INÅTVÄND och UTÅTRIKTAD

Input på insidan.

Är du utåtriktad eller inåtvänd?

Det finns ytterligheter och allt där emellan. I detta inlägg vill jag lyfta fram två motsatser som ofta krockar; nämligen att vara inåtvänd eller utåtriktad.
 

Förr var idealet att man skulle vara tyst och sitta still och inte tala förrän man själv blev tilltalad.

Nu är det tvärtom. Att synas och höras är viktigt. Man ska kunna tala inför folk och stå i rampljuset utan problem.

Moses och hans bror Aron kanske kan ge oss en modell?

Mose med strålglansen, på internet.

Förr var det svårt för den personen som var extrovert att hitta sin plats. Han/ hon uppfattades som ouppfostrad och högljudd, och inte särskilt trovärdig heller, kanske.

Nu för tiden är det den som är introvert som inte hittar sin plats. Det verkar suspekt att hellre vara med sig själv, än umgås med andra. Och om man inte uttrycker sin åsikt, så har man ingen...

Båda personlighetenstyperna for illa i respektive "fel tid".

Det är nästan hopplöst att kuva sin utåtriktade energi när stillhet skall råda. Det känns som att man skall spricka, eller hur!

Och det är lika svårt för den som är introvert att tvinga sig själv att agera utåt, då begår man våld på sig själv.

Insidan eller utsidan?

Detta vill jag nu tillämpa på kyrkan. Båda typerna ska ha sin plats. Men hur?

Om vi tar ett konkret exempel som ligger mig nära just nu, så är det att vara ute och missionera.

Det är ju en av de fyra punkterna i Svenska kyrkans kärnfulla modell:

- Gudstjänst, undervisning, diakoni och mission.

Tyvärr bedrivs den mesta missionen utomlands genom olika goda hjälpprojekt, men jag menar att själv verkligen "stå på barrikaderna" på gator och torg här hemma.

Jag högaktar det som följande organisationer gör i Sverige: 

- Hope for this Nation, Street Church, Outreach och Reach City och många fler.

Spanar på alla hårdrockare.

Det första jag vill säga om mission är:

1. att inte vara påträngande. 

Modellen är att finnas synlig, med pannkakor och Biblar till exempel, och att ha en tröja som visar varifrån man kommer.

Det andra är:

2. att stå två och två - gärna en utåtriktad och en som är introvert.

Varför då?

Jo, medan den ene för talan och pratar och diskuterar, så lyssnar den andra och betraktar det som sker.

Då kan båda typernas förmågor samverka.

Just detta att den introverta får ta sin roll som betraktare är viktigare än man tror.

På Sweden Rock kunde jag se detta tydligt. Vid skylten "Vi ber för dig" kom många människor fram för att ta emot en bön.

Ofta ber man ju med stängda ögon i sitt innerliga samtal med vår himmelske Fader, men här var det extra viktigt att en hade öppna ögon, för att se vad som hände under bönen.

Personen vi bad för kunde reagera på olika sätt - med tårar, ryckningar eller likgiltighet... Detta ville det bedjande teamet kunna ta hand om på bästa sätt.

Och där hade den inåtvända personen en viktig roll.

JESUS. Ser du?!

I det bästa av världar kan vi också försöka pendla mellan dessa olika tillstånd.

När allt är lugnt, utan stresspåslag, kan den extroverta personen finna ro att sitta ned och ta det lugnt.

Likaså kan den introverta våga ta steget ut ur sig själv och tala, när det behövs.

Jag tänker på Moses och hans bror Aron. Kommer du ihåg hur deras ledarskap såg ut?

Gud ville sända Mose som talesperson, men han ville inte. Och han protesterade. Det står skrivet i 2 Mosebok kap 4,5,6 hur Gud talar med en mild ordergivning:

ÄR DET INTE JAG, HERREN, som talar? 

GÅ NU, JAG SKALL SJÄLV VARA MED DIG NÄR DU TALAR, OCH LÄRA DIG VAD DU SKALL SÄGA.

MEN MOSE VÄDJADE:

- HERRE, JAG BER DIG, SÄND BUD MED NÅGON ANNAN, VEM DU VILL!

DÅ BLEV HERREN VRED PÅ HONOM OCH SADE:

- DU HAR JU DIN BROR ARON, LEVITEN. KAN KAN TALA, DET VET JAG.

Tala! Jag kan inte... 

Precis!

Där har vi det!

Herren väljer Moses, som på något sätt är inåtvänd, men har en god ledaregenskap som Gud vill använda. Dock inte till att tala!

Moses protesterar.

Och förhandlar med Herren, som då gör ledarskapet tvådelat (egentligen tredelat, med systern Miriam) och pekar på brodern Aron, som är en annan mänskotyp. Han kan tala! Använd honom! 

Aron var av den prästerliga släkten Levi, och var förmodligen skolad i att tala, tänker jag mig.

Tredelat ledarskap.

Så, oavsett vilken tid vi lever i, låt oss respektera den som behöver vända sig utåt och gör inte om honom eller henne! 

Lika så med den som gärna sitter och läser och studerar på sin kammare och söker kunskapen inåt - gör inte om honom eller henne heller.

Det knepiga är att vi som är högkänsliga (HSP) har en egendomlig blandning av att vilja gömma oss under filten och i nästa stund stå på barrikaderna för att förmedla ett budskap - MEN!

Men utan ljus på oss själva, vilket skiljer den högkänsliga från den extroverta.

Kanske Miriam var en HSP då hon ledde lovsången med dans och pukor?

Det kan vi fundera mer på vid ett annat tillfälle.

Högkänslig.

Var välsignad där du är!

Helene F Sturefelt, 

- ledare och vardagsmissionär i pendlingen mellan att vara stark och skör på samma gång, inåt-utåt-riktad helt enkelt...