Relativt kallt.Min sanning. Och din sanning... Så kan man inte säga! Då tömmer vi själva ordet på sitt innehåll.
Åsikter och tyckanden är inte detsamma som "sanningen".
Sanningen har blivit relativ. Relativismen är den nya sanningen, där trosbekännelsen lyder:
- Var och en blir salig på sin tro! Med ett brustet halleluja...
Välkommen till ett inlägg som vill spräcka hål på vår tids svårighet att hantera frågan om det finns en absolut sanning.
Inspiration kommer från en av Sveriges bästa apologeter - försvarstalare - av kristen tro, min studentkamrat Stefan Gustavsson, som varit ansvarig för CREDO-Akademin i många år.
Hans bok heter "Kristen på goda grunder" med skarp intellektuell framtoning. Inget snömos, alltså...
Jag kommer också att låta dig ana konsekvenserna av detta via det österländska inflytandet från Oneness-rörelsen.
Jag tar min utgångspunkt i en av texterna som lästes nu på 1 Advent (det spelar ingen roll, texten är i högsta grad allmängiltig). Jesus ger en förklaring till varför han är här:
JAG HAR FÖTTS OCH KOMMIT HIT TILL VÄRLDEN FÖR DENNA ENDA SAK:
- ATT VITTNA FÖR SANNINGEN.
DEN SOM HÖR TILL SANNINGEN LYSSNAR TILL MIN RÖST. Johannes evangelium kap 18:37.
Plus eller minus?Men vi orkar inte. Det finns så många röster. Vi lever i en pluralism där mångfalden övermäktigt väller över oss. Vad är rätt? Vad är fel?
Äh... det går nog bra med det mesta. Lite skit rensar magen. Och själen.
Okunskapen och lättjan griper omkring sig.
För att inte tala om rädslan. Om jag skulle hävda att Jesus är sann, då är ju de andra fel ute... Eller?
Det är fult att säga så. Och inte politiskt korrekt.
Även i kyrkan ska vi vara korrekta. Så vi kan väl säga att Jesus är lite grann sann, i alla fall?
Vad är det som har hänt?
Det är väl minusgrader då...Stefan Gustavsson ger oss tre punkter (sid 151):
1. Den sociologiska utvecklingen visar att vi har gått från ett enhetssamhälle där kristendomen definierade tillvaron, till ett pluralistiskt samhälle där globaliseringen ger oss tillgång till kunskap om hela världen.
2. Det har skett en avgörande filosofisk utveckling. Upplysningstänkarna på 1700-talet satte människan som alltings mått.
Från början var man optimistisk men sedan insåg man människans begränsning. Det finns alltid mer kunskap att utvinna. Därmed blir all mänsklig kunskap relativ.
3. Även en avgörande teologisk utveckling har ägt rum. Fram till Upplysningen var alla överens om att Bibeln sågs som Guds ord till människan.
Idag ser allt fler Bibeln som människans ord om Gud. Utifrån det perspektivet finns det ingen anledning att ge Bibeln en särställning i sanningsfrågan.
Därför, menar Stefan Gustavsson, och jag med honom, måste vi ta relativismen på allvar.
Ärligt talat, jag kan inte ägna mitt liv åt något som är relativt... föränderligt och opålitligt.
Jag vill bygga mitt liv på det som är sant, hållbart och bärkraftigt ända in i evigheten!
Och det är skillnad på lättmjölk och grädde. Men det ser jag inte om jag står borta vid entrén...
Det är nödvändigt att ha rätt perspektiv när man bedömer en företeelse - inte för stor distans, men heller inte för nära.
Det gäller Jesus också. Det är ju honom det handlar om!
Det är inte lätt för oss som bor i Mellanmjölkens land att våga komma närmare...
Vet inte säkert...Tillbaka till boken "Kristen på goda grunder". Nu ska vi kritisera relativismen!
Stefan skriver:
"Relativismen är emotionellt och socialt attraktiv eftersom den till synes löser spänningarna mellan motsatta uppfattningar och därför hjälper oss att leva harmoniskt med våra olikheter.
Men från ett intellektuellt perspektiv är den ytterst problematisk."
Här följer tre punkter av kritik mot relativismen (sid153):
1. Logiskt sett är satsen "allt är relativt" självmotsägande och självupplösande.
Om allt är relativt, finns det ju en sak som gäller överallt för alla människor, nämligen att allt är relativt... Men då är ju inte allt relativt!
Relativismen förnekar den absoluta sanningen genom att införa en ny sanning!
Allt är relativt är den absoluta sanningen....
2. Relativismen håller inte för sin egen kritik.
Ett av dess mest vanliga argument är att det är arrogant och intolerant att hävda en absolut sanning.
En vis människa måste ju inse sin begränsning och ha en ödmjuk hållning till andra uppfattningar.
Men relativismen ställer ju själv upp en absolut sanning då den hävdar att man kan inte veta om det finns en absolut sanning...
Hur kan man inte veta det??
Hur kan saften inte rinna ut?Kommer du ihåg berättelsen om de fem blinda männen som fick känna på en elefant?
Alla kände på olika kroppsdelar och beskrev elefanten helt olika:
- skrovligt skinn, lång snabel, tunn svans, jättestora platta öron, benhårda betar...
Ingen hade helt rätt. Sanningen om elefanten var relativ...
Men exemplet har en allvarlig hake, skriver Stefan Gustavsson. Vem är egentligen den seende betraktaren som vet att helheten är en elefant, och inte bara ett ben eller betar?
De fem blinda männen är Moses, Buddha, Shiva, Jesus och Muhammed... alltså de fem stora världsreligionerna. Men vem är då betraktaren?
Jo, det är själva Relativismen!
Det är relativismen som ser helheten, och som bedömer de andra religionerna som bara relativt seende.
Man placerar alltså sig själv i den position som man förnekar att andra kan ha!!
Berättelsen, som ger sken av ödmjukhet, uppvisar istället stor arrogans.
Vad är en elefant?Observera, skriver Stefan Gustavsson, att den kristna tron inte är en sanning som en människa tänkt ut!
Den är inte resultatet av att kristna människor tänkt klarare eller djupare än andra, eller sökt bättre och ihärdigare, nej! Kristen tro är helt och hållet en uppenbarelse från Gud.
Den kristne säger därför inte:
- Kom och titta på den absoluta sanning jag har formulerat...
Utan säger:
- Kom och titta på den absoluta sanning som har visat sig för mig, av Någon Annan.
Den kristne placerar sig alltså inte i någon position över andra.
Kom och sätt dig bredvid.Nu till den tredje kritiken:
3. Relativismen gör inte rättvisa åt religionens anspråk. Istället brottar man ned dess absoluta anspråk och reducerar den till "ett ben på elefanten."
Relativismen är alltså en återvändsgränd. Gud kan inte både finnas... och inte finnas...
Guds existens är inte beroende av dig och vad du tycker... hur mycket TV-tablåerna än erbjuder program som "Min sanning".
2 plus 2 blir inte 5 hur mycket jag än hävdar det.
JESUS HAR KOMMIT FÖR ATT VITTNA OM SANNINGEN...
I kölvattnet av allt detta passar den österländska meditation in väldigt väl.
Där uppmanas man att låta tankar och känslor komma och gå, utan att värdera dem. Varför? Därför att allting är relativt!
Det innebär att den inre kompassen för vad som är rätt och fel alltmer suddas ut.
Jag får allt fler samtal från kvinnor som nu lämnar New Age och Yoga för att de upplever en baksida av detta falska ljus.
Ljuset är mörkt. Jag klipper in ett stycke här från en blogg som har huvudet i himmelen och fötterna på jorden:
www.BibelFokus.se
"För många kan det vara förvånande att new age får så pass fritt och ogenerat utrymme i kristna församlingar som under konferensen Andlighet i en ny tid och konferensen Hel Människa, Hel Jord. Men detta är inget som skett helt plötsligt. Det är en noga planlagd strategi hos Föreningen Brobygge och & Dialog.
Det som de flesta inte känner till är att Brobygge och & Dialog ingår i en världsvid internationell och interreligiös enhetsrörelse, Oneness, som till sitt väsen faktiskt är antikristen, enligt Bibelns definition.
Oneness opererar genom att aktivera och förmedla andliga ”energier” som inte är Guds helige Ande. Det sker genom olika former för djupmeditation (kontemplation) med rötter i yoga och hinduism och Oneness blessing (= deeksha/diksha), dvs förmedling av ett ockult andedop genom handpåläggning. (Jfr: Marie Ryd, en retreat i Indien via länken http://www.tidenstecken.se/bro0newage2.htm och programmet för Andlighet i en ny tid, där deeksha finns med!)
Dessa andliga upplevelser, som lätt förväxlas med biblisk pånyttfödelse och dop i den helige Ande, leder steg för steg för allt längre bort ifrån Jesus Kristus och klassisk kristendom.
Konsekvensen blir en mystik teologi, som de facto är hinduism i kristen förpackning.
Tydliga exempel på detta är de tre självbiografiska böcker som skrivits av styrelseledamoten och PR-ansvarig i Föreningen Brobygge & Dialog, Ingrid Krianon: Vi och alltet, Guds Närvaro i människan och Att upplysa jorden.
I böckerna beskriver Krianon sin egen andliga utveckling från 1989 till 2005 genom frigöring av kundalinikraften och budskap från guider i andevärlden. Böckerna marknadsförs av det nyandliga förlaget Vattumannen och säljs på Brobyggets konferenser.
Jfr följande länkar:
http://www.vattumannen.se/Product.aspx?ProdNo=74807
http://www.vattumannen.se/Product.aspx?ProdNo=63423&
http://www.kreaprenor.se/main.asp?g=10&r=255
Slut citat från www.BibelFokus.se
Ljuset är plus.Relativismens poäng är inte avsaknaden av sanning, utan att vi inte kan veta vad som är sant, och därmed inte kan ta ställning.
Men Jesus själv ställer oerhört höga anspråk på vem han är!
* Guds son och ETT med Gud Fader.
* Världens frälsare
* Den som skall komma tillbaka vid tidens slut och upprätta allt.
Det gör varken Buddha eller Muhammed.
Buddhister vallfärdar till Buddhas grav för att hedra sin döde mästare.
Muslimer vallfärdare till Muhammeds grav för att hedra den döde profeten.
Men den kristne går inte till någon grav - för den är tom! - utan vi erkänner en levande herre! Jesus är uppstånden.
Vi stannar här.
Du får själv pröva sanningshalten. Testa Jesus. Kom närmare. Studera det Jesus säger.
Fråga dig vad det innebär för dig att levande Gud kommit oss mänskligt nära.
New Age säger att människan är gudomlig.
Old Age säger att människan är syndig.
Hur ser världen ut? Döm själv.
Absolut sanna hälsningar från Helene Sture Relativfelt,
- som är kristen på goda grunder,
- som inte kan se skillnad på lättmjölk och grädde, men däremot vet vad pestskråp är!
Pestskråp. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar