Pilgrimsmärket.
När man går på fotboll på Strandvallen i Hällevik så sjungs det en fin inmarschlåt, där det står:
"Gulsvarta gudar över Listerlandet
De ser på oss och säger:
Ta hand om varandra och håll nån i handen
För allt som vi har är familjer och vänner
Ingen skall stå där ensam på vallen
För DU GÅR ALDRIG SJÄLV".
"Gulsvarta gudar"... nästan en psalm!
Svensken kan gärna säga "gudar" i plural, för då slipper man precisera sig... Nånstans vill man liksom ha gud med sig, men man vill inte välja...
Så politiskt korrekt var inte Özz Nüyen då han i en sketch sa:
- Bibeln har rätt (hjälp, han är väl muslim?!) att det finns många gudar (folket höll andan). Men bara EN är Gud (vem då?) (när får vi skratta?). Bibeln säger att man inte skall ha några andra gudar vid sidan om GUD. Och i min religion säger man att det bara finns en gud, när vi vet att det finns många... men de flesta är avgudar...
Det var mycket modigt av honom att i vårt religionsfobiska land våga säga detta!
Nu skall vi pilgrimsvandra i Kronoskogen, tredje gången denna höst. Vi samlades vid Åhusgården, EFS, och fick ett pilgrimshäfte i vår hand, med texter och fina böner.
Inledande bön.
Vi vandrade på barrmjuka stigar under tysta tallar.
Frälsarkransen var med och fyllde oss med tankar.
Gudspärlan rymmer det mest bibliska namnet på Gud: Fadern.
Inom islam finns det 99 namn på Guds egenskaper, men inte "Fadern". Det är unikt för den uppenbarelse som finns i Bibeln (som inte är en samling åsikter, inte heller någon filosofi).
Inom hinduismen finns det hundratals gudar. Där blir det ännu mer kännbart när en indier blir kristen och lämnar kastväsendet.
Barrmjuka stigar i tyst tallskog.
Jag-pärlan hjälper oss att fundera på individen kontra kollektivet.
Kulturen i Mellanöstern är ett stort kollektiv, där den enskilda personen inte har någon större valfrihet.
Så var det även i vår kultur för länge sedan.
Där är det familjen, släkten, klanen som utgör grunden för livet.
Men kristendomen rymmer båda delarna - den enskilde personen kallas till trons gemenskap, som bärs av det större kollektivet. Men den fria viljan värnas, liksom vars och ens ansvar.
Det heter ju "Vi tror på Gud Fader...."
Pilgrimsböner.
Dop-pärlan - Jag lägger mitt liv i Dina händer. Här är jag Gud, helt enkelt. Jag vill möta Dig. Utan hinder.
Ökenpärlan: även islam talar om öknen som platsen för prövningar och onda krafter. I Koranen kallas de "djinner". Jesus blev prövad av djävulen i öknen, och gick segrande ur den.
Det finns likheter och skillnader mellan islam och kristendom, men i tider av öken så är muslimen ensam i kampen, medan vi alltid har Jesus vid vår sida - han som besegrat all ondska!
Det kan den konverterade muslimen bekräfta.
- Ack, Herre, hjälp! Ack, Herre, låt väl gå.
- Rena mig så blir jag ren. Hela mig så blir jag hel.
Under barrstigen finns vita sanddyner, som för hundra år sedan var helt kala.
Nu är sandkullarna bevuxna och kallas för Kronoskogen.
Kronoskogen.
Jag var uppmärksam på eventuella skador efter stormen Babet. Tallskogen hade klarat mig, men det var värre nere vid havsstranden.
Där hade det höga vattenståndet ätit upp delar av strandbanken. Det var extra tydligt denna dag eftersom det var ebb.
Vart har vattnet tagit vägen?
Så stora skillnader i vattenståndets nivå är vi inte vana vid.
Det blev som en sinnebild för vårt inre känsloliv, där det ibland stormar och är högvatten, och ibland är uttorkat och håglöst.
Vart har havet tagit vägen?
Bekymmerslöshetspärlan - Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då?
Orden från Lina Sandells psalm "Blott en dag" bär många troende genom dagen.
Vädret var på vår sida, denna vandringslördag den 28 oktober 2023.
Inga hårda vindar, ingen stark sol, inget regn, bara vackert vemodsgrått och milt. Jättelagom, som svensken skulle säga.
Men lite trist, som svensken också skulle säga.
Vår fikapaus begränsade sig till ett pyttelitet skjul. Vinden var ändå lite kall vid havet. Tänk om det rasade ihop?
Fikaskjulet!
Kärlekspärlorna är två för att påminna oss om att vi först behöver ta emot, för att sedan kunna ge.
I vårt pilgrimshäfte var bönerna formulerade på följande vis:
Kärlekspärlan - Kom, helige Ande, upptänd mig med din kärleks eld. Herre, såsom Du mig älskar, ingen annan älska kan.
Offerpärlan - Från Dig kommer allting. Ur Din hand ger vi det tillbaka till Dig. Alla mina ord och tankar, Jesus, låt dem glädja Dig.
Pärleböner.
Det var skönt att gå in i tallskogen igen. Nu blandades den upp med lövskog, bok och ek.
En enkel rastplats med några trädstubbar gav oss lite vila, medan en joggare i orange tröja joggade förbi oss för tredje gången...
Hemlighetspärlorna - Min Gud, jag hoppas på Dig. Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken, ett namn som skyddar dig där du går.
Dessa pärlor rymmer hjärtats innersta hemligheter.
Tystnadspärlorna - I Guds tystnad får jag vara, stilla, ordlös utan krav. Stanna hos oss, Herre. Välsigna, o Gud, ditt vandringsfolk. Följ mig. Jag är vägen. Herre, ge oss den frid som världen inte kan ge.
Vilostubbar.
Det är skönt att gå i tystnad, tillsammans. Gemenskapen är ordlös och lyssnande.
Höstens färger omslöt oss med guldbrunt och gulgrönt.
Det är en vacker årstid.
Tid för eftertanke och mognad. Tid för reflektion och skörd.
Träden undervisar oss om vikten av att släppa sina löv, annars tynger de grenarna när snön kommer så att de kan knäckas.
Alla de situationer som gett oss erfarenheter i livet, får vi lämna bakom oss. Livets löv får falla till marken för att bli till ny mylla vid nästa årsvarv.
Guldbrunt och gulgrönt.
Nattens pärla - Bred dina vida vingar, o Jesus, över mig. Och låt mig stilla vila, i ve och väl hos Dig. Herre, Du har dött för mig. Hjälp mig att leva för Dig.
Hösten undervisar själen om livet. Lär mig du skog att vissna glad, en gång som höstens gula blad, en bättre vår snart blommar...
Lasse Berghagen somnade in för några veckor sedan. Vågar vi säga "avliden" eller undviker vi ordet "död"?
- Har han "gått bort" eller har han "kommit hem"?
Som kristna sörjer vi inte som de utan hopp. Vi sörjer med Hopp! Tänk så underbart det ska bli att få komma hem - inte till hundratals olika gudar och avgudar - utan till vår käre himmelske Far!
Spiken, på fiskenätspålen. På korset.
Uppståndelsepärlan - Din död förkunnar vi, Herre, Din uppståndelse bekänner vi, till dess Du kommer åter i härlighet. Jag är Din och Du är min.
Det är detta hopp som hela naturen vittnar om. Ur död till liv.
Jag tänker på alla som mist sitt liv i krig och konflikter. På vår pilgrimsvandring bar vi med oss det som händer i Israel, och lät varje steg vara ett steg mot fred, i innerlig bön om shalom.
Stormar och krig äter upp våra liv. Åhuskusten.
Sista biten gick vi sjungandes "Härlig är jorden"...
Vi sjöng för träden, med träden, med alla svampar i jorden och under marken. Härlig är Guds himmel. Vi sjöng med fåglarna och de sista trollsländorna.
Skön är själarnas pilgrimssång, ja, det är den.
Genom de fagra riken på jorden går vi, de som ännu inte är sönderbombade, går vi till Paradis med sång. Och med tårar.
Tidevarv komma, tidevarv försvinna, och denna helg ställer vi om klockan igen, från sommartid till den mörka vintertiden med depressionerna lurandes i buskarna...
Släkten följa släktens gång, men hur skall det gå för barnen i dessa våldsamma tider?
Aldrig förstummas tonen från himlen, medan den tystnar ibland här på jorden.
Änglar den sjöngo, men vi kan inte höra dem längre för vi har skapat så mycket buller. Först för markens herdar och sedan för alla städerskor på kontoren. Men de upptagna hörde ingenting.
Skönt från själ till själ det ljöd, via sms och mejl på datorn, att vi skall glädja oss över att Frälsaren är kommen, en opolitisk sådan, tack!
Frid över jorden Herren bjöd.
Visa mig, Herre, DIN väg.
Herre, visa oss DIN väg.
Och gör oss villiga att vandra den!
Amen.
Med sand i skorna,
- vandringshälsningar från eder pilgrimsledare
Helene F Sturefelt.
Pilgrimshäftet är sammanställt av Jörgen Hjärtenflo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar