fredag 25 september 2015
STENA SATAN - VALLFÄRDEN HAJJ
Hur är det med säkerheten runt Kaba vid den årliga vallfärden för muslimerna?
Mekka har under åren drabbats av många olyckor.
Och hur är det med mänskosynen? Finns det hopp för Ismaels ättlingar?
Vi förflyttar oss till Saudi-Arabien.
Här är några siffror, sedan kommer en berättelse från ett ögonvittne.
1975 - 200 pilgrimer dödades när en gastank exploderade i tältlägret Mina, nära Mekka.
1979 - 153 personer dödades när saudiska säkerhetsstyrkor stormade Mekkas stora moské, där islamistiska extremister hållit gisslan i två veckor.
1987 - 402 personer dog när säkerhetsstyrkor slog till mot en demonstration.
1990 - 1.400 trampades ihjäl i en tunnel, den värsta katastrofen hittills.
1994 - 270 personer trampades ihjäl i Mina.
1997 - brand utbröt i Minas tältläger. 340 pilgrimer dog.
1998 - 1998 trampades ca 180 personer ihjäl i samband med en fallolycka under steningen av djävulen.
2001 - dödades 35 pilgrimer i ett tumult under steningen.
2004 - klämdes 244 personer ihjäl i Mina.
2006 - 304 människor trampades ihjäl och 73 omkom när ett åttavåningshus, som användes som hotell i Mecka, kollapsade.
sept 2015 - 109 personer dödades då en byggkran kollapsade vid Meckas stora moské.
För att inte tala om alla skadade...
Källa: Reuters, AP och The Guardian.
Islam bygger på plikter.
Det är ett religiöst beteende som skall uppfyllas.
Du känner säkert till islams fem pelare:
1. Trosbekännelsen, 2. Bönerna, 3. Fastan, 4. Allmosorna och 5. Vallfärden.
Låt mig göra en jämförelse, utan att värdera:
Kristen tro har inga plikter alls.
Det finns ingenting vi kan "göra" för att få Guds godkännande, eller förbättra vår status.
Jesus har frälst oss av nåd från all gärningsrättfärdighet.
Allt sker av frivillig kärlek, efter hjärtats omvändelse.
Jag har många muslimska vänner. En av dem berättar om sin erfarenhet och jag har tillåtelse att skriva om den.
Två gånger har han gjort "Hajj" - vilket ger honom mycket hög status.
Men det han såg runt Kaba imponerade inte alls på honom.
Han känner ju sitt folk och sin religion inifrån...
- Det är naturligt att det sker olyckor. Det måste det göra, för de saudiska myndigheterna satsar inte så mycket på säkerhet.
- Men det är ju fruktansvärt att så många människor dör under den viktigaste religiösa plikten! sa jag.
- Nej, så behöver man inte se det, svarade han. Det är mycket ärofyllt att dö under vallfärden, nära Kaba!
Man är nära himlen. Tror de.
- Mänskosynen är cynisk, fortsatte han. Pilgrimsfärden är ren business. Det finns ingen mänskokärlek.
Alla trängs. Alla vill fram. Man tänker bara på sig själv.
Jag tänkte i mitt stilla sinne på de arma satar som under medeltiden köptes av rika syndare.
Dessa "kristna" män lejde bort sin botgöring och lät fattiga människor vandra i deras ställe, till Peterskyrkan i Rom.
Avlatens förlåtelsebrev hägrade... Med blodiga knän och darrande händer betalade man för ett papper, vars innehåll Gud ger gratis.
Sin nåd. Sin barmhärtighet och förlåtelse.
Traditioner som inte håller sig nära Bibelns ord skenar iväg fel.
Kyrkan lade dubbel skuldbörda på människornas axlar.
Gud gråter men djävulen skrattar.
Frågan är om djävulen skrattar vid den pilgrimsstation där den rätt-trogne muslimen skall stena honom...
Kanske.
Men hans syfte är ju att dra vårt fokus bort ifrån Gud. Jag tror han skrattar åt oss.
Detta firas till minne av att satan ska ha frestat Abraham att inte lyda Gud och offra sin son.
Muslimerna tänker sig att Abraham visade sin lydnad genom att jaga bort satan tillsammans med Ismael (inte Isak) med stenkastning.
Det är detta som upprepas vid Mina och som igår orsakade 700 människors död.
Gud gråter och djävulen skrattar.
Kan man jaga bort honom så enkelt?
Hm, Luther kastade ju ett bläckhorn på honom i sin förtvivlan...
Den kristne teologen och apologeten (försvararen) C S Lewis berättar i boken "Från Helvetets brevskola" hur lill-demonen Malört skall göra allt för att lura den nyfrälste att fokusera på annat än Jesus.
Att kasta sten på satan kan vara en bra sysselsättning...
Att gå in i ändlösa diskussioner kan vara en annan, säger Paulus i 1 Timoteusbrevet kap 2:14 - 3:9.
Att bära fromheten som en mask, men inte vilja veta av dess kraft, är en annan fara.
Läs detta stycke!
Min muslimske vän upplever islams plikter som ett spel för galleriet.
- Det finns fromma muslimer som vill väl, men hjärtat når inte Gud den vägen. De förblir ensamma inuti.
Jag har upptäckt att ni som är kristna har någon som bor i ert hjärta.
Jag vill veta mer om det.
- Jag avskyr islams mänskosyn som låter vissa vara bättre än andra. De som gjort vallfärden kan se ned på andra. För mig betyder det ingenting. Det är bara ett vapen att tysta andra när de är högfärdiga.
Låt mig avsluta med en reflektion från boken "Islam, Israel & Församlingen" av Marcel Rebiai - "kampen om utkorelsen", där han talar om muslimernas stamfar Ismael:
Guds folk skulle blir stort genom Abrahams löftes-son Isak.
Ismael var född av tjänstekvinnan och fördrevs bort i öknen, där han skulle vara som en vildåsna, i ständig fejd med sina bröder.
Men Gud tog inte sin hand ifrån honom:
MEN OCKSÅ TJÄNSTEKVINNANS SON SKALL JAG GÖRA TILL ETT FOLK DÄRFÖR ATT HAN ÄR DIN SÄD.
1 Mosebok kap 21:13. Läs också 17:20 om Guds omsorg om Ismael.
I öknen avslöjas vårt innersta väsen.
Ismaels väsen var ett obändigt egensinne, stolthet och trots och att han förlitade sig på sin egen kraft.
Detta återfinns i islams väsen, menar min kompis.
Marcel Rebiai skriver:
- Gud låter Ismael gå igenom tider av torka, hunger och törst efter liv, ja tider av nöd och mörker, för att han återigen skall ropa efter sin fader Abrahams Gud om hjälp - men först efter att han uttömt sin egen kraft och förmåga.
Författaren fortsätter, sid 63:
- Och Gud kommer att höra Ismael! Herren kommer att föra hans ättlingar ut ur islams fångenskap och mörker, och leda dem till den enda plats där de en gång kommer att få se hans ansikte, nämligen Golgata.
Inte till al-Aksa moskén i Jerusalem, inte till Kaba i Mekka, utan till platsen där korset stod en gång.
De kommer inte längre behöva offra sina årliga offer till minne av Abraham.
Ismael ättlingar kommer att få se hur Jesus är det sista offerlammet, Guds korsfäste son, som gav sitt liv för ALLA.
- Här dör allt kött i betydelsen all stolthet. Vid korset på Golgata kulle bryts allt självsvåld ned, och först då får Ismaels muslimska ättlingar tillträde tillbaka till det fadershus som de en gång fördrevs ifrån.
Först här, vid korset, kommer muslimen åter höra Guds röst, som då kommer att säga:
- Du är ingen främling längre, du är inte bortdriven eller utstött längre, utan du är min son och en del av min familj, skriver Marcel Rebiai.
Så, mina böner går till alla som just nu vallfärdar att inte slösa energi till att kasta sten på satan - han är redan besegrad av Jesu kärlek på korset!
Fokusera på det istället!
Men då måste egenrättfärdigheten kapitulera, och det är det svåraste av allt.
För oss alla.
- När Ismaels ättlingar finner vägen hem igen genom Jesus Kristus, då kommer hans kallelse att börja utvecklas, menar Marcel.
Det är då det blir fred i Mellanöstern.
Stenkastningen slutar. Satan tynar bort utan uppmärksamhet.
Broderskärleken växer.
Det är sannerligen en bön att bedja!!
De mildaste hälsningar, med smågrus i skorna...
Helene Sture Vallfelt, stenplockare,
- som fotograferade med näsan i gatstenen i Karlskrona, och befästningsmuren i Kristianopel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar