Sturellas Fotoblogg: PRÄSTINNAN PÅ VIKINGAMARKNAD

Vikingamarknaden i Gudahagen 2023.

Är Gud närvarande på vikingamarknaden?

Ja, i allra högsta grad!

Precis som bland hårdrockarna på Sweden Rock är de existentiella frågorna viktiga också på vikingamarknaden i Näsum.

Även i år, vi skriver 2023, tog Gudahagens mäktiga plats emot flera tusen besökare.

Många av oss var tidsenligt klädda och jag njöt av att äntligen vara hemma igen.

Gudahagen i Näsum, Blekinge.

Det är nämligen så med mig att vikingatiden sitter mycket djupt i mina gener. Jag vet saker som man inte kan veta. Och som religionshistoriker tycker jag det är mycket intressant att försöka förstå skarvarna mellan olika tankesystem.

Vad var det som gjorde att hedningarna övergav sina gamla gudar?

Utklädd - eller rätt klädd - till prästinnan Kristina i blå linnedräkt, gick jag runt på marknaden med ett stort silverkors runt halsen och pratade med folk. Först var jag tyst och kände in platsen. Sedan bad jag Herren leda mig till människor som behövde hör det jag vet.

Prästinnan Kristina med silverkorset.

Det blev en mycket intressant eftermiddag, som slutade med att jag blev filmad:

- Min man behöver höra det du säger. Berätta en gång till!

Och det gjorde jag. Följande:

I alla tider kommer människor till en gräns då de är krigströtta och dödströtta på att livet spills hela tiden. Rövartågen är blodiga slag och byns män stupar i strid. För att blidka gudarna offras djur. Tor och Oden skall se mänskornas offervilja att gjuta blod över marken till deras ära.

Men de svarade aldrig...

Glada stridslekar...

Det gick inte att få kontakt med dessa gudar, som psykologiska aspekter av naturens krafter.

Om det finns en riktig Gud, måste denne kunna förmedla kontakt. Och inte kräva så många offer.

En dag fick prästinnan Kristina nog. Hon hette något annat som hedning, jag vet ännu inte hennes namn, men svältåren gjorde det ytters känsligt att offra en get till, en ko... och nu vid det stora blotet det vackraste ynglingen.

Det var hon som höll i slaktkniven, men den här dagen lade hon ner den.

Det gick ett sus genom de församlade. Skulle det inte rinna något blod?

Längst bort i cirkeln stod två slavar, det var tillfångatagna munkar som fick sköta deras odlingar.

- Kom fram! beordrade prästinnan. Berätta vad ni vet!

Stenarna vittnar.

De stapplade fram på sargade fötter och tog fram de små krucifixen de bar runt halsen.

- Detta är Vite Krist, mumlade de.

- Tala högre! manade prästinnan som inte ville få folkets ogillande för tidigt.

- Vite Krist blev uppspikad på ett kors, hans blod rann för vår skull. Jesus var Guds son och när han gav upp andan försonades alla människors synder och det blev frid med Gud...

- Sedan uppstod han levande igen, viskade den andre munken.

Detta hade hedningarna aldrig hört talas om förut.

Skulle det finnas ett offer som var så slutgiltigt att det skulle räcka för alla tider?

- Därför, ropade prästinnan, blir det inga mer offer i vår offerlund. Våra gudar har övergett oss, nu överger vi dem och sätter istället korset i mitten med denne uppspikade Vite Krist! Om vintern blir mild och våren ger skörd, då vet vi att den levande Guden har hört oss!

Stanna upp en stund inför historiens allvar.

Ungefär så berättade jag, Helene, på vikingamarknaden i Gudahagen i lördags, för den ena efter den andra. Många blev tysta och tänkte efter, vid marknadsstånd och vid matborden där grilloset låg tjockt.

- Korset har mycket större makt än Tors Hammare. Den står för ett manligt ideal som är romantiserat och som kvinnor inte är så intresserade av.

Men korset skapade försoning och frid och fred följde i dess spår...

... ända tills kungarna kidnappade kristendomen och gjorde den till ett maktmedel. Då var svärdet tillbaka och de hade ingenting lärt...

Dö skall du!

Om man skall vara missionär idag, i det samhälle vi lever i, då får man agera utifrån det sammanhang man kommer till.

På Sweden Rock klär jag ut mig till hårdrockare och tillfredsställer den delen av min person, och på vikingamarknaden är jag den kristnade hedningen prästinnan Kristina.

Och kommer jag till hembygdsföreningen då är det deras klädkod som gäller.

Normal...

Men alltid med korset runt halsen!

Jag vill uppmana dig att våga vara missionär där du är.

Våga berätta om korset. Läs på lite och berätta först för dig själv varför Jesus på korset är viktigt.

Våga sedan föra in samtalet bland dina vänner om korset - du kan få otroligt spännande möten.

Var ödmjuk och säg "jag har funnit att..."

Korset.

Jag ville inte åka hem. Hem? Jag är hemma här på Gudahagen!

Jag lade mig under de stora ekarna och lät min kropp vila på den mark som också en gång varit bloddränkt. I öster tornar den vita kyrkan i Näsum upp över bygden.

Arkeologer bekräftar att kyrkor ofta byggts över gamla offerplatser och hedniska riter kristnades och övertogs.

Men något är fel med resonemanget.

Vi är så vana vid att förstå gammal tid utifrån politisk och kyrklig makt. Då missar vi något väsentligt, nämligen det jag inledde med - människor (läs kvinnor) var så dödströtta på allt liv som gick till spillo och att de gamla gudarna inte svarade.

Kyrkan är ett svar och en fullbordan!

Inifrån hjärtat händer nämligen något annat. Där finns en längtan att "Gud, om Du finns, svara!"... och på den längtan är Jesus Kristus det Stora Svaret.

Det kan mycket väl vara så som prästinnan Kristina gjorde:

- det var Hon som valde att kristna offerlunden! Det var Hon som reste korset som ett svar på den försoning de längtade efter.

Det var Hon som frigav munkslavarna och lät dem bygga det första enkla lilla träkapellet bland ekarna.

Det var Hon...

Ge inte makten till kungarna och politikerna! De kan inte frälsa folket.

Det kan bara den Gud göra som skapat livet och som gett sig tillkänna på mänskligt vis genom Jesus Kristus.