BARNATRON TÅLDE INTE VUXENLIVET

EFS Möllebackskyrkan, Karlskrona.

Välkommen att läsa min predikan som förkunnades den 22 oktober 2023 i Karlskrona. 

PREDIKAN över MATTEUS 13:53-57, årg 3 – 20:e sönd e Tref.

MÖLLEBACKSKYRKAN, temagudstjänst ”Barnatro”.

 

Låt oss be: Tack käre himmelske Fader att vi får lyssna till ditt Ord! Vi kommer med vårt tilltufsade barnahjärta, och ber om tröst, läkedom och uppmuntran i att klara vuxenlivets påfrestningar. Herre Jesus Kristus, tala! Vi lyssnar! Amen.

 

Temat för denna gudstjänst är alltså Att leva tillsammans – Barnatron som inte tålde vuxenlivet – och i evangeliet hör vi om Jesus som blev avvisad i sin livsuppgift. Hur klarade han det?

VARIFRÅN KOMMER DEN MANNENS VISDOM OCH UNDERVERK?

ÄR DET INTE SNICKARENS SON? Matteus 13:54.

En del säger att barndomen är en förberedelse för livet. Andra menar att det är barndomen som är själva livet. I bästa fall är barndomen lek och fantasi, kramar och uppskattning.

Men om man möter mycket skuldbeläggande och ifråga-sättande, då går man in i vuxenlivet med tunga bördor. Skam är en känsla av att vara ”fel” och hindrar en att leva. Och om man upplevt separation och avsked, kan sorgen ligga som en mörk dimma som plågar en.

Läs först detta för att kunna förstå fortsättningen:

Sturellas Fotoblogg: ANKARE, KÄTTING och BOJ (helenesturefelt.blogspot.com)

Ankare, kätting och boj. Ebb och flod.

Jag tar hjälp av Jörgens bild:

Ankaret för ett barn är föräldrarnas kärlek, men också den barna-tro som tidigt kan komma. Jag minns en kväll när föräldrarna tittade på TV och jag i min ensamhet upptäckte att rymden var oändlig. Detta var min första upplevelse av ångest… Då knäppte jag mina händer och bad till Gud.

Det var barnets första kamp mot existensens svindlande faktum, och det landade i att oavsett hur oändlig rymden än var, så var Gud liksom ”utanför” och höll ihop allt. Sedan somnade jag gott.

I min barnbok tar jag upp några missförstånd som kan ställa till det för barnet. Det är ”trygga rääkan” som ställer till det… och framför allt "stjärnan ej" och "fågeln ej" som i Lassemans öron blev till dem som sa nej hela tiden.

Men storasyster upptäckte att hon hade Jesus i sitt hjärta då hon pratade med honom i aftonbönen. 

 

Barnatro. "Prästgårdsbarnen".

Barnatron blir ett ankare, som ger en stabil förankring.

Så kommer tonårstiden då man kanske börjar glida ifrån trons liv. Frågorna får inga svar och tvivlet blir allt större. Dessutom tycks Gud inte svara på bönerna, i alla fall inte såsom jag vill.

När sedan vuxenlivets stora påfrestningar kommer med ansvar för jobb och relationer, kan det höga tempot i samhället göra att man inte har redskap för att hantera kraven. Minnen av att bli avvisad på skolgården är inte läkta, och skam, skuld och sorg lurar som svarta vargar inuti. Det är en annan sorts ankare som hindrar en från att segla ut.

Vargarna larmar.

När Jesus trädde fram ur snickarens verkstad, var det många som inte trodde på att han var något annat än Josefs son. Men kraften i det Jesus sa, hade en helt annan auktoritet. Vem var han? 

Det är inte lätt att acceptera att den man tyckte sig känna, är så mycket mer! Den undervisning Jesus gav, var inga enkla lektioner i etik, moral och andlighet. Nej, hans ord var explosiva och farliga. Han kom med en Sanning som gick rakt igenom ben och märg.

Jesus avslöjade maktgirigheten och mänskoföraktet. Han såg när ”kättingen” var för lång och ledde till slapphet i livet. Jesus ser när vår kätting är för stram och leder till stillastående.

Jesus kallade tillbaka den förlorade sonen, vars ”boj” hade drivit för långt ut från faderns kärlek.

Kättingen.

Men orden av sanning var också fulla av barmhärtighet och upprättelse.

Han såg kvinnan som var tyngd av skam. Han såg mannen som bar på hemlig skuld. Ja, Jesus ser oss alla som är tyngda av arbete och sorg och säger:

-        -  KOM TILL MIG ALLA NI SOM ARBETAR OCH ÄR BETUNGADE, SÅ SKALL JAG SKÄNKA ER VILA! Matteus 11:28.

 

Inom själavården vet vi att enda sättet att bli fri från det som tynger, är att våga tala om det, och ”känna känslan”.

Går det att möta sina känslor? Finns det så många tårar när skilsmässa, arbetslöshet eller sjukdom drabbat?

Vem orkar stå vid sidan om och ta emot allt som vill komma ut? Vem har så mycket tid och tålamod?

Tänk dig nu att Herren vill arbeta med det som tynger dig i vuxenlivet, och hjälpa oss att hitta tillbaka till barnets tillit.

Psaltarens ord SÅ LÄNGE JAG TEG, FÖRSMÄKTADE MINA BEN…visar att alla känslor vi gömmer, får livet att förtorka. Men när vi i stället vågar tala om dem, återvänder livet. 

Likaså med tvivel och otro. Vi måste få prata om det som vi inte förstår!

 

Tigandet gör själen till en ruin.

Jesus blev avvisad av sina egna. Även om han visste det, så måste det ha gjort ont. Konsekvensen blev att han inte gjorde så många underverk i Nasaret eftersom det inte skulle tas emot.

Jesus satte en gräns mot andras otro. Det får vi också göra!

Han gick vidare.

- EN PROFET BLIR RINGAKTAD BARA I SIN HEMSTAD OCH I SITT HEM, sade Jesus. 

Det välkända förblindar. Man hör inte.

 

Men bara för att människor blir förargade över det man säger, betyder inte det, att man är en sann profet.

Och tvärtom: ett avvisande betyder inte att man är på fel spår, att man är fråntagen Guds välsignelse. Nej, ett avvisande kan tjäna som en uppmuntran att Gud faktiskt är verksam i det som sker, i det som du säger och gör!

Avvisa inte Jesus!

Just nu lever vi i en oerhört destruktiv tid med dödskjutningar, gängkriminalitet och terrorattack mot Israel, som riskerar att sprida sig. Det är många som anar att den yttersta tiden börjar krypa sig på oss. Var är du nu, Gud?? Tillvaron vacklar, och tron.

Rädslan kan gastkrama en så man knappt kan andas.

Men som kristna vet vi att detta skall hända. Guds ord har förberett oss på att den onda tiden kommer. Just därför får vi hjälpa varandra att låta rädslan omslutas av att Herren har kontroll över detta, och på korset har Jesus tagit nycklarna från dödens rike, en gång för alla.

När media rapporterar om våldet, behöver vi låta bönen vara öppen mot himmelen så att Guds ljus kan sippra ned. Även om det bara blir ett rop på hjälp…

 

Om en ny skapelse och nytt liv skall utvecklas, är det ofrånkomligt att de som investerat mycket i det gamla livet blir förargade. Det var det som Jesus mötte. Inte alla ville växa och mogna och inte heller ta emot någon förlåtelse för synder de tyckte att de inte hade begått…

Dessa ord riktar jag även till alla de våldsverkare som är utpressade att begå brott, de som är fast i aggressiva ideologier, och låtit sig förledas av Lögnens fader; att sanningen är lögn och lögnen sanning.

Det är min bön att Jesus skall befria oss inifrån, att de, att vi skall få möta Honom som läker barnets vilsenhet och som möter den vuxnes förtvivlan.

 

Och den lilla flickan i bokens berättelse undrade om hon hade Jesus i hjärtat när hon pratade med honom. Ja, det hade hon.

Måtte inget i vuxenlivet hindra din lilla tro att ständigt vara förankrad hos Honom som håller hela tillvaron i sin hand.

Barnatro.

Låt oss be!

 

… Herre, Du ser vår rädsla över ondskan som griper omkring sig.

Hjälp oss att erkänna alla känslor, alla tvivel och sedan låta dem sjunka ned så att de inte äter upp oss.

Det är så mycket vi inte förstår… Hjälp oss att ändå ha tillit.

Hjälp oss att reagera klart så att vi sedan kan agera… Jesus, Du är vårt hopp! Amen.

 

Varma hälsningar med Guds välsignelse,

Helene F Sturefelt, V.D.M.

Var förankrad!