Sweden Rock i lilla byn Norje Boke.
Alla har klätt ut sig, eller klätt på sig sina rätta identitetskläder, och alla vill synas och ses, annars är man inte där.
Jag skall berätta om några möten med människor, och det börjar och slutar med just bussen.
Äntligen dags för Sweden Rock 2025!
På lokalbussen 350 klev det på några kvinnor i svarta kläder och vi började samspråka. Snabbt kom vi in på existentiella frågor och när de såg min prästskjorta djupnade det ännu mer.
Sökandet är stort hos många.
- Jag tror på godheten. Jag tror på kärleken. Jag tror på nåt högre..
- Jag är skrämd av Jehovas vittnen att jag kommer till den eviga döden om jag inte tror som de gör... och de lurade mig att gå ur Svenska kyrkan...
Plötsligt blev det allvar.
Att skrämma någon till tro är det sämsta man kan göra. Och det har ingenting med Gud att göra!
Jesus på korset givit sitt liv.
TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN
ATT HAN SÄNDE SIN ENDE SON
FÖR ATT VAR OCH EN SOM TROR PÅ HONOM INTE SKALL GÅ FÖRLORAD, UTAN HA EVIGT LIV.
Joh 3:16.
Det är en inbjudan till en kärleksfull gemenskap där all upproriskhet och mörker genomlyses av Guds ljus.
- Alltså, är du präst på riktigt? Och du ska till Sweden Rock? Och är kristen?
- Ja.
- Och prata om Guds kärlek?
- Ja.
- ........ på måndag ska jag gå till pastorsexpeditionen och gå med i Svenska kyrkan igen!
Så klev vi av bussen och gav varandra en spontan kram!
Bandbevis.
Innanför Sweden Rocks stora entré stod P4 Blekinge och sände live. Jag gick fram och hälsade på reportern, som jag känner sedan lång tid tillbaka.
- Hej Helene! Så kul att du är här!
- Ja, jag jobbar med Outreach missionsorganisation, och vill vara ett lyssnande öra i själavård på festivalen där vi delar med oss av vår tro.
- Åh, det kanske vi skulle kunna göra ett inslag om!
- Hör av dig i så fall! Guds frid till dig!
Rösten i etern; Patrik Francke.
Nästa möte hade betydligt högre adrenalinnivå, som jag orsakade själv. Jag glömde nämligen mobilen inne på en av bajamajorna... Nej! Det är inte sant! Vilket slarv! Hur glömsk får man bli??
Vad göra?
Jag sprang ned igen, bara för att se den stora skitbilen stå där och spola rent (bra!) på alla toaletter... Neeej, min mobiiil....
Strax intill låg polisens hittegodsavdelning.
- Har ni fått in en mobil som...
- Nej.
Men jag hann vara nervös bara i fyra minuter, för strax kom det en kvinna i securitaskläder och lämnade in en mobil i andra luckan... och där stod jag med huvudet inne i den första luckan.
- Men... det är ju min mobil! Med Visa-kortet kvar!
Hon hade letat efter mig, googlat och kollat på facebook och försått att hon skulle leta efter mig uppe på festivalcampingen, och hon visste snart allt om mig...
- Tack, du okända Ellinor, för din goda insats! Gud välsigne dig!
Nej, tänk om skitbilen har sugit upp min mobil!
På spellistan stod artister såsom Nothing More, Bombus, Jinjer från Ukraina och den kristna hårdrocksgruppen Skillet.
Men inte heller år har jag löst band för att komma in och lyssna. Det känns som att jag har hört allt... Och det finns gränser för hur mycket growlande och skenande trumpedalder man orkar med...
Jag satte mig och pustade ut. Tittade på folk. Och en promenadlimpa.
- Va?! En tax på hårdrocksfestivalen! Och en hund till, en spets, iklädd jeansväst med hårdrocksnitar...!
Va?! En hårdrockstax!
I folkvimlet dök en f d arbetskamrat upp; begravningsentreprenören Tommy. Det blev ett kärt återseende, med tanke på alla de många svåra stunder vi delat tillsammans.
Ett par från Rödeby kände igen mig, och frågade om jag kunde viga dem.
- Visst! Men inte här och nu... Vi får planera lite... Kanske i Ysane kyrka här borta?
- Öh, vi tar det lite lugnt, sa den blivande maken.
Ysane kyrka ligger bara 4 km bort!
På kvällen stod vi utspridda i gruppen och höll upp plakat för att skapa kontakt:
- Vill du ta emot en bön? Vad tänker du om Gud? Jag är kristen - fråga mig varför!
Det blev många fina samtal. Det handlar inte om att gå in i argumentation med halvfulla rockare, utan bara att berätta "detta betyder Jesus för mig", "Han har förvandlat mitt liv", och då ser vi hur attityden förändras.
En längtan väcks, och ibland även en tår. Och många tar emot förbön.
Starkast var några danska medelålders män som var på Sweden Rock förra året.
- Mötet med er i Festivalkyrkan var det bästa på hela rocken, sa de. Nu är vi här igen, just för att få möta er...
Den bön som sedan följde, ledde till ett helande. En långvarig höftsmärta gav vika och Guds helande var ett faktum. Några enkla ord, riktade till vår himmelske Fader... och vi har ingen kontroll över när det händer, eller inte händer.
Det var med stor tacksamhet danskarna gick vidare i folkvimlet.
Spellista, onsdag 4 juni 2025.
De utlovade regnskurarna kom inte. De samlade ihop sig till ett gemensamt anfall... kl 20.30 öppnades himmelens kranar och det ösregnade intensivt i tjugo minuter, sen slutade det. De som inte hade duschat idag, blev nu mer än genomblöta!
Vi stod och tryckte inne i festivaltältkyrkan. Lovsången började stilla och glädje och innerlighet omslöt oss alla. Jag kände en sådan djup tacksamhet över att få vara med dessa varmt troende unga vuxna!
Festivaltältkyrkan på campingplatsen.
Ett sista pass hann vi med innan "läggdags". Det händer att folk vill krama om oss, särskilt tjejerna, men det går inte för sig. En vänlig distans är det bästa.
Men jag lärde ut en knep - hur man kramas utan att kramas:
- Korsa din ena arm över bröstet, lägg din andra hand på hans motsatta axel - då gör du en vänlig gest, men kan trycka bort honom om det behövs. Nu övar vi!
Skatt och träning!
Regnet drar bort.
De stora festivalbussarna från Nobia är onödigt dyra. En biljett kostar 129 kr, jämför med lokalbussens 48 kr...
Nu kom sista mötet.
När jag klev på, fick jag direkt en fin hälsning av den store vitskäggige bussföraren. Han tog fram sitt kors runt halsen och sa:
- Vi är med i samma klubb!
Det finns så många som vill ses och synas. Det gäller att göra det möjligt. Genom min klädsel fick jag flera att visa vem de är och bekänna sin tro, liksom jag själv
Knallsvarta hälsningar med Guds ljus!
Helene F Sturefelt, hårdrockspräst,
- i tjänst för medmänniskan och till Guds ära.
Till Guds ära. Och lite för min egen skull...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar