HUGG INTE NED OSS!

Bedrövligt.

Det är en bedrövlig syn som möter en nere vid tågstationen.
Innerhamnen ligger mitt i stan och varje vecka kommer nya båtlaster med timmer.

Skövlad bokskog.

Gröna träd förvandlade till stockar.

Jag far så illa varje gång jag ser detta, och jag undrar om detta nedhuggande är nödvändigt?
Åtminstone är staplandet under all kritik och fullständigt livsfarligt!

På kajen ligger tunga ton trä. Strax över vägen står tomma järnvägsvagnar och väntar.
Hur ska timret komma dit? Via långtradare som kör 25 meter?

Det är mycket jag inte förstår.

Tågvagnar, timmerupplag.

En bok i Hälsokostaffären pockade på min uppmärksamhet och fick följa med hem.
Det är en berättelse om vad som kan hända när man vistas mycket ute i skog och mark.

"När träden talar till oss" - om att lära sig använda träden som kraftkälla och vägledning till ditt inre jag, skriven av Johanna Senges.

Nähä, jag orkar inte läsa sån där känslomässig New Age-litteratur, kanske du tänker.
Inte jag heller, men allt ska ha en chans och det som är gott är givet av Gud.

Även allt fler biologer säger samma sak - trädens förmåga att kommunicera, både med varandra och med oss människor.

Johanna Senges.

En dag satt Johanna vid en ek, där rötterna var djupt nere i jorden och kronan sträckte sig högt upp mot himlen.
Eken hade kontakt med de andra träden visa sitt stora rotsystem.

Det var en allvarsam känsla att sitta där. Jag återger vad Johanna upplevde att trädet förmedlade:

- Ni måste lyssna nu. Läget är kritiskt för hela jorden.
Ni kan inte längre skövla och ta för er. Ni människor är det största hotet mot ekosystemet.
Moder Jord orkar snart inte längre.

Varje dag gråter hon av trötthet och sorg. Ni visar ingen respekt för livet. Varken andras eller ert eget.
Det gäller alla livsformer. Allt lever - även berget och stenen.

Skymmer sikten.

Mina tankar lämnade skogen och for ned till Aleppo och det rasande galna kriget i Syrien.

När respekten för naturen är borta, försvinner också respekten för människan.

Det som sker är ont, ont, ont!

Den stora eken fortsatte "tala":

- Det finns så mycket ni behöver lära på nytt. Väcka till liv den inbäddade kunskapen och visdomen ni alla har, djupt i ert inre.

Men er rädsla har hållit er fångna. Släpp den nu.
Vi finns här för er. Vi står stadiga och trygga. Vi vill arbeta tillsammans med er.

Om ni bara satte er ned och stillade er så skulle ni få så mycket. Vi vet vad som behöver göras.

Här ska bli en stadsdel istället.

Johanna Senges lyssnade in det allvarsamma budskapet från eken:

- Såga inte ned oss! Ni rubbar balansen - den känsliga ekologiska balansen.
För vad?
För att elda med oss, massproduktion av slit-och-släng-varor.

Vi ger gärna oss själva, men vi önskar ni kunde använda oss på ett hållbart sätt, med respekt, ödmjukhet och tacksamhet.

Gör gärna möbler och redskap med oss, lägg ner din själ i arbetet.
I varje trästycke finns en del av vår själ - plocka fram den i det du tillverkar.

Arbeta fram oss till vackra och hållbara saker som kan gå från generation till generation.
Laga saker som går sönder.
Låt vårt liv ha varit meningsfullt.
Ni behöver återvinna mer och vara rädda om det papper ni har.

Hållbart?

Jag mötte en skogshuggare en gång som suckade över mina naiva åsikter.

- Det finns mer skog än någonsin! sa han.
- Industriskog ja... Men inte de gamla skogarna med sitt unika djur- och växtliv!
- Promenadskogar, fnös han.
- Det kommer en dag där du har medverkat till att utrota mångfalden, skönheten och naturens själ. Då kan du sitta där i din "skördare" på kalhygget och undra vart svampskogen tog vägen.

Men det sista sa jag inte.
Jag hade fått ett barr i halsen.


I Olofström har mark- och miljödomstolen avslagit energibolaget Eons överklagande att inte få röja större större ledningsgator.

Skogsområdet ligger i ett område som heter Månasken - hur vackert är inte det!! - och bolaget fick alltså avslag.
Månaskens skog består av gamla och grova ädellövträd "med mycket hög bonitet" (vad är det? Måste slå upp!).

På träden växer flertalet ovanliga mossor och lavar.

Skog i Månasken.

Elbolagets män suckar. Hur kan lite mossa hindra deras elförsörjning till Olofström samt sjukhusen i Hässleholm och Kristianstad?

Skogsstyrelsens män kontrar med att det finns tillräckligt med marginal i ELONs ledningsgata.

Gammalskogen i Månasken blir biotopskyddad.

Seger!

Men de döda timmerstockarna i Sölvesborgs innerhamn har dragit sin sista suck.

Jag vet att de kommer att sågas upp till fint virke att bygga hus med, men allt för många stockar kommer bli toalettpapper...

Toalettpapper?

Då har jag lättare att acceptera den julgransförsäljning som just nu pågår.
Dessa små granar orsakar ingen större balansrubbning när de tas bort. Strax växer det upp nya.

Då är det värre med de jättegranar som varje kommun vill skörda till att pryda stadens torg med.

Tänk om man istället hade planterat en liten gran där... som får växa sig stark på torget... och står städse grön genom alla årstider.

Att det tar flera generationer är sånt man får tåla.
Då har väl Moder Jord för länge sedan tröttnat på oss och slagit tillbaka ordentligt.

För det kommer hon att göra!

Människan är som löss på hennes rygg.
Hon kommer att dränka oss i nya iskalla syndafloder och jorden kommer inte längre orka producera något ätbart.

Snart inte ett barr kvar.

Så, när min julgran står lysande i vardagsrummet kommer jag omgärda henne med största respekt och skönhet.

Hennes närvaro i mitt hem kommer att omsluta mig i hennes allvarliga mörker och kontemplation.
Jag ska låta sinnet vända sig inåt och tillsammans skall vi be för alla träd och skogar.

Granen och jag skall ha en bönegemenskap, där vi ska uppmana stressfolket att söka vilan.

Och i granskogen kan ingen springa - hennes grenar hindrar och rötterna stoppar framfarten.

Ta det lugnt.

Bibeln vet att allt lever och är med i lovsången till Gud:

MÅ HIMLEN VARA GLAD OCH JORDEN FRÖJDA SIG.
MÅ HAVET BRUSA OCH ALLT VAD DÄRI ÄR.

MÅ MARKEN GLÄDJA SIG OCH ALLT SOM ÄR PÅ DEN,
JA MÅ ALLA SKOGENS TRÄD JUBLA INFÖR HERREN,

TY HAN KOMMER, JA HAN KOMMER FÖR ATT DÖMA JORDEN.

GUD SKALL DÖMA JORDENS KRETS MED RÄTTFÄRDIGHET 
OCH FOLKEN MED SIN TROFASTHET. Psaltaren 96:11-13.

Visst talar träden.

Tack Johanna Senges för din fina lilla bok!
Tryckt på bok-träds-papper... eller? I så fall ett hedervärt uppdrag för ett träd - att bli läst och omtalad i dubbel bemärkelse!

Stixiga barrhälsningar från en bokmal,

Helene Sture Granfelt,

- ett med träden i månskenet och på stortorget.

Granris och tomtekör.