Tusentals hårdrockare på SRF.
Tusentals svartklädda hårdrockare drar från campingen till festivalscenerna. Det är ett och samma folk, alla är överens vad som gäller - att lyssna och digga, rocka och slappna av, skrika och growla och ta en öl, eller två, eller tre eller alldeles för många...
Det är som att vikingen i oss uppstår ur den svarta myllan. Här är inga konflikter, inga slagsmål ingen konkurrens. Och på hela festivalområdet rör sig ca 40.000 personer...
Men bakom alla nitar och lädervästar finns det sårade hjärtan och sargade själar. Alla har erfarenhet av svek och att bli övergiven, eller missförstådd och utstött. Kroppsliga smärtor gör sig påminda och man försöker döva sitt eget elände med att inte höra eller se.
Men det gör vi.
Skräpigt bedövningsmedel.
Festivalkyrkan - missionsorganisationen OUTREACH - finns på plats. Med enkla plakat "Du är älskad av Jesus", "Du är värdefull" och "Får vi be för dig" ger en utsträckt hand där vi står mitt i flödet.
Många kommer fram till oss och inleder ett samtal.
Vi går inte in i några argumentationer, men lyssnar gärna med målet att få be för personen.
Och det jag nu skall dela med dig, bäste bloggläsare, är vittnesbörd som delades offentligt idag i gudstjänsten i Karlshamns Pingstkyrka (det jag själv har mött stannar tyst hos mig).
Karlshamns pingstkyrka i Asarum.
Det är ganska vanligt att folk kommer fram och inleder konversationen med:
- Jag är ateist, jag tror inte på Gud, bara så du vet.
Man vill gardera sig för att slippa stå för något.
Ändå finns det en längtan efter att möta någon som har tagit steget och verkligen är troende.
- Du säger "Jesus älskar mig" - tror du verkligen på det? Hur skall jag veta att det är sant?
Istället för att börja förklara eller argumentera så möter missionsungdomarna hårdrocksfolket med värme och en enkel fråga tillbaka:
- Får jag be för dig?
Då kommer tron väldigt nära, det är liksom mitt i prick, i centrum av trons kärna.
Publikbild från förra året.
Ofta blir svaret ja, ibland tveksamt; "det kan väl aldrig skada..."
- Är det något särskilt du vill att vi skall be för? Har du ont någonstans?
Folk öppnar upp sig och gärna vill ha en förbön för det som värker i kroppen.
En kvinna, uttalad ateist, hade ont i sin fot. Hon fick en enkel förbön, där de satte sig på huk, frågade om de fick lägga händerna på den ömma foten, och så bad de ungefär så här:
- Jesus, tack för att Du älskar denna kvinna. Tack för att du ser att hon har ont när hon går. Hjälp henne, ta bort hennes smärta, det ber vi i Jesu namn, amen.
Varken mer eller mindre.
- Hur känns det nu? Kan du stödja på foten?
Kvinnan testade och kände efter.
- - - ja... faktiskt.... Va?! Jag har inte ont längre! Vad har ni gjort? Hur gick detta till!?
- Hm, inte vi... det var Jesus. Han är en levande verklighet.
Glad gick hon därifrån och glada var Outreach-gänget.
Festivalkyrkan förra året, 2024.
Här kommer ett vittnesbörd till.
Två överförfriskade kvinnor kom fram och vill prata. Det visade sig finnas mycket oro och smärta hos en av dem.
- Jag tror inte på någon Gud, men...
- Har du hört evangeliet?
- Nej, vad är det?
Och så fick en av våra berätta kort om hur människan gjort uppror mot Gud, och hur Gud blivit människa för vår skull för att ta straffet på sig i vårt ställe, och befria oss.
- Jesus på korset gör dig fri och du blir förlåten.
Då är vi långt bort från detta tråkiga budskap som låg upptryckt överallt på festivalcampingen:
Du är dummast här... ?!
Den överförfriskade kvinnan kvicknade till allt mer och blev mer och mer lycklig över vad hon hörde.
- Det är ju fantastiskt allt det där! Är det på riktigt?
- Ja.
- Men funkar det då?
- Ja. Får vi be för dig?
Med en enkel bön lyste de in frid och Guds ljus i hennes hjärta.
Sen var det tyst. Och så utbrast hon:
- Hon har bönat mig!
- Och jag är frälst! sa hennes väninna jublande glad.
Jesus har besegrat satan.
Förbön. Helande. Och frälsning.
Det är inga små händelser!
Och det sker en och en... Gud arbetar lugnt och metodiskt. Men det sprider sig snabbt. De som varit med om Jesus kan inte hålla tyst!
- Lyssna! det är helt sjuukt alltså! Dom där kyrkmänskorna frälser folk! Ni måste gå dit!!
Så här har det hållit på i fyra dagar. Stilla, enkelt och kraftfullt.
Absolut inget påträngande, bara en vänlig närvaro där folk har fått komma fram till oss, ställa sina frågor, kanske ta emot en Metal-bible och få en enkel bön med sig.
Så välsignat härligt för oss alla!
Vittnesbörd från kristna artister.
På lördagen gick vi ned till strandängarna i Norje Boke och firade nattvard. Det skall jag berätta om i ett annat inlägg.
Var välsignad!
Och Jesus är bara en bön bort...
Varma hälsningar från "Rock-Mormor"
Helene F Sturefelt,
- festivalpräst, som inte är "taggad..." ; ) !!
Nattvarden förbereds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar