DÄR ROSOR ALDRIG DÖR

Birgittas Roos...

Tröst - ett av de finaste ord jag vet.
Inte släta över, inte vara sentimental, utan just Trösta.
Det hebreiska grundordet lär betyda "låta gråta färdigt".

En sång som många gärna vill ha med på begravning är "Där rosor aldrig dör".
Den innehåller mycket tröst när man drabbas av sorg.
Nu ska du få lyssna på Swedish Dance Metal: Black Ingavars version om du vill:
http://www.youtube.com/watch?v=qHtAgRD-aN0
Nej, vi har inte den versionen i kyrkan, då är det mycket mjukare! Men just nu vill jag ha hårdrockens kraft och energi i den här sången.
Carl-Einar Häckner har också gjort en intressant inspelning till Frälsningsarméns CD "En salig blandning".

Häng med på en text-analys! Vad sjunger de egentligen?
Ta fram din Bibel och slå upp Johannes Uppenbarelses bok kap 21 vers 9 och framåt. Läs noga. Även kapitel 22 om Livets Träd.
Det är som hämtat ur en reklamfolder från smyckes- och juvelerarbutiken.

TILL EN STAD JAG ÄR PÅ VANDRING
SYNDEN ÄR DÄR UTANFÖR

Stad? Jag som gillar landet förundras över att Gud har en stad...
Men den den är inte smutsig och ful, full med buller som jag avskyr, nej den är på ett annat sätt:
Staden lyser som en ädelsten, byggd av rent guld, grundstenarna var av jaspis, safir, smaragd...
De tolv portarna var tolv pärlor, den breda gatan var av rent guld som genomskinligt glas...

Fantastiskt!
Gatan är dessutom bred, inte smal.. Här, i syndens värld, är Guds väg smal, trängd av jobbiga begär och egotrippar. Så skönt att veta att synden är Utanför, den får inte plats!
Frågan är då: var är Syndarna...? Om synden är utanför, var är vi, syndare?

LIVETS TRÄD STÅR DÄR I BLOMNING
DÄR SOM ROSOR ALDRIG DÖR

Livets Träd - en urgammal symbol som finns i alla kulturer, bland alla folk.
Dansstegen i många Heliga Danser har ett mönster av Livets Träd.
Många gårdar har ett vårdträd till skydd och förr planterade man ett träd när ett barn var fött, och vattnade med dopvattnet...
"Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor stod Livets träd, som bär frukt 12 gånger om året" (22:2).

Har arkitekt-studenter läst Bibeln? Tänk att bygga så här istället för de fula husraderna utan centrum och samlingsytor.
.. "och trädens blad är läkedom för folken".
Tips till de nya privatägda apoteken - naturen är och förblir vår bästa medicin.

DÄR SKALL ROSOR ALDRIG FALNA
INGEN FROSTNATT DEM FÖRSTÖR
TILL EN STAD JAG ÄR PÅ VANDRING...

SVÅRIGHETER HÄR VI MÖTA
SATANS SNAROR HÄR FÖRFÖR

Vår samtid rustar inte barn och ungdomar att möta svårigheter. De får ofta höra som sina "rättigheter" men sällan att det finns "skyldigheter" också.
Det är fokus på framgång, hälsa och skönhet på ett sätt så att mänskovärdet riskerar att hamna i skymundan. Vad gör man när man är en förlorare, som dessutom är både sjuk och ful...
Gode Gud bevara oss från dessa satans snaror, förpackade i underhållningsglamour!
Ty Gud älskar alla, inte bara de perfekta och rättrogna.
Gud älskar alldeles särskilt den "förlorade sonen"... och väntar...

INGA FRESTELSER I STADEN
DÄR SOM ROSOR ALDRIG DÖR

I Guds stad finns inte dessa frestelser. Tack och lov. Kampen mellan ont och gott har upphört. Det splittrade sinnet har läkt och blivit Ett, inriktat på Guds kärlek och inget annat.
Hur gick det till?

NÄRA KÄRA FINNS HOS JESUS
VITKLÄDD SJUNGER NU I KÖR

"Aldrig skall något orent komma in där och inte heller någon som handlar skändligt eller lögnaktigt, utan bara de som Lammet har skrivna i Livets Bok" (21:27).
I dopet blir vi renade från synden.
I nattvarden får vi ta emot förlåtelsen. Underbart är att sjunga "O Guds lamm som borttager världens synder" och veta att Jesus dog för din och min skull... besegrade döden och all djävulskap... och uppstod igen.
Detta får jag "smaka" i nattvardsbrödet! Detta hjälper mig till daglig omvändelse i kärlek...
Jag, en syndare, men en förlåten syndare, får gå in i staden, iklädd dopets vita linnedräkt, och sjunga med i den stora kören av befriade människor.

Då ska jag ta farmor och farfar i handen, och moster Ulla, och sjunga så tårarna rullar!

VÄNTAR PÅ ATT JAG SKALL KOMMA
DIT DÄR ROSOR ALDRIG DÖR

Detta är stort: Gud väntar på att vi skall komma... Denna väntan riktas till alla människor oavsett ras och religion. Det Jesus gjorde på korset är universellt.
Tänk att Gud väntar... och korset är vägen dit. Min kamp är över. Din fromma prestationssträvan hjälper inte.
För den förlorade sonen/dottern är detta ett starkt evangelium, glatt budskap.
Jesus har gjort allt klart och vi kunde inte hjälpa till... Men en sak kan vi göra: ta emot denna underbara FRID.

När jag dör, vill jag att det i kistan ska vara full av läkande blad och rosor. 
Utanpå ska det också vara klätt med så mycket blommor och blader att den enkla träkistan inte syns!
Och det skall vara lovsång och Helig Dans med enkla steg.

Sänder en extra hälsning till alla er som sjunger solo på begravningar, som bär ut kistor till graven, som dukar fina kaffebord till sörjande, ja till alla er som lyssnar och tröstar...

Blommiga trösthälsningar
Helene Sturefelt

HAN BLEV KATOLIK

Greger Hatt blev katolik. Strukturen i Svenska kyrkan är så trög att den inte kan ta vara på den väckelse som finns, säger han till Kyrkans Tidning (6 maj 2010). Jag håller delvis med honom.

I min blogg lyfter jag fram både kritik och beröm till ALLA kyrkor och ALLA religioner - utan att ge min egen kyrka fördelar. Därför får Katolska kyrkan plats igen.
Jag tillhör Jesus Kristus först och främst. Han bor i mitt hjärta och det hjälper mig att se det som är gott. Och det som är dåligt, såsom jag uppfattar det.

Greger Hatt fortsätter:
- Jag längtar efter det enorma allvaret. Att det kostar. Det är inte meningen att kyrkogemenskapen ska vara en sällskapsresa. Här finns både motstånd och mer andlig näring, säger han, men inte lika mycket sockerkickar som i Svenska kyrkan.

Jag delar hans längtan.
I Svenska kyrkan har vi en fantastiskt stor kontaktyta med hela folket. Man brukar säga att på 3 år har svenskarna besökt vår kyrka antingen på dop, konfirmation, skolavslutning eller någon annan högtid. Det är en sann Folkkyrka att vara glad åt!
Men.
När vi möter så många ovana människor, som inte förstår - eller inte vill ha - "religonens allvar och väckelse", då blir vi präster lätt ytliga... jag har känt faran många gånger från sekulariseringens grupptryck... kanske har jag också trillat dit... vilket Gud förbjude!
- Tona ned det religiösa, kan jag få höra från "icke religiösa" som ändå vill ha en kyrklig begravning.
Det är inte lätt.

Så, jag delar Greger Hatts motvilja till det sockersöta och vår oförmåga att våga tala allvar.
Som om Gud var en snäll nalle och Jesus en trevlig kompis.
Som om Gud inte ville att "alla människor skulle komma till insikt om sanningen och bli frälsta"!

Tuppen vakar och varnar

Nu till det andra allvaret om katolska kyrkans behov att tysta ned kritik.

Maria Hasselgren är pressansvarig för Stockholms katolska stift. Hon är kritisk till att kritik tillåts uttryckas (!) av en präst i svenska kyrkan mot dem.
Annika Borg har skrivit en krönika "Övergrepp frodas i tillåtande kultur" och Maria Hasselgren ville att vår biskop Eva Brunne i Stockholm skulle bli uppmärksam på att en officiell företrädare för Sv Ky "tillåts att återkommande agera på detta oekumeniska och förfärligt pinsamma sätt".

Biskop Eva Brunne vill inte medverka till att cencurera eller lägga munkavle på en fri debattör, och säger:
- Vi lever i olika traditioner och troligen hanteras våra prästers tyckanden på olika sätt.

Annika Borg svarar själv på Maria Hasselgrens kritik av hennes kritik:
- Katolska kyrkan anklagas för att ha mörklagt övergreppen och tystat de egna kritikerna. Då är det ofattbart att man agerar så här. Det visar precis den kultur som råder.

Nu barrar det...

Jag kan alltså uppskatta katolska kyrkans djupa liturgi och deras allvar i tron.
Men just detta att inte kunna hantera kritik, och den outvecklade synen på samlevnad, gör att jag också står på kritikernas sida. Detta är en stor skillnad mellan våra kyrkor.

Så bland alla ofullkomliga kyrkor är jag tacksam att få arbeta i den evangeliskt lutherska kyrkan i Sverige.
Endast Gud är fullkomlig och kärleken från Jesus Kristus.
Det räcker.
Ja, det räcker ända in i himmelen!
För oss alla.

Stixiga hälsningar
Helene Sturefelt

HEJA SFI!

Fredrikskyrkan

Solen värmde så skönt där jag satt på bänken framför kyrkan. Första sommarvärmen!
Plötsligt kom en stor skara brokiga människor gående över torget. Hårfärg och klädstilar representerade hela världen.
- Var tror du de kommer ifrån? frågade jag min middagskompis.
Till min glädje såg jag att de gick in i kyrkan: Snabbt torkade jag mig om munnen.
- Häng på! Vi följer med!

De hade börjat ett lågmält samtal och tittade och pekade på kyrkans olika delar.
Försiktigt närmade vi oss och när vi fick ögonkontakt presenterade jag mig:
- Välkomna! Jag är präst här i kyrkan. Kan jag hjälpa er?

Det som sedan följde var en timmes sann religionsdialog. Frågor och svar avlöste varann i en sådan iver att jag inte hann fråga vilka de var.
- Vad tycker du om påven, aborter, homosexuella, Luther...
Sakta men säkert svarade jag så gott jag kunde, ärligt och rakt.

- Varför är det en döskalle på predikstolen?
- Det är bara prästen som kan se den... för att vi ska påminnas om att vi är dödliga...
- Aha, en av oss!
- Öh.... ja.. Religion och makt hör inte ihop. Guds kärlek ska räckas enkelt till alla människor. Jesus var enkel... det var Muhammed också, sa jag och fick de muslimska kvinnorna i sjal att börja prata.

Sedan berättade de för mig att Koranen också säger att Jesus skall komma tillbaka. Det blir i Damaskus och han kommer att ha vattendroppar i håret och...
Jag måste läsa på.

Vi såg varann i ögonen. Vi lyssnade, vi vågade prata med varann.
Hur stort det var begrep jag när jag äntligen fick tid att fråga:
- Vilka är ni?
- Vi kommer från SFI, svenska för invandrare, och vi fick ett infall att gå ut när det var så skönt väder, och så gick vi in i kyrkan. Skulle inte du kunna komma till oss, någon gång?

Jag blev alldeles varm om hjärtat. Så modiga de var! De vågade tala ett främmande språk, inne i en främmande helgedom, med en främmande religionsledare.... Stort!
Undrar om jag hade vågat det...

Jag tror att det är våra invandrare som kan lära oss att hitta tillbaka till Gudstron igen. De är inte bara bra på kebab och pizza, de är bra på att bedja också.

Ja! Visst kommer jag till er på SFI och samtalar mer.
Gud välsigne er alla!

Avslutar med en förskräcklig länk till ett högerparti som är så höger att de går baklänges...
De kallar sig för Svenskarnas Parti (SvP) och deras tidning heter Realisten (ha ha!).
http://www.realisten.se/

Tipset kommer från Nisse Graans blogg och han är läsvärd- kommunfullmäktiges ordförande från Motala för KD.
http://www.graanbloggen.wordpress.com/

Rutiga hälsningar
Helene Sturefelt

BINGOLOTTO-BÖNEVINST

Man kan be till Gud om allting. Och Gud svarar, tro mig!
På Sitt sätt.
Vi tror att ett "ja" alltid är själva bönesvaret. Men ett nej är också ett svar, eller hur? Likaså ett "vänta".

Det jag nu ska berätta kan vändas till sin motsats. Men jag tar risken.

Det var en gång en knarkare i Köpenhamn som knackade på prästgårdens dörr.
- Vi är så hungriga...
- Jaha.. ?!
Vad gör man åt tiggeri vid dörren?
Satt just och förberedde predikan om Jesus som sa "ge åt den som ber dig"... Hans vädjan gick rakt till hjärtat, där Jesus just hade talat. Visst, vi ordnade en matkasse.

Några år senare blev Dan frälst. Befriad, döpt och renad från sitt missbruk! Bara det är en saga i sig. Han gifte sig, han läste in en fil.kand. - och vi undrade: om han inte hade knarkat ihjäl en del hjärnceller, hade han varit professor nu? - - -

Dan har flyttat och fått sitt första jobb - någonsin... Han borde vara uträknad men är inte det. Med Guds beskydd och en makalös vilja är han nu på fötter.

Men så ringde han igen och berättade:
- Vi har haft skulder på 25.000 kr som plågat oss. Men så vann vi på Bingo-Lotto! Vet du hur mycket? Gud är så god: 27.000 kr!!!
- Jaha... sa jag igen, lika dum och förvånad som första gången.
- Ja, Gud är så god, vi har betalt våra skulder och pengarna räckte till nya sommardäck också! De kostade 2.000 kr... Gud ser verkligen våra behov, jag är så tacksam.

Läser i LP-stiftelsens tidning "StreetNews" om hur kokainet väller in över Sverige. Jag citerar ur artikeln:
"Kokainet har gjort en klassresa: de flesta som sökte hjälp hos MariaBeroendeCentrum i Stockholm var byggjobbare och hantverkare.
Polisen rapporterar att ungdomar som använder kokain inte ser sig som narkomaner, eftersom man inte behöver sprutor...

Colombias vicepresident Fransisco Santos Calderon och Jörgen Svidén på European Citites Against Drugs skriver att knarkkartellerna har koncentrerat kokainproduktionen till ekologiskt känsliga områden i Anderna.
För att producera 1 gram kokain förstörs 4 hektar av Amazonas regnskogar.
Giftiga bekämpningsmedel dumpas i Amazonas känsliga vattendrag. Skövlingen påverkar den globala uppvärmningen..."

Jag orkar inte läsa mer... förtvivlan smyger sig på.
Vad skulle Dan säga, han som vet baksidan av detta?

Vad är artikelförfattarnas poäng? Jag citerar:
"Glorifieringen av kokain måste upphöra. Media och populärkultur måste sluta att understödja denna s k champagnedrog."

Jesus förvandlade vatten till vin, berättar evangelierna. Kan han förvandla tillbaka på andra hållet också?
Iså fall ber jag i min aftonbön att kokainet ska bli till regnskogsträd igen och kemikalieförgiftade vatten ska bli friska.
Min Bingo-Lottovinst heter en Befriad Natur från människans girighet.
Och tack Gud för Dan!
Amen.

Helene Sturefelt

FOTBOLLEN PREDIKAR

Västra Mark

- Spring! Passa! Hit!
- MÅÅÅL! Ja! Nej....
Inkast, off side, frispark och en fruktansvärd massa svettiga springsteg.
Det var ingen tvekan om vad de två fotbollslagen höll på med. Alla visste sin uppgift, alla hade sin position och kämpade för att inte svika sitt lag.

Ingen skulle få för sig att börja spela handboll istället... eller leka psykologer och förklara för domaren hur det Egentligen Är... eller bara lämna spelplanen och gå hem. Nej, sådant inträffar inte på en idrottsarena.

Låt oss nu överföra detta till kyrkan...
Jag har hört en dålig radiopredikan idag. Det var pinsamt. Prästen svek sin uppgift och talade om "gemensamma mål" och "balans" precis som med inandningen, in och ut och ... utan att nämna vår huvudperson Jesus Kristus, utan att utlägga vår evangelietext.
Om jag inte hade vetat vad jag lyssnade på, skulle det lika gärna ha kunnat vara en politisk retorik...

Det roliga med dagens fotbollsmatch på Västra Mark var att just de politiska partierna var där och spelade mot varann! Röda mot blågrön allians. Härliga rytmer från estetlinjen höjde stämningen. Straffläggning i pausen, då de "riktiga" spelarna vilade sig.

Det var Olidigt Spännande... Skulle sossarna göra mål på straff, eller hur skulle det gå...?
KD drog för långt åt höger och missade målet... Så Synd.
Men alla kämpade.
Det är tur att politiken inte avgörs på idrottsarenan!

Vad jag vill komma fram till är att kyrkan måste vara kyrka, inget annat.
Det måste märkas att vi är kristna, eller? Sekulariseringen - inom kyrkan själv - har gått så långt att jag blir rädd ibland...
Kyrka, Kyrios = de som tillhör Herren.
Jag  tar gärna hjälp av psykologi och glada trumrytmer i gudstjänsten, men det måste vara klart att det är Jesus i Centrum och hans Nåd. Jag vill inte bli bortdribblad av otydlighet och kringprat.

- Where is the Gospel? frågade ju Craig Satterlee från Canada när han besökte oss präster i Lund.
Var är målet?
Att möta sin Lagtränare i omklädningsrummet efteråt och få en uppmuntrande klapp på axeln?
Att möta Domaren i respekt med ett Tack?
Att hälsa på motspelarna med ett fast handslag?

Ja, säkert allt detta.
Och i kyrkan att få höra hur Jesus säger:
- Detta har jag sagt er i bilder... (!) Det kommer en tid då jag inte skall tala i bilder utan med klara ord låta er veta allt om Fadern. jag kom från Fadern och trädde in i världen. Jag lämnar världen och går till Fadern."
Johannes evangelium kap 14:23-33

Vi har mycket att lära av fotbollen, som idag var den bättre predikan.
Men nästan gång kan det vara tvärtom.

Hälsningar med ett kraftfullt Inkast.
Helene Sturefelt

SLÅSS MOT VÄDERKVARNAR

Kvarnen i Loppertorp, Öland

Ur Diktsamlingen VREDENS HETTA:

SVÄRD

Don Quijote
   slogs mot väderkvarnar
- vilka kvarnar maler mig?

Hans mjöl blev aldrig malet
- går jag också till usla kvarnar?

   Så ditt utsäde i stenig mark
   Frid över mager teg
   Hellre än i den feta myllan
   där ofärd svälter dig.

                II

Ädel hjälte
   drog sitt svärd
- vilket vapen sårar mest?

Möllans vingar tog hans liv
- slåss jag också mot luftslott
med svärd?

   Så ditt utsäde i stenig mark
   Frid över mager teg
   Hellre än i den feta myllan
   där ofärd svälter dig.

Det heter att man ska välja sina strider.
Man kan slåss mot människor, idéer eller miljögifter, (de tre hänger ihop).
Man kan bruka det fria ordet och prata, tala, skriva insändare och blogga...
Gör det någon skillnad?

Engagemang slåss mot likgiltighet. Kampen slåss mot bekvämligheten.
Slappheten mot Anden.
Stenig teg mot den feta myllan.

"Mänskan ej lever blott av bröd, henne Guds ord måste nära."
Sv Ps 161.
Möllan maler. Kornen krossas. Blir till mjöl som blir bröd.
Tanken maler. Orden krossas. Blir till meningar som bär liv.

Om man tror stort om sig själv, vaktar man sin tunga över vilka ord som får komma ut, ty man vet dess kraft och verkningar.

Kritik? Ja, mot orättvisorna och dumheten.
Beröm? Ja, till glöden och klokheten.
Jag fortsätter så mitt utsäde i stening mark, precis som jag skrev en augustidag 1998.
Frid över mager teg, även 2010.

Ordtuggaren
Helene Sturefelt

RÄKOR I OLJA

Varning

Oljekatastrofen i Mexikanska golfen växer. Med förtvivlan och vrede läser jag om de myndigheter som, trots varningar, har fortsatt borra efter olja.
Giriga bolagsmän struntar i miljökonsekvenserna i jakten på den feta oljan.

Vad händer där under marken? Undrar om det inte finns en liten kanal till Island... Underjordiska krafter som samverkar med människans dumhet.

Döda sillar

Vi var ute och paddlade här om dagen. Småbåtar med fritidsfiskare drog upp den ena sillen efter den andra. En och en. Men vid bryggan såg jag detta: dumpad fisk på bottnen. 12 stycken.
Det kunde ha blivit en middag. Var det inte roligt längre?

Tolv - lika många som antalet lärjungar. Lika många som antalet korgar överbliven mat som de samlade in när Jesus hade välsignat pojkens bröd och fiskar. Minns du berättelsen?
Det var ett underverk i generositet och givmildhet. I Guds närhet räcker allt.

Men här ligger tolv döda lärjungar på bottnen vid Dragsö. Respektlöst.
Varje dag fiskar vi sönder havet så att tolv miljoner levande vattenvarelser dör "till ingen nytta".
För liten fisk, för stor fisk, hajar med avskuren fena...
Vattnet blir rödare och rödare.

Ser en annan bild i tidningen: en räkbåt, fotograferad från flygperspektiv, de försöker samla ihop olja i Mexikanska golfen. Det är röda och rosa strimmor i vattnet.
Och jag tänker:
Tonfisk i olja det har vi... Snart har vi även Räkor i Olja, i svart kletig tjockolja  - på burk?!

Varför inte?
"Bensinbolagen serverar idag "fast food" - svarta räkor från Mexiko, naturligt marinerade i ... olja...
Glöm inte tanka bilen!"

Jag slits mellan två världar - vårt giriga samhälle och Guds sköna natur.
Johannes skriver i sin Uppenbarelse bok:
"Den andre tömde sin vredes skål över havet.
Och havet blev till blod som från en död, och allt liv dog, allt levande i havet.
Kap 16:2
Det är en vrede som varnar och manar till Liv:
"Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall... "
kap 22:1

Det finns hopp, även om det känns lång borta.
Återkommer med kommentarer om "vredesskålarna" längre fram.
Det blir fisksoppa till middag. Välkommen.

O-räk-nerliga hälsningar
Helene Sturefelt