Nattvard på strandängarna.
Bokskogen grönskar och ett stort sommarstugeområde ligger där, en bit bort från Sweden Rocks festivalområde.
Nu var vi trötta och behövde påfyllning. Ungdomarna i Outreach hade varit utgivande under flera dagar bland hårdrockare och metalheads.
Skyltar med "Vill du vi skall be för dig?" hade resulterat i många fina möten, där Guds Ande gripit och rört vid människors hjärtan, både till frälsning och helande.
Missionsplats utanför stora ingången.
Vi promenerade tillsammans ned till strandängarna och slog oss ned i gräset. Jag förvandlade bokvagnen till ett mobilt altare, med vit duk och nattvardskärlen.
Det var som om tiden stannade.
Precis på samma sätt gjorde ju Jesus och lärjungarna när det varit ute på sin "outreach" - för att nå ut till hungrande och längtande människor. Evangelisten Markus skriver:
APOSTLARNA SAMLADES HOS JESUS OCH BERÄTTADE FÖR HONOM OM ALLT DE HADE GJORT OCH VAD DE HADE UNDERVISAT OM.
HAN SADE TILL DEM:
- FÖLJ MED MIG BORT TILL EN ÖDE TRAKT SÅ ATT VI FÅR VARA ENSAMMA OCH NI KAN VILA ER LITE.
Markus 6:30-31.
Viloplats vid blekingekusten.
Det var ännu lite fuktigt i gräset av alla regnskurar, men solen lyste varm genom molnskyarna och det var gott att få vila sig nu.
Gitarren var med och ännu en gång fick vi tillbe Jesus i enkla lovsånger.
STOR, DU GÖR STORA UNDER, STOR DU GÖR STORA UNDER!
INGEN ANNAN ÄR SOM DU!
Jag dukade upp nattvardsgåvorna. För att alla traditioner skulle vara närvarande berättade jag inledningsvis om den helkyrklighet de nu såg framför sig.
- Från Svenska kyrkan, St Nicolai i Sölvesborg, har jag fått oblater, väl skyddat i sina "rör". Nattvardskärlen är av keramik, drejade i klostret i Taizé i södra Frankrike, där påven gett tillåtelse till att nattvarden delas både med katoliker och protestanter.
Och det keltiska korset ligger här som en liten altartavla på duken.
Nattvardsvinet är en enkel druvjuice inköpt i närbutiken, där dessa druvor nu får användas på det mest välsignade sätt man kan tänka sig!
- Och för att inte vinden skall blåsa iväg oblaterna har jag lagt en tunn, virkad duk över fatet ("patén").
Tänk om min mormor Mimmi visste detta... Hon gläder sig storligen i himmelen!
Det keltiska korset.
Ännu en lovsång i bön och tillbedjan omslöt oss där vi satt i ring på strandängarna, säkert runt femtio personer. Fåglarna sjöng i lövskogen och Fader, Son och helig Ande var hos oss på det där stilla sättet som är så förunderligt.
NI SKALL FÅ KRAFT NÄR DEN HELIGE ANDE KOMMER ÖVER ER.
- Ni har under lång tid förberett er på bibelskolan. Ni har inte riktigt vetat vad som väntade er, hur det skulle bli eller hur Guds Ande skulle verka igenom er, här på Sweden Rock.
Men ni har blivit rustade! Och ni har blivit brukade! Guds kraft har strömmat genom er och nu vill Herren fylla på er igen, i överflödande mått.
HELIG, HELIG, HELIG ÄR HERREN SEBAOT.
HELA JORDEN ÄR FULL AV DIN HÄRLIGHET!
Jag läste och bad prefationen och nattvardsbönen:
"Ja, helig är Du, Herre vår Gud, som håller himmel och jord i din hand.
Vi tackar Dig, som sände sin Son för att frälsa världen.
Han avstod från allt, ödmjukade sig och var lydig till döden på korset.
Därför har du upphöjt honom över alla andra namn.
Möt oss när vi nalkas Dig för att ta emot vad Du i Kristus har gjort för oss."
Det heliga sakramentet förbereds.
Handboken, med Svenska kyrkans ordning, låg uppslagen, lite ovant för dem som kommer frikyrkomiljö, men det är så viktigt att känslor och den egna personligheten får vila just under de heliga sakramenten.
"Den natt då han blev förrådd, tog han ett bröd,
tackade, bröt det och gav åt lärjungarna och sade:
- Tag och ät. Detta är min kropp som blir utgiven för er.
Gör detta till min åminnelse."
Fatet med oblaterna lyftes upp.
"Likaså tog han kalken (bägaren), tackade och gav åt lärjungarna och sade:
- Drick av den alla. Denna kalk är det nya förbundet i mitt blod, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
Så ofta ni dricker av den, gör det till min åminnelse".
Bägaren lyftes upp i en tillbedjande gest.
Och alla stämde in i nattvardens trosbekännelse:
"Din död förkunnar vi, Herre.
Din uppståndelse bekänner vi,
till dess Du kommer åter i härlighet".
"Din död förkunnar vi, din uppståndelse bekänner vi..!"
Alla reste sig upp och lägerchefen Evelina och jag gick runt med nattvardsgåvorna.
För mig är det viktigt att den som tar emot står stilla, för att andakten skall infinna sig. Det blir inget lugn när alla skall gå i någon slags kö fram till prästen... så har jag fått det sagt.
Stunden var alldeles underbar och stilla lovsång om FRID från Herren fyllde våra hjärtan.
Jag är så djupt tacksam. Jag vet inte hur jag skall uttrycka mitt tack, att äntligen få vara bland människor som är så fyllda av Jesus att det bara flödar... !!
Även om man kan känna sig liten och okunnig, utan svar på alla frågor, så kan man låta sig fyllas helt av Jesus och hans kärlek! Det vittnesbördet kan vara det starkaste av alla...
Och det spelar ingen roll om man är utåtriktad eller inåtvänd (mer om det i ett annat inlägg) - Guds goda Ande tar sin boning i oss och använder oss sådana vi är!.
Grannarna bevittnade.
När vi lämnade Norje Boke strandängar gick jag upp till några grannar som satt på sin veranda och hade bevittnat på avstånd vårt nattvardsfirande.
- Vi har sett flera bröllop här nere! Men nu var det något annat...
Det blev ett fint samtal där välsignelsen stänkte på dem också!
När jag många timmar senare kom hem i kvällningen, möttes jag av ett annat kors - staketet vid soptunnan - som såg ut så här:
Korset vid soptunnan.
Helt uppfylld av Jesu liv och gärning såg jag hans kors på den fulaste platsen; där vi slänger våra sopor... Just det. Sådan är han, vår Herre! Är det någonstans han verkligen är, så är det där skiten finns - för att ta våra bördor och räcka oss försoning och FRID!
Det är så otroligt stort!!
Tack, tack, tack, tack, tack, TACK, fyrfaldigt tacktacktacktack... !! TACK.
Rockmormor och Swedenrock-präst.
Rockmormor och Swedenrockpräst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar