten för oss alla.
Som kristen har jag bara Kristus och hans kärlek i centrum, inte någon människa får plats där.

Kristus är subjektet.
Människan är objekt för hans kärlek, genom mig, genom dig.
Vi dansade försoning, i blickar som möttes...

Processionskorset i heliga Birgittas Klosterkyrka

När jag kom hem, somnade jag med en gång, tack Gud för det!
Och drömde:

... Barn dansade i ring, det var många barn och ringen var stor.
Vuxna stod vid sidan om och såg till att allt blev bra.
Jag stod i utkanten och tittade på.
Vi befann oss i en gymnastiksal - det är ju Islamska föreningens plats här i stan!
Barnen och de vuxna bjöd in mig i ringen.
Jag skulle dansa med dem!

Jag vaknade med en varm känsla... Vad var detta?
Jag har dansat med de muslimska barnen i deras samlingssal.
Ja, det vill jag gärna göra i levande livet också!

Dansen förenar.
Dans är försoning.
Det ord inte kan förmedla, kan fötter och händer säga.

"UNDER SÅNG OCH DANS SKALL MAN SÄGA:
- ALLA MINA KÄLLOR ÄR I DIG, GUD!"
Psaltaren 87:7

- en utsträckt hand från
Helene Sturefelt

GUDS AVBILD

Synlig monoteism

Vilket misstag!
...att tro att Gud är ett "ting", ett substantiv som man kan se eller ta på.
Inte konstigt att man får problem med "gudsbilden".

Nej, Gud är ett verb, den "handlande".

Följ med på ett djupdyk i 1 Mosebok kapitel 1.

"I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Och jorden var öde och tom, mörker var över djupet och Guds Ande svävade över vattnet. Och Gud sade:
- Varde ljus! och det blev ljus.
Och Gud såg att ljuset var gott.
Gud skilde ljuset från mörkret. Och Gud kallade ljuset för dag och mörkret kallade Han natt.
Och det blev afton och det blev morgon, den första dagen."

Gud, Skaparen, har just avslutat förvandlingen från Noll till Ett, från Ingenting till Någonting, ja Gud har ur kaos bringat fram kosmos.

Det verb som används när Gud skapar är ett ord som betyder "att skapa från nollpunkten".
Detta ord finns bara i samband med Guds handlande.

När naturvetarna talar om Big Bang berör de aldrig varifrån denna energi kom...
De har fortfarande inte svarat på frågan hur någonting över huvud taget kan finnas... bara Hur materien har formats, allt efter de naturlagar Gud byggt in i energin.

Synlig avbild

Jag bad en konfirmand "hitta på" Gud:
- Ja typ då skulle han liksom kunna skapa allt från ingenting och sedan själv bestämma hur allt skulle fungera, typ, och vara suverän...

Tack. Det räcker. Det är precis så!

Frågan "men vem har skapat Gud då?" är en icke-fråga, eftersom själva definitionen på Gud är "den som ÄR".

Psaltaren 90:2
"Förrän bergen blev till, och Du frambringade jorden och världen, ja från evighet till evighet ÄR DU, o Gud."

Bibeln tolkar sig själv. Skrift skall med skrift tolkas, sa Luther.

Hur skapar Gud?
Detta är så underbart, det svar som nu kommer! Psaltaren igen, 33:6:
"Himmelen är gjord genom Herrens ORD och all dess här genom Hans muns ANDA."

Guds ord är så kraftfullt och verksamt att det skapar från noll till ett, det skapar ordning ur oordningen och Guds anda ger LIV i materien!

Tänk sedan så stort det är att få läsa vidare i Mosebokens vers 26 att vi är Guds avbild:

"Och Gud sade:
- Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika.
Och må de råda över..."

Avbild - inte som ett ting!
Utan avbild -som ett verb!

Dold treenighet?

Du och jag har förmågan att också låta ORDEN flöda ur vår mun.
Vi skapar också!
Med dina ord formar du ditt liv.
Dock inte så att vi kan gå från noll till ett, nej vi är underordnade de naturlagar Gud har satt oss i.
Vi kan inte säga till leran:
- Bli en kruka!
Men vi har händer som kan forma leran till det kärl vi vill.

Det är människans begränsning - jämfört med Gud.
Men också storhet - jämfört med djuren.

I relation till våra medmänniskor så är det orden som avgör hur det blir:
- Ja, så roligt! Jag kommer gärna!
- Nej tack din skitstövel, stick...

Det lilla ordet "ja" och "nej" styr allt.
Det är nästan så man blir rädd när man tänker efter vilken makt det ligger i orden.

Vad är det för ett plural som finns bakom uttrycket:
"Låt OSS göra människor till VÅR avbild"?
Är det flera gudar? Eller anar vi treenigheten här?

Vi har läst att Guds ande är med som livgivare.
Men finns Kristus också dold här?
Vi får återkomma till det.

Älskade skog!

Det viktigaste just nu är att vi begrundar detta att Gud är ett Verb, den som agerar, och vi får vara Guds med-verbare (!) här på jorden!

Ut och skapa! Tala!
- Rör inte min skog, säger jag då till alla potentiella skövlare.
Ty vi skulle "råda" över naturen, inte exploatera den.

Helene Sturefelt
- Guds Ords Tjänarinna