VIKINGAR i GUDAHAGEN

Marknad idag.

Vi förflyttade oss över gränsen.
Med hjälp av en bilresa på två mil lämnade vi Blekinge och kom in i Skåneland.
Efter en halvtimme hade vi lämnat nutiden och befann oss i dåtiden - tusen år tillbaka.

Följ med på vikingamarknaden i Näsum!

Känn doften av vedeldade brasor och grillspett av gris.

Se dräkterna av lin och ull, skinn och läder.
Ska vi prova en hjälm? Det kanske går hett till här?

Barnsoldat.

Undrar om det är lek eller allvar?
I barnens sandlåda kunde man leka med döskallar och benknotor.
Av plast...

De tyska vikingarna såg ut att vara alldeles på riktigt, med ringar i skäggen och kraftfulla skinnkläder.
Deras båt likaså.

Hantverkarna är oerhört skickliga här.

Jag måste titta lite på smyckena...

Hedendom och kristendom.

Tors hammare förstås, en avgudabild på Oden/ eller är det Tor?
Men vad är det för ett märkligt kors? Med varghuvud?

Jag gjorde nu ett experiment och gick runt och pratade med folk, som den missionär jag innerst inne är, och lyssnade på hur de förklarade sitt intresse för vikingatiden.

En ung kille berättade:

- I skarven mellan hednatid och kristnadet av Sverige bar handelsmännen detta vargkors.
När de gjorde affärer med hedningar hade varghuvudet rättvänt, när de handlade med kristna var korset rättvänt...

Smidig integration!

Vargkors.

Jag visade mitt smycke runt halsen, som är ett mynt, präglat av Olof Skötkonung, med ett kristet kors i mitten.

- Vikingarna högg huvudet av de kristna, men de svarade ju med att döda tillbaka...
- Ja, fast det står det ingenting om i Nya Testamentet, svarade jag.
- Nä just det, sa den unge mannen, kungarna använde ju religionen för att ena riket i maktpolitiskt syfte.

Se där.
Dåtid och nutid känns alldeles lika. Maktstriden ständigt närvarande.

Antingen är religionen världens bästa förenande kitt.
Eller så är det världens sämsta splittrande shit...

Spelemänskvinnor.

Jag gick vidare.
En spelande trio gick runt och bjöd på skön, medeltida musik, på trumma, fiol och säckpipa.

Platsen var förunderligt skön. GUDAHAGEN. Ja, sannerligen!

Stora ekar växte på gravkullen, där våra förfäder och förmödrar vilar i myllan.

Undrar var mina släktingar befann sig tusen år tillbaka?
Släktforskning kan ge intressanta förklaringar på varför man är som man är.

Och det botar all vidskeplig tro på reinkarnation!

Jag är så förundrad över hur annars så vetenskapligt skolade människor gör en mental kullerbytta och pratar om återfödelse och tidigare liv... när det handlar om att vi har alla våra förfäders erfarenheter kvar i blodet!
Generna minns.

Det är min gen-teologi, på stadig grund.

Gudahagen.

Det hängde gott om skinn överallt.
Barnbarnen fick klappa en iller...

- Vad är det? En hund? Eller råtta?

Hm, barnen vet mer om Afrikas elefanter än om våra egna skogsdjur...

Denna romantiska bild av vikingatiden som lyfts fram så här en solig septemberdag, har glömt sin blodiga historia, fylld av fruktan för gudarna.

Asatron bygger på offerväsendet till gudarna, för att blidka dem och hålla sin egen rädsla för straff borta.

Bloten, då både hästar och människor kunde offras, var en förtvivlad handling.
Tänk att offra sin enda häst, eller sitt barn...

Inte på väg till Valhall ialla fall.

Jag berättade om Vite Krist för en kvinna som stod i ett av marknadsstånden.

- Det var en befrielse när missionärerna kom hit till kalla Norden och berättade om en Gud som besegrat ondskan en gång för alla.

Jesus kallades Vite Krist och var det sista offret.

Jag är övertygad om att det var kvinnorna som först tog emot Vite Krist som sin räddare och befriare.

Tors hammare fick smidas om till ett kors...

Kristet vargkors.

- Nej, ta inte av hammaren! sa en man.
Om man tar av Tors hammare runt halsen, då mister den sin makt!

Hm, ja så är det med vidskepelse.

Tacksamt kände jag på det kors jag bär närmast halsgropen. Det kan jag både ha och mista, för Jesu kraft på korset sitter inte i smycket, det sitter i hjärtat!

I den verklighet på Golgata kulle, som ändrade hela tideräkningen, medan vi fortfarande var hedningar här uppe.

Tideräkning.

Naturens krafter har alltid spelat en viktig roll.
Människan har i alla tider skapat berättelser kring åskan, vattenkraften, magnetismen och fruktbarheten, från den grekiska mytologin till våra fornnordiska sagor.

Det är mycket intressant läsning.
Men det löser inte skuldfrågan och ger ingen frälsning.

Plötsligt stötte jag på en häxa...

Sköna stolar.

- Jag har varit präst en gång i tiden, men klarade inte av att vara i kyrkans dogmer.
Nu är jag fri att tänka och säga hur jag vill, förklarade hon och log glatt.

Jag är en häxa.

- Jord, eld, luft och vatten är de fyra element som allting kretsar kring. Dessa energier eller "naturandar" kan vi leva i kontakt med. Det har kyrkan glömt...

Det ligger något i vad hon säger.

Kyrkan har stor skuld till att nyandligheten har tagit sådan fart, där vi inte tillgodosett behovet av kopplingen ande - kropp.
Vi har också glömt närheten till naturen, i takt med att kyrkobyggnader och organisation tagit så mycket fokus.
Vår kristna tro var kanske mer "naturlig" när vi levde i bondesamhället?

Humlebrygd i Näsum.

- Men vad menar du med att du är häxa? frågade jag.

- Jag lever i samklang med naturen.
- Det gör jag med.
- Och jag har kontakt med Maria, änglarna och Jesus.
- Det har jag med.
- Jag är nyhedning, fast en kristen sådan, kopplad till andligheten.
- Jaha...Jasså.

Sade hon som varit präst en gång i tiden... Jag var mycket förvirrad.
Hur kan tron vara så löst förankrad?

Så mycket vi har kvar att bearbeta.

Jag köpte en av hennes böcker "Övningsbok för häxor"...

Bara utklädd.

Vår tid är också en skärningspunkt mellan religioner.
Sverige blir alltmer buddhistiskt.
Och muslimskt.
Och hedniskt! Allt samtidigt.

Men jag är inte så smidig att jag vill bära mitt kors med både Buddhahuvud och månskära!
En sak är klar:

- Vi måste läsa mycket mer religion i våra utbildningar!

Detta är den kraft inifrån som styr våra liv.

Och då får vi som kyrka vara med och samtala kring värstingfrågorna:

- Skam, skuld, sjukdomar, synd och död.

Jag vet inte vad häxan svarar på det, men jag vet att min älskade Vite Krist möter detta med kärlek, förlåtelse, helande, upprättelse och uppståndelse.

Det är en Gud värd att bekänna sig till!

Plåthästar på parkeringen.

Hedna-kristna hälsningar från Näsum,
Helene Sture Vikingafält!

- tidsresenär.

Lyssna nu på lördagskvällens helgsmålsbön med en kvinna som gått från programledare till präst; den begåvade Eva Consioe, "För vår skull":

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/604466?programid=2339

Vikingabyn i Gudahagen.