JAG ACCEPTERAR INTE

Jag accepterar inte.

Jag accepterar inte att barndomen skall vara så svår och följa en resten av livet.

Jag accepterar inte att blir bortlämnad när man är liten och slitas tidigt ur sängen och mammas värme.

Jag gillar inte att snälla barn skall sitta emellan de bråkiga pojkarna och få slag på armarna.

Jag klättrar upp i trädet och gömmer mig bland grenarna.

Jag gillar inte att flickorna skall vänta tills pojkarna har bullrat färdigt. Dagis, skola och politik, mönstret är detsamma. Vi väntar och väntar. 

Men nu går jag.

Är barndomen god?

Jag accepterar inte alla förändringar, uppbrott och förflyttningar.

Jag accepterar inte att man gräver, skövlar, fäller och bygger överallt.

Man ska inte byta föräldrar, fröknar, mammor, lärare och få nya pappor som försöker förstå men inte kan.

Människor kommer och går men mitt hjärta är inte utbytbart.

Jag accepterar inte flyttningar, nya skolor och ny adress.

Mänskorötterna dras upp hela tiden och förblir tunna. Stammen svajar och kroppen är smal.

Någon har skalat av barken och sårat ända in i själen.

Du är inte utbytbar!

Jag accepterar inga blandningar, nya smaker och hysteriska reklamkampanjer.

Jag längtar efter det ursprungliga, det enkla och naturliga.

Utan tillsatser, genmanipulationer och kemikalier.

Från trädet ser jag hur livet är alltmer konstgjort och förgiftat.

Men bilarnas avgaser når inte in genom det gröna bladverket.

Fåglarna bajsar på de parkerade bilarna i bronsgrå metalliclack. 

Jag skrattar.

Jag accepterar inte att mänskorna bor i städer och har glömt hur naturen fungerar.

Jag accepterar inte att folk äter chips och inte odlar egen potatis.

Jag accepterar inte att folk är dumma och blir beroende av Bullshitdrycker.

Nej, jag skrattar inte.

Jag accepterar inte att världen håller på att bli digital.

Jag accepterar inte att vi tappar kontrollen och kontanterna försvinner.

Jag accepterar inte bekvämligheten.

Kärleken lever inte genom ettor och nollor.

Jag accepterar inte otrohet, svek eller tillfälliga förbindelser.

Jag ifrågasätter individualismens oförmåga att vara trofast, att välja allt och inget i polyamorösa förhållanden.

Jag gråter över allt slit-och-släng. 

Byt partner, byt telefonbolag, byt jobb, byt identitet, kön och namn.

Hur kan allt vara så fel hela tiden?

Inget av originalet finns kvar.

Identitet i upplösning.

Verkligheten har bytt plats med fantasins påhittade värld.

Bion är bättre med bättre handling och bättre musik.

Tillvaron utanför popcornmaskinen är stressig och utan glamour.

Jag accepterar inte att man ska tåla så mycket.

Jag gillar inte skräck, skrik och grova filmer. 

Verkligheten dövas inte med påhittat våld. 

Jag accepterar inte att alla är så okänsliga och inte vågar känna hur det faktiskt är.

Jag accepterar inte förljugenhet, halvsanningar och lögner.

Jag hatar droger, hot och kriminalitet.

Jag är rädd för fattigdomen.

Kemikalier kallas läkemedel och hormoner simmar i vattnet.

Grillciggar. Ciggchipsar.

Från trädet ser jag de invasiva arterna ta över.

Björnloka, parkslide och jättebalsamin kommer gående i vägdikena.

De kväver, kväver, kväver.

Men bilarna kör bara förbi och föraren kan inte skilja mellan gran och tall.

Mångfald som går överstyr dödar annat liv.

Vildsvin och kanadagäss äter upp grödor och skitar ned på stränderna.

Ät upp dem!

Ät upp dem, de fulfinkarna!

Jag accepterar inte att vi blandar allt. 

Sockersaltsyltgurkachoklad och majonnäs.

Vänsterhögerliberalsocialkristen och demokrati.

Buddhismasatroendeyogaislam och nyandlighet.

De drar inte åt samma håll. Kulturideologiska religionskrockar med människor som inte kan prata utan att bli arga.

Det brinner.

Allt blir till skräp.

Vi blandar allt till skräp.

Jag accepterar inte intellektuell ohederlighet. 

Jag accepterar inte silverfiskar, mögel och cancer i mänskokroppens tankesystem.

Jag vill inte har förstoppning varken i känslolivet, bönelivet eller i samlivet.

Jag accepterar inte maktfullkomlighet, giriga män och kvinnor som har slips på männens villkor.

Jag accepterar inte en kyrka som lägger mer kraft på sin organisation än mission.

Jag accepterar inte församlingar som förminskar Jesus och glömmer sitt uppdrag.

Jag vill inte höra profana konserter i kyrkan. Jag vill höra predikningar om Guds nåd.

Jag accepterar inte okunnighet som beror på lathet och ointresse.

Jag välkomnar samtalsgrupper, bönegrupper och bibelstudiegrupper.

Endast Gud kan göra allting väl.

Jag är så illa tvungen att acceptera att livet till slut går tillbaka till barndom.

Jag måste acceptera att den åldrade människan måste sova middag som ett barn.

Jag måste acceptera att jag måste acceptera att jag aldrig accepterat att livet är som det är.

GUD, GE MIG SINNESRO

ATT ACCEPTERA DET JAG INTE KAN FÖRÄNDRA

MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN

OCH FÖRSTÅND ATT INSE SKILLNADEN.

I en brusten värld, 

Helene F Sturefelt.

Fulfinken vill inte vara med.